Fram till år 2010 har den svenska polisen, möjligen lätt omedvetet, kommunicerat sin vardag genom att polisradion varit avlyssningsbar för allmänheten. Över hela landet har det funnits radiokanaler som direktsänt händelser, av ofta dramatisk karaktär, men likväl ytterligt verklig, extremt närvarande. På landets nyhetsredaktioner har polisradion kvittrat sina toner i hörnet - samma ljudbakgrund som i vilken Wallanderfilm som helst. Sen kom digitaliseringen och utsändningarna stängdes ned. Polisradion blev lika tyst som Radio Nord från 1960-talet.
Men, så händer det, att nya kanaler uppstår, nya vägar, där polisens vardagsverklighet kommuniceras. Det är inte informationen som vill ut - det är människan som vill kommunicera. Den nya kanalen heter Twitter. En chef på Södermalmspolisen i huvudstaden skriver, sänder, han twittrar ur en synvinkel från polisens utsiktspunkt. Radiofrekvensen på Twitter-kanalen är @IGchefen eller twitter.com/IGchefen
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Råvarubrist.
Bristen på kakao i världen skapar kreativa lösningar hos chocolatiererna. Folket vill ha choklad rill rimligt pris fastän kakaobönorna blir allt dyrare. I den periodiska amerikanska tidskriften läser jag om hur luft blandas i chokladen, så att det ser lika mycket ut som förut, fastän det bara är mer luft.
Först chokladsmet, som vanligt. Sedan in med den rinnande smeten i en tryckkammare med undertryck så att chokladen sväller och fylls med luft, tills den stelnar. Då är det dags att ta ut den i förstorad form.
Nästa gång jag ska köpa den där chokladkakan ska jag kolla vikten för att se om det är ett luftslott i choklad jag erhåller.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Kretslopp.
Där sitter jag och läser dagstidningen, lätt förstrött, ögnar genom rubriker, scannar av ingresser, noterar bilder. I den minst intressanta artikeln om en äldre artist och hans bil ser jag meningen, som jag inte begriper varför jag inte sett förut. Eller kanske har jag sett, men inte betraktat, kanske har jag hört, men inte lyssnat.
"Kreativitet är intryck utifrån som ger uttryck inifrån."
Så enkelt.
I en mening är lärande, skapande, tillväxt, utveckling, kommunikation - allt inramat, paketerar och klart.
Ett oändligt kretslopp jag kan välja att ingå i eller stå utanför.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
När rationaliering tar över.
I nära 15 år har Ingegerd ringt två gånger om året. Jag känner igen hennes röst på några millisekunder. Hon ringer för att få bidrag till CTRF (Cancer och Trafikskadades Riksförbund). Jag betalar två gånger per år. En ren policy. CTRF får, inga andra får. Ingegerd och jag vet det utan att vi behöver säga det. Vi har en relation, två gånger om året, per telefon.
Nu har någon på CTRF bestämt att framöver ska det endast skickas ut brev. Ingen ska ringa längre. Det är väl rationellare så, utan mänsklig kontakt, tänker någon, med en anstrykning av ingenjörsbeteende. Jag tror inte att CTRF vet vad de gör. De kanske tror att de är i välgörenhetsbranschen när de i verkligheten är i relationsbranschen.
Det är tyvärr inte ovanligt att människor tror att de är någonstans där de inte är. Att då förändra sig utifrån den trodda positionen leder nästan ofelbart till dikeskörning. Det är som att tro att du är Tranås när du ska till Örebro, när du i själva verket är i Hudiksvall. När du sen ska köra efter den trodda vägen kommer du aldrig fram.
Adjö CTRF. Tack för den personliga tid som varit.
[ kommentar 1 ] ( 6 visningar ) | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Den indirekta effekten.
Att socialdemokraternas existentiella vånda utmynnat i ett förslag till ledare är inte huvudnumret i den inrikespolitiska buskisrevyn. Det är behovet av en motspelare till regeringen, som verkar ha fått en lösning i form av skådespelarkaraktär med något så ovanligt som humor och pondus.
Som jag relaterade häromdagen agerar regeringen utan en projektering. Det mesta sker "på pek", vilket ånyo poängterades idag när arbetsmarknadsministern fick bakläxa efter upptäckten av det faktum att nystartsjobben ger vissa företag dubbla ersättningar från staten, från oss skattebetalare. Ett typiskt oprojekterat förslag, byggt "på pek". Så blir det när motstånd saknas, när det saknas någon som sätter hårt mot hårt och ställer sig upp och med rak rygg och ljudlig stämma talar.
Så, se till att få motståndet på plats, så att regeringen får nåt att jobba mot och skärpa sig, så att vi inte riskerar att få tillbaka en gammaldags socialdemokratisk regering med idén att backa sig in i framtiden.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Oskars sista brev.
Se vidare på titanicmannen.se
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Nästa fönster.
Jag har provkört Chrome OS, Googles idé om kommande digitala fönster att titta genom, som ska konkurrera med Windows. Om idén får spridning och blir accepterad av jordens folk vet ingen, ännu. Eller om Googles andra idé, Android, kommer att fastna på våra näthinnor, eller om kanske både Chrome OS och Android slås samman för att i ett försök erövra vår uppmärksamhet i en enorm fönsterfasad. Intill dess att visshet uppstår är det kul att notera vad som sker.
När Windows landade i sin första version på tidigt 1990-tal var navigeringslisten placerad högst upp i fönstret. 1995 tog Microsfot ned listen till botten och där har den legat sedan dess.
