Varför gå på teater när ett non-stop skådespel försiggår nu och dryga månaden framöver. Det handlar om det franska presidentvalet, som får det amerikanska förestående presidentvalet att framstå som en utdragen taskig reklamfilm i TV4.
Den sittande president Sarkozy, med en energi likt en kanin på amfetamin, har lovat att lägga tre nya förslag varje dygn och uppträda på möten runt i landet som kallas för Hexagonen. Här har vi de insinuerande uttrycken, minspelet och gesterna i en oändlig flod.
På den andra motsatta sidan växer en bulldozer fram i den socialistiske kandidaten Hollande. Alltmer presidentlik rör han sig på publika arenor. Inte heller här saknas minerna och gesterna. Nu berättas också att Hollande är redo att möte Sarkozy i brottningsringen, i den offentliga debatten som är den bästa av direktsänt skådespel som kan förstås även av den som inte kan franska. Ansikten och händer, de ständiga avbrytningarna av varandra, den hätska oordning som uppstår när debattledaren inte får en syl i vädret, talar ett universiellt världsomfattande eget språk.
I nuläget säger opinionsundersökningarna att det är jämnt, väldigt jämnt, mellan Sarkozy och Hollande. Olika undersökninger pekar på olika trender där Sarkozy och Hollande går ömsom upp ömsom ned. Det är mellan tupparna Sarkozy och Hollande slaget ska stå.
På tredje plats har Frankrikes svar på Jimmie Åkesson, Marine Le-Pen, nu lyckat skrapa ihop de 500 underskrifter av borgmästare som behövs för att få ställa upp i presidentvalet. Hon ligger på ett betryggande långt avstånd från valets stridstuppar.
Den första valomgången sker den 22 april. Om någon då skulle få minst 50% blir den kandidaten vald till president. Om så inte blir fallet, vilket är troligt, sker en andra valomgång den 6 maj.
Skådespelet Presidentielle kan njutas i en och en halv månad ytterligare. Voila!
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Istället för eftermarknad.
Den nya bilens pris är inte priset för bilen. Priset du betalar för att förvärva bilen är bara en del av den total förväntade intäkten på ditt bilinnehav under en förmodad ägartid. Allt du betalar efter att ha köpt bilen kallas eftermarknad. När det initiala inköpspriset läggs samman med det du betalar under den tid du har bilen, eftermarknadstiden, framstår intäktsvärdet av dig som kund.
Påtvingade serviceprogram med obligatoriska byten av väl fungerande delar ingår i intäktsskapandet. Elektroniska påminnelser om att du måste lämna bilen på service för att få stjärnor i serviceboken tjänar intäktsskaparna väl. Allt är en enda ekonomisk charad.
Det franska sättet att förhålla sig till en bil är att när något är trasigt lagar man det. På amerikanska brukar vi uttrycka det med If it isn't broke - don't fix it. Förvisso skadar inte ett oljebyte men grunden är att inget ska behöva göras förrän det finns anledningen till det. Fransmännen kör helt enkelt på tills det händer något och det är dags att reparera, som heter likdant på franska och som kommer från parer som handlar om att gör i ordning och fixa.
Sålunda är franska bilar, hör och häpna, i grunden gjorda för att fungera utan en massa löpande service, lär jag mig av kännare på området.
Och när jag tänker efter inser jag att min Citroën 2CV inte förväntar sig något annat än oljebyte, att inget annat ska bytas i förtid enligt något förutbestämt schema. Hon, Citroën 2CV, är alldeles för stolt för att inskränka sin integritet och låta någon klåfingrig ekonom ens antyda att något skulle behöva bytas som inte är trasigt.
Om nu Citroën 2CV kan ses som en stamcell i den franska fordonsindustrin förstår jag varför någon eftermarknad inte platsar i fransmännens relationen till bilen.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Jag bävar.
General Motors, så amerikanskt något amerikanskt kan vara. Själva sinnebilden av amerikansk affärsman blir en representant från GM, en riktigt bilförsäljare från det stora GM. Rundlagd, fett slickat hår, stor plånbok, stor käft och förmågan att få en skrothög att framstå som en investering. Och nu har den stora feta köpt in sig i det franskaste franska, självast PSA, som äger varumärkena Peugeot och Citroën.
Den fete och den franska ska dela gemensam plattform. Tanken svindlar.
