Tio dagar, nyårsafton, Pezenas i hjärtat av departementet Herault i Languedoc i Frankrike. Vi monterade vår bas på 29 Rue Conti i det lilla byhuset. Utgångspunkten.
Den spanska hyrbilen tog oss kors och tvärs mellan alla byar. Med eller utan mäklare. Än hit, än dit.
Tack till bland andra husifrankrike.nu, Caux.fr, Romers byhus, Ryanair, Eurotransac och Realestatelanguedoc.
Likaså rekommenderar vi gärna restaurang Le Conti på Rue Conti i Pezenas. Den närliggande Vietnamesiska krogen liksom restauranten mitt emot 29 Rue Conti var även de värda ett besök.
Trådlöst internet på Café de la bourse i totalt avslappnad stil är en utmärkt oas att vila upp sig på efter dagens aktiviteter. Maison de la Presse har allt läsvärt som tänkas kan.
Till sist en svensk blogg om regionen samt en sida om ekonomi i Frankrike.
Där drar vi ett streck, för tillfället, med den tydliga signalen att vi bara har börjat.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Från värme till kyla.
En andra titt på ett av husen. En ny syn efter att hjärnan sorterat de första intrycken. Denna dag lyser solen. Även om det är endast +7C känns det som en vårdag. Utsikten från takterrassen över vinfälten avnjuts iförd endast skjorta.
Utsikt från takterrass 6:e januari.
In i bilen, ut från lilla byn, förbi nästa by, mot de stora vägarna, vägarna med gröna skyltar, med blå skyltar, med skyltar som uppmanar till betalning. Cirka 160 kronor kostar det att åka betalvägen från Pezenas ned till Girona och flygplatsen. Hastigheten är behagliga 130 km/tim när vi glider med Medelhavet i ögonvrån på vänster sida.
Ryanair hanterar oss passagerare som de kollin vi känner oss. Allt fungerar, om än aningen okänsligt. Före utsatt tid tar vi mark på Skavsta. Piloten talar om -14C, medan vår bil indikerar -10C. E4 norrut är hal, mycket hal, blank, isig. Hastigheten är max 70 km/tim och magen kurrar. Nu är det dags att äta svenskt, så svenskt det kan bli. På bensinstationen serveras korv, mos och Pucko, denna dryck passande till allt annat än mat.
Svensk mat.
Ja, vi är i Sverige och det är snö och det är kallt och det var bara några timmar sedan takterrassen med solen. Samtidigt är det omöjligt att inte tycka om den svenska duschen med många strålar och den egna sängen, utan frottélakan.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Nu och i framtiden.
Varje morgon, eller i förekommande fall förmiddag, besöker vi vårt närmaste bageri (boulangerie), före frukost (petit dejeunér). Där erhåller vi vårt dagliga bröd (pain) inslaget i ett litet papper med en tejpbit samt en tunn påse med dagens chokladbullar (pain au chocolat). Vårt dagliga bröd, varje dag, dagligen.
Vårt dagliga bröd - pain och en smördegsliknande inbakning av choklad.
I takt med tuggandet på bröden vandrar tankar på förtjänandet av vårt dagliga bröd i framtiden. När, var, hur ska det ske? Hur mycket? Hur litet? Vilken fördelning? Kalkylerna går lika varma i excel som brödet i ugnen hos bagaren.
Vår gräddningstid är betydligt längre än en vanlig baguette hos monsieur Boulanger. Vårt dagliga bröd framväxer enligt Toyota-devisen "Fatta beslut långsamt. Genomför dem fort."
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Alla olika och oskiljbara.
Dagens fyra nya hus fyller det utrymme inne i huvudet som förvarar minnesbilder av hus. Ett utrymme med ständig risk för översvämning. Rum, kök, garage, gårdar, vindar, lador, badrum, elektricitet, avlopp, tak och alla de detaljer ett hus består. Förvirringen tilltar i takt med antalet hus och svårt förvirrade söker vi ånyo att sortera i mängderna.
Dagen börjar med nyckelprocessen, den omtalade, där dagens nycklar till dagens tittobjekt återsöks ur nyckelhögen.
