Datalagringslagen riskerar att blir tandlös, hör jag från radions nyhetssändning en morgon i mars år 2012. Datalagringslagen, funderar jag, och undrar hur en lag ska kunna reglera lagring av data. Den mänskliga övertron på EN lösning slutar aldrig att förvåna.
Att lagra varenda digitalt samtal som förs, skapar en arkivfråga av ofantligt mått, till en inte oansenlig kostnad, ett pris som någon ska betala. Om sen alla dessa pengar plöjs ned i något som ska visa sig inte vara till nytta är det inget annat än rent slöseri. Muda, kallar japanerna det.
Salig i åminnelse tänker jag ännu en gång på Jan Stenbeck som så klokt sa "Politik vinner över marknad, men teknik vinner över politik".
Satelliterna satte de sovjetiska härskarna på pottkanten och muren föll.
När så den svårt folkpartistiske juridiske företrädaren för ett regeringsparti talar ekar glömskan.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Vattenrör utan vatten.
Breven, telefonsamtalen, utskicken är närmast oändliga, när Telia Öppen Fiber från Telia Operator Business söker kontakt. För 16-tusen ska jag få en fiberkabel dragen ända in i huset där den ska avslutas med en mediaomvandlare.
Jaha, säger jag, upprepade gånger, med fortsättning att Jag vill ha snabbt internet - vad kostar det?. Lika många gånger säger han, hon, den samma svarar att Det får jag inte prata om. Jag känner hur hela min kropp utvecklas till ett frågetecken. Ska jag köpa vattenrör utan att veta vad vattnet kostar, när det redan finns ett vattenrör där vatten rinner in och ut och jag vet vad det kostar, tänker jag.
En kväll ringer det på dörren och kontaktsökandet har nu övergått i personliga hembesök. Vid köksbordet spelas samma visa upp. Rör utan vatten och priset på vatten får vi inte tala om, och när vi inte får tala om det kan vi inte räkna på det.
För att lära mig mer förhör jag mig om hur det hela skulle gå till och får då veta att fiberkabeln ska dras genom den befintliga kanalisationen till huset. Upplysningsvis påpekar jag att någon befintlig kanalisation är obefintlig såvida de inte önskar dra fiberkabeln i avloppsrören. Nej, det vill de inte och hänvisar då istället till telefonstolparna som idag bär den klassiska telefontråden av koppar till huset. Där ska fiberkabeln också hänga. Jaha, säger jag, ni vill alltså ersätta den befintliga kopparkabeln med en fiberkabel, för vilket ni vill ha 16-tusen i ersättning, har jag fattar rätt, fortsätter jag.
I det skedet träder argumentet om den enorma värdehöjning av huset som inträder om en fiberkabel får hänga i luften. Motargumentet finner jag i att utvecklingen av kapaciteten på kopparkabeln de senaste 15 åren överstiger det någon trodde var möjligt och något slut kan inte skönjas på den trenden. Dessutom är utvecklingen av alla trådlösa teknologier från 3G till 4G till alla möjliga G närmast explosiv.
Då ökar hon takten och närmast mekaniskt upprepar det inövade budskapet om fiberns överlägsenhet före all annan materia på jorden.
Det hjälper inte. Jag vill inte ha en hängande tom fiber för 16-tusen. Jag vill inte ha rör utan vatten.
[ kommentarer 2 ] ( 28 visningar ) | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Vem och vad i etern.
Twitters egen mission är "to instantly connect people everywhere to what is most meaningful to them", på svenska ungefär "att ögonblickligen sammankoppla människor överallt med det det de upplever mest meningsfullt". Twitters uppdrag är så enkelt i sig att det snuddar vid Nokias långlivade slogan "Connecting people". Men Twitter har dragit det ett steg vidare med att komplettera "människor" med "ämnen". De adresserar helt enkelt vem och vad och hur de gör det är genom enkelhet. Voila!
Det har tagit fem år att befästa ett skriftspråk där människor symboliseras med formatet "@namnet" och ämnet etiketteras, med en tag, "#ämne". Subjekt och objekt i en mening har fått nya format @subjekt #objekt. Predikatet är än så länge orört.