Sedan några år har Linux-baserade Ubuntu valt att lägga navigeringen i toppen, på samma plats som vi funnit den i alla webläsare ända sedan Netscapes dagar på 1990-talet. Nu följer alltså Chrome OS upp med att lägga navigeringen i toppen. I botten finns inget. I botten finns Windows. Positioneringar som projicerar det mentala avstånd som råder mellan fönsterkulturerna.
Om några månader får vi se när Asus Eee Pad landar i butikerna med Android-3.0. Då uppenbaras hur det ser ut med navigeringen, i vilka nya fönster våra fingeravtryck ska hamna.
[ kommentarer 3 ] ( 19 visningar ) | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Två sätt att bygga.
När jag hör den svenska regeringens företrädare associerar hjärnan till de två sätten att bygga ett hus. Antingen bygger man "på pek eller på proj".
När byggmästaren står mitt i bygget och pekar var brädorna ska sitta utan att ha någon ritning, skiss eller eftertanke, då byggs det "på pek". Saker händer när de händer och situationer hanteras vartefter, ofta med störningar omtag och friktion som följd. En skicklig byggare kan se när ett hus är byggt "på pek".
Motsatsen är att "bygga på proj", när en komplett projektering är genomförd, där det framgår vad som ska göras, hur det ska göras, när det ska göras och vilka resurser som behövs. En genomtänkt och eftertänkt plan för ett genomförande helt enkelt.
Men i den svenska regeringen vinglas det fram och tillbaka. Betygsministern får dra tillbaka skolidéer gjorda "på pek", näringsministern börjar ogenomtänkt babbla om justeringar "på pek" av energiskatten. Häromdagen dök miljöministern upp och pekade att nu måste metrologerna göra bättre väderprognoser. Ett pek hit och ett pek dit. Jag undrar vem som projekterar, när mina tankar hamnar hos finansministerna, som synes ha en strängt ekonomisk projektering gjord. Men det räcker ju inte att pengar finns för stunden. Det blir som att pinka i byxan. Till en början blir det varmt, men sen blir det väldigt kallt.
Personligen föredrar jag att projektera och därefter genomföra. Att vakna upp en morgon med en idé, innebär inte att det är klokt att försöka genomföra den samma dag. Det är bättre att göra rätt sak än att göra saken rätt, tänker jag. Samla idéerna och projektera.
Regeringen saknar vision och utan vision finns inget att styra mot.
Om du inte vet vart du ska spelar det ingen roll hur du kör. Då kan du lika gärna köra "på pek" och aldrig komma fram dit du inte vet.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Något har hänt.
Lögn, förbannad lögn och statistik, lär någon ha sagt. Må vara. Statistik är ändå intressant, för det visar något. Det är med statistik som med forskning - Det är inte sanningen. Det är jakten på sanningen.
JEPEblog firar om två månader sex års jublieum. I sex år har jag hållit på, med en text, av något slag, varje dag, nästan. Jo, det finns dagar när det inte blev nåt. Å andra sidan finns dagar när det blev dubbelt.
2902 inlägg, skriverier säger statistiken. Omvandlat till år, baserat på ett inlägg per dag, blir det nästan åtta år. Statistiken har rätt och fel. I de 2902 räknas de två åren med dagliga 35-åriga nyheter också in. 444000 ord blir, om vi antar ett en normalbok har 80000 ord, drygt 5 böcker. Det kan också utryckas som ett snitt på drygt 200 ord per dag under de sex åren. Statistik, statistik, statistik.
En högst påtaglig del av statistiken är att sedan 5-6 veckor tillbaka har antalet besökstillfällen på JEPEblog skjutit i höjden. Antalet unika besökare är stabilt på samma nivå som förra året. En tolkning är att de som besöker JEPEblog, gör det oftare, flera gånger per dag, helt plötsligt en bit in på 2011. Är det så? I sådana fall, varför? Eller finns det någon helt annan förklaring?
Statistik är som sagt inte sanningen. Det är jakten på sanningen
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
La tête en friche.
Att någon fått för sig att översätta denna filmtitel till svenska med Mina eftermiddagar med Margueritte hör till den sortens översättningar som övergår min förståelsekapacitet. Varför inte översätta rakt?
Gerard Depardieu spelar, den spontane och av sin mor oälskade, Germain, som bor i en väldigt, väldigt fransk by. Germain lärde sig inget i skolan eftersom läraren hånade honom ideligen. Han läskunskaper är ringa. Hans liv är här och nu, i presens närvarande i lilla byn.
Så möter då Germain den lilla damen Margueriette, på en parkbänk. Hon har läst böcker i hela sitt liv och hon börjar läsa högt för Germain. Hans kreativa inre får honom att uppleva det hon läser, han blundar och tar till sig alla ord, massor av ord, rakt in i det huvud som legat i träda sedan lärarens missdåd.
Germain förändras. Han omgivning undrar vad som sker, hans mor blir ännu galnare än hon varit tidigare, hans flickvän undrar vad som är på gång, hans kompisar står som frågetecken i den lokala baren. Germain charmar Margueritte och Margueritte charmar Germain. Han dryga 50 och hon dryga 90.
En film om ords kraft.
Hur det slutar vore ovänligt att avslöja. Att det är en "feel-good-film" står dock helt klart.
De blir fyra jepebloggar av fem möjliga!
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Tillbaks Nästa
Kalender
