Åtta år senare 
Skifte.

För nästan på dagen åtta år sedan skrev jag första inlägget här på JEPEblog. Det handlade om ett fordon, ett speciellt fordon, en Citroën 2CV, med gul lack och dekorerad med skotthål och siffrorna 007. En bil från en James Bond film. Då fanns inte Facebook, inte Twitter och WordPress var nytt.

Det blev 3493 inlägg och 686 kommentarer, totalt, över de åtta åren.

Det här är det sista inlägget, på JEPEblog. JEPEblog kommer att vara kvar på sin plats, här. JEPEblog är inte nedlagd. JEPEblog är kvar.

Nya inlägg kommer att skrivas på JEPEspaning från och med nu. Det är på JEPEspaning du kan läsa spaningar, noteringar och reflektioner om vad som skett, sker och ska ske.

Tack för alla kommentarer och kontakter genom åren på JEPEblog.

Nu, åtta år senare, fortsätter vi på JEPEspaning.

Vi ses på JEPEspaning!


[ Lägg till kommentar ]   |  [ trackbacks 0 ]   |  permalink  |  related link
Radioprogrammet - Titanicmannen från skröna till verklighet 
John Charles on the air.

Idag publiceras radioprogrammet Titanicmannen från skröna till verklighet på Tyresöradion. Klicka här för att lyssna direkt.

Det är ett 30 minuter långt program med utdrag ur föredraget om Titanicmannen, mixat med Titanic-relaterad musik.



[ Lägg till kommentar ]   |  [ trackbacks 0 ]   |  permalink  |  related link
Ännu flera arkivfynd för Titanicmannen 
Dokumentet från Gibraltar.

Det slutar aldrig, Jag menar flödet av inkommande pusselbitar i John Charles Asplunds livsöde. På titanicmannen.se finns nu del 99, som handlar om dokumentet från Gibraltar.


[ Lägg till kommentar ]   |  [ trackbacks 0 ]   |  permalink  |  related link
Nya arkivfynd för Titanicmannen och hans bror 
Kombinationer.

Det är samma logik som i en mordutredning, börjar jag förstå. En i ett skede till synes oviktig uppgift kan i ett senare skede komma att bli en pusselbit som förklarar en helhet.

Ytterligare en ny del, nummer 98, finns nu på titanicmannen.se


[ Lägg till kommentar ]   |  [ trackbacks 0 ]   |  permalink  |  related link
Om tid 
Tar tid.

Ont om tid?
Det går inte.
Lika lite som det går att ha gott om tid.
Tid är.
Tid är livstid till skillnad från dötid.

Att göra på tid är något som industrisamhället tutat i oss. Tidsstudiemannen studerade vår livstid och förvandlade den till arbetstid och fritid. Fri tid? Är då motsatsen ofri tid?

Gör det inte på tid.
Gör det eller välj väntetid.

I tjänstesamhället har vi tid.
Bara tid, vilket inte är så bara.

Det tar tid att lära om.


[ Lägg till kommentar ]   |  [ trackbacks 0 ]   |  permalink  |  related link
Ingen global uppvärmning på 17 år 
Koldioxidreligiös motgång.

Nu förnekar inte ens ordföranden i Förenta Nationernas klimatpanel, Rajendra Pachauri, att det faktiskt inte varit någon global uppvärmning de senaste 17 åren.


Grafisk modell av David Rose

Det ser alltså ut som att den runt 1950 inledda global termperaturhöjningen har tagit en paus eller avstannat helt. Ingen vet. Många gissar.

När jag söker studera vad FN's klimatpanel håller på med framträder ordet ogenomträngligt i tydlig dager. Klimatpanelen är i färd med att producera sin femte "Assessment Report Review", vilket rakt översatt blir Utvärderings Rapport Översikt. För att ta fram den är det tre arbetsgrupper med över 600 experter i varje, alltså cirka 1800 experter som bidragit med runt 60000 kommentarer.

Less is more, tänker jag.

Samtidigt förvandlas språket från global uppvärmning till något mindre hotande klimatförändring. Fullt normalt sansade människor berättar för mig att något måste göras innan det är för sent. Samma uttrycksform jag tidigare mottagit från starkt religiösa grupper.

Vad avser mätningar av mängden koldioxid i vår atmosfär, förefaller det råda enighet om följande;
År 1960 var andelen koldioxid i atmosfären 314 miljondelar, motsvarande 0,0314 procent.
52 år senare, år 2012, är andelen koldioxid i atmosfären 393 miljondelar, motsvarande 0,0393 procent.

Vi talar alltså om en andelsförändring om 79 miljondelar, motsvarande 0,0079 procent på 52 år.

Var och en kan ju sen fundera på vad 0,0079 procent kan påverka.

Inget ont som inte har något gott med sig. Som en bieffekt av koldioxidreligionen har vi till exempel fått bilar som förbrukar mindre mängd drivmedel och producerar mindre mängd skit.


[ Lägg till kommentar ]   |  [ trackbacks 0 ]   |  permalink  |  related link
Björklund och rodret 
Att backa sig in i framtiden.

- Det är som att vända en Atlantångare, har vi hört betygsministern säga när han vill påtala den tid det tar att vända skolans, den enda skolans i singularis, utveckling. Som om det bara fanns en skola.

Många har undrat vad det är som tar sån tid, varför synes det inte hända något, varför svänger inte skolskutan?

