Oavlönad arbetskraft utan arbetstid och utan kunder, med en VD vars vardag synes kantad av flygplatser och finansella möten. Det är nära att jag börjar känna en oförklarlig sympati för Victor Müller, utan anledning. Så är det i juni 2011, nära 16 månader sedan jag skrev detta:
SAAB - från ägg till muller
Lång dags färd mot natt.
Först en förlustbringande bilindustri. Sen ett kungsägg som förhoppningsingivande svensk bilentusiast i samarbete med en vild norrman, utan pengar. Nu sist en välklädd mullrande holländare med välsmord stämma för att framkalla positiva räddningskänslor, utan pengar.
Ekonomiska förluster är ekonomiska förluster. Brist på kunder är brist på kunder. Mot det hjälper endast leverans av upplevd kundnytta. Tron på en bevarad framtid är den sortens falska förhoppningar som ingen är betjänt av.
Änden på Saab-historien synes oändlig.
Oändlighetens ände är nära. Ordet konkurs hänger lika tydligt i luften som regn under midsommarhögtiden. Beredda i skyttegravarna ligger kaparna som med smidda planer väntar på startskottet, när bytet är fällt och oskadliggjort på fordonmarknadens svann, färdigt att plocka godbitarna ur. Allt från kunniga ingenjörer till färdiga konstruktioner, redo att sättas i bruk någonstans där det finns kunder som vill köpa
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Ringsidor med glasyr.
Knappt har midsommarafton bedarrat förrän jag upptäcker att den lilla av plast tillverkade Citroën 2CV modellbilen smält fast på hyllplanet. Det är som om den bestämt sig för att inte vilja röra sig, parkera på en fläck och förbli där. Inte kan det vara den obefintliga sommarvärmen som fått dess vita ringsidor att börja lösas upp. Något annat har hänt.
Väl förankrad står den tjurigt kvar. Det är helt fel, så gör inte en Citroën 2CV, den har inte ens vita ringsidor, utom i undantagsfall när någon fallit för frestelsen att smycka bilen på amerikanskt vis. Den vita plasten har likt sockerglasyr fäst mot hyllplanet.
Att midsommar kan vara en såväl blöt som het upplevelse är bekant, men att 2CV skulle däcka på det här viset går utöver det greppbara.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Osannolika kopplingar.
I skön temperatur med vinden i ryggen glider vi fram längs E22 i Citroën 2CV. Motorn spinner, trafiken är måttlig, medtrafikanterna vänligt leende och vinkande. Vår GPS, med tilltalsnamnet Majken eftersom hon låter så, hjälper oss att hitta både vägen och bensinen samt en prognos för när vi kommer att angöra hemmets lugna vrå. Mil efter mil i totalt behag.
Så kommer, i höjd med Bergkvara, en signal på Facebook, från en vän vars vän från sin bil har lyckats ta ett foto av en blå Citroën 2CV på E22 i närheten av Karlshamn och publicerat i sin logg på Facebook. Vår vän reagerar naturligtvis och funderar om det möjligen är vår bil, varpå vännen "taggar" oss för att få veta. Ja, det är vi, vår bil, som vännens vän lyckats avbilda och publicera på Facebook utan vetskap om den nära kopplingen. Osannolikt.
Världen är inte alls liten, inte alls mindre än någonsin tidigare. Det är bara signalerna mellan människorna som är fler. Trådlöst blir vi alla, vänner och vänners vänner, inblandade i det otroliga sammanträffandet.
Den fortsatta resan längs E22 norrut undrar vi över hur många andra som avbildat vårt ekipage, hur många andra som lagt ut en bild på Facebook, Flickr eller Tweetat om upptäckten av en blå Citroën 2CV.
Det är inte storebror som ser. Det är en massa lillebröder som ser och delar sin syn med oss andra som vill se.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Fest för franska fordon.
Det börjar bli tradition, att FFFF, Fest För Franska Fordon, hålls på Taxinge slott. Denna fjärde gång, för min del, är vädrets makter på de festandes sida. Solen skiner och temperaturen stiger.
Utmed gången upp till slottet glider den ena efter den andra av franska fordonskönheter in. Förutom Citroën, Peugeot och Renault finns här även några Panhard och en Simca. Jag kan räkna samman 21 stycken Citroën 2CV av uppskattningsvis 75 fordon totalt, motsvarande nära en tredjedel. Bilvärldens fula ankunge charmar de flesta och antalet nyfikna med drömmar i blicken är oräkneligt.
Det finns tre typer av intresserade; självfallet dels de som själva redan har en 2CV, dels de med berättelsen om att "jag kommer ihåg när jag var ung och min far hade en 2CV" och de som säger "jag har alltid drömt om att en dag skaffa en 2CV". Marknaden för 2CV diskuteras och råd ges och tas om vad man ska kontrollera vid köp av 2CV samt vad man ska betala. Samtalsämnena är outsinliga och talarna är outtröttliga. En av de mer talföra definierade samtalsämnet såsom "verbalt lavemang".