Under samma tid har människors trötthet på blinkande, flashiga, rörliga annonser som mest upplevs vara ett hinder, ökat ständigt. Vi vill inte ha mera skräp. Ett enklare format för att utropa sitt erbjudande behövs. I senaste Business Week beskrivs hur "Twitter has cracked the code on a new form of advertising" genom att helt enkelt behandla ett reklambudskap som vilket budskap som helst, på Twitter. Intäkterna kommer bland annat från de som vill synas mera, som köper sig plats högre upp bland alla budskap, genom "promoted tweets".
Man kan även göra en radioanalogi med Twitter. En avsändare, @namn, kan ses som en radiostation, vilken man lyssnar på, motsvarat av att följa på Twitter. Radiostationen kan sända program med olika innehåll, olika kanaler, vilket motsvaras av #ämnet, vilket kan sökas på Twitter. Lyssnaren väljer på så vis antingen vem eller vad han/hon ska lyssna på/läsa om.
Så enkelt att det inte alls är konstigt att Twitter ökar.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Information är som vatten.
"Politik slår marknad, men teknik slår politik", lär salig i åminnelse Jan Stenbeck ha yttrat på 1980-talet när han lyckades, med teknik, övervinna telefonimonopolet. Sedan dess har årskilliga murar, såväl fysiska som logiska, rivits över världen. Satelliterna hjälpte till att sprida vetskap mellan människor. Vetande människor agerar och river.
När min kompis berättar om upplevelsen i Österrike i söndags, när han ville se Vasaloppet på SVTplay, kommer jag att åter tänka på Jan Stenbeck. Av någon upphovsrättslig outgrundlig anledning hade någon satt stopp för att se Vasaloppet via SVTplay om man var i Österrike. Min uppfinningsrike kompis, som gärna river och en annan mur, fann lösningen.
Han bad sambon starta TV-mottagningen på ena datorn på kontoret i villan hemma i Sverige. Framför denna dators skärm placerade hon en WEB-kamera, som var anluten till den andra datorn på vilken Skype startades. Min kompis kunde nu koppla upp sig med Skype, från Österrike, och se hela Vasaloppssändningen i SVT.
Information är som vatten. Det tar lättaste vägen. Om en fördämning, en mur, byggs upp, hittar vattnet en annan väg, runt muren, vilket river murens funktion. Murar blir på så vis bara till för att rivas.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Återkomsten av den blå skärmen.
Microsoft erbjuder nedladdning av en 2,6 GB stor fil med Windows 8 kallat för Consumer Preview. Jag laddar ned allt medan funderingarna härjar om varför Windows 8 är 270% större än senaste Ubuntu, vad det kan innebära för en dator att lyckas köra runt denna stora mängd kod och vad alla dessa Gigabyte kan innehålla.
Efter en stund är nedladdningen klar och provkörning kan vidta. Processorerna sliter, hårddisken går på högvarv, fläktljuden tilltar. Alla jobbar så mycket det går för att få fart på Windows 8. Det är då återkomsten sker - the return of the blue screen. Den där berömda slå skärmen.
Jag förs till "fönstrets återhämtningsmiljö" med icke-diagnosen att ett "oväntat fel har skett".
Före den blå skärmen har under det intensiva arbetet mitt öga erbjudits att bese en symbol, som jag sett tidigare i livet, mitt på skärmen. Det var på stadsteaterns ridå på 1970-talet, några tecknade ansiktslika figurer i varierade färger. Det var på ridån före föreställningen.
Vid mitt första möte med Windows 8 gick ridån ned med blå skärm.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Vårt nya windows.
Jag säger WordPress och folk tittar på mig och undrar vad jag menar. Jag säger det igen och någon kanske kommer med ett igenkännande leende. Många, som vill vara i IT-branschen, rynkar på näsan och skrattar och pekar och menar att "Det där WordPress kan ju inte bli nåt. Det är alldeles för osäkert och instabilt. Nej riktiga grejor ska det vara."
För 20 år sedan var det minidatorfolket som rynkade på näsan och skrattade åt den där lilla burken som kallades PC. Den var ju inte riktigt salongsfäig och fin nog för en dataavdelning. Två decennier senare vet vi bättre. För varje månad kom det fler och fler program till den lilla fula burken. Programnamnen började ofta eller slutade på win. Winfakt, Winbas, Winword, Winfile och Prowin och många andra lirkade sig in på den lillas hårddisk in i det stora lilla Windows.
