Ont om tid?
Det går inte.
Lika lite som det går att ha gott om tid.
Tid är.
Tid är livstid till skillnad från dötid.
Att göra på tid är något som industrisamhället tutat i oss. Tidsstudiemannen studerade vår livstid och förvandlade den till arbetstid och fritid. Fri tid? Är då motsatsen ofri tid?
Gör det inte på tid.
Gör det eller välj väntetid.
I tjänstesamhället har vi tid.
Bara tid, vilket inte är så bara.
Det tar tid att lära om.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Koldioxidreligiös motgång.
Nu förnekar inte ens ordföranden i Förenta Nationernas klimatpanel, Rajendra Pachauri, att det faktiskt inte varit någon global uppvärmning de senaste 17 åren.
Grafisk modell av David Rose
Det ser alltså ut som att den runt 1950 inledda global termperaturhöjningen har tagit en paus eller avstannat helt. Ingen vet. Många gissar.
När jag söker studera vad FN's klimatpanel håller på med framträder ordet ogenomträngligt i tydlig dager. Klimatpanelen är i färd med att producera sin femte "Assessment Report Review", vilket rakt översatt blir Utvärderings Rapport Översikt. För att ta fram den är det tre arbetsgrupper med över 600 experter i varje, alltså cirka 1800 experter som bidragit med runt 60000 kommentarer.
Less is more, tänker jag.
Samtidigt förvandlas språket från global uppvärmning till något mindre hotande klimatförändring. Fullt normalt sansade människor berättar för mig att något måste göras innan det är för sent. Samma uttrycksform jag tidigare mottagit från starkt religiösa grupper.
Vad avser mätningar av mängden koldioxid i vår atmosfär, förefaller det råda enighet om följande;
År 1960 var andelen koldioxid i atmosfären 314 miljondelar, motsvarande 0,0314 procent.
52 år senare, år 2012, är andelen koldioxid i atmosfären 393 miljondelar, motsvarande 0,0393 procent.
Vi talar alltså om en andelsförändring om 79 miljondelar, motsvarande 0,0079 procent på 52 år.
Var och en kan ju sen fundera på vad 0,0079 procent kan påverka.
Inget ont som inte har något gott med sig. Som en bieffekt av koldioxidreligionen har vi till exempel fått bilar som förbrukar mindre mängd drivmedel och producerar mindre mängd skit.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Att backa sig in i framtiden.
- Det är som att vända en Atlantångare, har vi hört betygsministern säga när han vill påtala den tid det tar att vända skolans, den enda skolans i singularis, utveckling. Som om det bara fanns en skola.
Många har undrat vad det är som tar sån tid, varför synes det inte hända något, varför svänger inte skolskutan?
Betygsministern tar i från tårna med flera ord från förr. Betyg, kateder, rektor, läxförhör och magister fyller upp ordförrådet med ord vars härkomst ligger långt bakåt i tiden. Det är just i ordet bakåt vi ska finna anledningen till skutans oförmåga att svänga.
En atlantångare, såsom Titanic var, styrs med hjälp av ett roder som är placerat i aktern på fartyget. Framför rodret sitter en eller flera propellrar. När propellrarna jobbar framåt kan rodret styra fartygets riktning. Däremot, när propellrarna jobbar bakåt, fungerar inte styrningen på samma vis. Fartyget svänger inte lika lätt.
Björklund står vid rodret och beordrar back i maskin. Fartyget vägrar svänga. Hur det gick för det berömda fartyget i aprilnatten år 1912 vet vi.
Det går inte att backa sig in i framtiden.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Från bonde till Generation Y.
När bonden i jordbrukssamhället gick ut i ladugården gick han inte till jobbet. Det var inget till eller från. Det var. Alltid, kontinuerligt eller 24/7/365 som det kallas år 2013 när något ständigt pågår, precis som livet gör, ständigt pågår. Bondens kläder var för livet ändamålsenliga varierande med årstiderna. Söndag och högtid kom finkostymen på. Bonden styrde sig själv.