Förutom 2CV fanns här också B11, BX, CX, DS, GS och en rad Citroëner av alla modeller. Citroëns dominans var stor. Personligen tycker jag att såväl Peugeot som Renault förtjänar större deltagande.
Av rent statistiska skäl och som notorisk samlare har jag en databas med alla Citroën 2CV som jag upptäckt vara till salu sedan sommaren 2003. För dagen finns 847 objekt i databasen, som det går bra att bläddra i på denna sida.
Nästa år är det dags för fest igen, på Taxinge, i maj.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
En årlig tradition.
Det känns som en tradition, att besöka Bilprovningen på vårkanten, med Citroën 2CV. Det är likadant varje gång. Besiktningsmannens blick vaknar när han, eller hon, slipper ytterligare en Volvo, Opel, Toyota eller Saab, för sjuttioåttonde gången på rad.
In i hallen rullar något nytt.
Grabbarna på Bilprovningen känner igen mig. Vi morsar, snackar lite och skrattar. De vet att jag vet att de vet att jag sköter den lilla blå Citroën 2CV. Vi har en outtalad överenskommelse, som fungerar perfekt.
I år var det en nyare kille som sken upp när jag rullade in. Vid ljuskontrollen visade det sig att vänster ljus lyste något lågt, varpå jag tog tag om strålkastaren och vred uppåt varpå det lyste perfekt. Saken var klar. Inga problem.
Bromsarna tog som de skulle, efter ett ytterst kort bromsprov.
Framme vid pelarlyften frågar killen; "Du den här stolen", samtidig som han rycker i ytterkanten av förarstolen för att påvisa att stolen inte har något reglage på den sidan och följdaktligen glappar. Jag förklarar att det är så att reglaget sitter på höger sida och på vänster blir det då lite glapp, som med mycket annat på denna unika konstruktion. Det ska vara så. Besiktningsmannen ler.
Styrleder och hjullager och annat beses med ett förstrött öga, som om det inte vore någon idé att lägga ned tid på att forska längre. Det är bara att njuta och ta den obligatoriska svängen runt byggnaden, för att i slutet komma fram till att fordonet är undantaget från avgaskontroll. Vi mäter ändå, bara för skojs skull, för att konstatera att det är mycket bra värden för en bil utan katalysator.
Med ett lugnt leende och orden "Det är bara att köra" från besiktningsmannen åker jag glad i hågen vidare mot hemmet.
Den årliga traditionen har haft sitt förlopp.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Premiärtur.
Idag är den dagen på året när Didi, den blå Citroën 2CV, gör sin premärtur. Just den speciella dagen efter den långa vinterns törnrosasömn.
Före premiärturen vidtar det obligatoriska motoroljebytet. Ut med det gamla, in med det nya. Sen en rejäl omgång med startgasen vid det borttagna luftfiltret. Allt för att motorn ska få så mycket gas att gå igång på att bensinpumpen ska hinna suga bensin från bensintanken och fram till förgasaren. Utan minsta protest går hon igång som en spinnande katt.
På färden mot bensinstationen med luftpump för kontroll av däcktrycket, vänder sig vårsolsnjutande invånare om. Den lätt stressade joggaren stannar för några sekunder upp och ler. Lattemorsan som i rask takt framför barnvagn samtidigt som hon pratar ivrigt i mobiltelefonen försedd med hands-free tittar upp som väckt ur ett viktigt samtal och ler. Den silverblänkande Mercedesens unga tuffa förares anletsdrag förvandlas till ett brett leende.
I den vänligaste av världar utspelar sig denna dagen på året.
[ kommentar 1 ] ( 10 visningar ) | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Genialt och franskt.
Jag vet att det fungerar att campa, att sova, i en Citroën 2CV, jag vet för det har vi gjort många gånger. Men att komma på tanken att öppna en Bed & Breakfast, eller chambres d'hotes som det heter på franska, är helt genialt.
En 36-årig galen fransman vid namn Bertrand har gjort det, ett 40 kvadratmeter stort rum där en Citroën 2CV utgör sängen, för två.
För 250 Euro får man bo upp till tre personer i två nätter inklusive frukost. På chezbertrand.com får man veta att rummet kallas för Le Loft och ligger norr om Sacre Coeur, i Paris.
Helt enkelt genialt, och väldigt franskt.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Biljett till jättefesten.
I början av december lät jag arrangörerna för det 19:e världsmötet för Citroën ta 65 Euro från mitt Mastercard. Sen har inget hänt. Inget mail, inget kuvert, inget alls.
Idag kom kvittot och inträdesbiljetten till jättefesten 200 km söder om Paris. En vecka i sus och dus bland förväntat 12000 galna Citroën 2CV entusiaster.
