För er som följde vår resa genom Frankrike sommaren 2006, här på JEPEblog, är Omar bekant. För andra meddelas att Omar är namnet på den Citroën 2CV som utan problem förde oss 623 mil i Europa.
I förrgår fick Omar åka utan att själv arbeta. Han fick åka med på en kärra. Omar var inte godkänd längre av de svenska myndigheterna för att få vistas på vägarna. Rosten hade slagit till och spindellederna fram värkte.
;)
I kategorin La vie en 2CV 2006 kan du läsa mer om resan 2006.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Alla bloggar inom kategorin "La Vie en 2CV 2006" finns nu som blogbok.
Om det nu finns något ord som heter blogbok, så är det här en sådan. Bloggarna från denna sommars upplevelser i 2CV är sammansatta i ett bokformat, där en liggande A4-sida består av två pocketboksidor. Meningen är att man ska kunna läsa direkt i datorn i PDF-läsaren eller skriva ut som liggande A4.
Här är PDF'en
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Historierna är många om hur 2CV varit med på expeditioner och strapatser över världen. Vår färd var förhållandevis kort och liten. Vilka är då erfarenheterna?
6612 km på 393 liter bensin ger ett snitt på 0,6 liter per mil. Det har varit backar upp och backar ner. Det har varit varmt. 39 grader som högsta notering. 11 nätter har vi bott i 2CV.
Förväntningarna var inte alltför högt ställda, när vi gav oss iväg och skojade om att "vi kommer väl till Växjö skärgård". Över 600 mil senare kan vi konstatera
- att vi aldrig haft träsmak
- att bland de skönare nattsömnerna har varit i 2CV
- att 2CV hänger med i vanlig trafik
- att 2CV "åker man" eller "kör man". Det är inget att man bara färdas i.
- att folk vänt sig om överallt och lett och skrattat och satt upp tummen, som för att uppmuntra oss
Eller vad sägs om, den gamle mannen på en bensinstation som med drömsk blick och sprucken vindrickarstämma harklar fram att hans första bil var en 2CV - en 375-kubikare. Den var bra den.
Eller den gamla damen som skötte hotellet i Figeac. Hon sken upp och berättade om sin första 2CV - en Fourgonette (skåp) - som hon körde 34000 mil med. Med en typisk fransk ryckning konstaterade att de (Citroën) minnsann inte alls gjorde lika bra bilar nu för tiden.
Eller fransyskan som rusar fram till oss när vi sitter i baksätet, som trädgårdssöffa, med rutig duk på vårt bord (uppochnedvänd plastback), och tittar på solnedgången i Houlgate. "- Genial! Super!" Tummen upp.
De mer beskedliga Holländarna, som har alla moderna tillbehör, och vars nyfikenhet på hur vi skulle komma in och sova bilen kunde fått deras ögon att trilla ur ögonhålorna.
Förundran hos tyskarna när vi tog fram el-aggregatet och kopplade på datorn på 220 volt och surfade via mobiltelefonen, glömmer man sällan.
Känslan av att på de krokiga vägarna i uppförsbackarna bli ikappkörd av någon stinn tysk maskin med flera hundra hästkrafter, för att när det sen blev kurvor se dem försvinna, trots alla bokstäder med ESP, ABS, EBS och vad nu allt det finns. Liksom känslan av att ta sig över en något ojämn gata med 44 vinflaskor i skuffen, utan att det märks, medan BMW, Audi och andra lok med lågprofildäck smygande studsar fram.
;)
Vår franska rutt
2CV är en helt otrolig skapelse, som verkar klara allt, till synes.
Nu har vi provat och imponationen går säkert inte att ta miste på.
;)
"Deux cheveau blancs vers la fenètre d'une deux cheveau blanc"
(Två vita hästar genom fönstret på en vit två-hästars)
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Restaurang PM i Växjö visade sig ha fallit för det franska. Så fanns t.ex. en Menu d'ete, sommarmeny.
