Jag ska här frångå en princip - att inte lämna ut den som beter sig galet. Det vore fullständigt illojalt mot mina medmänniskor att inte delge dagens upplevelse av Swedbank.
De lyckas att ha koddosor gjorda av ett fabrikat som inte håller. De måste bytas ut med jämna mellanrum. Hittills har det gått att göra, men inte nu längre. De koddosor jag har, för att fullgöra bankärenden åt människor som givit mig fullmakt för det, har slutat fungera. Jag beger mig till närmaste Swedbank-kontor, där fullmakten finns i en pärm.
Kvinnan som ska hjälpa mig tvärvvägrar med att först påstå att jag inte har någon fullmakt. När vi väl lyckas hitta i hennes pärmar påstår hon att fullmakten måste förnyas. Något som är helt fel eftersom fullmakten gäller tills vidare. När jag konfronterar henne med detta faktum hävdar hon att hon måste kontrollera att fullmakten gäller, vilket hon tycker ska ske enklast genom att jag ska skriva en ny fullmakt, med underskrifter och två bevittningar. Även om jag gör det kommer jag inte att få några nya koddosor, för det kan endast fullmaktsgivaren själv kvittera ut - inte jag som fullmaktshavare. Allt är omöjligt. Total brist på servicekänsla.
Jag hävdar att den befintliga fullmakten gäller intill dess att fullmaktsgivaren återkallar den, vilket hon säger att hon då ska kontrollera genom att skicka förfrågan till fullmaktsgivaren, vilket hon säger att de ska göra varje år, vilket jag påpekar att det har de aldrig gjort på 9 år och att det finns inget i de regler Swedbank informerar om för fullmakt som stödjer hennes påstående.
Det slutar med att hon bara vänder sig om och går från mig. Lämnar. Bryr sig inte. Vill inte. Jag står kvar några sekunder och lämnar sedan banklokalen lätt förundrad.
Swedbank, jag säger bara Swedbank. Det räcker.
[ Lägg till kommentar ] | permalink | related link
Kundens mynt.
50-öringarna, som inte längre gäller i butiken från i igår, ligger samlade i en hög. I nästa hög ligger kronor och i en lite mindre hög ligger femkronor. De gör ingen nytta i sina högar. Det går inte att ha dem i madrassen. Jag vill hellre slå mynt av mynten.
Med ljus och lykta söker jag efter någon som vill omforma dem från mynt till siffror i en databas. En bank, tänker jag. En bank borde kunna ombesörja denna transformering. Min bank, som inte är min, men som banken envisas med att kalla för min bank, berättar ingenting på sin fina inernet-site om vad jag ska göra med mina 50-öringar. Jag söker på ordet 50-öring och får noll träffar. Ingen vill träffa 50-öringen. Trots det aktuella i att de just slutat gälla som betalningsmedel.
Förundrad griper jag tag i telefonen och slår det 10-siffriga 0771-numret, väljer siffran 1 på första frågan, siffran 2 på andra frågan, knappar in mitt 10-siffriga personnummer och anger min 4-siffriga kod, som leder mig in i en 6 minuter lång kö för att få tala med en människa, som omskrivet på nutida svenska kallas personlig service.
För en sekund undrar jag hur opersonlig service är. En undran utan svar.
En personlig service svarar med sitt namn
- Jo, jag har en massa mynt och jag undrar om ni har någon maskin som kan räkna dem eller hur jag ska göra för att få dem till ett konto?
- Du, det vara en himla bra fråga. Jag har aldrig fått den förut.
- Jag tänkte att ni kanske har några maskiner, där man kan kasta ned pengarna, och de räknas och sätts in på konto.
- Öh, ja det vore ju bra. Jag vet inte. Jag ska höra. Vänta ett ögonblick.
- Nej, vi har inga maskiner. Det du får göra är att när du nästa gång är på bankkontoret be om såna där "rör", som du kan ta hem och fylla med mynt och sen lämna in på bankkontoret.
- Jaha, ok, tack, hej.
Jag har fått självbetjäna mig på internet och i telefon för att få reda på, av en personlig service, att jag åter ska självbetjäna mig med att sortera mynt. Långt från kunden.
Vad är det med finansbranschen?
[ Lägg till kommentar ] | permalink | related link
Mellan himmel och jord.
Göran har den där dialekten som gör det mesta jordnära och förnuftigt. Det känns ganska klokt. Självklarheter låter bra även på uttunnad värmländska. Vi är på jorden med den kristdemokratiske ledaren.
Men så har vi det där med himlen, med Gud, med religionen. Den ligger som ett alltmer osynligt ok runt Göran. I min fantasi ser jag Göran i mitten av den kyrkliga syföreningen, uttalande självklarheter och varande trevlig och rolig. Just i den bilden fastnar han, för min del. Det tar stopp.
