Historien om Titanicmannen fortsätter alltjämt. Nya spaningar och fynd ankommer kontinuerligt.
De senaste nyheterna handlar om teorin varför isbergen låg i Titanics färdväg samt en ny möjlighet att provläsa boken Titanicmannen - En efterforskande historia direkt på nätet.
Gå till titanicmannen.se för att läsa mera.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Grävandet och modet.
Hur svårt är det inte att vara hemlig på 2010-talet? FOI och försvarsministern måste känna av det. Samtidigt når förekomsten av ordet transparens nya höjder. Allt ska vara genomskinligt, synbart, ohemligt. Det mesta blir synbart när gamla arkiv digitaliseras och tillgängliggörs på nätet, när offentliga data öppnas och kan nås av datoriserade robotar som kopplar samman källorna. På en millisekund har ordet samkörning, vårdat av Datainspektionen, förpassats till begreppens gravplats.
Det är bara att inse - försök inte vara hemlig!
I ett tidevarv av ohemlighet minskar tjälen i informationsmarken. Att gräva fram händelser och förlopp unerlättas. Den grävande journalistiken går en ny vår till mötes. Det har senast utmärkta Sveriges Radio bevisat.
Utmaningen som kvarstår är att finna modet att gräva.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Information är som vatten.
"Politik slår marknad, men teknik slår politik", lär salig i åminnelse Jan Stenbeck ha yttrat på 1980-talet när han lyckades, med teknik, övervinna telefonimonopolet. Sedan dess har årskilliga murar, såväl fysiska som logiska, rivits över världen. Satelliterna hjälpte till att sprida vetskap mellan människor. Vetande människor agerar och river.
När min kompis berättar om upplevelsen i Österrike i söndags, när han ville se Vasaloppet på SVTplay, kommer jag att åter tänka på Jan Stenbeck. Av någon upphovsrättslig outgrundlig anledning hade någon satt stopp för att se Vasaloppet via SVTplay om man var i Österrike. Min uppfinningsrike kompis, som gärna river och en annan mur, fann lösningen.
Han bad sambon starta TV-mottagningen på ena datorn på kontoret i villan hemma i Sverige. Framför denna dators skärm placerade hon en WEB-kamera, som var anluten till den andra datorn på vilken Skype startades. Min kompis kunde nu koppla upp sig med Skype, från Österrike, och se hela Vasaloppssändningen i SVT.
Information är som vatten. Det tar lättaste vägen. Om en fördämning, en mur, byggs upp, hittar vattnet en annan väg, runt muren, vilket river murens funktion. Murar blir på så vis bara till för att rivas.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Istället för eftermarknad.
Den nya bilens pris är inte priset för bilen. Priset du betalar för att förvärva bilen är bara en del av den total förväntade intäkten på ditt bilinnehav under en förmodad ägartid. Allt du betalar efter att ha köpt bilen kallas eftermarknad. När det initiala inköpspriset läggs samman med det du betalar under den tid du har bilen, eftermarknadstiden, framstår intäktsvärdet av dig som kund.
Påtvingade serviceprogram med obligatoriska byten av väl fungerande delar ingår i intäktsskapandet. Elektroniska påminnelser om att du måste lämna bilen på service för att få stjärnor i serviceboken tjänar intäktsskaparna väl. Allt är en enda ekonomisk charad.
Det franska sättet att förhålla sig till en bil är att när något är trasigt lagar man det. På amerikanska brukar vi uttrycka det med If it isn't broke - don't fix it. Förvisso skadar inte ett oljebyte men grunden är att inget ska behöva göras förrän det finns anledningen till det. Fransmännen kör helt enkelt på tills det händer något och det är dags att reparera, som heter likdant på franska och som kommer från parer som handlar om att gör i ordning och fixa.
Sålunda är franska bilar, hör och häpna, i grunden gjorda för att fungera utan en massa löpande service, lär jag mig av kännare på området.
Och när jag tänker efter inser jag att min Citroën 2CV inte förväntar sig något annat än oljebyte, att inget annat ska bytas i förtid enligt något förutbestämt schema. Hon, Citroën 2CV, är alldeles för stolt för att inskränka sin integritet och låta någon klåfingrig ekonom ens antyda att något skulle behöva bytas som inte är trasigt.
Om nu Citroën 2CV kan ses som en stamcell i den franska fordonsindustrin förstår jag varför någon eftermarknad inte platsar i fransmännens relationen till bilen.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Humbug.
I aktuella Aktuellt på Sveriges Television talas om måltidsersättning, om att ersätta en måltid. Väldesignade plastburkar förevisas och experter läser innehållsdeklarationer som vore det lagboken.