Även om menyn var fransk var priserna svenska. Eller vad sägs om en flaska av husets rosévin för 25 Euro, förlåt 245 svenska kronor. Vår fördrink blev "Småland pearls" för 10 Euro (99 kronor) bestående av ett glas champagne med några lingon i. Fyndigt och gott, men som sagt, dyrt. Vi är ju vana vid franska prisnivån.
;)
Vi började dag 1 i Småland och vi avslutar dag 23 i Småland.
Lördagen fick Omar kämpa med 44 flaskor vin, 2 bag-in-box och två plattor öl i uppförsbackarna på E4:an i Kolmården. Tur att det finns låga växlar.
Vi är hemma. Det är svalt och skönt. Omar är också hemma och nu urlastad. Inom några dagar ska Omar få service, vilket Omar är väl värd efter att ha givit oss "La vie en 2CV 2006".
[ kommentarer 2 ] ( 28 visningar ) | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Det regnade natten i Flensburg. Det regnar på vägen mot Köpenhamn. Det regnar på broarna. Det regnar överallt. Och det är SKÖNT
Omar kämpar, något tung i rumpan, hemåt. Det är uppåt. Hela vägen är uppåt från Hamburg till Sverige. Och sen i Sverige är det uppåt. Uppåt, uppåt, uppåt. Jag har aldrig sett så mycket uppförsbacke. Omar kämpar och frustar. Det gär uppåt. Både Omar och vi vill hem.
Inför sista etappen har vi slagti läger på hotell i Växjö. Exotiskt kan man tänka. Regnet hänger i luften. Det är skönt. Sista delsträckan imorgon. Sen är vi hemma. Oh, hemma. Så skönt. Egen säng. Inget ont om Omars bädd. Tvärtom. Den har varit bland de bättre. Bättre än somliga hotell. Men hemma är ändå hemma. Voila!
Det blir bonusbild idag.
;)
Ingvar Carlsson är i gasen
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Hemväg via Tyskland innebär konsumtion. Konsumtionen gjordes i den tyska staden Flensburg.
Där finns två stormarknaden inriktade på konsumtionen från norr, dvs. Danmark och SVerige. Föreparkt och Cittimarkt. Vi besökte båda i värmen. Det är fortfarande väldigt varmt, fastän Omar tagit oss väsentligt längre norrut idag.
;)
Omar har handlat mycket i Flensburg. Syns det? Nja, det är ju en Citroën, med fjädring för det mesta.
Här måste också omnämnas det helautomatiska Etap-hotell som vi råkade på i Flensburg. Receptionen är borta. Den manuella alltså. I entrén finns en automat med pekskärm där man bokar sitt rum. När allt är klart och betalat med betalkortet i samma automat kommer det ut ett kvitto med rumsnummer och koder till alla dörrar. Enkelt snabbt och bekvämt. Möjligen får vi se någon vid frukosten imorgon. Eller också inte.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Det går inte att undgå att notera olikheterna mellan Frankrike, Belgien, Holland och Tyskland, när man som vi passerar samtliga på en dag.
I Frankrike finns det skyltar för allt. Förutom vägskyltningen, som jag återkommer till, finns det skyltar för servärdheter, hotell, restauranger m.m. Alla skyltar har sina stil, så att du inte ska förväxla dem. Det finns ett konsekvent system. I Belgien rasar alla system. En röra och en sörja.I Holland blir det något bättre, men systematiken verkar långt borta. Så åter i Tyskland finns et system, även om det är lite illa underhållet, så finns det en långsiktigt konsekvent grundtanke.