Tänk bara på luncherna när den fete slukar en gigantisk hamburgare med söt dressing på rekordtid samtidigt som den franske blott börjat med den självklara förrätten. Och i produktionen av fordon kommer den fete och vill sparka de som inte gör som de blir tillsagda, men åker på pumpen när de militanta fackföreningsledarna sätter sig på tvären, strejkar och bränner bildäck i protest utanför fabriken, eftersom det är så man gör i Frankrike. Naturellement!
Min erfarenhet av bilar tillhandahållna av den fete sträcker sig till en Opel Kadett av 1978 års modell. Den hade den specifika egenheten att den var självförstörande. Efter blott 13 månaders livstid inledde den sin hädangång genom att först rosta igenom mellan batterihyllan och kupén. Kort därefter inträdde en påtaglig doft av bensin, varpå kunde konstateras att bensintanken rostat hål, inifrån. Bensinen hade läckt ut på reservdäcket som övergått i samma konsistens som seg lakrits. För att bullborda anrättningen hade varningstriangelns röda plast smält ned över den sega lakritsen och fått allt att se ut som en enda stor godisbit.
Närliggande minns vi hur GM satt stopp för alla kinesiska försök att förvärva SAAB. Det gick inte för att GM och SAAB delade plattform.
Dela plattform. De blir nu mitt hjärta nära stannar. Ska Citroën och GM dela plattform? Tanken svindlar, igen. Jag bävar.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Stum av uppståndelse.
I nära 20 minuter pågår allt som ska sägas om filmen The artist som en del av kvällens nyhetssändning, le journal, på franska TV-kanalen France2. Regissören ska intervjuas, den manlige huvudrollsinnehavaren ska utfrågas, allt som har med filmen att göra som går att vältra sig i ska fram i ljuset. Nu är allt bra, riktigt bra, nu är stoltheten på topp, nu leder Frankrike världen igen.
Anledningen är att den franska stumfilmen The artist, från 2011, har vunnit Bästa film, Bästa regissör, och Bästa manliga huvudroll vid Oscarsgalan igår.
Som för att befästa den franska filmens storheter berättas med glädje om alla tidigare Oscars-statyetter som delats ut sedan Oscars tillkomst. Likaså blir det klipp ur massor av de filmer där den manlige huvudrollsinnehavaren spelat. Det finns ingen hejd på hur magnifikt, otroligt, fantastiskt allt är just nu i det största av alla länder - Frankrike.
Till och med den överenergiske president Sarkozy, som far land och rike runt i jakt på valvinsten i april, kunde inte hålla sig från att kommentera den stora franska filmtriumfen, när han deltog i direktsändning i radiokanalen RTL. Hans leende mungipor gick från öra till öra. Händelsen passar perfekt i hans valslogan la France forte - det starka Frankrike.
Övriga nyheter som hinns med denna kväll är lite Iran, lite notiser om franska flygbolag som vill låta sin personal bli anställd i Grekland för 900 Euro i månaden, i syfte att spara pengar samt att socialisternas presidentkandidat, Hollande, talat inför strejkande arbetare. Men vad betyder väl det när Frnakrike tagit storslam på Oscarsgalan.
Jag blir alldeles stum av uppståndelsen.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Relationen till den franska republiken.
Med de franska språkkunskaper jag önskar jag hade följer den omedelbara reaktionen på nyfödda prinsessans första namn. Estelle, så franskt att självast Jean-Baptiste må le i sin grav.
Om vi tar isär namnet i två delar, så det blir detest elle som på franska blir är hon. Namnet blir lätt rekursivt, då det pekar på sig självt -Estelle är hon eller på franska Estelle est elle.
Det är som jag skulle vara döpt till Jagär, vilket skulle kännas mycket märkligt.
När tyskarna ansåg att den nyfödde skulle ha ett tyskklingande namn blev det istället franskklingande. Det blev ett - noll, till Sarkozy mot Merkel. I de tyska magasinen berättas ivrigt om prinsessan, medan de franska lite avmätt och noterande konstaterar att i Sverige är de kungliga populära.
Som en komplett paradox tas namnet från det land som brutalt gjorde sig av med kungligheternas lyxliv redan 1789. Att Sverige fick importera en kunglig från franska republiken blott 21 år därefter, på grund av akut brist på svenska kungar, gör bara att lilla Estelle med namnet återkopplar 200 år bakåt i tiden.