Nyckelhögen.
Första huset, i Caux, innehöll allt. Många rum, bed&breakfast, terrass med utsikt, garage, gård ja allt. Läge nära mitt i byn med 2500 invånare. Nuvarande ägare berättade mycket om huset och dessa goda infrastruktur och affärerna med bed&breakfast, eller "chambre d'hôtes" som det heter på franska.
Det gemensamma frukostrummet för gästerna.
Det därefter följande huset, i Pezenas, var renoverat, på fel vis, för oss. Ägarinnan pratade och pratade, utan att lyssna, hennes hundar slickade våra ben, det luktade konstigt i flera rum. Ett hus som efter kunde summeras med "no, no".
Tredje huset, i byn Capestang, var stort med många rum, god standard, välgjord infrastruktur och god kvalitet, men dess stil var mer av villakaraktär än huskaraktär. Det hade heller inget täckt garage.
Det sista huset var tomt, öde, ingen aktivt boense. Det verkar ha varit uthyrt mesta delen av sin tid. Standarden var lägre och arbeten behövde utföras. Huset var egentligen två hus som var sammanbyggda, varför den rådande förvirringen nu nådde nya höjder.
I denna snurriga stund behövdes massage varför lättare grepp förevisades för mäklarparet.
Mäklarpar i massageutbildning.
Vi drar oss tillbaka med minnen, bilder, noteringar, funderingar, huvudena fulla av alla hus, olika och oskiljbara. Riktningen är mot Café de la Bourse, för en öl och att publicera denna blogg.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Kungligheterna.
Lagom till helgen finns helgversion av den franska tidningen Le Figaro att köpa på Masion de la Presse. En pappershög vars vikt kräver mer än en brevvåg för att klargöras. Hela baksidan av huvuddelen täcks av rubriken "victoria, future reine de Suède" - "Victoria, framtida drottning i Sverige".
Le Figaro 3:e januari 2010.
Frankrike gjorde sig av med kungligheter redan 1789, på ett brutalt vis. Möjligen kan denna långtida distans till det kungliga bidra till just den spänning ett kungligt bröllop i Sverige framkallar. I artikeln redogörs för när kungen träffade Silvia och hur nu statsministern har givit sitt medgivande till Victorias bröllop. Herman Lindqvist citeras om vilken positiv effekt ett kungligt bröllop har på hela landet och alla Victorias färdigheter av språklighet och kommunikativitet poängteras tydligt.
Samtidigt får vi klart för oss att Daniel bara är en "gammal lärare i gymnastik, som härstammar från medelklassen" . Klassämhället tittar fram i öppen dager. Hans njurproblem och hans frånvaro från Nobelfesten sägs vara ett samtalsämne bland svenskar. Hela tilldragelsen är en statsangelägenhet i landet långt norrut som kallas Sverige.
En vy från fransk position norrut detta nya decennium.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Dagen slutar på Café de la Bourse
Efter en dag av marknadsupplevelser och betittning av fem byhus, landar vi bekvämt på Café de la Bourse invid Hotel Molière i Pezenas. Förutom öl av märket Pelforth finns här gratis trådlöst internet.
Lördagsmarknaden i Pezenas den 2:e januari innehåller allt som finns här varje lördag året om. Grönsaker, kött, ost, vin, kläder, sängkläder, skor, afrikanska trummor, knivar, smycken köksredksap och grillad kyckling. Inget saknas. Våra inköp sträcker sig till en gammal ost, ett salladshuvud och tapenade. Solen skiner, men temperaturen är blott +3C.
Oliver av alla slag.
Blomster. Observera bommulsplantan till höger.
