Vi har vårt eget Grekland, vi i Norden. Det stavas SAS. År efter år, kvartal efter kvartal, miljard efter miljard. Mina skattepengar flyger upp i tomma intet i luften när staten, som ägare, på löpande band sätter in mera pengar på SAS bankkonto. Samtidigt får SAS idag välförtjänt kreditbetyget B-.
Min kompis ringer från Gardemoen. Han har varit i Oslo över dagen och ska åka hem till Sverige, med SAS. Hans biljett avser flygplanet som ska flyga klockan tre, men eftersom han är effektiv är han klar tidigare och anländer Gardemoen glad ihågen med förhoppningen om att kunna flyga med flygplanet som ska avgå klockan två.
Det går inte, får han höra av en människa bärande SAS-uniform. Förvisso är flygplanet klockan två bara fyllt till hälften, men efersom min kompis har en biljett som de valt att kalla för ekonomi kan han inte få plats på det flygplan som lyfter klockan två och har 65 lediga platser. Det går inte. Han blir heller inte erbjuden att genom att betala något extra få möjligheten att sitta på någon av de tomma stolarna i flygplanet klockan två. Det går inte. Så är det. Det går inte.
En affärsdrivande rörelse med kunden i fokus hade naturligtvis gjort kunden glad och erbjudit plats på det halvfulla flygplanet klockan två, samtidigt som möjligheten öppnats för SAS att erbjuda en ny kund ett bra pris på flygplanet klockan tre. Då hade både min kompis, flygbolaget och den nya kunden vunnit. Ett sådant tänkande kallas för win-win, eller i detta fall win-win-win.
Istället fortsätter vår egen grekiska flygflotta att aktivt tillämpa lose-lose, vilket med tiden endast kan leda till den hälsosamma avveckling av flygbolaget jag som skattebetalara länge väntat på.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Global räckvidd.
Tyresö närradio når över hela världen, tack vare nätet.
Därför är det extra roligt att rutinerade Åke Sandin gjort en intervju med mig om boken Titanicmannen En efterforskande historia.
Det var mycket lätt att samtala med Åke och vi hade riktigt kul, vilket kanske framgår av intervjun, som kan avlyssnas på www.tyresoradion.se
På denna direktlänk kommer du direkt till intervjun.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Drömmen om anställningstryggheten.
Blott 4 procents ökat väljarstöd i opinionsundersökningar får socialdemokraterna att kasta sig tillbaka i tiden och beklaga sig över att "anställda tvingas bli företagare". Drömmen om tiden när den eviga anställningen rådde hela livet lever kvar. En bild som har sin födelse i förhållandet när bruket var tryggheten som skulle föda generation efter generation.
När världen går från att vara produktionsorienterad till att vara kundorienterad innebär det att istället för att planera vad som ska tillföras kunderna, blir det kunderna som bestämmer vad de vill ha. Det blir efterfrågan som styr istället för utbudet. Det är två helt skilda drivkrafter.
När efterfrågan blir låg, blir det mindre att göra - mindre arbete. När efterfrågan ökar blir det mer att göra - mer arbete. I en efterfrågestyrd ekonomi blir det ekonomiskt ofördelaktigt att anställa eller uppdragskontraktera resurser efter en statisk idé om produktion, som inte motsvarar efterfrågan.
F-skattsedeln, symboliserande företaget, torde fortsatt öka, då trenden är att var och en blir sitt eget företag. Det är inget som helst märkligt, svårt eller otryggt att vara sitt eget företag. I förlängningen blir Företagarnas Riksförbund arvtagare till Fackföreningarna. Världen plattas ut och förenklas. Inget konstigt alls.
I ett försök att låta erfaren ger sig näringsministern på ett uttalande i ärendet som tillför begreppet snömos en högre valör.
Att som socialdemokraterna låta sig förskräckas över F-skatt visar bara på den evig tron på att möta framtiden med backspegeln i drömmen om anställningstryggheten.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Närvarande frånvaro.
Läs mera om Titanicmannen, Jonn Charles Asplund, på Antikmässan på titanicmannen.se
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Förklaringen till skillnaden och refinansieringen.
När jag kommer med 1000 kronor till banken, som banken lånar av mig, får jag nästan ingen ränta alls. När jag kommer till banken och vill låna 1000 kronor får jag betala många procent i ränta. Så enkelt är livet ur kundens perspektiv i ett kundorienterat synsätt.