En måltid kan inte ersättas med plastburkar, alldeles oavsett den tryckta innehållsdeklarationens innehåll. En måltid är en tid för ett mål mat och inget annat. En tid är en stund och varje stund är ny.
Personligen har jag ersatt måltidsersättningen med mål av mat, utom i de fall då jag av lathet besöker McDonalds, vilket jag får skylla mig själv för. Skulle jag tvingas inta måltidsersättningen vill jag ha ersättning för det.
Måltidsersättning är inget annat än ett ersättningsord för ordet humbug.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Återkomsten av den blå skärmen.
Microsoft erbjuder nedladdning av en 2,6 GB stor fil med Windows 8 kallat för Consumer Preview. Jag laddar ned allt medan funderingarna härjar om varför Windows 8 är 270% större än senaste Ubuntu, vad det kan innebära för en dator att lyckas köra runt denna stora mängd kod och vad alla dessa Gigabyte kan innehålla.
Efter en stund är nedladdningen klar och provkörning kan vidta. Processorerna sliter, hårddisken går på högvarv, fläktljuden tilltar. Alla jobbar så mycket det går för att få fart på Windows 8. Det är då återkomsten sker - the return of the blue screen. Den där berömda slå skärmen.
Jag förs till "fönstrets återhämtningsmiljö" med icke-diagnosen att ett "oväntat fel har skett".
Före den blå skärmen har under det intensiva arbetet mitt öga erbjudits att bese en symbol, som jag sett tidigare i livet, mitt på skärmen. Det var på stadsteaterns ridå på 1970-talet, några tecknade ansiktslika figurer i varierade färger. Det var på ridån före föreställningen.
Vid mitt första möte med Windows 8 gick ridån ned med blå skärm.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Vårt nya windows.
Jag säger WordPress och folk tittar på mig och undrar vad jag menar. Jag säger det igen och någon kanske kommer med ett igenkännande leende. Många, som vill vara i IT-branschen, rynkar på näsan och skrattar och pekar och menar att "Det där WordPress kan ju inte bli nåt. Det är alldeles för osäkert och instabilt. Nej riktiga grejor ska det vara."
För 20 år sedan var det minidatorfolket som rynkade på näsan och skrattade åt den där lilla burken som kallades PC. Den var ju inte riktigt salongsfäig och fin nog för en dataavdelning. Två decennier senare vet vi bättre. För varje månad kom det fler och fler program till den lilla fula burken. Programnamnen började ofta eller slutade på win. Winfakt, Winbas, Winword, Winfile och Prowin och många andra lirkade sig in på den lillas hårddisk in i det stora lilla Windows.
Så är vi där igen. Nu heter det WordPress och växer med oförminskad hastighet. En oändlig mängd teman, plugins och verktyg som börjar eller slutar på press föds upp på nätet. Genom att studera söktrender, som visar på människors intresse, kan vi studera vilka ord som är mest eftersökta. Jag kan inte avstå från att göra en sökning i Google Trender på orden WordPress, Sharepoint och Drupal, för att ta några begrepp som i IT-världen företräder samma område.
Bilden talar för sig själv. Det är ett enormt intresse för WordPress och allt som kan göras med denna modulära legobygglåda av färdiga bitar som kan kombineras samman till vilken website som helst. I en väldigt nära framtid torde det närmast vara att anse som tjänstefel att inte kontrollera om det du vill åstadkomma redan finns färdigt i WordPress.
Vet du inte vad WordPress är? Läs mera på wordpress.org
Personligen är jag väl imponerad av WordPress - vårt nya Windows!
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Det som varit.
De hade allt för sin fötter. Det stora fotofilmföretaget från USA var de som hade bilden i ett grepp under 1900-talet. På 1960-talet kom Instamatic-kameran, där filmen var lätt att ladda och blixtarna var enkla kuber av engångstyp. Framgången var total och Kodak var störst, bäst och vackrast, vilket borgade för föreställningen om odödlighet.
Det gick så långt att uttrycket "a Kodak moment" bildades som beskrivning för en enstaka händelse som borde ha fångats på bild för att alltid kunna återses och minnas.
Japanerna kom med billigare och lika bra filmer, men Kodak trodde aldrig att amerikanerna skulle kunna tänka sig att köpa från en Japan, som var så stygg. Eländet startade och värre skulle det bli.
På 1990-talet växte digitaltekniken. Kodak såg faran och var tidigt ute med små billiga digitala kameror. Jag köpte en Kodak DC20 år 1996. Den hade upplösningen 493x373 pixlar och anslöts till datorns seriella 9-poliga ingång.