Eftermiddagen viks åt husbetittning. Tre hus i Nezignan l'Eveque, som är en liten by bara 3 kilometer från Pezenas. Vår mäklare för dagen heter Veronique, men vi kallar henne för "Riggan" då hon är en kopia av vår svenska jazzsångerska Rigmor Gustafsson. Varje hus har sin karaktär, sina egenheter, sina fördelar. Två av husen är tomma, då ägaren tidigare har avlidit och arvingarna inte vill ha huset kvar. Det ena huset har ett garage på 250 kvadratmeter med två garageportar, därtill två våningsplan om vardera 120 kvadratmeter samt en terrass på 106 kvadratmeter med vy över vinfälten. Dock krävs här en del arbete, men det har precis den potential som mäklarannonser gärna talar om.
Ett av husen i Nezignan l'Eveque.
Ett hus i Montblanc med stort garage, en egen port mot en innergård samt två våningar med flera hundra kvadratmeter skulle kunna bli jättefint, men arbetet förskräcker.
Riggan tar oss till slut till ett hus i Saint Thibery. Garage på över hundra kvadratmeter, en terrass på 96 kvadratmeter, med egen pool och utsikt, två våningar med massor av rum. Allt är färdigt att flytta in i, därav priset. Det högre priset. Precis den taktik som Riggan och hennes mäklarkollegor brukar. Visa först de som behöver åtgärdas och när spekulanten är lagom mör tar de fram det fina objektet.
Vi drar oss tillbaka till Café de la Bourse, skriver denna blogg, och tar ytterligare en öl reflekterande dagens intryck.
[ kommentarer 2 ] ( 14 visningar ) | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Det låter likadant, på franska.
Vi åker till havet (la mer). Det skulle lika gärna kunna betyda att vi åker till borgmästaren (maire) eller en moder (mère). Stavningen är olika, men uttalet samma. Det är av sammanhang och betoning skillnaden ska framgå. Förväxlingsmöjligheterna är oändliga. Vad sägs om meningar såsom "Borgmästaren ligger spegelblank", "Vi ska bada i modern" eller "Ansökan om byggnadslov är insänd till havet". Franskan är underbar.
Vi åker trots språket till havet, Medelhavet, i nyårsdagens solljus och +16C. Det råder ingen tvekan om vilket värde närhet till hav har. Kuststräckan mellan Agde och Sète är en cirka 10 km lång sandstrand lättillgänglig då vägen mellan Agde och Sète går alldeles invid. Även myndigheterna tycks resonera att sträckan är värdefull och investerar i stora förbättringar, vilket gjort att en ny väg har byggt mellan Agde och Sète under arbetets gång.
Kuststrandremsan mellan Agde och Sète, med Sète längst bort i bild.
Längre söderut finner vi Beziers flygplats, som egengtligen ligger nära byn Vias. En liten och fräsch flygplatsbyggnad, som nyttjas av bl.a. Ryanair, och från april 2010 börjar direktflyg från Skavsta. Landskapet ligger här på tre till fem meter över havet och överallt syns oändliga vinodlingar.
När vi denna nyårsdag fortsätter ned söderut utmed kusten angör vi såsmåningom byn Capestang, alldeles innan Canal du Midi har sitt utslopp i Medelhavet, från sin upprinnelse i Atlanten. Här ligger husbåtar av alla nationaliteter och slag förankrade i kanalbanken.
Vi lämnar havet och beger oss inåt landet igen, utan vare sig borgmästare eller moder.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Huset och läget.
Boende har två grundkomponenter; huset och läget. Båda två ska vara rätt för att det ska bli rätt. Ett aldrig så bra hus med fel läge, kommer alltid att vara felplacerat. Ett sämre hus med rätt läge kan förvisso åtgärdas, till ett visst pris.
Den gamla olivoljekvarnen i Laurens har allt utom garage. Ett faktum som är svåröverkommet. Denna brist skulle kunna vara översebar om läget är rätt, om byn Laurens ger rätt vibrationer, rätt bykänsla. Det enda sättet att finna svaret är att bege sig till Laurens. Vägen från Pezenas går över oändliga vinfält, ända tills vi börjar närma oss utkanten av vinlandskapet vid foten av skogen och de annalkande höjderna. Vi läser +15C på termometern denna nyårsafton och solen skiner mot oss.
På väg mot Laurens. Höjderna skymtas i bakgrunden.
