Som vanebrukare av Ubuntu på mina datorer, istället för Windows eller Apple, krävde nyfikenheten att åtminstone ta en titt på det nya gränssnitt som många förfasat sig över. Medveten om människans konservativa vana att finna fel på framtiden kastar jag mig över Ubuntu 11.10 på min lilla Asus som har allt en dator ska ha.
Installationen var så enkel den kan bli. Sätt in USB-stickan med Ubuntu, starta datorn, välj Installera, välj språk och 20 minuter senare är allt klart. Då har jag fått en komplett maskin med office-paket, bildredigerare, webläsare och mycket, mycket mera, till priset av noll kronor. Så långt är allt som förr och som det ska vara. Det är nu gränssnittet attackerar min blick.
Istället för de klassiska menyerna i övre kanten, finner jag en rullande list i vänsterkant med de program jag vill finna snabbt. Jag får fyra virtuella skrivbord som standard.
De program som eventuellt inte följde med installationen av Ubuntu hämtar jag enkelt i Programcentralen, som fungerar som Appstore eller Android Market. Några klick och programmet är klart att nyttjas.
Den lilla Asus med en Intel Atom processor snurrar på fint. Jag finner snabbt att det är inget fel alls på detta gränssnittet. Det fungerar alldeles utmärkt. Det är alldeles uppenbart att gränssnittet Unity är gjort för nästa generations notebook, laptop, ultrabook, där skärmen blir en pekskärm.
Efter blott en timmes bruk är jag redan tillvand. Jag gillar Unity, Ubuntus nya gränssnitt.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Den ständiga innovationen.
Först trodde jag det var någon från miljörörelsen som var i färd med att driva datorn med energi från ett hallonsnår. Sen förstår jag att det är projektetnamnet, Raspberry, som lockat rubriksättarna.
Engelsmän har en innovativ ådra mitt i all sin konservatism. De var tidiga med små billiga datorer som Sinclair, Amstrad och Psion. De har varit först men aldrig blivit stora. På så vis är det tacksamt för en trendspanare att se på England för att få en signal om vad komma skall. Hallondatorn kommer från England.
Det är själva konstruktionen som kommer från England, inte den sammansatta färdiga lilla datorn som blott är 86 mm bred och har allt en dator ska ha. Processor och minne är givet, men här finns också plats för Ethernetuttag, USB-uttag, minneskortssockel, ljudkontakt och videokontakt. Allt på ett kort. En hel PC.
Datorn produceras i Asien får jag lära mig. Inte för att de inte kan producera den i England, utan för det enkla faktum att om de importerar komponenterna till England slår staten till med tull på komponenterna, men om en färdig dator importeras på ett kort debiteras ingen tull. Så kan tullar användas för att hjälpa Asien att få mer produktion och fler arbetstillfällen.
Denna lilla dator har sålunda vad som behövs. Ladda in ett operativsystem, som t.ex. det fria Ubuntu i den, anslut tangentbord, mus och skärm, så är du igång med minimal insats. Faktum är att själva insatsen för Raspberry är blott 240 svenska kronor.
Moores lag som säger att kapaciteten inom elektroniken fördubblas var 18:e månad gäller uppenbarligen fortfarande och förutsatt att den fortsätter att gälla kommer Raspberry att vara dubbelt så kapabel sommaren 2013. Det innebär att Raspberry kan byggas in i nästan vad som helst. En nära självskriven plats är platta bildskärmar, eftersom Raspberry uppges kunna klara av att spela upp video med tillräcklig hastighet och upplösning.
Om engelsmännen kommer att följa traditionen vet vi också att det inte kommer att vara hallondatorn som blir storsäljare, utan någon asiatisk efterföljare som kan ännu mera till ännu lägre pris. Så vad ska PC-gänget göra nu, kan man undra. Dell, Acer, HP torde lägga pannorna i djupa veck.
Denna ständigt närvarande underbara innovation, som börjar i England och slutar i Asien.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Historien går igen.
