Vindarna i Languedocområdet har jag hört talas om. Säkert har jag upplevt dem också, utan att veta vad det var för vind. När jag börjar leta efter hur det förhåller sig hittar jag hela fem vindar, med sina respektiva namn. Ivrig att förstå var, när och hur det blåser kastar jag mig över uppgiften att översätta en engelskspråkig beskrivning av vindarna. Efteråt infinner sig en känsla av urblåsthet.
Tramontane blåser från nordväst. Det är en lokal lite vänligare variant av den berömda Mistralvinden på Franska Rivieran. Tramontan är torr, kall och ofta våldsam när den bär med sig luft från polartrakterna. Sommartid skapar den blå skyar och ger svalka. Vintertid är den bara kall och ryslig. Om vädret över Medelhavet är oroligt, kan Tramontane ge upphov till våldsamt regn. "Quan plou de tramuntana, plou de gana" - "När Tramontane regnar, så regnar det rejält".
Cers blåser från väst eller sydväst som en budbärare för soligt och varmt väder. Den är vanligtvis kall på vintern och varm på sommaren, men alltid lika torr.
Sirocco är en sydlig vind. Den för med sig torr luft från Afrika, vilket kan bli närmast obehagligt under heta somrar. Sirocco blåser sällan och oftast bara under några timmar. Vindhastigheter på nära 100 kilometer/timma (orkan) är vanligst under höst och vår.
Autan börjar som en varm sydöstlig vind från Medelhavet. Den drar mot Cevennerna och Montaigne Noire och förebådar ofta stora skyfall. När den når väster om Carcasonne har den växt till höjden av sin styrka. Autan berör ett område från Perpignan i söder till Auch i väster och Cahors i norr. Några dagar innan blåsten börjar sänker sig ett lugnt med kristallklar luft, där Pyrenéerna kan ses på 150 kilometers avstånd, varpå bönderna säger "Autan vill börja blåsa". Autan kan hålla på och blåsa nio dagar i sträck, vilekt gör folka galna, på samma sätt som Mistral. Därför kallas Autan för "de galnas vind". Autan finns i två varianter; vita Autan och svarta Autan. Den vita förebådar bra väder, friskt på vintern och varmt på sommaren. Den svarta är varm och för med sig häftiga kortvariga skyfall. Den vita Autan är vanligare än svarta Autan.
Marin är en varm vind från Medelhavet, som blåser från sydöst och för med sig moln. Marin orsakar tungt regn i kustområdet. Sommartid brukar molnen lösas upp, men de kan vara flera dagar och avger då en doft av salt. Vinden kan vara stark och våldsam och föra med sig regnet längre in över landet. Om regnet uteblir kallas vinden för vita Marin. Om vinden drar sig ända upp mot Carcasonne och Toulouse kallas den för svarta Marin.
Så är det med vindarna i Languedoc, med reservation för om översättaren är blåst, på fakta.
[ kommentar 1 ] ( 6 visningar ) | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Ämnesöversikt.
Jag har att eget analogt ordmoln. Det är en bit papper i A5-storlek där jag noterar ord värda att fundera på och skriva om.
I mitt analoga ordmoln finns idag följande ämnen:
Gula västar
Cloudmore
DSM
Internetpsykiatri.se
Oregering
Collaborative consumption
Personal cloud
Nextopia och trailerism
Nextpansion
Generation stress
Generation Boss
Ogilla
Gilla-mutan
Klimatångest
Sparat lättnadsutrymme
Chrome Web Store
Adresser@
Appar
Carl Bildt
Så, vilket ord ska få regna ned ur molnet härnäst?
[ kommentarer 2 ] ( 4 visningar ) | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Genialt och franskt.
Jag vet att det fungerar att campa, att sova, i en Citroën 2CV, jag vet för det har vi gjort många gånger. Men att komma på tanken att öppna en Bed & Breakfast, eller chambres d'hotes som det heter på franska, är helt genialt.
En 36-årig galen fransman vid namn Bertrand har gjort det, ett 40 kvadratmeter stort rum där en Citroën 2CV utgör sängen, för två.
För 250 Euro får man bo upp till tre personer i två nätter inklusive frukost. På chezbertrand.com får man veta att rummet kallas för Le Loft och ligger norr om Sacre Coeur, i Paris.
Helt enkelt genialt, och väldigt franskt.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Substans och fasad.
Jag läser i tidningen om ordet titelinflation och en hänvisning till en professor. Äntligen ett ord på det jag upplevt senare år. En alltmer kreativ titulatur, ofta på engelska, som ibland förvandlar det mest självklara till ett luftslott.