På radio hör jag hur bankens företrädare talar med programledare och talesmän för ett särintresse, benämnt villägare. Kattorna går kring den heta gröten att skillnaden mellan inlåningsräntan och utlåningsräntan är stor. Bankens förklaringen är att det är dyrt för dem att låna, förtäckt förklaring för att svenskarnas enkla inlåning inte räcker, att det saknas pengar, pengar som inte finns, i alla fall inte i svenska kronor. Penningabrist, vilket kattorna låter sig nöjas med.
Ändå är det just i förklaringen punktering på luftslottet ligger. Alla dessa lån ur den intergalaktiska snårskogen som när macheterna får hugga rent visar sig vara ett tomma intet men i finanskretsar omdöpt till refinansiering.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Fötterna och stämbanden.
Jag har aldrig haft en enda tanke på att besöka Antikmässan. Intresset för antikviteter är nära obefintligheten. Ändå finner jag mig stående på Antikmässan i 8 timmar på mässans första dag. Mässan känns bekant.
Men det är inte Antikmässan som är bekant. Det är själva mässan, hallarna, gångarna, montrarna, allt runt omkring som jag känner igen från barndomen när jag följde med min far, som var monterbyggare. Det var hetsen och stressen före mässans öppnande, när allt skulle på plats och allt som då hände som inte skulle hända och alla de saker inte fanns, som skulle finnas. Tiden före mässan var uppfinningstiden, för att vara klar till öppnandet. Så några dagar senare var det dags igen, fast tvärtom. Allt skulle rivas, och det med en faslig fart. Det var då som den stora byteshandeln bröt ut, när saker från en monter byttes mot saker i en annan monter.
Nu är jag där igen, fast montern är färdigbyggd och jag behöver bara var där och prata och stå och stå och prata och prata igen och stå igen.
Ämnet är Titanic eftersom det i skrivandets stund är knappa 2 månader kvar till 100-års minnet den 15 april. Till den sobra och stiliga montern strömmar människor. Titanic fascinerar och filmmusiken från James Camerons film, Titanic, från 1997, strömmar ur högtalaren. Stämningen ökar. Jag pratar om båten, om allt kol, om alla eldare, om de svenska passagerarna och naturligtvis om min mormors kusin som överlevde Titanic-katastrofen.
Klockan 20 stänger mässan och mina fötter påkallar min uppmärksamhet, min hals är torr och stämbanden ber mig hålla tyst. Jag har haft väldigt kul med alla besökare, en dag på mässan.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Kampanjparollen.
Äntligen sa han det som alla väntat på att han skulle säga fastän han inte sagt ännu. "Oui, je suis candidat à l'élection présidentielle" (Ja, jag är presidentkandidat). Jag talar om den sittande presidenten och vid 56 års ålder nyblivne fadern Nicholas Sarkozy, i Frankrike.
Till paroll för sin presidentvalskampanj har han valt Det starka Frankrike! - "La France forte!". Allt för att enligt egen utsago ingjuta mod i folket inför de hårda tider som väntar.
Med sedvanligt fullt engagemang deklarerar Nicholas att de som är arbetslösa ska utbildas i yrken där det finns jobb. På svenska stavas ett sådant initiativ omskolning. Hur det ska gå till är det ingen som verkar veta. Men de franska medborgarna har en förmåga att mobilisera och anlägga energi när det gäller, även om de varit föga framgångsrika i krig.
Den socialistiske Hollande vill väldigt gärna bli president och åker landet runt med tal som ska smeka medborgarnas öron.
Så har vi Marine Le Pen, dotter till grundaren av partiet Front Nationale, på den yttersta högerkanten. Hon slingrar sig genom den franska landsbygden för få ihop minst 500 borgmästare som skriver på en list för henne, för att hon ska få ställa upp i presidentvalet. Hon lär vara uppe i 400 underskrifter. Då bör man veta att i Frankrike finns över 36-tusen kommuner, som var och en har sin borgmästare.
Det är nu rallyt börjar och pågår åtminstone fram till den 22 april, då första valomgången genomförs. Om det inte blir avgjort då, infaller en andra valomgång den 6 maj.
Samtidigt genomgår Europa, inklusive Frankrike, en skuldterapi av sällan skådat slag.
Nu kan allt hända i det starka Frankrike. Vive la republique!
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Parlamentsfriheten.
På nolltid har vi glömt Juholts tid. Oskarshamnssonens frejdighet och humor, som kom som en Panodil för den huvudvärk Mona givit landet, existerar blott i minnet utan uppenbar saknad. Juholt tog eländet till den socialdemokratiska botten där en ny gröda kan gro i Löfvens anda.