Laurens är utrustat med skyltar med texten "Tous commerces" (alla affärer). Det är bara det att pilarna leder inte till några affärer. En mindre "epicerie" (mycket liten lanthandel), ett pharmacie (apotek) samt en bar (brasserie) av det sjaskigare slaget kan vi finna denna nyårsaftons eftermiddag. Det är allt. Vad byns 750 invånare tar sig för äger vi ingen kunskap om. Möjligen är denna by sista utposten av den turistiska civilisationen. Då uppkommer frågetecken för vilka som skulle vilja ta sig hit för att bo på vårt tilltänkta bed&breakfast i den gamla olivoljekvarnen.
Resan från Laurens fäller avgörandet. Nej, bra hus, dock utan garage, men fel läge. Punkt. Hungern börjar nu tilltaga trots gårdagskvällens stora trerättersmeny för 21 Euro på restaurangen rakt över gatan. Vi gör halt på Intermarché och inhandlar mat för nyårsafton och nyårsdag.
Sallad partinaire på restautangen mitt emot.
Nyårssupén kommer att bestå av lantpaté med cornichoner till förrätt, enorma entrécoter med sallad till huvudrätt samt crème brûllée till dessert. Däremellan några ostar, precis som en treätters ska vara här. Rött vin från trakten ackompanjerar allt.
Fredag kan komma att bli den vilodag en nyårsdag verkar vara i Frankrike. Det rejäla firandet tar på krafterna och allt är stängt. Det låter oss också vila. Dagen därpå, lördagen, är det marknad i Pezenas på förmiddagen och klockan 14 har vi bestämt med en mäklare (agence) i Nezignan l'Eveque som ska förevisa fyra hur i Pezenas, Servian, Nezignan l'Eveque och Montblanc. Samtliga byar har bykänsla.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
En dag i byn.
Ett av de många bagerierna i byn ligger bara knappa 100 meter från vårt tillfälliga hem. Ankomsten i bageriet en morgon är en oemotståndlig upplevelse. Att ödsla kraft på att motstå pain au raisins, pain au chocolat eller brioche au beurre är bortkastad tid. Den vänliga damens leende och hennes på franska kvinnors vis högt hållna huvud med all pondus varje människa är värd, uppmanar mig att göra min beställning - mon demande.
Frukosten - petit dejunér - med franskrostat kaffe och det nyga brödet är den ultimata starten på varje dag, även denna som går i återhämtningens tecken. Gårdagen var intensiv.
De flesta butiker och restauranger är öppna, trots att det är mellandagar och trots att det är lågsäsong. Grundinställningen är att ha öppet, förutom under och efter lunchen och på måndagar. Öppenher ger affärer och affärer vill alla ha.
På vår gata finns en engelsk tesalong, som drivs av ett engelskt par i 30-års ålder. De attraherar sina turistande gäster med att erbjuda gratis trådlöst internetåtkomst. Dock just denna dag har deras telefonlinje gått av. Inget internet, ingen telefon, avbrott, stopp. På min ogenomtänkta fråga om när telefonlinjen ska lagas får jag ett förstrött leende med förklaringen att i Frankrike vet man aldrig NÄR något ska åtgärdas. Allting är som det är tills det ändras. Dessutom ska de, det engelska paret, stänga sin telong efter nyår och ta två veckors semester. Vi får klara vår internetförsörjning genom att betala Telias hutlösa "romaingavgifter" med Orange France.
Vi beger oss till Masion de la Presse, Tidningshuset, eller närmare en fransk variant av vårt tidigare Pressbyrån. I Maison de la Presse finns oändligt med lektyr, böcker, tidningar, tidstkrifter, kartor, allt som är tryckt och kan läsas av mänskliga ögon. Att gå igenom de hundratals hyllmeter vårt närmsta Maison de la Presse har skulle ta flera dagar. Som hjälp finns de mycket franska madamer som irrar runt i butiken ständiga på jakt efter något åt någon eller sorterande något. De äger butiken mentalt. Vips är de vid kassan och kvickt expedieras de som funnit det sökta och bestämt sig vad dagens läsvärda alster är. Jag fastnar vid bilhyllan med flera tidningar om Citroën. Jag köper ingen utan vandrar därifrån fullt nöjd med en dagstidning, Midilibre, i full förvissning om att komma tillbaka.