Så är vi där igen. Nu heter det WordPress och växer med oförminskad hastighet. En oändlig mängd teman, plugins och verktyg som börjar eller slutar på press föds upp på nätet. Genom att studera söktrender, som visar på människors intresse, kan vi studera vilka ord som är mest eftersökta. Jag kan inte avstå från att göra en sökning i Google Trender på orden WordPress, Sharepoint och Drupal, för att ta några begrepp som i IT-världen företräder samma område.
Bilden talar för sig själv. Det är ett enormt intresse för WordPress och allt som kan göras med denna modulära legobygglåda av färdiga bitar som kan kombineras samman till vilken website som helst. I en väldigt nära framtid torde det närmast vara att anse som tjänstefel att inte kontrollera om det du vill åstadkomma redan finns färdigt i WordPress.
Vet du inte vad WordPress är? Läs mera på wordpress.org
Personligen är jag väl imponerad av WordPress - vårt nya Windows!
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Det som varit.
De hade allt för sin fötter. Det stora fotofilmföretaget från USA var de som hade bilden i ett grepp under 1900-talet. På 1960-talet kom Instamatic-kameran, där filmen var lätt att ladda och blixtarna var enkla kuber av engångstyp. Framgången var total och Kodak var störst, bäst och vackrast, vilket borgade för föreställningen om odödlighet.
Det gick så långt att uttrycket "a Kodak moment" bildades som beskrivning för en enstaka händelse som borde ha fångats på bild för att alltid kunna återses och minnas.
Japanerna kom med billigare och lika bra filmer, men Kodak trodde aldrig att amerikanerna skulle kunna tänka sig att köpa från en Japan, som var så stygg. Eländet startade och värre skulle det bli.
På 1990-talet växte digitaltekniken. Kodak såg faran och var tidigt ute med små billiga digitala kameror. Jag köpte en Kodak DC20 år 1996. Den hade upplösningen 493x373 pixlar och anslöts till datorns seriella 9-poliga ingång.
Kameran fungerade med såväl PC som Mac. Det fanns programvara för både MS-DOS och det tidiga Windows-3.1 liksom förberedd för det då ännu osedda Windows-95.
Den fungerade mycket väl, även om dess upplösning var urdålig med nutidens mått mätt. Kodak hade gjort det igen och lyckats vara tidiga i utvecklingen.
Naturligtvis var försäljningen inte stor av DC20, vilket inte drog in så mycket pengar, vilket fick Kodaks ledning att istället fortsätta luta sig mot den odödliga filmen. Tiden gick och de asiatiska företagen kunde ta ett totalt grepp om digitala kameror. Kvar blev Kodak envist med sina filmrullar, dessa filmrullar som väl ingen köper längre. S-kurvan har gjort en hel våg. En produkt går ur tiden - ett företag går på knäna. Den som lever högt faller tungt. Den teknologisk branschen är iskall och hård. Ingen är säker. Stora drakar faller som bäst när de tror att de är störst, vackrast och självklart ointagliga.
I januari 2012 tvingas det stora amerikanska Kodak begära konkursskydd - ett riktigt Kodak moment.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Bröders sammankomst.
I dagens flöde av nyheter fastnar min blick på rubriken Ubuntu on Android. Det är något som känns bekant, som känns naturligt, som om det redan funnits. Ubuntu och Android är de två bröderna sprungna ur samma DNA.
Engelska företaget Canonical, som distribuerar Ubuntu, har kommit på den goda idén att komplettera en Android-telefon med funktionen av en PC. Genom att sätta Android-telefonen i en dockningstation, till vilken tangentbord, skärm och mus är ansluten, förvandlas telefonen till en Ubuntu-baserad PC.
Eftersom både Android och Ubuntu bygger på Linux är harmonin given. Deras kroppar har ingen grund för en frånstötningsprocess. Det är helt enkelt en alldeles lysande och genial idé. Som av en händelse skrev jag om denna kombination redan den 24 augusti 2010 i bloggposten Ubuntu och Android in i 2010-talet
Frestelsen att säga "vad var det jag sa" är så stor att den omöjligt kan motstås.
