Varför gå på teater när ett non-stop skådespel försiggår nu och dryga månaden framöver. Det handlar om det franska presidentvalet, som får det amerikanska förestående presidentvalet att framstå som en utdragen taskig reklamfilm i TV4.
Den sittande president Sarkozy, med en energi likt en kanin på amfetamin, har lovat att lägga tre nya förslag varje dygn och uppträda på möten runt i landet som kallas för Hexagonen. Här har vi de insinuerande uttrycken, minspelet och gesterna i en oändlig flod.
På den andra motsatta sidan växer en bulldozer fram i den socialistiske kandidaten Hollande. Alltmer presidentlik rör han sig på publika arenor. Inte heller här saknas minerna och gesterna. Nu berättas också att Hollande är redo att möte Sarkozy i brottningsringen, i den offentliga debatten som är den bästa av direktsänt skådespel som kan förstås även av den som inte kan franska. Ansikten och händer, de ständiga avbrytningarna av varandra, den hätska oordning som uppstår när debattledaren inte får en syl i vädret, talar ett universiellt världsomfattande eget språk.
I nuläget säger opinionsundersökningarna att det är jämnt, väldigt jämnt, mellan Sarkozy och Hollande. Olika undersökninger pekar på olika trender där Sarkozy och Hollande går ömsom upp ömsom ned. Det är mellan tupparna Sarkozy och Hollande slaget ska stå.
På tredje plats har Frankrikes svar på Jimmie Åkesson, Marine Le-Pen, nu lyckat skrapa ihop de 500 underskrifter av borgmästare som behövs för att få ställa upp i presidentvalet. Hon ligger på ett betryggande långt avstånd från valets stridstuppar.
Den första valomgången sker den 22 april. Om någon då skulle få minst 50% blir den kandidaten vald till president. Om så inte blir fallet, vilket är troligt, sker en andra valomgång den 6 maj.
Skådespelet Presidentielle kan njutas i en och en halv månad ytterligare. Voila!
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Vattenrör utan vatten.
Breven, telefonsamtalen, utskicken är närmast oändliga, när Telia Öppen Fiber från Telia Operator Business söker kontakt. För 16-tusen ska jag få en fiberkabel dragen ända in i huset där den ska avslutas med en mediaomvandlare.
Jaha, säger jag, upprepade gånger, med fortsättning att Jag vill ha snabbt internet - vad kostar det?. Lika många gånger säger han, hon, den samma svarar att Det får jag inte prata om. Jag känner hur hela min kropp utvecklas till ett frågetecken. Ska jag köpa vattenrör utan att veta vad vattnet kostar, när det redan finns ett vattenrör där vatten rinner in och ut och jag vet vad det kostar, tänker jag.
En kväll ringer det på dörren och kontaktsökandet har nu övergått i personliga hembesök. Vid köksbordet spelas samma visa upp. Rör utan vatten och priset på vatten får vi inte tala om, och när vi inte får tala om det kan vi inte räkna på det.
För att lära mig mer förhör jag mig om hur det hela skulle gå till och får då veta att fiberkabeln ska dras genom den befintliga kanalisationen till huset. Upplysningsvis påpekar jag att någon befintlig kanalisation är obefintlig såvida de inte önskar dra fiberkabeln i avloppsrören. Nej, det vill de inte och hänvisar då istället till telefonstolparna som idag bär den klassiska telefontråden av koppar till huset. Där ska fiberkabeln också hänga. Jaha, säger jag, ni vill alltså ersätta den befintliga kopparkabeln med en fiberkabel, för vilket ni vill ha 16-tusen i ersättning, har jag fattar rätt, fortsätter jag.
I det skedet träder argumentet om den enorma värdehöjning av huset som inträder om en fiberkabel får hänga i luften. Motargumentet finner jag i att utvecklingen av kapaciteten på kopparkabeln de senaste 15 åren överstiger det någon trodde var möjligt och något slut kan inte skönjas på den trenden. Dessutom är utvecklingen av alla trådlösa teknologier från 3G till 4G till alla möjliga G närmast explosiv.
Då ökar hon takten och närmast mekaniskt upprepar det inövade budskapet om fiberns överlägsenhet före all annan materia på jorden.
Det hjälper inte. Jag vill inte ha en hängande tom fiber för 16-tusen. Jag vill inte ha rör utan vatten.
[ kommentarer 2 ] ( 28 visningar ) | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Att vilja väl.
Så sitter hon där i TV-rutan, allas vår Maud. Hon berättar om idén med Alliansen och hur det började och hennes inställning att "vilja sina lagkamrater väl". Hon säger det med udden riktad mot den svårt folkpartistiske Björklund, som hon inte menar har den grundläggande inställningen att vilja väl.
Det jag hör att hon påtalar är den för mig självklara idén med att om minst två personer ska göra något tillsammans ska minst de två personerna ha nytta av det, båda tjäna något på det. På affärsspråk kallas det win-win. När leverantör och kund ska göra upp, avtala om något ska båda ha den andres väl för sina ögon främst. Inte bara sitt eget väl och inte främst. Ett affärsmannaskap.