Sådan är hon Estelle i relationen till den franska republiken.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Kampanjparollen.
Äntligen sa han det som alla väntat på att han skulle säga fastän han inte sagt ännu. "Oui, je suis candidat à l'élection présidentielle" (Ja, jag är presidentkandidat). Jag talar om den sittande presidenten och vid 56 års ålder nyblivne fadern Nicholas Sarkozy, i Frankrike.
Till paroll för sin presidentvalskampanj har han valt Det starka Frankrike! - "La France forte!". Allt för att enligt egen utsago ingjuta mod i folket inför de hårda tider som väntar.
Med sedvanligt fullt engagemang deklarerar Nicholas att de som är arbetslösa ska utbildas i yrken där det finns jobb. På svenska stavas ett sådant initiativ omskolning. Hur det ska gå till är det ingen som verkar veta. Men de franska medborgarna har en förmåga att mobilisera och anlägga energi när det gäller, även om de varit föga framgångsrika i krig.
Den socialistiske Hollande vill väldigt gärna bli president och åker landet runt med tal som ska smeka medborgarnas öron.
Så har vi Marine Le Pen, dotter till grundaren av partiet Front Nationale, på den yttersta högerkanten. Hon slingrar sig genom den franska landsbygden för få ihop minst 500 borgmästare som skriver på en list för henne, för att hon ska få ställa upp i presidentvalet. Hon lär vara uppe i 400 underskrifter. Då bör man veta att i Frankrike finns över 36-tusen kommuner, som var och en har sin borgmästare.
Det är nu rallyt börjar och pågår åtminstone fram till den 22 april, då första valomgången genomförs. Om det inte blir avgjort då, infaller en andra valomgång den 6 maj.
Samtidigt genomgår Europa, inklusive Frankrike, en skuldterapi av sällan skådat slag.
Nu kan allt hända i det starka Frankrike. Vive la republique!
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Krisens drivkrafter.
Det är söndag kväll i Frankrike. President Nicholas Sarkozy har meddelat att han tänker låta sig utfrågas i två timmar på bästa sändningstid i fransk television. Det är kris, precis la crise, som är den krydda en fransos eller fransyska behöver för att något ska hända. Krisen är kvittot på den efterlängtade dramatiken, som får politiker, kommentatorer och programledare att vifta med händerna och prata i munnen på varandra. Energin tilltar. Nu är det fest.
I det läget bänkar sig 16,5 miljoner franska TV-tittare på söndag kväll för att avnjuta den delen av dramaturgin, vilket är tittarrekord i Frankrike. Presidenten annonserar höjd moms och skatt på finansiella transaktioner, från i höst, vilket kan vara i grevens tid. Om blott tre månader är det dags för presidentval i republiken och den sittande Sarkozy håller medborgarna på halster, genom att inte klart och tydligt deklarera att han tänker ställa upp igen.
Samtidigt ångar Francoise Hollande, socialistpresidentkandidat, landet runt och eldar massorna. Att höja momsen är han naturligtvis emot, eftersom det drabbar alla, inte bara de rika. Som president för Frankrike är Hollande segertippad.
Marine Le Pen kandiderar med stort leende som president. Hon är en fransk variant av vår svenske Jimmy, med den skillnaden att hon är blond och kvinna. I regionen Languedoc-Rousillon fick hon nyligen 33% stöd i en opinionsundersökning.
Eftersom Nicholas Sarkozy är känd för att var den slugaste av dem alla uppstår undran över vilket kort han har i bakfickan. Möjligen känner han bäst till den agenda som står för dörren tillsammans med snälla tant Merkel, som har att göra med allas pengar och som bildar la crise, som ska bli ett så stort ämne att ett franskt presidentval överskuggas.
Krisens drivkrafter är outtömliga och presidenten kan få nya tittarrekord.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Det är aldrig för sent.
Suzanne och Georges, boende i Clermont-Ferrand i det innersta och högsta av Frankrike, mitt uppe i centralmassivet, tyckte att livet var lite tråkigt. De är båda 81 respektive 84 år gamla, och funderade på vad de skulle göra. Deras månatliga sammanlagda pension var blott 1000 Euro, så lite avrundning uppåt skulle inte vara fel heller. Nåt ska man väl kunna arbeta med, tänkte Suzanne och George.
