Från gårdagskvällens konsert med Jacob Hellman, från 1980-talet, och bandet Nerverna, som ledde allsång till melodin Nerverna på Mosebacke kastar vi oss ut i havsbandet till Singö camping.
Här samsas tält, husbilar, husvagnar, fast boende och kringsresande fotfolk. Vi tillhör den senare gruppen och anvisas av en ivrigt pratande gotlänning en plats i solen nära vattnet. Ena campinggrannen är uppenbart fäst vid sin plats och har för den skull hängt upp skylten Beverly Hills. På andra sidan har en husbil av gigantiskt format parkerat. Kontrasten till vår universella husbil, Citroën 2CV, är närmast brutal.
Omgivningen tittar, undrar, viskar och funderar. Den eviga frågan Vilken årsmodell är det? är nu besvarad säkert tio gånger. Att 2CV är bäddbar, har rinnande vatten, kyla samt 220 volts elektricitet är den sortens egenskaper ingen tror på.
Termometern i vattnet vid bryggan indikerar +20C, men kroppen säger något helt annat och betydligt svalare. Solen kompenserar väl och solstunden på bryggan är synnerligen njutbar.
Snart startas grillarna och vinbuteljerna korkas upp på Singö camping.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
En händig dag.
Det bordsunderrede som vår Citroën 2V förtjänstfullt släpade hem under söndagen har nu stått och tittat och bett om uppmärksamhet invid carporten. Varför skulle ni släpa hit mig om ni inte vill ha mig, frågar den med sina rostiga ben.
Tisdagen skulle bli en händig dag.
För att bordsunderredet skulle kunna bidra till sambons växtförädlingsprojekt behövde underredet förses med en stadig skiva, av något slag. Skivor med måttet 156x67 cm tillhör sådana saker som bara ska finnas, stå där i nåt hörn kvarglömt eller ansett som något överblivet. En snabb inventering av de egna förråden kunde snabbt berätta att inga skivor med rätt mått fanns att tillgå. Då vidtog nätspaning för att finna var överblivna bitar av skivor kunde finnas. Inget napp. Dags att bege sig till närmaste byggvaruhus.
På byggvaruhuset fanns en övergiven stuvbit med måttet 220x67 cm. Med den lågprisindikerande frågan - Vad ska du ha för den här, närmar jag mig mannen med orderblock och tumstock. Han tittar kort och säger; 50 spänn och tillägger men då får du ta den direkt till bilen så att dom i kassan inte märker nåt. Vi är helt överens, mannen med orderblocket och jag.
Transporten av den långa skivan på 220 cm sköter naturligtvis Citroën 2CV åt oss, utan protest.
Sen är det bara att såga till rätt mått och av de överblivna skivdelarna blir det klossar under skivan som gör att skivan förstärks och att de får skivan att ligga fast på underredet. Bordsunderredet görs fri från rost med borrmaskin försedd med stålborste för att därefter lackas med svart hammarlack. Den nytillverkade skivan med perfekt passform impregneras med Biltemas träolja förstärkt med linolja.
Voila, så har bordsunderredet fått sin behandling - en underredsbehandling, denna händiga dag.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
En sån dag.
Dagen börjar sömnigt. Likt en zombie intar jag altanen för frukost, vid 10-tiden. Hjärnan rör sig med samma hastighet som mördarsniglarna i gräset.
- Jag tror det blir släderomvag idag, hör jag mig säga till sambon som tittar förundrat på mig.
Orden är överallt och ingenstans. Pulsen är nära noll.
- Nån dag ska jag borsta tänderna, säger jag senare, samtidigt som jag beskådar hemmets synnerligen smutsiga fönsterrutor, som jag menar att jag ska putsa nån dag. Sambon tittar ånyo på mig förundrat och förstående. Zombiestadie.
Framåt aftonen, fortfarande på altanen, sitter jag med läsplattan och läser och samtidigt noterar att någon orkester verkar spela väldigt bra musik nånstans i samhället. Jag undrar vad det kan vara och tänker att det väl är någon som har fest och har hyrt något band. När jag några minuter senare går in i huset mot köket inser jag att det är sambon som spelar en helt vanlig CD-skiva på den alldeles helt vanliga stereon som befunnit sig i vardagsrummet de senaste sju åren.
Precis just en sån dag har det varit idag och kanske kan det bero på släderomvaget.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Universalalternativet.
