En dator 1981, för 30 år sedan, var något unikt, som kunde skådas i speciella rum hos företag som hade pengar nog att köpa en dator. 30 år senare finns en dator i allt, även i den eltandborste jag inhandlade för 249 kronor denna dag. Jag kan använda tandborsten utan att läsa den manual som inte finns och utan att tänka på avsaknad av underhållsavtal föreslaget av någon välavlönad säljare med plastkort för mutbesök på finkrogen.
Det är år 2011 nu.
Datorn är ständigt närvarande, inte konstig, inte dyr, inget märklig alls. Det blir bara lättare och lättare och billigare och billigare. Det är nu fluffigheten börjar frodas.
I ett med dagstidningen bilagt blad, benämnt IT-bladet, läser jag följande häpnadsväckande rubriker:
"Det som utmärker oss som bolag är vårt extrema kundfokus, förenat med lojalitet både mot konsulter och kunder." Oj, nu har tankarna gått varma. Fantastiskt.
"Bra rutiner och bra IT-stöd behövs för att uppnås effektivisering". Oj, oj, nu är dom på gång. Jag häpnar.
"Hotell- och restaurangbranschen är för närvarande inne i ett teknikskifte". Som om inte alla människor vore inne i ett teknikskifte.
Allt är fluff. Lika mycket fluff som titulaturen på alla "managers" som existerar för att göra det mest basala.
Det märkvärdigseras nåt å det grövsta. Det fluffas.
Samtidigt är det just en annan fluffighet, av ett helt annat slag, den som kommer i ett moln, i ett cloud, som är den enkelhet som med kraft gör det som ska göras. Molnmänniskorna behöver inga fluffiga ord. Här är det verkstad istället. De gör. De andra snackar, med fluffiga ord, som ska fylla det tomrum som uppstår när molnfolket, "the cloudpeople", tagit över.
Vi befinner oss i fluffiga tider, nu.
[ kommentar 1 ] ( 11 visningar ) | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Sol, bara sol om 16 år.
Den 63-årige futurologen Ray Kurzweil hävdar att teknologin utvecklar sig exponentiellt. Det hävdar även Gordon Moore, framför allt då det gäller elektroniken. Gordon Moore vet, för det han förutspådde redan på 1980-talet, har inträffat. Processorkapaciteter fördubblar sig var 18:e månad.
Ray Kurzweil tror på fördubblingar i än vidare bemärkelse. Han visar att solkraftsteknologin har fördubblat sin kapacitet vartannat år, de senaste 20 åren. Det som för 20 år sedan levererade 1 Watt, ger 20 år senare 512 Watt. Han förutspår att utvecklingen ska fortsätta i samma takt, vilket leder till att om 8 ytterligare fördubblingar, dvs. år 2027, kan solen förse jorden med all energi som behövs, rent teknologiskt. Och trots att vi alla människor då nyttjar solens energi till allt, kommer vi ändå bara att utnyttja en 10000-del av den energi som solen ger.
I tider då kärnkraftskramare och kärnkraftsmotståndare, i skuggan av det japanska undret, lägger sin energi på att förgöra varandra, växer helt nya spännande teknologier fram, där hoppet står till solen.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
En dag i arkivet.
Alldeles invid Vätterns strand ligger skrivna minnen av historien från sydöstra delarna av Sverige. Landsarkivet i Vadstena inrymt i äldre slottsbyggnader erbjuder en kostnadsfri service för tillgång till alla minnen, alla pärmar, volymer, serier, folios, alla de format som funnits för allt som nedtecknats.
Konsten är hitta i allt. Från arkivförteckningen ned på område, volym, serie vars identiteter du noterar på en beställningsblankett som omgående tas emot av en arkivarie och hans lag av vaktmästare som med stora vagnar ger sig ned och in i slottmurarna för att med träffsäkerhet hämta de gamla skrifterna. De tilldelade forskarborden nummer 23 och 24 är destinationsadressen för vårt eftersökta material. Borden är under vår besittning, datorerna inkopplade och redo för notering i digitalform av det vi ska finna.
Vi är på plats för att gräva fram mer fakta om Titanicmannen.
Glädjen är stor när vi i första tjocka pärmen nästan direkt finner det eftersökta. Våra ögon är helt fokuserade på att hitta ett visst namn, som bildar ett mönster av tecken. Som målsökande robotar läser pupillerna av sida efter sida. Siffror tolkas, referenser noteras, pusselbitar läggs samman, mera pärmar behövs. Nästa beställning fylls raskt i varpå vaktmästaren inom loppet av några minuter återkommer med 8 nya tjocka pärmar. Vi överflödas av pärmar. Tiden går fort och den hunger som normalt inträder vid lunchtid är som bortblåst, tills allt är genomgånget. Då blir det dags för tillförsel av föda, enbart för att så snabbt som möjligt återinta bord 23 och 24 för att beställa nästa omgång pärmar. Vaktmästaren tittar, muttrar lite, ler lite och kämpar vidare med vagn efter vagn.
Framåt eftermiddagen är nästan allt som eftersöktes funnet. Total glädje infinner sig och historien om Titanicmannen har fått underlag för många nya delar.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Från kvitter till twitter.
Fram till år 2010 har den svenska polisen, möjligen lätt omedvetet, kommunicerat sin vardag genom att polisradion varit avlyssningsbar för allmänheten. Över hela landet har det funnits radiokanaler som direktsänt händelser, av ofta dramatisk karaktär, men likväl ytterligt verklig, extremt närvarande. På landets nyhetsredaktioner har polisradion kvittrat sina toner i hörnet - samma ljudbakgrund som i vilken Wallanderfilm som helst. Sen kom digitaliseringen och utsändningarna stängdes ned. Polisradion blev lika tyst som Radio Nord från 1960-talet.