Det visar sig att professorn skrivit boken Tomhetens triumf redan för fem år sedan, och först nu börjar det skrivas och talas om fenomenet grandiositet. Att försköna det tämligen enkla och naturliga, genom en ny titel, till ett nära komiskt begrepp.
Exemplet "running speciality sales representative" betyder egentligen en försäljare av löparskor.
Professorn menar att titelinflationen är ett exempel på den tomhet som skapas, när orden inte motsvarar verkligheten. När fasaden är viktigare än substansen. Allt blir uppblåst och förskönat. Mina tankar går till Maslows behovsstege, där titelinflation torde befinna sig på det översta trappsteget.
Så funderingen blir då om vi är i en bubbla, och om bubblan i så fall växer eller minskar just nu, för att inte tala om när bubblan spricker?
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
38 år senare.
Samtidigt med en gränslös rundtur i Spotifys värld hamnar jag på Lena Nyman från år 1973. I revyn Glaset i Örat sjunger hon om lyckan med en fyrkanalig stereo, vilket är ungefär vad hemmets mediacenters tillkopplade Prologic-förstärkare är, Texten är 38 år gammal och helt aktuell
sorgen är min för om man bara har en tvåkanalig stereo
då är man slut, då är man utan chans, man får ensam genom livet gå
men har man fyrkanal, ja då blir man lugn, då kommer kropp och själ i balans
som i ett slag försvinner handsvett och mjäll
och finnar dör så att man blir sensuell
ja hela livet blir en dans
då är lyckan min
och solen går ur molnen
då slår drömmarna in
jag får love, massor av love
när man till sist har lyckats skaffa sig en fyrkanalig statuspryl
då har man kvar en annan lyckosgrej, en avocadofärgad kyl
en sådan kyl får jag väl avstå ifrån, ty allt i livet kan man ej få
jag gör, o herre, detta offer till dig
ifall du sänder i en koffert till mig
en fyrkanalig stereo
För att inte fastna i ett tillstånd där tiden stått stilla i 38 år kastar jag mig sjövilt över något som Hasse å Tage inte skrev någon text om för 38 år sedan. Jag tar fram min Android-telefon och nuddar Bambuser och livesänder samtidigt som jag lyssnar på Lena från 1973 samtidigt som jag riktar Androidens lins mot browsern där jag tittar på det jag sänder. 38 år och nuet i total rundgång.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Nya uppslag.
Nya idéer och uppslag i efterforskningen om Titanicmannen har uppkommit. Se mer på titanicmannen.se
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Veckan som gått.
Som om inte alla veckor gick. Alla går, utom de som står stilla i det förflutna.
Veckans ord: Facebookrevolution.
Människor har fått nog, säger ifrån, gör uppror, nu får det vara nog. Punkt. Slut. Diktatorerna sitter på höga tronar på ett löpande band som i stadig takt närmar sig bandets slut, där de faller, pang, pang, pang. Alla har de samma avvecklande utvecklingsfas; först hot och högburet huvud, sedan lågmält bedjande och till sist ett osynligt flyende. En efter en. Samma sak världen över. Just nu i Arabvärlden.
I den lilla världen, i trygghetsnarkomanernas land, i Sverige, är det ingen som fått nog, tillräckligt. Att elbolagens girigbukar skor sig, att Posten går med god vinst samtidigt som de minskar kundnyttan, att friskolor missköter sig och genererar höga vinster så betygsministern får göra avbön, att äldreboenden drar in på kaffekoppen för att spara till direktörernas löner, det är sånt som bara sker, utan motstånd.
Regeringen tror blint på marknaden, utan eftertanke, i det fall regeringen regererar, vilket för tillfället synes begränsat. När inget tuggmotstånd från någon form av opposition kan siktas, blir regeringens resultat magert. Avslappning råder. Det går så bra så vi kan ta det lugnt, verkar råda i regeringskansliet.
Hälsan tiger still, är det farligaste av alla tillstånd.
Det vet nu diktatorerna som i veckan som gått lidit av Facebooksrevolution.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Biljett till jättefesten.
I början av december lät jag arrangörerna för det 19:e världsmötet för Citroën ta 65 Euro från mitt Mastercard. Sen har inget hänt. Inget mail, inget kuvert, inget alls.
Idag kom kvittot och inträdesbiljetten till jättefesten 200 km söder om Paris. En vecka i sus och dus bland förväntat 12000 galna Citroën 2CV entusiaster.