Det gamla bordsunderredet, i gedigen metall, har stått länge och väntat på att bli räddat från korrosionens förfall. I en trädgård har det levt i nära två år inför den dag som skulle komma när det fanns ett fordon tillhands som kunde frakta det 170 kilometer i nordlig riktning.
Tiden gick utan att något fordon för transport fanns uppenbart tillgängligt. Bordsunderredet är av den stadiga sorten, perfekt för en arbetsbänk i en verkstad eller utomhus när sambon vårdar husets alla växter en sen sommarmånad. Bordsunderredet skulle till varje pris tillvaratas.
Lösningen på transporten är så enkel när lösningen väl är funnen. Naturligvis skulle hushållets universalfordon, Citroën 2CV, användas. Man skulle kunna lägga bordsunderredet direkt på taket, binda fast, och köra iväg. Sagt och gjort. Hämta bordsunderredet. Det är då det står alldeles klart att underredet naturligtvis går in i Citroën 2CV, bara man tar ur baksätet och låter luckan vara öppen. Sagt och gjort, igen.
Med några spännremmar av bläckfiskmodell var färden norrut en ren njutning. Ventilationen var det väl sörjt för och lilla 2CV for fram genom det sörmländska landskapet till omgivningenens beskådan. Mannen som stod vid vägkanten och klippte gräs tog av sig kepsen, kliade sig i huvudet, vände sig om och transformerade ansiktet till siluetten av ett frågetecken. De omkörda söndagsbilisterna, som njöt av naturen, tittade förvånat som om invasionen från Mars skulle förevarit.
Vid en snabb eftertanke är det bara att konstatera att en Volvo V70, en VW Passat eller en Toyota Avensis inte hade klarat att transportera det gamla bordsunderredet. Inte heller hade en vanlig nutida Citroën eller en Fiat lyckats. Det finns bara ett fordon som är så genialt - Citroën 2CV - universalalternativet.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Europeisk krismat.
Ozolukten ligger stark över terrassen. Fetaosten, olivoljan och lammfärsen vittnar om grekisk afton. Inte för att manifestera någon solidaritetsaktion med Grekland, när Euron kramar dem hårt. Nej, här handlar det bara om smaker. Vid en närmare betraktelse visar det sig att av alla ingedienser till kvällsbordet är det endast olivoljan som kommer från Grekland. Resten är tillhandahållet av snälla tant Merkels tyska lågprisdistributör Lidl. Man skulle kunna säga att Tyskland redan här börjar sitt krisstöd till Grekland. Krismat.
Som den bästa melodiradioövergång kastar vi oss från olympiadernas vagga i södra Europa till det brittiska öriket. Här vankas klägga. Den fråga som uppstår är hur klägga kan låta sig göras på bästa vis. Vi minns väl de förhållandevis goda pasties vi inmundigade förra veckan, i England. Till buds i det svenska lunchköket finns två bitar baguette sammt överbliven pytt-i-panna. Här ska skapas klägga. Krismat.
Börja med att gräva ur lite vitt bröd ur baguettestyckena, värm gårdagens överblivna pytt-i-panna i micron. Under tiden smetas lite barbequesås och sweet-chilisås ut på varsin sida i de delade brödbitarna. Fyll bröden med den nu hyggligt varma pytt-i-pannan. Toppa med bostongurka och en klick majonnäs. Ack, så härligt kläggigt.
Paradoxalt nog blev denna travesti på pasties riktigt gott och bevisar att europeisk krismat är ätbar.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
2011 års råvara.
Trädgårdens lilla plommonträd förvarnar om stundande skördetid. Trots solens frånvaro tyngs grenarna redan. Plommonen är så många att en närbild av dem skulle kunna förleda till tron att det vore vindruvor. Bilden av plommonsyltburkar och plommonpajer växer fram. Ännu mera prommon, tänker jag, och minns förra årets skörd. Från den sparades drygt 4 kilo plommon i fryst format. Det kan ju vara bra att ha nästa år när det inte blir några plommon, löd resonemanget, då, 2011.
Raskt in och plocka fram de dryga 4 kilo plommon som levt ett fruset liv senaste året. Anskaffning av syltsocker, fram med stora kastrullen, koka, röra, koka, slabba, gägga, till en lagom fin klägga med benämningen plommonsylt.
Åtta glasburkar med härstamning från Lidl's varuhyllor, fyllda med förra årets plommon, i år, märkta med etiketter avsedda för disketter.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Välberättad humoristisk dåtid.
Det är nåt med England. Nåt är det.