Åter till de franska trafikskyltarna. Vanligtvis vita med svart text angivande destinationsorten, eventuellt tillagt med avståndet. Om skylten är grön är det minst en nationalväg, och är den blå är det motorväg. Gratis eller avgiftsbelagd (péage). Om man så kommer till en korsning och ingen av de utpekade orterna eller namnen stämmer, finns det nästan alltid en som heter "autre direction" (andra riktningar) eller "toutes directions" (alla riktningar). Om inget passar tar man dem och i 99% av fallen kommer man senare till en ny korsningen, eller rondell som fransmännen gillar, och där finns ett bättre val. Ett helt suveränt system, som får en att tro att en programmerare suttit och ritat systemet. "IF du ska till orten-x THEN åk ditåt ELSE åk ditåt ENDIF". Som jag nämnt tididgare finns N-vägar, D-vägar och A-vägar. Alla med nummer. Konsekvent och tydligt. Det var Frankrike det.
I Belgien verkar kriget nyligen avslutat. Skyltar ser ut som om de kommit på plats på måfå. Raka vägar är endast en dröm och kringekrokar, med otaliga visningar kors och tvärs utan synlig strategi tar vid. Tur attBelgien endast är 150 km långt från nord till syd. Vi ställer oss frågan vad har hänt med Belgien? Har de blivit förslappade efter att ha förärats intäkterna av det stora EU-parlamentet till vilket vi betalar? Nästa fråga som inställer sig är om det verkar särskilt smart att placera Europas hjärta i det snår som Belgien synes vara. Eller kanske det stämmer bra med parlaments-snår och trafik-snår i härlig symbios.
Hela Belgien och Holland är belagt med långtradare. Ekipage efter ekipage i en aldrig sinande ström. Ibland ligger det konvojer med upp till 15 ekipage på motorvägen. Ibland kör de om varandra och stoppar upp allt annat. Var är tågen? Varför alla lastbilar? Transportsystem? I Tyskland verkar det vara vägtull på lastbilar på Autobahn, så där är det lugnt. Men överallt annars är fullt. Lastbilar, lastbilar, lastbilar. Vär är Europas infrastrukturminister?
Omar har slitet i en temperatur av +36C, som det var på gränsen mellan Holland och Tyskland. Det är varmt. Väldigt varmt. Taket nedrullat. Det blåser - varmt. Varmt, varmt, varmt.
Det verkar som att "laddningsfenomenet" är temperaturberoende, för denna morgon när det endast var +24C utanför Lille, uppförde sig laddmätaren normalt igen, för att i den tropiska hettan återgå till onormalt beteende. Inte visste vi att vi skulle hamna i Europeisk värmebölja.
Ett gasthaus i Lingen har ett mycket fint och snyggt rum med närhet till en restaurang. Det kan bli tysk schnitzel ikväll.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Det är varmt. Mycket varmt. Värmebölja. Alla pustar och puhar.
Kustvägen från Houlgate upp till Seines inlopp är väldigt vacker. By efter by utmed kusten. De tar aldrig slut. Men det gör vi och kastar ut Omar på betalmotorvägen norrut mot Rouen. Fortfarande varmt. Alla fönster öppna. Taket påmonterat.
Värme och fukt tillsammans med bilel är ingen lysande kombination. Så hade den säkringen, av de totalt 3 som Omar innehar, kommit att börja glappa. Säkringen, som är av glasrörstyp, hade alltså inte gått av. Den hade bara börjat glappa i säkringstrådens infästning. Precis som om lödtennet med vilken tråden var fästad hade smält eller korroderat. Inga problem. Ny säkring monteras och vips är allt ok igen.
Ett annat bilelektriskt fenomen har uppstått. Saken är sådan att laddmätaren minskar ju mer motorn och därmed generatorn varvar. De borde vara precis tvärtom. Inga problem. Åtminstone inte än så länge. Mina kunskaper i laddrelän säger att antingen är det på eller av. Det här är på, men med konstiga utslag. Vad är det? Tips mottages som kommentar.
;)
Vy från vår campingplats i Houlgate, som vi nu lämnade för färden norrut
Vi har nu landat på ett Etap-hotell utanför Lille. Det lär finnas en restaurang 300 längre bort. Nu går vi.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Det är skillnad på hav. To have(e) or not to hav(e).
