Spänningen var stark, luften dallrade, ett avgörande var nära. Den franska TV-kanalen kokade. Allt var på topp. Så kom det väntade resultatet och luften försvann, sucken hördes, glädjetjuten uteblev. De socialistiska representanterna i TV-studion satt där som blekansikten vars anletsdrag var sorgsna.
Frankrike hade valt bort Sarkozy, med minsta marginal. På nån minut var det över. Den energiske, hängivne, lätt galne, inte alltid perfekte Sarkozy var förskjuten till förmån för en politisk broiler med en socialistisk dröm. En majoritet av väljarna lade inte in ettan för att åka med Hollande framåt utan de lade in backen för att bli av med Sarkozy.
Sin vana trogen var Sarkozy snabbt på plats, för att hålla sitt förlorartal, utan något manus, fritt från hjärtat, där både logos, etos och patos från den grekiska retoriken var på plats.
Samtidigt väljer Grekerna in nynazister i sitt parlament. Den grekiska sparplanen är hotad och de franska bankerna är de stora långivarna. Den nye presidenten får den presenten rakt i knät när han tar plats i Elyséepalatset.
Fransmännen vet inte vad de gjort. Den kärva eftertanken äter upp missnöjets segerrus.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Bestämd form singularis.
Som om ingen annan debatt överhuvudtaget skulle kunna existera talar Frankrike om debatten - le débat - den enda debatten som existerar och nu existerat. Den debatten har sin egen agenda, sina egna egenskaper, sina unika rättigheter och befogenheter. Det är den debatten, i bestämd form singularis. Allt annat är inte - just då.
Face en face - ansikte mot ansikte - satt de bägge kombatanterna, som positionerade inför ett tornerspel, i identisk klädsel. Som domare i matchen fanns en kvinna och en man, likt alldeles egna livvakter med uppgift att manifestera maktbalansen i den för dagen minutiöst arrangerade och med tjugo kameror försedda TV-studion. Bägge TV-bolagen, TF1 och France2, delade på samma sändning. Det var ju den debatten, med stort D.
Att tiden i TV-tablån angav starttid 21.00 och sluttid 23.00 är på bästa franska vis endast att anse som en fingervisning, en lätt uppskattning av den tid som till tänderna rustade presidentkandidater anser sig behöva för att förgöra varandra. Sålunda tog det första ämnet, som var ekonomi, hela en timma och trettio minuter att avverka, trots de bägge programledarnas idoga försök att styra tiden. På det mest franska manér behärskade såväl Hollande som Sarkozy den ädla konsten att varken se eller höra programledarna vid väl valda tillfällen. Det var som om kvinnan och mannen inte existerade. Inte ens gester och utsträckta händer kunde rubba debattörernas ordliga svada.
Hollande sträcker gärna på ryggen för att komma i ett ovanläge, med konsekvensen att lätt kunna se ned på omgivningen, vilket kontra den kortväxte Sarkozy gärna blir övertydligt. Nicholas Sarkozy å sin sida slår gärna ur underläge och valde att satsa på fakta för att tydliggöra att Francois Hollande inte har kunskap, inte vet vad han talar om.
När slutanförandet conclure inleds av Hollande, efter nära 2 timmar och 50 minuter oavbruten debatt, tar han i med att ytterligt blåsa upp sig för att i mening efter mening säga "Med mig som president..." blir det si och så, medan Sarkozy nöjer sig med att helhjärtat deklarera sin styrka och vilja att med fast hand styra Frankrike.
Vem som vann? Ingen vann!
Min uppfattning är att Hollande likt Juholt och Löfvén talar vackert och säger bra saker som inte har så mycket med verkligheten att göra. Sarkozy är å andra sidan under stundom väl exekutiv och jordnära, vilket har lett till ett och annat snedsprång under hans presidentperiod.
Med tanke på Europas allvarliga finansiella läge kan situationen bli direkt farlig med den spendersamme Hollande vid spakarna. Än är det inte kört för Sarkozy. Allt kan hända i Frankrike. Det enda Frankrike, i bestämd form singularis.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Slaget.
Frankrikes egen lilla kvinnliga Jimmie Åkesson, Marine Le Pen, säger offentligt att hon tänker rösta blankt i presidentvalet om fem dagar - J-5. Ingen av kandidaterna Hollande eller Sarkozy duger de ärkekonservativa med ett DNA i rakt nedstigande led från marskalk Pétain från Vichy för 70 år sedan. De nära 20% som röstade på Marine Le Pen i första valomgången fick därmed inget råd på vem de ska välja, annat än rådet att stanna på sofflocket.