Den dolda risken att Göran väljer himlen före jorden när det blir kritiskt, när det gäller, när dilemmat uppstår, är alltför stor.
Sett på hög höjd och rent praktiskt och taktiskt är en röst på Göran endast berättigad av en anledning - att komma över fyra procent och säkra Alliansens seger i kommande val.
[ Lägg till kommentar ] | permalink | related link
Noll koll.
Det ringer, igen, från finansbranschen. Dagen efter att den branschen visat upp sina misstag med en likviderad bank
-Jag ringer från "Ndling" och söker företagets VD eller ekonomidirektör
-Det är jag. Var ringer du ifrån säger du?
-"Ndling"
-Jag hör inte vad du säger. Vilken bransch jobbar du i? Finansbranschen?
-Ja, jag vill erbjuda dig ett gratis seminarium.
-Ja, men jag hör inte från vilket företag du ringer.
-Det spelar ingen roll för det gäller ett gratis seminarium.
-Jo, det spelar en väldigt stor roll för mig varifrån du ringer. Kan du bokstavera?
-B A N D L I N G
-Jaha, och du ville erbjuda ett gratis seminarium?
-Ja, för att du ska kunna göra bästa placering.
-Vi har redan väldigt god kontroll på finanserna och placeringarna.
-Ja, men det är bättre med en oberoende placerare.
-Jag är också oberoende, så vad är bättre?
-Öh.
-Jag får tacka för mig.
-Tack du. Hej då.
Finansbranschen. En bransch med noll koll.
[ Lägg till kommentar ] | permalink | related link
Innehavaren av svart bälte i betyg.
Västgötska liksom värmländska dialekterna har den egenskapen att vad som än sägs låter det som att det kommer från en klok och snusförnuftig rak verklighet. Den egenskapen hjälper Jan i hans strävan att få fler anhängare till folkpartiet.
En rak kommunikation uppskattas, oavsett innehåll.
När samtalet arbetar sig upp på allt högre höjder förlorar dialekten sin kraft. Innehållet holkas ur för mycket för att bärkraften ska bestå. Det tar slut och den liberala flygplanskroppen riskerar att störtdyka.
Även dialekten kan slitas ut när den får ge ljud åt ordet betyg, som allena saliggörande, tillräckligt många gånger. Må Jan ha svart bälte i betyg. Det räcker inte för ett parti som gör anspråk på att bära en stat i sin famn.
Tunn, ofarlig och oförarglig, blir mitt betyg till Jan.
[ Lägg till kommentar ] | permalink | related link
Från att göra till har gjort.
På köksbänken ligger min att-göra-lista för hemmet. Jag har flera andra listor också, men just den för hemmet har sin plats i köket, husets epicentrum.
För varje sak som blir gjord fattas pennan och ett fett streck dras rakt över raden som inte behövs längre för att påminna mig. Rad för rad stryks och för varje gång jag ser listan blir det fler streck och möjligen fylls den på med någon ny rad, men även om den gör det, kommer de redan överstrukna strecken att vara kvar och signalera till mig om allt jag gjort.
Först nu inser jag att strecken är lika viktiga som orden under dem. Med alla streck får jag en översikt hur mycket jag faktiskt gjort, fastän jag knappast tänker på det och det inte känns så. Jag blir medveten om det som blivit gjort. Det känns bra.
Sen slår det mig att denna metod, att skriva ned något, ur huvudet, för att senare läsa det och därmed mata in det igen, igen och igen i huvudet, är en metod inom Kognitiv Beteendeterapi (KBT) för att medvetandegöra.
På så vis har att-göra-lista en kognitiv betydelse.
[ Lägg till kommentar ] | permalink | related link
En årlig tradition.
Sista lördagen i augusti är alltid solig, åtminstone om man befinner sig i Rosersberg, några mil norr om huvudstaden. I parken till det nära 400 år gamla slottet samlas fordonsentusiaster av alla slag.
Parken indelas i någon form av geografi, där tyska bilar samlas på en del, engelska bilar på en annan och alla Mazda Miata på kullen längst bort. I år var den franska platsen av det mindre slaget, väldigt liten, väldigt få franska fordon, skrämmande lite.
Förutom Bosses Dyane, Tims DS, våra 2CV och Dyane (Didi och Buffen) anslöt en elektriskt driven Renault Clio från 1992. Kvantitet är dock inte allt. Kvaliteten kompenserade med rödvitrutig duk, franskt bröd, paté och brieost. Publiken tittade och log spontant invid åsynen av den franska kolonin.
Nyfikenheten på 2CV är alltid lika stor. Visning av det enkla tändsystemet, det kompetenta fjädringssystemet, strålkastarna, skivbromsarna och den märkliga hjulvinkeln vid sväng, intresserar de flesta. Med ett ännu större leende vandrar de vidare.