Först nu inser jag att vi är jämngamla, Stefan och jag. Jag har en grå kostym, men hans är något gråare.
I ett blink fångar jag hans skarpa blick. Den är varm och klar samtidigt. Likt statsministern resonerar han och skapar därmed förståelse. I de få intervjuer han givit är hans logik glasklar. Först ska vi se hur mycket energi vi behöver nu och framgent, sen ska vi ser hur vi kan producera den, men hänsyn till allas intressen, säger stefan. Hans bakgrund i industrin, med ett till synes sunt avstånd till alltför teoretiska drömmar, ger honom det fotfäste han kommer att behöva.
Alliansen, med statsministern och herr Borg i spetsen, har fått leva ifred från belackare en tid. Betygsministern slirar betänkligt och äldreministern har uppenbara problem för vilka hon inte pressas. Den tiden kan komma att radikalt ändras om Löfven får ihop ett lag där logiken styr.
När många ser det som ett problem att Löfven inte har en sittplats i riksdagen, tror jag istället att det kan utnyttjas till en fördel. Det är inte på den lilla ön i mitten av huvudstaden som framtiden stakas ut. Riksdagen är en skyddad arbetsplats, långt från vanliga människor och vanliga företag och vanliga situationer. Den som inte behöver belastas av den miljön har en möjlighet att vara fri och istället kommunicera med medborgarna på medborgarnas opolitiska språk, med medborgarnas vardagslogik.
I parlamentsfriheten har Löfven en öppning.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Vådan av wienerkorv.
Varken arbetslivet eller privatlivet har på senare år pockat på nyttjandet av kostym. Snygga byxor med kavaj, kanske någon gång men allt mer sällan med en slips, har varit den gängse utstyrseln när inte vanliga jeans med tröja eller skjorta har räckt. Sådant har det varit.
Så kommer då tillfället när det för tiden vanliga kommer till korta. Det blir dags att ta fram kostymen, som hängt där och bara väntat på att få bli brukad. Den håller fortfarande märkligt nog rent stil- och modemässigt trots sina fem levnadsår. Tiden står stilla, för kostymen.
Det är när kostymen ska möta kroppen ånyo som komiken visar sitt tryne. Byxorna passar i längd, men där linningen med knappar och hängen ska fästas ihop, i höjd med den del av min kropp som ska föreställa midja, uppstår friktion. Att det är osmart att prova kostymen direkt efter att ha klämt i sig kvällen måltid bestående av tre wienerkorvar, senap, ketchup och ett bröd, som jäser, blir tydligt. Jag drar in mitten av kroppen och tar i med bägge nävar för att så samman de förbenade metallhängena. Äntligen är de ihop, nu är det bara bältet kvar vilket blir en lätt match när hängena är klara.
Sen kommer kavajen, som har en form av timglas-snitt och är smalare där midjan ska vara. Dags att dra in igen och knäppa kavajens knappar. Ja, det går ju bra, när man håller andan och tar i. När jag knäpper upp och låter magens små otränade muskler slappna av, förvandlas magområdet till en avbildning av fronten på en 50-tals buss. Den liksom hänger ut framåt, över bältet, så att bältets spänne gärna vill vika sig nedåt. Spegelbilden djävlas med mig.
Jag knäpper kavajknapparna igen och låter försiktigt magmusklerna åter slappna av, varpå tyget mellan knapparna öppnar sig som en mun och den vita tröjan visar sig. In i rummet till sambon för att demonstrera med förhoppning om ett godkännande av den nya klädkoden och ömsom spänna ömsom släppa magmusklerna och samtidigt nynna på barnprogramlåten om Humle och Dumle från forntiden, vilket får henna att kasta sig ned och vrida sig i skratt-paroxysmer.
Förnedrad och med rak rygg återgår jag till spegeln, spänner magen ånyo, drar in och intalar mig att om jag struntar i att äta wienerkorv blir det nog bra med kostymen som satt.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Självklar insikt.
Varje stund är ny. Den kommer aldrig tillbaka. Den har aldrig varit tidigare. Varje stund är ny. Just nu.
I varje ny stund kan jag välja.
Allt är så självklart att jag fastnar i insikten först efter att ha upprepat den för mig själv flera gånger. Ett yttersta bevis för den svårfångade enkelheten.
- Vilken dag är det?, sa Puh
- Det är idag, sa Piggy
- Idag är min favoritdag, svarade Puh
Idag var imorgon igår.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Tillbaks Nästa
Kalender