En annan förespråkare på samma tema är talaren Joakim Jardenberg, som jag hört uttrycka det med "Be honest and do good shit". Var ärlig och gör bra - för kunden, skulle jag vilja komplettera och förtydliga. Ett affärsmannaskap.
Motsatsen är tyvärr vanligt förekommande med allehanda erbjudande som påstår sig värna kundens väl och ve, men som man med en minimal klarsynthet kan avslöja som rent "geschäft", där endast den egna förtjänsten ägnas en tanke. Låt mig nämna energibolag, telefonibolag och katalogbolag som blott några övertydliga exempel. För dem är inte fokuset att kunden ska få något bra.
Åter till Maud och den regering hon ingick i, som jag anar har saknad av någon som ser till att hålla ihop, att vilja varandra väl, i Alliansen. Jag ser ingen som tagit Mauds stafettpinne. Antingen beror det på att jag inte ser eller att denna någon inte finns. Jag misstänker det senare, när jag betraktar herrar Reinefeldt, Borg och Björklunds ansiktsuttryck i TV-rutan. Men jag kan ju ha fel förstås.
Utan Mauds affärsmannaskap, att vilja väl, blir regerandet en utmaning.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Upprepad pinsamhet.
För 20 år sedan var dåvarande statsminister, Carl Bildt, och dåvarande kulturminister, Birgit Friggebo, på besök i Rinkeby. De flesta av oss minns det. Den där fruktansvärda pinsamheten när präktigheten gör besök i en för dem okänd verklighet och agerar fel. Helt fel. Allsång till melodin We shall overcome, med rötter från USA's medborgarrättsrörelse på 1950-60-talet, med fru Friggebo som körledare. Jag ryser.
Som om historielösheten och minnesförlusten vore total finner jag att 20 år senare ger sig ånyo en folkpartist med hög präktighetsfaktor ut i den okända verkligheten. Den 40-åriga integrationsministern ska ha sitt kontor en vecka i Rinkeby, som av honom definieras som ett "utsatt område". Utsatt för vad, av vem, undrar jag. Är Ullenhag insatt i utsatthet?
Hela språkbruket strålar av en uppifrån-och-ned attityd, när han ska ut till det utsatta området med de utsatta människorna. Enligt regeringen " för att visa på vikten av att det etablerade samhällets institutioner på riktigt finns på plats i dessa områden.". "Dessa områden", som vore det getton längst ned på samhällets stege, definierat av de som anser sig vara högst upp, av de som ser världen i hierarkier vertikalt, fortfarande, år 2012.
Jag känner pinsamheterna ställa sig på kö.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Den dagen.
När solen skiner och termometern visar +7C kan inte motståndet upprätthållas. Det går inte att ignorera oljefiltret och oljedunken. Den gamla oljan på dryga två och en halv liter i den lilla 600-kubiks stora 2CV-motorn ska ut och bort. In ska ny fin olja som ska passera genom ett nytt oljefilter. Den lilla skapelsens hjärta ska smörjas och må gott, mycket gott.
Sen blir det lite startgas i luftrenaren innan startmotorn får jobba några varv i några omgångar, för att driva runt motorn så att bensinpumpen kan börja suga fram bensin från bensintanken till förgasaren. Utan minsta protest snurrar de två cylindrarna med sitt karaktäristiska ljud igång och spinner likt en katt i vårsolen.
I det läget finns ingen återvändo. Dammsug ur bilens golv, in med golvmattorna, tag plats i förarsätet, nu ska däcken få sitt rätta ringtryck. Solen fortsätter skina, ut på gatan, dra iväg, bromsa några gånger för att slita in belägg och backar. Tjoho, våren är här. Mungiporna beger sig automatiskt i höjd med öronen. Grannskap och medtrafikanter tittar, nickar, ler.
De senaste fem månadernas damm fick dock vackert ligga kvar tills nattemperaturerna överstiger noll och inget resterande tvättvatten riskerar frysa. Men vad gör väl lite damm när det är den där dagen på året när första Citroën 2CV-turen görs.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Vem och vad i etern.
Twitters egen mission är "to instantly connect people everywhere to what is most meaningful to them", på svenska ungefär "att ögonblickligen sammankoppla människor överallt med det det de upplever mest meningsfullt". Twitters uppdrag är så enkelt i sig att det snuddar vid Nokias långlivade slogan "Connecting people". Men Twitter har dragit det ett steg vidare med att komplettera "människor" med "ämnen". De adresserar helt enkelt vem och vad och hur de gör det är genom enkelhet. Voila!
Det har tagit fem år att befästa ett skriftspråk där människor symboliseras med formatet "@namnet" och ämnet etiketteras, med en tag, "#ämne". Subjekt och objekt i en mening har fått nya format @subjekt #objekt. Predikatet är än så länge orört.
Under samma tid har människors trötthet på blinkande, flashiga, rörliga annonser som mest upplevs vara ett hinder, ökat ständigt. Vi vill inte ha mera skräp. Ett enklare format för att utropa sitt erbjudande behövs. I senaste Business Week beskrivs hur "Twitter has cracked the code on a new form of advertising" genom att helt enkelt behandla ett reklambudskap som vilket budskap som helst, på Twitter. Intäkterna kommer bland annat från de som vill synas mera, som köper sig plats högre upp bland alla budskap, genom "promoted tweets".