56 miljoner britter med mycket humor på en ögrupp, som gillar öl, fotboll, friterad mat utan kryddor, läckande avlopp, vänstertrafik, 10-öringar, staket, murar, häckar och överheter. Det är nåt med England.
Från att ha varit ute i världen och koloniserat är nu engelsmännen i England blott en del i Storbritannien, som inte är så stort alls, vare sig geografiskt eller ekonomiskt eller kulturellt. Det som har varit har varit. Det som har varit verkar engelsmännen vilja behålla, konservera, hålla bestående, utan förändring, som om tiden skulle stanna.
Denna konservation av dåtiden med lordar och lady och Sir hit och dit hamnar för varje dag ytterligare ett steg från nutid. Glappet mellan dåtid och nutid ökar. Det förefaller närmast komiskt när Dave Cameron och regeringskollegan Nick Clegg gör ett stort politiskt nummer av förslaget att elektrifiera järnvägen mellan London och Bristol, år 2012. Under en sekund undrar jag osäkert om det är ånga eller diesel som driver järnvägen idag.
Det är som att för att engelsmännen ska kunna stå ut med sin dåtid måste de skapa sig en nutid, ett presens. Humorn förefaller vara vapnet för att skapa en dräglig nutid. Med ett ständigt skämtande kan varje accepterad dåtida tokighet omformas till nutida stor glädje.
England är ett levande arkiv över en tid som varit, ett museum väl förpackat omringat av vatten. Det är en otroligt stor tillgång. Om man kombinerar denna tillgång med engelsmännens, ofta gestaltat av BBC, förmåga att berätta en historia (storytelling), blir tillgången realiserbar på marknaden. Som en biprodukt till dåtiden får vi den livsnödvändiga humorn, som när även den berättas väl, utgör ytterligare en stor tillgång.
Vore jag VD för England AB skulle en dissekering av balansräkningen finna humor, storytelling och museeal dåtid, förutom några minerala tillgångar i ett antal gruvor. I sökandet efter en framtid skulle jag exploatera dessa superba tillgångar och erbjuda en välberättad humoristisk dåtid till resten av världen. Sex miljarder besökare väntar på att få komma och beskåda dåtiden.
Det är nåt med England. Nåt är det.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Uppladdning.
Den har pågått länge - uppladdningen. Med en vecka kvar har den olympiska elden idag nått huvudstaden, London, per helikopter. Denna händelse fick BBC att förskjuta alla andra TV-program eftersom elden naturligtvis anlände klockan 20.12.
Tidningar och TV är fulla av allt olympiskt. Samtidigt önskar engelsmännen att allt ska avlöpa väl och att inget ska gå galet. Det är som om de befarar att England ska klanta till det, igen. På TV visas den del i förra Olympiska Spelens avslutningsceremoni, där England spelar en del såsom varande efterträdande OS-värd. Våra engelska vänner ruskar på huvudet och finner det pinsamt när Londons borgmästare anländer i dubbeldäckarbuss till arenan och sen inte ens lyckas hålla fanan rätt. Ett uns av sjävlförakt verkar ligga över England.
Personalen som bemannar passkontrollen har berättat att de tänker minnsann strejka under tiden de olympiska spelen pågår. Igår fick taxichaufförerna i London för sig att i en protestaktion blockera gatorna, eftersom staden utrustats med speciella filer för OS, där taxi inte får köra. Spänning ligger i luften. Uppladdning.
Vi hoppas att allt ska gå väl och rymmer landet för återfärd till ett enligt rapporterna regnigt Sverige.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
En studie i fukt
Engelskt rörmokeri kan omöjligen undgås. Det finns knappast något bättre ställe att studera engelsmännen och deras förhållande till vatten och fukt än just det engelska badrummet.
Du märker att det engelska badrummet är något speciellt så snart du klivit in, för golvet är mjukt och du finner att det är belagt med vanlig heltäckningsmatta av bästa 1970-tals-snitt. Du börjar undra hur någon kan komma på idén. I den naturligtvis lätt fuktiga mattan kan alla små kryp bygga bo och frodas.
Rakt fram finns det som på svenska kallas tvättställ. I England heter det något annat och ser ut som en liten porslinsskål där dina händer förväntas få plats. Två kranar med ett ytterst variabelt utseende finns placerade på sidorna om den lilla skålen. En varm och en kall och i full logik med vänstertrafiken kan varmvattnet vara till höger, eller vänster. Du vet aldrig. I bästa fall finns en liten symbol som berättar något, annars får du prova vilket oftast leder till smärre brännskador, då varmt vatten i England förefaller likställt med kokpunkten. För att få en lagom varm blandning att stanna kvar i skålen anmodas du använda den lilla ploppen, av läckande karaktär, för att täta avloppet.