Så kom fabrikerna, maskinerna, de löpande banden och bonden skulle bli arbetare, en kugge i hjulet för varuproduktion. Arbetaren skulle vid sidan av maskinen bete sig själv som en maskin programmerad enligt ett ofta omänskligt schema. Arbetaren klädd i blå skjorta slet under trycket från vitskjortorna på de nyinrättade kontoren.
Vitskjortorna skulle planera, räkna ut, leda och styra hela fabriken. Blåskjortorna skulle utföra det som vitskjortorna räknat ut.
Med tiden växte antalet vitskjortor och flera människor studerade för att bli vitskjorta och i möjligaste mån undgå att behöva klä sig i blå skjorta. Vitskjortorna skrev, ritade, pratade och möttes i speciella mötesrum. Samtidigt fortsatte blåskjortorna att se till att något verkligen blev gjort. Vitskjortorna blev fler och fler med allt högre löner och började kalla sig managers och fördriva tid i Powerpoint.
Fabrikerna i Sverige kom att minska till antalet. Kineserna producerade varor till ett bättre pris. Blåskjortorna minskade i antal. Vitskjortorna satt kvar och uppfann nya förehavanden för att fördriva sin tid. Allt mindre blev gjort.
Sen kom några och började tala om tjänstesamhället som efterträdare till industrisamhället. I tjänstesamhället produceras tjänster i motsats till varor i industrisamhället. Den stora skillnaden mellan varuproduktion och tjänsteproduktion är att tjänster inte kan läggas på lager och tjänster produceras med kunden närvarande i stunden. Tjänsterna levereras dygnet runt och de som levererar och producerar tjänsterna styr sig ofta själva. Ett väsentligt mindre antal vitskjortor behövs.
Så hade vi helt plötsligt passerat tiden med vita och blå skjortor.
Nu är skjortan lika ovidkommande som den var för bonden. Nu handlar det om att producera och leverera nyttig tjänst, vilket varken den blå eller den vita skjortan kan. Det är tid för en ny klädsel och en ny generation, Generation Y, vilket inget politiskt parti verkar ha insett, ännu.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Finansbranschen.
Numera består det månatliga kuvertet från drivmedelsföretaget av två papper, två sidor med rubriken Kontoutdrag.
Jag har tankat bensin, en minskade mängd av den enkla anledning att husets fordon numera är en trillingbil, en Peugeot 107. Rader av debiteringar staplas efter varandra som på en i övrigt tom sida två leder fram till summeringen som benämns skuld. Jag är i skuld.
Sen sker beräkningen med tillgodoprocent, bonusprocent och rabattprocent fram till beslutet utan underlag. Utan beslutsunderlag. Vill du betala hela månadens skuld ska du betala: eller Vill du delbetala är det lägsta beloppet att betala:. Drivmedelsföretaget frågar mig vad jag, som har skuld, vill.
Vad innebär alternativen undrar jag stillsamt och försöker via drivmedelsföretagets webplats finna svar bland rubriker och högar av PDF-filer. Jag förstår inte. Damen jag ringer till på kundtjänsten vet inte heller och rådfrågar sina kollegor. Tillsammans lyckas vi beräkna ett beslutsunderlag. Hon har aldrig varit med om det. Vi lär oss och enas om att få kan lyckas med denna beräkning. Utmattning.
Om jag låter mig falla i delbetalningsgropen och lockas till ett utdraget betalningsförlopp slår räntechocken om 17% samt månatliga aviseringsavgifter till snabbare än blixten.
Kontoutdrag betyder att dra ut på kontot till finansbranschens fromma.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Ansiktsmasken.
Den är snart tre år gammal nu min bärbara telefon, smartphone, Androidlur. Den har hängt med i vått och torrt. Den har ramlat i stengolv, slitits i fickor, varit ute i kyla, svettats i värme. Den är fortfarande lika stabil och väl hopskruvad utan några glapp eller störningar. I den har jag appar för banker, biljetter, kartor och alla möjliga nyttigheter som fungerar otroligt bra.