Vi startar ett bageri, sa de. Vad är väl naturligare i Frankrike än att baka bröd. Bröd är en laglig rättighet, som det alltid finns avsättning för, oavsett om bagaren är tonåring eller åldring. Deras barn var måttligt förtjusta, men tänkte att det är väl lika bra att gubben och gumman får hållas.
Suzanne och George tilltag väckte stor uppmärksamhet. Tidningarna skrev och radiokanalerna flockades. Att två personer på dryga 80 år startar ett bageri var extraordintärt i ett land som värnat tidig pensionsålder. Bageriet blev känt och omtalat redan före sin öppning i november 2011.
De bakade och bakade och på 12 dygn säger sig George inte ha sovit någonting. Mjöl, jäst och ugnar dygnet runt, ända tills insikten infinner sig hos paret att vi är inga ungdomar längre.
Efter jul- och nyårsstängningen står det klart att de inte kommer att återöppna sitt bageri. Istället ska de sälja sin verksamhet till någon yngre. Varumärket har redan ett värde och med försäljningsintäkten av det kan de runda av sin låga pension.
Det är aldrig för sent.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Som vanligt.
Jul eller inte jul. Det spelar ingen roll - Frankrike är Frankrike, på alla sina sätt.
Sedan sju dagar tillbaka strejkar säkerhetspersonalen på flygplatserna. Strejker les grèves är vardagsmat. Det strejkas lite då och då, så snart arbetstagare och arbetsgivare inte kommer överens. I Frankrike kan man inte komma överens utan att först vara oense, och är man oense så strejkar ena parten. Sen blir man överens. Dramaturgin i skådespelet är lika given som en Bondfilm.
Samtidigt som det strejkas ökar nu arbetslösheten, Inte lär den bli mindre när 35-timmars veckan stegvis ska överges. I den bataljen finns alla möjligheter att strejka lite då och då.
Presidenten agerar både vad gäller strejker och arbetslöshet. Herr Sarkozy vädjar till flygplatsernas säkerhetspersonal att återgå till arbetet till julhelgen då många ska flyga. Som motåtgärd sätter staten in den vanliga polisen att sköta säkerheten.
Monsieur Sarkozy lovar nu också att ta i med full kraft på nya året mot arbetslösheten, vilket blir samma månad som han ska säga om han ska eller inte ska ställa upp i presidentvalet 2012.
Två andra kandidater till presidentposten, den miljöpolitiska Eva Joly och den ultrakonservativa Marine le Pen har hamnat i det mest franska verbala gräl om vem som är mest fransk. Att se de två mycket franska kvinnorna ryka ihop är en föreställning som Dramatiska teatern med svårighet kan slå. Orden, uttrycken, kroppsspråket levererar till hundra procent.
Frankrike är precis som vanligt, alldeles före jul.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Glöggen får vänta.
Advent eller ej. Det finns alltid en anledning för en frankofil att göra tillvaron så fransk som möjligt. Om denna tilldragelse dessutom kan utgöra en anledning att prova det nu två år gamla, jag menar lagrade, hemgjorda vinet Chateau Vallée Verte 2009, ökar min benägenhet att anamma advent.
Glöggen får vackert vänta i skåpet, för att ge plats åt franska Vin chaud, alltså varmt vin i den raka översättningen. Den tvååriga flaskan korkas upp, försiktigt luktar jag på doften ur flaskhalsen. Jodå, det känns igen. Ett halvt glas hälls upp för provsmakning. - Inte så dum, säger min kära sambo, vilket innebär att det är ganska bra, relaterat till förutsättningarna. Själv tänker jag att det blir i alla fall inte sämre med tiden.
Till vin chaud tager man 3 dl vin, i detta fall ovannämnda, 1/2 dl strösocker, 1/2 dl apelsinjuice samt en kanelstång. Allt värms försiktigt upp för att sjuda en kort stund för att därefter stå och dra 10 minuter före servering. Det blir gott, mycket gott.
Tilltugget denna advent blir svenska pepparkakor av okänt fabriket från någonstans, möjligen utanför Sverige. På dem läggs en liten bit ost av franska sorten Saint Agur, möjligen även den producerad någonstans utanför Frankrike. Det är gott, mycket gott.
Så har vi fått oss fransk inspiration, oavsett advent eller ej.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Tillbaks Nästa
Kalender