Sådan är traditionen. Se även 2009, 2008, 2007, 2005.
[ Lägg till kommentar ] | permalink | related link
Maskinell hjälp.
Jakten går vidare på den franska baguetten, som i Frankrike sällan benämns baguette, utan som vardagligt kort och gott kallas pain. Det är vi nordbor som slänger oss med baguette och pain riche.
I tron att det handlar om degens behandling har en maskin av gedigen tysk kvalitet med en en kilowatts motor inhandlats. Blotta åsynen av maskinen leder tankarna till cementblandare och i fantasin ser jag hur den skulle passa till det putsbruk som huset behöver förbättras med.
Samma recepet som tidigare, men maskinen gör jobbet och får göra det under längre tid för att alla fibrer i mjölet riktigt ska få sig en duvning.
Resultatet börjar likna pain, men färgen är blek, trots att varmluftsugn på +250C i 15 minuter har fått bränna degen. Ikväll får ett bröd ackompanjera fisksoppan och imorgon på bilutställningen i Rosersberg, när de franska färgerna ska representeras, får de resterande bröden vara grunden i en sandwich. Då får vi veta vad maskinen har betytt.
[ Lägg till kommentar ] | permalink | related link
Det gör ont.
Jag vet inte vad det är. Jag kan inte förklara det. Men det gör ont i mig när jag ser Mona bli utfrågad. Det är nånting. Jag har inget emot Mona. Men det är nåt. Nånting.
Jag säger inte att det är nåt fel på Mona. Mona är okey, som de flesta andra människor.
Men det är nåt. Jag funderar medan jag ser frågor och svar i TV-rutan. Funderar.
Sen kommer jag att tänka på Malcolm Gladwell och hans teorier om blink, vårt inre system som vi inte är medvetna om men som signalerar till oss blixtsnabbt - intuitivt. Vi lägger samman ord, uttal, ansiktsmuskler och ögonrörelser och tolkar det direkt, automatiskt. Vi gör det, vi människor.
När jag försöker komma underfund med vad det är som intuitionen inuti mig säger växer ett uttryck fram - jag litar inte. Det handlar om förtroende och tillit. Det är där det sitter. Det är det som är nånting, det som gör ont.
Så är det, och det kan vara fullständigt missvisande. Min intuition kanske lurar mig. Det får jag leva med. Det gör ändå ont.
[ kommentar 1 ] ( 3 visningar ) | permalink | related link
Styrkan i att få rätt.
Hemkommen från resan finner jag att hyrbilsföretaget lyckats debitera mitt betalkort med 1499 kronor. Undrande söker jag bland vouchers, kontrakt och kvitton för att finna anledningen. Det finns ingen anledning. Det är fel.
Hyrbilsföretaget har tagit betalt för en extra dag och för att bilen inte återlämnades i samma stad som den hämtades. Summan och omräkningskursen är oförklarlig. Vad värre är att jag har signerat det kontrakt där det står att de tagit 1486 kronor. Jag kommer ihåg tillfället. Varmt, trött, ville bara åka iväg, utan glasögon. Jo, jag satte en kråka på pappret. Jag gjorde det. Bläh!
Dessbättre framgår det av mitt kvitto från hyrbilsförmedlingsföretaget att jag redan betalt för rätt antal dygn och olika upphämtnings- och avlämningsplats.
Hyrbilsföretaget och hyrbilsförmedlingsföretaget är inte synkroniserade, uppenbarligen.
Min reklamation av händelsen gör jag på hyrbilsförmedlingsföretagets internet-site och bifogar ett antal inscannade PDF-dokument. Enkelt och bekvämt. Omgående får jag ett mail som bekräftar att de mottagit min reklamation.
Nyfiken ringer jag knappt två veckor senare till hyrbilsförmedlingsföretaget och kollar hur det går med reklamationen. Innan jag hinner påbörja min inövade argumentation och utan diskussion får jag tillbaka hela summan på mitt bankkonto, med förklaringen att hyrbilsföretaget hade gjort fel med att förlänga en dag. Dessutom erkände hyrbilsförmedlingsföretaget att de missat att informera mig om den extra avgiften för olika upphämtnings- och avlämningsplats.
Fel hade skett. Korrigering utan diskussion och ett vänligt mail som bekräftar återbetalningen.
Så ska en reklamation hanteras.
Nästa hyrbil kommer jag att hyra hos samma hyrbilsförmedlare, som heter Holidayautos.se. Nu vet jag ju att de har ett fungerade reklamationssystem. Där har vi reklamationens verkliga värde.
[ Lägg till kommentar ] | permalink | related link
Nästa
;)
Kalender