Med tiden blir telefonen allt segare. Så en dag berättar den att minnet håller på att ta slut. Jag försöker rensa så gott det går, men inget hjälper. Medmänniskor på det stora nätet manar i enad kör: Facebook, ta bort facebook!. Sagt och gjort, jag tar bort alla Facebookapp-uppdateringar som laddats ned genom tiderna och återgår till basappen för Facebook.
Vips är telefonen som ny igen. Den är snabb och på alerten, befriad från Facebook-sörjan.
Gårdagens tidningsrubrik basunerar "Ungdomen sviker Facebook" och förklarar att ungarna går till andra medier samtidigt som den kvarvarande tillväxten i Facebook äger rum i övre medelåldern. Bland hippa trendnissar i hästsvans märker jag imponans över Facebooks trendgrafer i alla varianter. Vid festmiddagsbordet hör jag den hyggligt välutbildade 39-åringen kallt ironiskt konstatera att "Facebook är väl för människor som röker och ser på TV4".
Samtidigt tycker jag mig se i media mer av den notation som nyttjas av Twitter med #hashtags och pingar @någon, där hashtagen är objektet och @någon är subjektet. Det är bara predikatet vi saknar för att bygga en mening.
Under samma tidsperiod noterar jag en allmänt minskande aktivitet i Facebook-flödet sedan någon månad tillbaka.
Det är Facebooktider. Frågan är bara om Facebook lyckas hållas masken.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Förvirringens tidevarv.
Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Förvirringen hos människor på flertalet platser i samhället synes total. Orsak och verkan samt kritisk granskning är som bortblåst.
Senast har några tjänstemän väl invaggade i klimatbluffen bestämt att svenska folket äter för mycket kött. Köttproduktion ska enligt dem nämligen producera en massa växthusgaser som fortfarande enligt dem ska leda till den uppvärmning av jorden som jag personligen absolut inte upplever en januaridag i skandinavien.
Jordens ständiga klimatförändring är för mig naturlig.
Ideologin i tjänstemannautlåtandet bygger på den skuldidé klimatbluffen är uppbyggd på. Det är människan som äter kött som har skuld. Så är det bestämt i miljöreligionen.
Med den ideologin blir det fullt logiskt att från statlig utgångspunkt börja resonera i möjligheten med en köttskatt.
När jag studerar ämnet vidare finner jag att det produceras 85 kilo kött per invånare och år i Sverige, medan vi konsumerar 46 kilo kött per invånare och år. Jag bara undrar var 39 kilo tagit vägen. Svinn, säger experterna. Vi slänger alltså mat.
Nu är det ju så att klimatbluffanhängare propagerar för att vi ska kompostera matrester så att det kan bli miljövänlig gas. Det rekommenderas att installera speciella kvarnar för att mala den mat vi slänger. Vore det inte bättre att sluta slänga mat istället?
Lugnt lutar jag mig tillbaka och inväntar den annalkande tid när människan ska vakna upp ur förvirringen, anlända i nästa era av samhällsbyggnad, när vi inte befinner oss i skarven, i förvirringstillståndet, mellan industrisamhället och tjänstesamhället, det samhälle som så få har förstått innebörden av.
Förvirringens tidevarv är nu.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Symptom och orsak.
Orden, dessa ord, vari vårt liv ligger.
Mänskligheten kan indelas på flera vis. En vanlig indelning är de två grupperna barn och vuxna. Med den indelningen följer också det faktum att barn är beroende av vuxna. Med barn avses människor i en ålder upp till 17-18 år, kan jag läsa mig till.
Ordet fattig är ett adjektiv som kan kompareras - fattig, fattigare, fattigast. Fattigdom är ett substantiv som kan uttryckas i bestämd form singularis och blir då fattigdomen. Synonymer till fattigdom är armod och medellöshet. SAOB förklarar ordet fattigdom med "förhållandet att vara i små (ekonomiska) omständigheter stundom närmande sig betydelsen nöd".
Ordet barnfattigdom betyder sålunda "människor i en ålder upp till 17-18 år i ett förhållandet att vara i små (ekonomiska) omständigheter stundom närmande sig betydelsen nöd".