Ett hav är inte likt ett annat. Det här havet, Atlanten och Engelska kanalen, det lever. Medelhavet är jättebra att bada i. Det är varmt och lagom salt. Som ett behändigt badkar. Men det här havet bestämmer hur mycket det ska vara. Tidvattnet tar det fram och tillbaka. Och med varje sådan sväng, två gånger per dygn, kommer det nya saker till stränderna. Snäckor, snäckor och snäckor. Naturliga snäckor.
Vad gäller badsnäckor fanns det mer i Medelhavet. Där trängs nämligen fler av arten homo sapiens. I medelhavet gäller det att trängas. Det verkar nästan som att ju mer man trängs ju bättre är det. Trängeln ökar ju närmare Italien man kommer. Hur det ser ut i Italien har jag ingen aning om. Men det vet säkert många svenskar, för det verkar vara där svenskarna är. De är i alla fall inte i Frankrike. Vi ställer oss frågan: - Var är svenskarna? Inte där vi är, om nu det är nån vägvisning.
Nej, ett hav ska vara en Atlant eller en Ocean. Det är liksom mera definitivt. Medelhavet, Svarta havet, Döda havet eller Röda havet är ju nåt annat. Ett slags stand-in för hav.
En dag i lathetens tecken. En dag för vila och reflektion. Havets sus stimulerar en skön trötthet. Lätt att slappna av. Lätt att somna. Lätt att vila. Lätt att ha det skönt. I Frankrike, så nära England utan att drabbas av Steak and Kidney pie.
Tysken på ena sidan har lämnat. Precis som 1945. Ganska snabbt efterträdd av en Italienare, som har alla prylar som kan behövas.På andra sidan är tyskarna kvar. De pratar de allierades språk, engelska, och kallar stället för "Paradise". På hyllan ovanför finns holländarna anledda av en holländsk kvinna som på morgonen står och hälsar på alla hon ser med orden "Morgen", förmodligen i tron att resten av campingen är tysk, i Frankrike. Jag svarar med "Bonjour". Men, var är svenskarna? En dansk har skådats. Igenkänd på den röd/vita utstyrseln samt lätet. Vi sa "Hej".
Campingförståndaren tittar på oss varje gång han passerar, ler och sätter upp tummen. La vie en 2CV. Det är Frankrike. Vi är i Frankrike. Vid havet. Det enda riktiga hav Frankrike har.
[ kommentar 1 ] ( 49 visningar ) | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
För en vecka såg vi Medelhavet. Idag, en vecka senare, ser vi Atlanten
Från campingen i Houlgate, som ligger mitt emellan Caen och Le Havre ut med kusten har vi direkt utsikt över havet. Det fläktar. Det är svalt. Det är skönt. Så skönt. Rakt norrut över vattnet (Engelska kanalen) ligger Brighton. Fast några engelsmän ser vi inte av här.
Vi lyckades få en plats mellan två tyska husbilar, med alla tillbehör. Tyskarna har sina bilar på längden, medan Omar står på tvären. De flesta pekar, ler och säger något när de går förbi. Ett äldre par stannade och när vi stack upp fötterna och började vinka med tårna inifrån bilen utbröt stor glädje. Kanske de själva gjort samma sak för 50 år sedan.
;)
Omar har idag uppgraderats med solparasoll, som hålls fast med hjälp av en gummistropp fäst i förarens säkerhetsbälte.
Uppvakningsvyn imorgon bitti kommer att vara "fängslande". Gallret är välkommet för annars kan man trilla rakt ned bland stenarna när man i nattens panik måste söka lösa naturbehoven. Den tyska husbilen är dessutom onödigt lik en sanitetsinrättningen.
;)
Fänglande vy som både kanaliserar och gallrar tankarna
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Nästa
Kalender