När du väl är klar och vänder dig om för att lämna det fuktiga badrummet hör du ljudet av en spelgalen tjäder. Det är det engelska avloppet som genom alla de omöjliga krökarna och böjarna gör allt för att bli av med använda tvättvattnet.
Förskräckt återvänder du och kommer på att det är dags att kissa. Toalettstolslock och sittring fälls upp. Du gör det du ska ner i den lätt missfärgde kröken. Dags för spolning. På den förmodade vattentanken sitter ett dörrhandtag monterat. Du vrider. Inget händer. Du vrider en gång till. Inget händer. Du vrider en tredje gång och nu börjar något hända. Som en ilsken vulkan hör du hur Niagara-fallen närmar sig. Toaletten tänker med allt kraft skölja bort ditt lilla flytande bidrag till gödslingen. Syndafloden kommer. Allt vatten i södra England synes passera din toalettstol.
Efter denna övning är det dags för en dusch. Anordningar för detsamma finns i tusen varianter. Ingen är den andra lik. Två kranar, varmt och kallat, med samma spännande funktion som tvättstället är en modell. En annan är ett försök till det vi kallar engreppsblandare. Du står där och undrar vilken spak eller ratt du ska våga röra. Det innebär oftast en kall chock följd av en skållhet chock. Du försöker fly strålarna som är helt opålitliga och kan träffa var som helst. När du väl fångat duschslangen med eget liv, försöker du tämja den att sitta fast i sin hållare. Slangen vrider sig och blöter ned taket, väggarna och duschdraperiet från 1952 - allt annat än din kropp. Från duschdraperiet ser du fina droppar rakt ned på heltäckningsmattan.
Den mest kompetenta duschen är den med en högtryckspump, av samma modell som vi svenskar har i trädgården. En vanlig strömbrytare placerad mitt i duschrummer för att slå av och på vattentillförsel och pump. Ett vred för att bestämma temperaturen. Du känner dig som i en tvätthall för bilar.
Vi det här laget är allt fuktigt. Den lilla fläkten inmonterad i taket sliter oavbrutet. Du lämnar badrummet övertygad om att rörmokeri i England är något alldeles, alldeles speciellt.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Uppfinnaren.
Herr Brunel med de intressanta förnamnen Isambard Kingdom blev staden Bristols store uppfinnare på 1800-talet. Hans ingenjörskunskaper sträckte sig från järnvägsbyggen med världens första bredspår till brobyggen med världens längsta brospann i tegel till världens första båt med järnskrov och ångmaskin och segel. Fartyget, med namnet S/S Great Britain har nu restaurerats och placerats i den docka där hon föddes 1843. Ett helt fantastiskt arbete har genomförts och skapat ett museum där vi kan gå in i det gamla skeppet och förstå hur en resa över haven företogs på 1800-talet.
S/S Great Britain gick som personfartyg mellan England och Australien när engelsmännen emigrerade. Senare gjordes hon om till fraktfartyg och kom sen att delta i både första och andra världskriget. Därefter fick någon idén att använda henne som ett stillstående lager på Falklandsöarna, där hon förföll, innan räddarna kom på 1970-talet och på började den krävande renoveringen.
Under tiden S/S Great Britain seglade och stånkade jorden runt 32 varv hann Brunel med att konstruera Lokomotiv och brospann. En av broarna, Clifton Suspension Bridge, går naturligtvis i Bristol över floden Avon. Bron var både den längsta och högsta i sitt slag år 1864 när den öppnades efter dryga 30 års arbete.
Längst bort skymtas Clifton Suspension Bridge
Brunel uppfann allt. Som exempel berättas att när Brunel svalde ett mynt som satte sig fast i halsen, började han uppfinna en speciell tång för att kunna komma åt och få bort myntet. Dock misslyckades ingreppet och Brunel fortsatte med nästa uppfinning, där kan kom på att om man lyckas spänna fast Brunel på ett stort hjul som man kunde få fart på, så skulle myntet med centrifugalkraftens hjälp få myntet att komma ut. Det fungerade och Brunel blev av med myntet. För Brunel fanns inga hinder.
Briljante Brunel gjorde mycket för Bristol.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Tillbaks Nästa
Kalender