Frågan uppstår då hur många "människor i en ålder upp till 17-18 år i ett förhållande att vara i små (ekonomiska) omständigheter stundom närmande sig betydelsen nöd" finns det i Sverige? Här behöver fakta klarläggas. Alldeles uppenbart har det slarvats med fakta, vilket i sin tur skapar faktoider som är "föreställningar som hålls för sanna, men som i själva verket är felaktiga".
Alldeles oavsett mängden återstår det faktum att barn är beroende av vuxna. I det sammanhanget beskriver ordet barnfattigdom ett symptom, en konsekvens, av vuxnas omständigheter.
Barnens symptom är orsakat av vuxna.
När det regnar in väljer jag att täta taket istället för att montera en länspump. Jag fokuserar på orsaken framför symptomet. Hastigheten och metoden med vilken jag tätar taket beror på mängden vatten på golvet. Därför vill jag ha korrekta fakta, vilket ibland endast kan fås genom att ställa frågor, som ju kan upplevas som obehagliga. Innan fakta föreligger kan ju det som beskrivs som att det regnar in i verkligheten visa sig vara en fuktfläck.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Världslig marknad.
1 miljard människor i Amerika
1 miljard människor i Europa
1 miljard människor i Afrika
4 miljarder människor i Asien
Världens pinkod 1114.
Alltså, om vi lägger samman hela Amerika, Nord och Syd, och hela Europa och hela Afrika så är det ändå 1 miljard färre antal människor än Asien. Självklart och välkänt. Ändå är det först när Hans Rosling på sitt ytterst pedagogiska vis presenterar det som en pinkod som det hugger tag.
De närmsta fyra åren ska det säljas 5 miljarder nya smartphones, bara i Kina, säger VD'n för det stora företaget som gör processorerna i smartphones. Det är smartphones massorna av kineser har råd med.
Marknad.
Världsligt.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Tillstånd och Krig.
Det är jag som är Kris. Det är mig människorna försöker hantera, speciellt vissa människor som utropar sig som krishanterare. Att hantera mig är lönsamt. Ju mer jag tillkallas ju mer måste jag hanteras ju mer måste krishanterarna jobba och skriva fakturor.
Numera använder människorna mig så snart de fått en fis på tvären, en olägenhet uppkommit, något inte är bra. Bra, är det tillstånd människorna fått för sig att de alltid ska ha. Bra, bra. En motgång räcker för att de kallar på mig varpå krishanteraren måste rycka ut.
Jag får dra iväg ut på alla möjliga galenskaper. När de väl fått mig på plats vill de, människorna, inte släppa mig. De vill att jag ska vara kvar i evigheter liksom de efterföljande krishanterarna. Jag är ju Kris och gör bara nytta under en kort period, tills jag är avvärjd, till det akuta läget passerat. Jag försöker få dem, människorna, att kontakta min kompis, Tillstånd, istället så att de kan få en mera långsiktig assistans i ett fortvarighetstillstånd. Men inte då, Kris ska de ha, alltid. De verkar vilja ha Kristillstånd.
Det är ju bara det att om jag ska vara överallt alltid - hur ska jag, Kris, då hinna med när det verkligen blir dags, när det verkligen är fara å färde, när en riktigt härdsmälta är nära förestående och måste elimineras fort som tusan? Jag skulle behöva en bakjour att ringa. Jo, jag vet bakjouren finns ju. Hen kallas Krig men jag vill inte gärna ringa Krig, för Krig är skitdyr och inte min kompis.
Min franska kollega, La crise, har ett mycket mer avslappnat förhållande till sina människor, fransoserna och fransyskorna. Där ser de La crise som en intensiv katalysator som får saker att hända, så att min franska kollega inte behöver ringa på Tillstånd, som heter État i sitt hemland. État infinner sig ändå snabbt efter att La crise gjort sitt. Fast La crise har det hektiskt nu i Frankrike.
Alternativt begär jag namnändring till Chris och gifter mig kungligt. Tihi!
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Nästa
Kalender