Kameran fungerade med såväl PC som Mac. Det fanns programvara för både MS-DOS och det tidiga Windows-3.1 liksom förberedd för det då ännu osedda Windows-95.
Den fungerade mycket väl, även om dess upplösning var urdålig med nutidens mått mätt. Kodak hade gjort det igen och lyckats vara tidiga i utvecklingen.
Naturligtvis var försäljningen inte stor av DC20, vilket inte drog in så mycket pengar, vilket fick Kodaks ledning att istället fortsätta luta sig mot den odödliga filmen. Tiden gick och de asiatiska företagen kunde ta ett totalt grepp om digitala kameror. Kvar blev Kodak envist med sina filmrullar, dessa filmrullar som väl ingen köper längre. S-kurvan har gjort en hel våg. En produkt går ur tiden - ett företag går på knäna. Den som lever högt faller tungt. Den teknologisk branschen är iskall och hård. Ingen är säker. Stora drakar faller som bäst när de tror att de är störst, vackrast och självklart ointagliga.
I januari 2012 tvingas det stora amerikanska Kodak begära konkursskydd - ett riktigt Kodak moment.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Jag bävar.
General Motors, så amerikanskt något amerikanskt kan vara. Själva sinnebilden av amerikansk affärsman blir en representant från GM, en riktigt bilförsäljare från det stora GM. Rundlagd, fett slickat hår, stor plånbok, stor käft och förmågan att få en skrothög att framstå som en investering. Och nu har den stora feta köpt in sig i det franskaste franska, självast PSA, som äger varumärkena Peugeot och Citroën.
Den fete och den franska ska dela gemensam plattform. Tanken svindlar.
Tänk bara på luncherna när den fete slukar en gigantisk hamburgare med söt dressing på rekordtid samtidigt som den franske blott börjat med den självklara förrätten. Och i produktionen av fordon kommer den fete och vill sparka de som inte gör som de blir tillsagda, men åker på pumpen när de militanta fackföreningsledarna sätter sig på tvären, strejkar och bränner bildäck i protest utanför fabriken, eftersom det är så man gör i Frankrike. Naturellement!
Min erfarenhet av bilar tillhandahållna av den fete sträcker sig till en Opel Kadett av 1978 års modell. Den hade den specifika egenheten att den var självförstörande. Efter blott 13 månaders livstid inledde den sin hädangång genom att först rosta igenom mellan batterihyllan och kupén. Kort därefter inträdde en påtaglig doft av bensin, varpå kunde konstateras att bensintanken rostat hål, inifrån. Bensinen hade läckt ut på reservdäcket som övergått i samma konsistens som seg lakrits. För att bullborda anrättningen hade varningstriangelns röda plast smält ned över den sega lakritsen och fått allt att se ut som en enda stor godisbit.
Närliggande minns vi hur GM satt stopp för alla kinesiska försök att förvärva SAAB. Det gick inte för att GM och SAAB delade plattform.
Dela plattform. De blir nu mitt hjärta nära stannar. Ska Citroën och GM dela plattform? Tanken svindlar, igen. Jag bävar.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Allt hänger samman.
Varför just nu, tänker jag, när jag ligger där klarvaken och klockan visar 02:00. Varför ska just nu pusselbitarna ramla på plats, idéerna klarna och orden födas? Glad och obekymrad resonerar jag med mig själv, allt medan sambon andas tungt när hon sover sin skönhetssömn.
Kurvorna stämmer, förklaringen till gapet mellan de exponentiella utvecklingarna och människans linjära utveckling. Inflationen, deflationen och skuldberget är med. Dent's förklaring på hur allt vänds upp och ned i omprövningarnas tidevarv under den ekopnomiska vintern. Nu dyker också Edge City och Aerotropolis upp. Teknologiskt går tiden igen, när vårt nya Windows stavas Wordpress, fast få har sett det ännu. Normalfördelningskurvan över mänsklighetens medvetenhet stämmer också. S-kurvan och Bell-kurvan finns på plats. Det surrar i huvudet. Visionen av hur synapserna kopplar sig med varandra klarnar som ett animerat inslag ur Vetenskapens värld. Jag tänker att jag måste skriva ned tankarna, men förmår mig inte att gå upp. Istället börjar huvudet skriva detta blogginlägg i någon av hjärnvindlingarna. Rubriken är klar Klockan två om natten. Där är jag nu. Puh!
Allt hänger samman.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Tillbaks Nästa
Kalender