Om nära fem månader, 27:e juli, inleds festligheterna. Hela världen kommer dit i alla möjliga och omöjliga fordon med det gemensamma att åtminstone bottenplattan är från Citroën 2CV.
;)
;)
;)
;)
;)
Bilder från år 2007 när världsmötet invaderade Borlänge.
Bilderna ovan är exempel på hur det såg ut i Borlängge för 4 år sedan. Då kom 2500 fordon, enligt uppgift. Alla varianter finns, ingen idé är fel, innovationen leker, galenskapen frodas på den tunna gränsen mellan genialitet och vansinne. Framförallt är det fest, fest och åter fest med livets goda i fokus.
Nu laddar vi.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Lutning gav hastighetsböter.
Trygghetsnarkomanernas samhälle utvecklar sig utanför Sveriges gränser. Små rörelser indikerar stora faror. Försiktighet, försiktighet, försiktighet - allt för försiktighetsprincipen. Nu har den nått Frankrike, på ett för en Citronist ytterst påtagligt vis.
En man från byn Puy de Dôme, som kört sin 2CV dagligen i över femton år drabbades av fortkörningsböter, berättar den franska TV-kanalen TF1.
Den bötfälldes 2CV i lutande läge i rondell.
Mannen kom körande på den väg han kört i många år på väg till sitt arbete. Vid en av de rondeller, eller cirkulationsplatser som det heter på nutida korrekt avdramatiserad svenska, ser en polisman honom. Polismannen, vars ålder är obekant, finner att med blotta ögat har mannen i Citroën 2CV kört för fort, eftersom "bilen lutade".
Med den fasthet och bestämdhet som endast en fransk polis kan uppvisa får bilföraren ett bötesföreläggande för fortkörning till på 90 Euro. Den inbitne 2CV-föraren konstaterar bara att allt är galet och att han även fortsättningsvis kommer att luta i kurvorna, i rondellerna, i cirkulationsplatserna. Bilens konstruktion är sådan att den lutar när man svänger. Den är byggd sådan. Den ska luta.
Synbart har vi kommit till en punkt när bilens nya normal är att den inte får luta och att lutning innebär hög fart med någon form av havererad logik och att hastighet innebär fara som strider mot försiktighetsprincipen.
Den (o)logiska slutsatsen blir att luta är farligt.
Den nya normalen är att bilen ska vara rak.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Kärt barn har många namn.
Renault 4L födde uttryck såsom skrytbil, laban, haschraket, demonstrantmoppe och apambulans. Den var enkel, mycket enkel och ett slags antibil mot allt vräkigare fordon. Samtidigt var den ett svar från Renault på Citroëns populära 2CV. Motor fram och drivning fram kombinerat med fyra dörrar och baklucka till ett lågt pris var poängerna.
Min första bil var en Renault 4L av årsmodell 1970. Jag köpte den när den var 5 år gammal för 4000 kronor. Den hade då redan trasiga bromsar och rost i karossen. Det ingick i konstruktionen.
En kopia av min första bil.
Reparation och underhåll på föräldrahemmets grusplan följde. Bromsarna var dock för komplicerade för mig varför ortens lokale bilmekaniker anlitades. På väg från verkstaden kom en Volvo 142 i en korsning farande från vänster rakt in i mittstolpen på min nylagade Renault. Eftersom jag visste vem Volvoföraren var, klev jag ur den sargade förardörren och sa "Jaha, det var ju synd att vi skulle träffas så här".
Volvoföraren ville tillkalla polis eftersom han ansåg att jag kört ut från en mindre väg på en större väg och därmed var vållande till kollisionen. Då jag visste att jag kommit från höger hade jag inget emot hans begäran.
Polisen kom med trafikpolisbilen 762. Först fick Volvoföraren sätta sig i polisbilens framsäte, sen var det min tur att kliva in och berätta min version av det inträffade. Polisen avslutade med att säga "Volvokillen får för vårdslöshet i trafik. Ska jag hjälpa dig att köra hem din bil?" Jag tackade ja.
Den korta färden blott 500 meter till föräldrahemmet med en krockad Renault 4L hade karaktären av en schäferhund som springer på tvären. Polismannen sa - "Du, den drar lite snett". Jag kunde inte annat än hålla med samtidigt som jag förstod att dess nästa tillvaro var en bilskrot.
Dagen efter kände jag att mitt vänstra knä hade kommit i närkontakt med handbromsen och mitt huvud skapat en pikant utbuktning på bilens plåttak utan några för mig nämnvärda smärtor.
Försäkringsbolaget betalade 4000 kronor i ersättning och min relation till Renault skulle visa sig vara vilande i 28 år.
Renault 4L tillverkades i över 8 miljoner exemplar och vann därmed över Citroën 2CV vad gäller kvantitet. 50 år senare vill jag påstå att Ciroën vann på glädje. En 2CV väcker fler glada miner än en 4L, oavsett hur många kära namn den har.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Tillbaks Nästa
Kalender