Betygsministern tar i från tårna med flera ord från förr. Betyg, kateder, rektor, läxförhör och magister fyller upp ordförrådet med ord vars härkomst ligger långt bakåt i tiden. Det är just i ordet bakåt vi ska finna anledningen till skutans oförmåga att svänga.

En atlantångare, såsom Titanic var, styrs med hjälp av ett roder som är placerat i aktern på fartyget. Framför rodret sitter en eller flera propellrar. När propellrarna jobbar framåt kan rodret styra fartygets riktning. Däremot, när propellrarna jobbar bakåt, fungerar inte styrningen på samma vis. Fartyget svänger inte lika lätt.

Björklund står vid rodret och beordrar back i maskin. Fartyget vägrar svänga. Hur det gick för det berömda fartyget i aprilnatten år 1912 vet vi.

Det går inte att backa sig in i framtiden.


[ Lägg till kommentar ]   |  [ trackbacks 0 ]   |  permalink  |  related link
Från föredrag till föreställning 
Titanicmannen.

Föredraget som blev föreställning - läs mera på titanicmannen.se


[ Lägg till kommentar ]   |  [ trackbacks 0 ]   |  permalink  |  related link
Vitskjortor och blåskjortor 
Från bonde till Generation Y.

När bonden i jordbrukssamhället gick ut i ladugården gick han inte till jobbet. Det var inget till eller från. Det var. Alltid, kontinuerligt eller 24/7/365 som det kallas år 2013 när något ständigt pågår, precis som livet gör, ständigt pågår. Bondens kläder var för livet ändamålsenliga varierande med årstiderna. Söndag och högtid kom finkostymen på. Bonden styrde sig själv.

Så kom fabrikerna, maskinerna, de löpande banden och bonden skulle bli arbetare, en kugge i hjulet för varuproduktion. Arbetaren skulle vid sidan av maskinen bete sig själv som en maskin programmerad enligt ett ofta omänskligt schema. Arbetaren klädd i blå skjorta slet under trycket från vitskjortorna på de nyinrättade kontoren.

Vitskjortorna skulle planera, räkna ut, leda och styra hela fabriken. Blåskjortorna skulle utföra det som vitskjortorna räknat ut.

Med tiden växte antalet vitskjortor och flera människor studerade för att bli vitskjorta och i möjligaste mån undgå att behöva klä sig i blå skjorta. Vitskjortorna skrev, ritade, pratade och möttes i speciella mötesrum. Samtidigt fortsatte blåskjortorna att se till att något verkligen blev gjort. Vitskjortorna blev fler och fler med allt högre löner och började kalla sig managers och fördriva tid i Powerpoint.

Fabrikerna i Sverige kom att minska till antalet. Kineserna producerade varor till ett bättre pris. Blåskjortorna minskade i antal. Vitskjortorna satt kvar och uppfann nya förehavanden för att fördriva sin tid. Allt mindre blev gjort.

Sen kom några och började tala om tjänstesamhället som efterträdare till industrisamhället. I tjänstesamhället produceras tjänster i motsats till varor i industrisamhället. Den stora skillnaden mellan varuproduktion och tjänsteproduktion är att tjänster inte kan läggas på lager och tjänster produceras med kunden närvarande i stunden. Tjänsterna levereras dygnet runt och de som levererar och producerar tjänsterna styr sig ofta själva. Ett väsentligt mindre antal vitskjortor behövs.

Så hade vi helt plötsligt passerat tiden med vita och blå skjortor.

Nu är skjortan lika ovidkommande som den var för bonden. Nu handlar det om att producera och leverera nyttig tjänst, vilket varken den blå eller den vita skjortan kan. Det är tid för en ny klädsel och en ny generation, Generation Y, vilket inget politiskt parti verkar ha insett, ännu.


[ Lägg till kommentar ]   |  [ trackbacks 0 ]   |  permalink  |  related link
Hjälp sökes 
Mästerverk.

Platsen är Orionteatern på Katarina Bangata väl förankrad i Södermalms mylla. Det är rustiskt, ärligt, enkelt och trovärdigt. Ingen onödig garderob. Vi har plats i den svala salongen som är ett utrymme för ett mästerverk denna kväll.

Kristina Lugn har skrivit texterna som är nära Bodil Malmstenska, min favoritförfattare. Så mycket mening i så många ord. Lägg därtill Benny Anderssons enkla och hjärteträffande musik med Björn Ulvaeus texter. När Sofia Pekkari träder in på scenen, som skulle kunna vara en manege, hör jag något Helene Sjöholmskt i rösten.

Som om inte det vore nog med att Johan Ulveson och Magnus Roosman, som de två bröderna till bönder på den uppländska gården spelar totalt övertygande, inträder djurens naturligt osannolika närvaro. Det är häst, kor, gäss, hundar, grisar och geten Kalleman. Alltsammans blir mänskligt, innehållsrikt och kärleksfullt.



När de en timma och 45 oavbrutna minutrarna har varit reser sig publiken i ovationer. Jag känner att jag vill höra mera musik, jag vill ha musiken och texterna med mig hem. Ett smakprov på musiken finns här på youtube, som jag är säker på att vi kommer att få höra mycket, mycket mera av.

Väl ute på gatan börjar känslan infinna sig av att ha varit med om något alldeles extraordinärt, något stort, något som kommer att leva länge.

Det står alldeles klart att laget som gjort föreställningen Hjälp sökes absolut inte behöver söka hjälp.

Det blir sex JEPEbloggar av fem



[ Lägg till kommentar ]   |  [ trackbacks 0 ]   |  permalink  |  related link

Nästa