Det är när jag ser en lätt provokativ föreläsare berätta om de 6 IT-trender han ser, som intresset väcks.
Så för att se vad som ligger i påståendena må ett resonemang föras.
#1 Att Windows är 20 år gammalt, som fenomen, råder det ingen tvekan om. Allt har sin tid. Att jag, personligen, upplever Windows-7 som gammalt, förstärker bara påståendet, för mig. Och Windows Phone-7 liknar alltmer tilltaget när stora IBM trodde att de var bäst på PC och skulle erövra världen med OS/2.
#2 Det påstås att antalet index som Google har för sina sökningar har nått sin kulmen. Om det är så kommer det enligt S-kurvan råda en mognadstid i närtid för att så småningom dala nedåt. Då blir det dags för nästa nivå av sökningar och frågan blir vem som ska realisera det.
#3 Det är ett faktum att för att göra sig nytta av plattornas och smartphones sensorer och lokala kraft, behövs "lokala" program, dvs. appar. Fortfarande gäller Moores lag, varför mängden lokal kraft inte kommer att minska med tiden.
#4 Med HTML 5, som "programmeringsspråk" i kombination med PHP, Java etc. ska dagens begränsningar för ljud och video rivas. Språket ska bli mer kompetent och helt enkelt klara mer.
#5 Att PC-försäljningen tar stryk för att människor istället köper plattor och smartphones är uppenbart. Det är konsumenterna som först skaffar sig nyheterna numera. Consumerization. För tjugo år sedan, vid förra stora förändringen, var det företagen.
#6 När alla har ett Facebook-konto eller Twitter-konto finns helt plöstligt grunderna för det "single-signon" som IT-branschen slitit med i åratal.
Runt 1990 inleddes förändringen från minidator till Windows. Många tittade med skepsis på alla burkar med Intel inside och skrockade lätt att det där kan ju aldrig bli nåt, så kan det inte bli, vi vet ju vad vi har. Tjugo år senare vet vi bättre.
Historien går igen.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
...eller radiolösa trådprogram.
Som gammal radiot förundras jag ständigt över att sändning i luften medelst etervåg, radio, på 2010-talet benämns med dess motsats - att vara trådlöst. Det är som om ett flygplan skulle beskrivas med att vara spåroberoende eller ett tåg med att vara vinglöst.
Som varm anhängare av det tidlösa radioprogrammet Sommar gläds jag av att konstatera att Sveriges Radio gjort en vintervariant av programmet, som kallas för Vintervärdar. Att två av mina favoriter, Leif G W Persson och Bodil Malmsten, dessutom ges tillfälle att orda gör inte fenomenet mindre angenämnt. Det är först i efterhand, efter att radioprogrammet sänts första gången, som jag upptäcker dess förekomst och söker efter lösning för att avlyssna detsamma. Det är då radio kontra tråd aktualiseras.
Distributionen av radioprogrammet till mina öron tar sig denna trådiga radioväg;
Med kabel från Radiohuset ända fram till mitt fösta telefonjack i huset, där Telias modem demodulerar signalen och packar upp ljudpaketen för att medelst kabel föra över dem till routern. Från routern sänds radioprogrammet för första gången med etervåg på 2400 MHz, långt bortom FM-bandets territorier, till min sex månader gamla surfplatta försedd med Sveriges Radio app.
Högtalarna i plattan är är av den storlek att varken Leif G W, Edith Piaf eller Monica Zetterlund låter som de brukar göra. Lösningen blir då att till plattan ansluta en minimal FM-sändare, införskaffad på Kjell&Co för 99 kronor, för att för andra gången sända radioprogrammet med etervåg de få metrarna till den vid sängen placerade klockradion med dubbla högtalare. Frekvensen väljer jag till 95 Mhz, som verkar vara ledig i hemmets radiospektra.
Mellan Leif GW's underfundiga ord och medan Edith Piaf sjunger, funderar jag på om det är ett trådlöst radioprogram eller ett radiolöst trådprogram jag konsumerar.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Den magiska gränsen.