Bröderna har funnit varandra.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Ubuntus nya skrivbord.
Som vanebrukare av Ubuntu på mina datorer, istället för Windows eller Apple, krävde nyfikenheten att åtminstone ta en titt på det nya gränssnitt som många förfasat sig över. Medveten om människans konservativa vana att finna fel på framtiden kastar jag mig över Ubuntu 11.10 på min lilla Asus som har allt en dator ska ha.
Installationen var så enkel den kan bli. Sätt in USB-stickan med Ubuntu, starta datorn, välj Installera, välj språk och 20 minuter senare är allt klart. Då har jag fått en komplett maskin med office-paket, bildredigerare, webläsare och mycket, mycket mera, till priset av noll kronor. Så långt är allt som förr och som det ska vara. Det är nu gränssnittet attackerar min blick.
Istället för de klassiska menyerna i övre kanten, finner jag en rullande list i vänsterkant med de program jag vill finna snabbt. Jag får fyra virtuella skrivbord som standard.
De program som eventuellt inte följde med installationen av Ubuntu hämtar jag enkelt i Programcentralen, som fungerar som Appstore eller Android Market. Några klick och programmet är klart att nyttjas.
Den lilla Asus med en Intel Atom processor snurrar på fint. Jag finner snabbt att det är inget fel alls på detta gränssnittet. Det fungerar alldeles utmärkt. Det är alldeles uppenbart att gränssnittet Unity är gjort för nästa generations notebook, laptop, ultrabook, där skärmen blir en pekskärm.
Efter blott en timmes bruk är jag redan tillvand. Jag gillar Unity, Ubuntus nya gränssnitt.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Den ständiga innovationen.
Först trodde jag det var någon från miljörörelsen som var i färd med att driva datorn med energi från ett hallonsnår. Sen förstår jag att det är projektetnamnet, Raspberry, som lockat rubriksättarna.
Engelsmän har en innovativ ådra mitt i all sin konservatism. De var tidiga med små billiga datorer som Sinclair, Amstrad och Psion. De har varit först men aldrig blivit stora. På så vis är det tacksamt för en trendspanare att se på England för att få en signal om vad komma skall. Hallondatorn kommer från England.
Det är själva konstruktionen som kommer från England, inte den sammansatta färdiga lilla datorn som blott är 86 mm bred och har allt en dator ska ha. Processor och minne är givet, men här finns också plats för Ethernetuttag, USB-uttag, minneskortssockel, ljudkontakt och videokontakt. Allt på ett kort. En hel PC.
Datorn produceras i Asien får jag lära mig. Inte för att de inte kan producera den i England, utan för det enkla faktum att om de importerar komponenterna till England slår staten till med tull på komponenterna, men om en färdig dator importeras på ett kort debiteras ingen tull. Så kan tullar användas för att hjälpa Asien att få mer produktion och fler arbetstillfällen.
Denna lilla dator har sålunda vad som behövs. Ladda in ett operativsystem, som t.ex. det fria Ubuntu i den, anslut tangentbord, mus och skärm, så är du igång med minimal insats. Faktum är att själva insatsen för Raspberry är blott 240 svenska kronor.
Moores lag som säger att kapaciteten inom elektroniken fördubblas var 18:e månad gäller uppenbarligen fortfarande och förutsatt att den fortsätter att gälla kommer Raspberry att vara dubbelt så kapabel sommaren 2013. Det innebär att Raspberry kan byggas in i nästan vad som helst. En nära självskriven plats är platta bildskärmar, eftersom Raspberry uppges kunna klara av att spela upp video med tillräcklig hastighet och upplösning.
Om engelsmännen kommer att följa traditionen vet vi också att det inte kommer att vara hallondatorn som blir storsäljare, utan någon asiatisk efterföljare som kan ännu mera till ännu lägre pris. Så vad ska PC-gänget göra nu, kan man undra. Dell, Acer, HP torde lägga pannorna i djupa veck.
Denna ständigt närvarande underbara innovation, som börjar i England och slutar i Asien.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Tillbaks Nästa
Kalender