Samtidigt säger showmannen Sarkozy att det är dags för fackförbunden "att ta ned den röda flaggan", och det gör han på den 1 maj, arbetarnas egen dag, samma dag som presidenten samlar nära 200000 människor framför Eiffeltornet under parollen "ett möte för de verkliga arbetarna".
Dagarna före har den store Dominique Strauss Kahn, som fastnade med fingrarna i syltburken, när han anklagades för att ha våldfört sig mot en städerska i New York, börjat tala. På smått insinuerande vägar antyder han att det är presidentens män som satt dit honom, som gillrat fällan för honom i New York. Han var ju tänkt att bli socialisternas presidentkandidat. Men så blev det inte. Istället öppnades luckan för det känt timide och intetsägande Francois Hollande, som nu reser Hexagonen runt och säger plattityder som folket vill höra, utan innehåll. Det vinner han poäng på, precis som den svenske Löfvén vinner på att vara tyst.
President Sarkozy kontrar med att DSK, som Dominique Strauss Kahn förkortas i ett land där språket är allt, minsann får förklara sig. Några dagar senare signalerar rättsväsendet i USA att fallet med DSK åter är intressant.
I skrivandet stund säger opinionsundersökningarna, les sondages, att den socialistiske Hollande har 53,5% stöd och följdaktligen Sarkozy 46,5% endast fem dagar före valet.
Ikväll ska tupparna strida. I två timmar på bästa direktsända tid ska Hollande och Sarkozy mötas i en duell med titeln face en face - ansikte mot ansikte. Historisk statistik säger att denna traditionsbundna duell, detta historiska slag, inte har något avgörande inflytande på hur fransmännen tänker välja, om J-5, i Frankrike.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Grandiost.
Den franska Tv-kanalen France2 slår på stort när det är dags för valvaka efter att väljarna har lagt sin röst i första omgången av det franska presidentvalet. Studion är enorm i flera nivåer och med så mycket platta skärmar att halva Asien må ha tömts på lysdioder. Stoltheten över att slå på stort går inte missta sig på när Frankrikes svar på Claes Elfsberg, David Pujadas, guidar oss genom sminkloger och kontrollrum. Upphetsningen och engagemanget från det stora spektaklet vibrerar i luften. En svensk valvaka får något av syföreningsmöte över sig i jämförelse.
Runt det stora bordet, som naturligtvis är en platt skärm, i studion samlas politiska talesmän, reportrar och statistiker. Det talas oavbrutet, när vi blandar bilderna från studion med reportrar ute i staden och i samhället. Vid de stora kombatanternas tillhåll finns kameramän på motorcykel redo att följa Hollande och Sarkozy när de ska bege sig till sina kampanjhögkvarter. Att regnet strilar är inget hinder. Motorcykeln lägger sig sida vid sida med Sarkozys stora Peugeot och försöker vid ett tillfälle när bilen står stilla att gå fram till den svarta rutan för att förmå presidenten att veva ned och fälla en kommentar. Men icke så. Från studion hörs tillropen Prudence, prudence! - Försiktigt, försiktigt, mitt i all upphetsning.
När det så står klart att Frankrikes svar på Sverigedemokraterna, Front National, har gjort ett för dem bra val, med närmare 20%, brister deras partiledare ut i glädjetal och förkunnar att detta är bara början, för att avsluta med att högljutt sjunga franska nationalsången - Marseillaisen. I nästa sekund utbryter agiterad diskussion i studion mellan en före detta minister och en anhängare av Front National. Programledarna sliter sitt hår för att få stopp diskussion som utspelar sig full duplex med de bägge pratandes rakt i munnen på varandra.
Den socialistiske Hollande är sammmanbiten med sina ledande 28% när han ses äntra festlokalen och scenen. Vid upptäckten av kameran klämmer har ur sig ett leende. Talet har en självgod karaktär där han tackar sina vänsterkollegor för deras framtida stöd samtidigt som han nästintill utropar sig till nästa president.
Sist, men inte minst, anländer Sarkozy i vanlig avslappnad stil för att direkt gå upp på scenen och tacka de sina samt direkt utmana ärkekombatanten, Hollande, på tre TV-sända debatter med tre ämnen istället för som tidigare uppgjorda en debatt. Nu fortsätter valkampanjen direkt, utan avbrott, för franska folket har rätt att få veta vad det är de väljer, basunerar Nicholas Sarkozy.
Medierna drar snabbt slutsatsen att Sarkozys presidentperiod är till ända. Personligen tror jag allt kan hända på de två veckor som återstår.
Första akten i dramat är utspelad. Nu sätts scenen för andra akten, vars crescendo nås den 6 maj. Då kan vi åter se fram emot en grandios fransk valvaka.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Slutet på första akten.
Om fem dagar, på söndag, är det dags för den första omgången i det franska presidentvalet, ett val så franskt det nånsin kan bli med all den dramatik som sig bör för att få den energi som kännetecknar hexagonens själ.