Antalet mäklare i Pezenas synes växa med kvadraten. Inget butikskvarter tycks finnas utan en mäklare och i varje mäklarfönster återfinner vi ofta samma objekt, med ett foto möjligen taget ur en något annorlunda vinkel, ofta till samma utsatta pris. Utanför mäklarbtuikerna finns upplagt broschyrer med deras utbud, färdiga att tas med hem och studeras noggrannt.
Vi lutar oss tillbaka i sängen. Går igenom varje broschyr. Noterar och markerar intressanta objekt. Sorterar dem i högar och bygger på så vis en databas, rent fysiskt. Nu inträder diskussioner, funderingar, idéer om vilka som ska föräras ett telfonsamtal imorgon, för eventuell besiktning.
En sak är redan bestämd. Imorgon ska vi åka till byn Laurens, för att känna in byn, för att förstå hur den är, hur den fungerar. Det är i Laurens som den igår omtalade ombyggda olivoljekvarnen finns. Den kan vi omöjligen glömma - trots att den saknar garage.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Inget är det andra likt.
Mäklaren var redan på plats på kaféet i St Geniès de Fontedit. På hans bord fanns förutom den obligatoriska kaffekoppen ett berg av nycklar. Ett slags nycklarnas tummelplats. Likt ett konstverk, en installation, formade sig nyckelhögen i skuggan av Pyrenéerna. Varje nyckel hade en liten lapp med förkortning av bynamnet samt det utsatta priset.
För varje hus vi beslutade att bese genomgicks samma procedur - att hitta rätt nyckeln genom att söka genom hela högen ännu en gång. Naturligtvis saknades nycklar till några hus, vilket ledde till av mäklaren genomförda högljudda telefonsamtal kors och tvärs för att finna nyckeln. Så är det. C'est la vie.
Första huset var artistiskt och beboddes av två mycket homosexuella män i 50 års ålder. Enorma ytor med tre separata ingångar till den totalt 355 kvadratmeter stora gamla omgjorda olivoljekvarnen. Därutöver fanns en terrass om 80 kvadratmeter i två nivåer inklusive ett växthus. Det enda som saknades var ett garage, någonstans att begagna elsvetsen, domkraften, borrmaskinen, alla verktyg för allt.
De två därpå följande husen var för små, eller hade för få ingångar eller för få möjliigheter eller fel läge.
Det fjärde huset beboddes av ett äldre ursprungligen holländskt par, som nu inte klarade det stora huset längre. Här fanns såväl stort garage som egen trädgård med fikonträd, apelsinträd, citronträd. I ytterliggare en tillhörande trädgård på andra sidan gränden fanns ännu mera ätbara frukter och grönsaker. Denna fastighet hade volym, men behövde åtgärdas, fräschas upp. Elektriciteten var inte enligt dagens normer. Huset hade en oinredd vind på 200 kvadratmeter där den egna fantasin kunde leka fritt. Ett mycket trevligt ställe att leva på, men hade föga potential för affärsverksamhet med bed&breakfast eller behandlingsrum för massage.
Det femte och sista huset för dagen hade en påbörjad renovering som avstannat, förmodligen på brist av pengar. Ett enormt garage med en enorm gammal lada som antingen skulle rustas upp eller rivas. Potential, som det heter på franskt mäklarspråk, hade denna fastighet, men mycket arbete återstod.
Efter sammanlagt sju timmar utan vare sig mat, dryck eller toalett och med många intryck utförde vi en form av "fokusshopping" när vi forcerade genom Intermarché i Pezenas i jakten påmat och dryck. Puh - en intensiv och mycket lärorik dag. Här krävs en flaska vin för allt smälta allt. Och den öppnar vi nu, på 29 Rue Conti i Pezenas.
Rue Conti, - vi bor alldeles till höger bakom soptunnan.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Nästa
Kalender