Om nära fem månader, 27:e juli, inleds festligheterna. Hela världen kommer dit i alla möjliga och omöjliga fordon med det gemensamma att åtminstone bottenplattan är från Citroën 2CV.
;)
;)
;)
;)
;)
Bilder från år 2007 när världsmötet invaderade Borlänge.
Bilderna ovan är exempel på hur det såg ut i Borlängge för 4 år sedan. Då kom 2500 fordon, enligt uppgift. Alla varianter finns, ingen idé är fel, innovationen leker, galenskapen frodas på den tunna gränsen mellan genialitet och vansinne. Framförallt är det fest, fest och åter fest med livets goda i fokus.
Nu laddar vi.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Informativ utsändning.
Statsministern brukar kalla det för att "vår utrikesmininster är väldigt närvarande", när han vill förklara Bildts ideliga bloggande och twittrande. Ja, så är det - Carl Bildt har ofta sändarknappen intryckt. Jag tycker det är bra, att sända.
Ändå har i dagarna hörts kritik mot att Bildt inte är tydlig nog, inte tar ännu tydligare ställning mot diktatorer, som Libyens Khadaffi. Hur kan det komma sig att så många inte uppfattar avståndstagandet? Bildt informerar ju kontinuerligt.
Det är just i ordet information, som gåtans knut ligger. Bildt informerar - han kommunicerar inte.
Skillnaden mellan information och kommunikation är att vid kommunikation försäkrar man sig om att mottagaren förstår.
Genom att endast sända, kontinuerligt, uppstår inte kommunikation, speciellt inte om sändningen sker på en frekvens där de flestas mottagare inte är inställd. Om jag vill kommunicera får jag se till att börja med att sända på den frekvens mottagaren har inställd. Därefter lyssna för att förstå om sändningen gick fram. Möjligen kan jag senare ändra radiofrekvens och få mottagarna att följa med.
Bildt synes sända mer än han mottager.
Personligen har jag inget problem att ställa in Bildts frekvens och lyssna på mängden utsändningar och tolka och förstå.
Amerikanerna, som generellt sett är duktiga på kommunikation, beskriver Bildt, i offentliggjorda hemliga dokument, som "en medelstor hund med en stor hunds attityd". Denna liknelse är ett annat sätt att kommunicera den obalans mellan sändning och mottagning som Bildt idkar. Attityden hos en stor hund är att inte bry sig om, inte ens notera, en mindre hund, då den inte utgör något hot.
Jag gillar Bildts informativa utsändning och ser samtidigt den utmaning han har att nå kommunikation.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Servicen ger större värde än burgaren.
Ibland händer det att lunchen tillbringas på en hamburgerrestaurang. Inte ofta, men det händer, drivet av hur enkelt och snabbt en hamburgare kan serveras. Att jag provat Max och relaterat till ett jugoslaviskt varuhus på 1980-talet vet trogna läsare.
Dagens serviceupplevelse är från en uppfräschad McDonalds restaurang.
Parkeringsplatsen har gott om platser, dörrarna till restaurangen går inåt, bara att trycka. Var jag börjar min serviceupplevelse går inte att missa, då en stor meny hamnar i blickfånget alldeles efter jag passerat entrédörren. På menyn läser jag några nya namn på hamburgare och beger mig mot disken, som är låg, bakom vilken en välklädd yngre man står och ler, tittar mig rakt i ögonen och säger välkommen.
Jag frågar vad den nya hamburgaren innehåller och han berättar utan staka sig precis vad som ingår. Jag beställer. Han ber om 66 kronor. Medan jag räcker över pengarna jobbar hans assistent med att plocka fram maten och lagom när jag fått växelmynten är brickan klar. Tack och hej.
Så snart jag vänt mig om ser jag disken där salt och servetter finns, vilka jag tar på vägen mot sittplatsen vid väggen. Väl på plats finner jag att restaurangen har trådlöst internet till alla gäster utan krångel.
Hamburgare är som hamburgare är. Vad man än gör blir det inte annat än hamburgare, ospännande, utan direkt smak, mättande för stunden.
Färdigäten reser jag mig, fattar brickan, ger mig mot utgången och på vägen dit finns luckan där resterna ska slängas. En lika välklädd yngre man som han i kassan kommer fram till luckan och tittar leende på mig och tar brickan och säger "välkommen åter".
Precis så ska service utföras. Det är för servicen jag besöker McDonalds - inte hamburgaren.
[ kommentar 1 ] ( 4 visningar ) | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Tillbaks Nästa
Kalender