Den slugaste kandidaten, Nicholas Sarkozy, vilar inte på hanen. Trots ett till synes allmänt missnöje med den sittande presidenten ångar han på oförtrutet i sin kampanj, vald att kallas La france forte (det starka Frankrike). Stormöten och nya förslag duggar tätt när han eldar massorna. Under sina år vid makten har han kommit att liknas vid en Duracellkanin. Ständigt i farten, snabb med att agera när något allvarligt händer, som när morden i Touluse nyligen begicks, då han var på plats omedelbart.
Den socialistiske Hollande gör allt för att visa styrka. Valkampanjens slogan C'est maintenant (det är nu) vill signalera ett ödesval. Men samma energi som Sarkozy lyser med sin frånvaro. Opinionsundersökningarna säger fyra dagar före första valomgången att Sarkozy och Hollande har 27% stöd vardera. Dött lopp. Därefter kommer tre kandidater som har runt 15%, såsom Bayrou och Le Pen. Till råga på allt visar undersökningarna rekordhöga siffror för osäkra väljare på 35%, vilket lockar kampanjmakarna till att ta till alla medel för att påverka.
Eftersom ingen kandidat lär få över 50% i första omgången, kommer en andra valomgång att hållas mellan de två kandidater som får störst stöd, vilket lär komma att vara Sarkozy och Hollande. Då kan de franska stridstupparna brista ut i total galenskap, där allt blir tillåtet. Strategi och taktik blir de dramaturgiska komponenter som ska bilda handlingen i den andra akten av det presidentiella teaterstycket.
Redan nu har Sarkozy börjat flirta med Bayrous stödjare genom att indikera att om Sarkozy blir president så kan Bayrou komma att bli minister. Snacka om lockbete och muta. Nu uppkommer undran över vad Hollandes motdrag ska bli. Övriga Europa är tämligen tysta och sitter på läktaren för att spänt se på hur det franska folket och dess presidentkandidater ska agera.
På måndag, den 23 april, vet vi hur det ser ut inför andra valomgången och vi kan åter bänka oss inför andra akten vars crescendo ska utspelas den 6 maj i detta mycket franska presidentdrama.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Chokladkandidaterna.
J-18 betyder i Frankrike våren 2012 att det är 18 dagar kvar till första rundan i det franska presidentvalet. Ju närmare valdagen kommer ju intensivare blir rapporteringen runt vad presidentkandidaterna lovar och säger och gör och inte gör. De genomför ett politiskt maratonlopp i ett land helt uppfyllt av tanken på mat.
Just kombinationen mat och politik leder till att som en toppnyhet i de regionala nyheterna för Languedoc, på tv-kanalen France3, berättas om en chokladmakare (chocolatier) från trakten av Nimes. Han har kommit på idén att göra en chokladpralin av varje presidentkandidat. Inte bara en liten chokladbit vilken som helst, utan en riktig pralin där presidentkandidatens ansiktsdrag framträder i relief på chokladbitens ovansida.
France 3 Journal 19/20
Tanken far till Sverige och hur det hade varit i ett riksdagsval om Reinfeldt och Juholt stridit om makten. En chodkladkartong med ovala släta praliner i mjuk osensuell mjölkchoklad i ena änden. I den andra bulliga och fransiga bitar av mörk kakao med ett överraskande innehåll.
Men presidentiella praliner med chokladkandidater kan bara hända i ett så mångsidigt land som Frankrike.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Havsligt överflöd.
Bassin de Thau (bassäng dö tå) är en helt naturlig egen liten sjö, alldeles innanför den smala strandremsan mellan Sète och Agde, på Languedockusten. Människan har inte behövt gräva ur, dämma upp eller konstruera. Det är bara är ett alldeles eget litet hav. Ett hav som är perfekt för att odla snäckor och musslor (coquillage) och kräftdjur (crustacés). Eftersom man i Frankrike äter allt som de lokala förutsättningarna möjliggör, öppnas vid bassängen kulinariska överraskningar.
Någon kilometer norr om Marseillan, invid Bassin de Thau, pekar oansenliga skyltar mot La Ferme Marine, som visar sig vara en restaurang i en industriområdesliknande miljö vid kanten av bassängens vatten. Kvällstid serveras här en buffé av ostron, musslor, räkor, krabbor och mycket mera i alla möjliga former. Buffén är av typen à la volonté vilket innebär att man får äta så mycket man orkar av allt för 24,90 Euro.
Kontinuerligt fylls faten på av ostron och musslor och läckerheter. De färska kokta räkorna doppade i den hemlagade aiolin samt några droppar av hackad lök i rödvinsvinäger i ostronen är en den njutning som svårligen låter sig beskrivas i ord. Lämplig dryck visar sig vara det närproducerade vita vinet Pic Poul från Pinet.