Men, så händer det, att nya kanaler uppstår, nya vägar, där polisens vardagsverklighet kommuniceras. Det är inte informationen som vill ut - det är människan som vill kommunicera. Den nya kanalen heter Twitter. En chef på Södermalmspolisen i huvudstaden skriver, sänder, han twittrar ur en synvinkel från polisens utsiktspunkt. Radiofrekvensen på Twitter-kanalen är @IGchefen eller twitter.com/IGchefen
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Råvarubrist.
Bristen på kakao i världen skapar kreativa lösningar hos chocolatiererna. Folket vill ha choklad rill rimligt pris fastän kakaobönorna blir allt dyrare. I den periodiska amerikanska tidskriften läser jag om hur luft blandas i chokladen, så att det ser lika mycket ut som förut, fastän det bara är mer luft.
Först chokladsmet, som vanligt. Sedan in med den rinnande smeten i en tryckkammare med undertryck så att chokladen sväller och fylls med luft, tills den stelnar. Då är det dags att ta ut den i förstorad form.
Nästa gång jag ska köpa den där chokladkakan ska jag kolla vikten för att se om det är ett luftslott i choklad jag erhåller.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Kretslopp.
Där sitter jag och läser dagstidningen, lätt förstrött, ögnar genom rubriker, scannar av ingresser, noterar bilder. I den minst intressanta artikeln om en äldre artist och hans bil ser jag meningen, som jag inte begriper varför jag inte sett förut. Eller kanske har jag sett, men inte betraktat, kanske har jag hört, men inte lyssnat.
"Kreativitet är intryck utifrån som ger uttryck inifrån."
Så enkelt.
I en mening är lärande, skapande, tillväxt, utveckling, kommunikation - allt inramat, paketerar och klart.
Ett oändligt kretslopp jag kan välja att ingå i eller stå utanför.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
När rationaliering tar över.
I nära 15 år har Ingegerd ringt två gånger om året. Jag känner igen hennes röst på några millisekunder. Hon ringer för att få bidrag till CTRF (Cancer och Trafikskadades Riksförbund). Jag betalar två gånger per år. En ren policy. CTRF får, inga andra får. Ingegerd och jag vet det utan att vi behöver säga det. Vi har en relation, två gånger om året, per telefon.
Nu har någon på CTRF bestämt att framöver ska det endast skickas ut brev. Ingen ska ringa längre. Det är väl rationellare så, utan mänsklig kontakt, tänker någon, med en anstrykning av ingenjörsbeteende. Jag tror inte att CTRF vet vad de gör. De kanske tror att de är i välgörenhetsbranschen när de i verkligheten är i relationsbranschen.
Det är tyvärr inte ovanligt att människor tror att de är någonstans där de inte är. Att då förändra sig utifrån den trodda positionen leder nästan ofelbart till dikeskörning. Det är som att tro att du är Tranås när du ska till Örebro, när du i själva verket är i Hudiksvall. När du sen ska köra efter den trodda vägen kommer du aldrig fram.
Adjö CTRF. Tack för den personliga tid som varit.
[ kommentar 1 ] ( 6 visningar ) | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Den indirekta effekten.
Att socialdemokraternas existentiella vånda utmynnat i ett förslag till ledare är inte huvudnumret i den inrikespolitiska buskisrevyn. Det är behovet av en motspelare till regeringen, som verkar ha fått en lösning i form av skådespelarkaraktär med något så ovanligt som humor och pondus.
Som jag relaterade häromdagen agerar regeringen utan en projektering. Det mesta sker "på pek", vilket ånyo poängterades idag när arbetsmarknadsministern fick bakläxa efter upptäckten av det faktum att nystartsjobben ger vissa företag dubbla ersättningar från staten, från oss skattebetalare. Ett typiskt oprojekterat förslag, byggt "på pek". Så blir det när motstånd saknas, när det saknas någon som sätter hårt mot hårt och ställer sig upp och med rak rygg och ljudlig stämma talar.
Så, se till att få motståndet på plats, så att regeringen får nåt att jobba mot och skärpa sig, så att vi inte riskerar att få tillbaka en gammaldags socialdemokratisk regering med idén att backa sig in i framtiden.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Oskars sista brev.
Se vidare på titanicmannen.se
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Nästa fönster.
Jag har provkört Chrome OS, Googles idé om kommande digitala fönster att titta genom, som ska konkurrera med Windows. Om idén får spridning och blir accepterad av jordens folk vet ingen, ännu. Eller om Googles andra idé, Android, kommer att fastna på våra näthinnor, eller om kanske både Chrome OS och Android slås samman för att i ett försök erövra vår uppmärksamhet i en enorm fönsterfasad. Intill dess att visshet uppstår är det kul att notera vad som sker.
När Windows landade i sin första version på tidigt 1990-tal var navigeringslisten placerad högst upp i fönstret. 1995 tog Microsfot ned listen till botten och där har den legat sedan dess.
Sedan några år har Linux-baserade Ubuntu valt att lägga navigeringen i toppen, på samma plats som vi funnit den i alla webläsare ända sedan Netscapes dagar på 1990-talet. Nu följer alltså Chrome OS upp med att lägga navigeringen i toppen. I botten finns inget. I botten finns Windows. Positioneringar som projicerar det mentala avstånd som råder mellan fönsterkulturerna.
Om några månader får vi se när Asus Eee Pad landar i butikerna med Android-3.0. Då uppenbaras hur det ser ut med navigeringen, i vilka nya fönster våra fingeravtryck ska hamna.
[ kommentarer 3 ] ( 19 visningar ) | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Tillbaks Nästa
Kalender