Man kan även göra en radioanalogi med Twitter. En avsändare, @namn, kan ses som en radiostation, vilken man lyssnar på, motsvarat av att följa på Twitter. Radiostationen kan sända program med olika innehåll, olika kanaler, vilket motsvaras av #ämnet, vilket kan sökas på Twitter. Lyssnaren väljer på så vis antingen vem eller vad han/hon ska lyssna på/läsa om.
Så enkelt att det inte alls är konstigt att Twitter ökar.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Titanicmannen fortsätter.
Historien om Titanicmannen fortsätter alltjämt. Nya spaningar och fynd ankommer kontinuerligt.
De senaste nyheterna handlar om teorin varför isbergen låg i Titanics färdväg samt en ny möjlighet att provläsa boken Titanicmannen - En efterforskande historia direkt på nätet.
Gå till titanicmannen.se för att läsa mera.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Grävandet och modet.
Hur svårt är det inte att vara hemlig på 2010-talet? FOI och försvarsministern måste känna av det. Samtidigt når förekomsten av ordet transparens nya höjder. Allt ska vara genomskinligt, synbart, ohemligt. Det mesta blir synbart när gamla arkiv digitaliseras och tillgängliggörs på nätet, när offentliga data öppnas och kan nås av datoriserade robotar som kopplar samman källorna. På en millisekund har ordet samkörning, vårdat av Datainspektionen, förpassats till begreppens gravplats.
Det är bara att inse - försök inte vara hemlig!
I ett tidevarv av ohemlighet minskar tjälen i informationsmarken. Att gräva fram händelser och förlopp unerlättas. Den grävande journalistiken går en ny vår till mötes. Det har senast utmärkta Sveriges Radio bevisat.
Utmaningen som kvarstår är att finna modet att gräva.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Information är som vatten.
"Politik slår marknad, men teknik slår politik", lär salig i åminnelse Jan Stenbeck ha yttrat på 1980-talet när han lyckades, med teknik, övervinna telefonimonopolet. Sedan dess har årskilliga murar, såväl fysiska som logiska, rivits över världen. Satelliterna hjälpte till att sprida vetskap mellan människor. Vetande människor agerar och river.
När min kompis berättar om upplevelsen i Österrike i söndags, när han ville se Vasaloppet på SVTplay, kommer jag att åter tänka på Jan Stenbeck. Av någon upphovsrättslig outgrundlig anledning hade någon satt stopp för att se Vasaloppet via SVTplay om man var i Österrike. Min uppfinningsrike kompis, som gärna river och en annan mur, fann lösningen.
Han bad sambon starta TV-mottagningen på ena datorn på kontoret i villan hemma i Sverige. Framför denna dators skärm placerade hon en WEB-kamera, som var anluten till den andra datorn på vilken Skype startades. Min kompis kunde nu koppla upp sig med Skype, från Österrike, och se hela Vasaloppssändningen i SVT.
Information är som vatten. Det tar lättaste vägen. Om en fördämning, en mur, byggs upp, hittar vattnet en annan väg, runt muren, vilket river murens funktion. Murar blir på så vis bara till för att rivas.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Istället för eftermarknad.
Den nya bilens pris är inte priset för bilen. Priset du betalar för att förvärva bilen är bara en del av den total förväntade intäkten på ditt bilinnehav under en förmodad ägartid. Allt du betalar efter att ha köpt bilen kallas eftermarknad. När det initiala inköpspriset läggs samman med det du betalar under den tid du har bilen, eftermarknadstiden, framstår intäktsvärdet av dig som kund.
Påtvingade serviceprogram med obligatoriska byten av väl fungerande delar ingår i intäktsskapandet. Elektroniska påminnelser om att du måste lämna bilen på service för att få stjärnor i serviceboken tjänar intäktsskaparna väl. Allt är en enda ekonomisk charad.
Det franska sättet att förhålla sig till en bil är att när något är trasigt lagar man det. På amerikanska brukar vi uttrycka det med If it isn't broke - don't fix it. Förvisso skadar inte ett oljebyte men grunden är att inget ska behöva göras förrän det finns anledningen till det. Fransmännen kör helt enkelt på tills det händer något och det är dags att reparera, som heter likdant på franska och som kommer från parer som handlar om att gör i ordning och fixa.
Sålunda är franska bilar, hör och häpna, i grunden gjorda för att fungera utan en massa löpande service, lär jag mig av kännare på området.
Och när jag tänker efter inser jag att min Citroën 2CV inte förväntar sig något annat än oljebyte, att inget annat ska bytas i förtid enligt något förutbestämt schema. Hon, Citroën 2CV, är alldeles för stolt för att inskränka sin integritet och låta någon klåfingrig ekonom ens antyda att något skulle behöva bytas som inte är trasigt.
Om nu Citroën 2CV kan ses som en stamcell i den franska fordonsindustrin förstår jag varför någon eftermarknad inte platsar i fransmännens relationen till bilen.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Tillbaks Nästa
Kalender