Det är ett oändligt havsligt överflöd.
[ kommentar 1 ] ( 9 visningar ) | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Det oemotståndliga.
Bonjour, säger hon varje morgon, tanten i bageriet. Alla dagar utom just torsdagar för då har hon bestämt att ha stängt. Något annat bageri får ha öppet istället. En by utan något öppet bageri är ingen by, i Frankrike.
Denna dag är extra mycket laddat i brödställen bakom henne. Det futtiga ordet baguette blir här som att använda ordet fisk på fiskmarknaden. Förvisso finns något bröd som heter baguette, men alla de andra bröden som ser ut som baguette, men heter något annat är ännu godare. Här ska pekas och letas efter just det bröd som var och en vill ha beroende på storlek och gräddning. Une campagne biên cuit,s'il vous plait blir dagens beställning som hon glatt effektuerar och omsorgsfullt slår in brödets midja i ett papper med en tejpbit. C'est tous? kommer den vänliga frågan om - det var allt?
Det är nu frestelserna inträder. I jämnhöjd med ögonen ligger rader av bakverk uppradade för att locka synen och näsan med sina förföriska uttryck. Bullar, croissanter, smördegsbakade hjärtan, vaniljkrämfyllda wienerbröd. Utan någon ände slår de tillsammans ut min motståndskraft. Något ska jag ha - men vad? Förvirrad och med beslutsångest faller dagens val på brioche palmier avec sucre et crème de vanille. Priset är 1 Euro och 60 centimes per styck och de är stora som dasslock. I skrivandets stund slår det mig att jämföra dem med dasslock är orättfärdigt, men svenskt. Med beslutet följer tantens tydliga råd att de ska serveras un peu chaude, något varma, varför husets ugn får en kort men god tjänst till kaffet.
Det blev en bulle till kaffet, idag också.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Obegränsat.
Utsikt ger insikt utan avsikt. Det är vyn som är vikten i utsikten.
Belle vue eller vue degagée säger invånarna i hexagonen, som fransmännen och kvinnorna kallar sitt land. Det vi ser, vår vy är av största vikt. Det går inte att fuska med vyn vare sig det gäller en möbel, en maträtt, ett skådespel eller ett landskap. Vyn bildar det sedda och det sedda är en del av det upplevda och upplevelser är stort, här i Frankrike.
Vyn över vinfälten, dungarna av allehanda växtlighet, en liten skog och lite berg räcker långt.
Mellan landskapsvyerna samlas invånarna i små byar, med varsin borgmästare med egen karaktär och egen vilja. Vad le maire gör och inte gör är av lika stor vikt som vyn. Han kan vara passif eller actif. Han, för det är oftast en han, kan ha idéer eller vara totalt befriad från sådana. Han kan i vissa byar ha ett alltför intimt samarbete med de lokala vinbönderna vilket lett honom i en lätt alkoholberoende position. Le maire är le maire på alla vis.
I Pezenas har lokala petanque spelarna startat för säsongen. I allén med alla plataner tillbringas mången tid för att öva och diskutera och praktisera petanque, vilket är det spel med klot som i Sverige ofta kallas boule. Gamla och unga, halta och lytta, kvinnor och män, mest män med basker, spelar i oändlighet, gärna med ett glas av något gott drickbart med alkoholinslag.
Den mänskliga vyn av petanque spelare ger insikt om vikten av ett för nationen viktig samlingspunkt runt några klot.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Sol, vind och vatten.
Väderprognosen, la metéo, säger att sommaren håller i sig både söndag och måndag. Tisdag förutses regnet komma, det regn som så många vinbönder här önskar sig efter ett ovanligt torrt år.
Vi tar prognosen till oss och låter söndagen blir en havsdag. Den cirka 10 kilometer långa kuststräckan mellan Agde och Sète har byggts om. Tidigare gick vägen alldeles invid sandstranden och man kunde bara lätt stanna till vid vägkanten och parkera på franskt kreativt vis, för att med några få steg nå den naturliga miljö där sanden letar sig in mellan tårna. Numera är vägen flyttad några hundra meter in över land, när järnvägen, med ett antal avfarter ned till välgjorda parkeringsplatser, varifrån man tämligen lätt beger sig ned mot sandstranden.
Ah, en filt, nåt att dricka, en croissant, vatten, ljudet, havet, luften, vinden - allt finns där på plats i en total njutbarhet. Den bleka nordliga huden får en stunds solig upplysning och våra ansikten får efter blott någon dryg timma en lätt rodnad.
Elementen för liv - sol, vind och vatten.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Tillbaks Nästa
Kalender