Det blir med Facebook som med Microsoft Office. De går varandras vägar utan att veta om det, utan att se det själva. Båda har de passerat good-enough-linjen, den där gränsen när något nyttigt övergår i besvärligt bara för att det har blivit för mycket funktionalitet.
Nästan allt har sin gång, från att vara uppkomlingen som åstadkommer något tillräckligt bra till en låg kostnad, som väldigt många tilltalas av, till att passera ut i rymden skyhögt över good-enough-linjen. Så var det med Microsoft Word som kom och började konkurrera med herren på ordbehandlingstäppan, nämligen Wordperfect. De stolta företrädarna för Wordperfect skrattade och sa att MS Word inte var något hot eftersom de, Wordperfect, var de bästa och kungar på allt vad ordbehandling hette, långt över good-enough-linjen. Några år senare var Wordperfect endast en saga.
Sedan flera år har Microsoft Office varit kungar och växt sig lika långt över good-enough-linjen, långt bortom det som de flesta människor egentligen vill ha.
Intresserat ser jag på Facebooks vandring över good-enough-linjen, med än det ena än det andra tillägg, inställning, logik, som gör dig helt förvirrad. Du vill ju bara dela med dig av något till andra, vara social. Min gissning är att de kommer att fortsätta vandra vidare i tron att de är kungar, när nu nästan alla har ett Facebook-konto.
Som uppstickare kommer då Twitter, som är betydligt enklare och kvickare, som inte bygger sin inloggning på ett mail-konto från förr, som bryter adresseringsmässigt ny mark med att sätta @ framför adressen, som inte ännu har krånglat till livet med en massa rättigheter och låsningar. Förvisso finns tecken i skyn även på Twitters rörelse i riktning mot good-enough-linjen, men avståndet är ännu betryggande för att kunna vara användbart några år ytterligare.
Och efter Twitter kommer något som vi möjligen inte sett ännu, som är enkelt, snabbt och lättillgängligt och nära good-enough-linjen, denna magiska gräns.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Googleophonen.
Efter 20 år som trogen mobil Teliakund ska åter igen mitt mobiltelefonabbonnemang förlängas. Varje förlängning har inneburit att jag fått en telefon, eller bidrag till en telefon, samtidigt som den löpande månadskostnaden sänkts.
Likadant denna gång år 2011, när jag frågar om jag inte kan få en extra enkel Smartphone av något slag, om jag förlänger i 18 månader och sänker månadsavgiften. Jovisst, går det, efter en stunds pratande i Teliabutiken. Så långt är allt som vanligt, men sen händer det något nytt.
Telefonen som jag ska erhålla finns inte bland alla de andra telefonlurarna i det fina stället. Telefonen finns bara i en kartong i butikens bakre regioner, enligt uppgift av den anledning att den nyss anlänt. En anledning jag instinktivt tyst undrar över. Telefonen visar sig vara av det kinesiska fabrikatet Huawei, med modellbeteckningen "Ideos X3 U8510". På baksidan finner jag Google-logotypen. Det är en Googleophone. Angivet pris är 1195 svenska kronor inklusive moms.
Hemkommen packar jag upp nyförvärvet och konstaterar snabbt att telefonen har allt man kan tänkas vilja ha i form av kameror (den har två kameror), GPS, Bluetooth, WiFi m.m. Allt finns, och lite till, som jag redan har i min 19 månader gamla HTC Desire. Den lilla Huawei är helt enkelt ett litet välgjort mästerverk.
Jag inser strax att Moores lag verkat och att en kraftig low-end disruption föreligger. Att de nya Huawei-telefonerna inte visas upp beror på den enkla anledning att de då först skulle konkurrera hårt med HTC, LG, Samsung och senare självaste Apple. Att skylta med Huawei för 1195:- vore att dumpa marknanden. Rent faktiskt får jag fem stycken Huawei för en iPhone. Det är ett faktum som människor och marknad troligen inte är mogna för.
Välkommen Huawei till denna nya härliga värld där pris kontra prestanda ständigt förbättras. Hoppa ut ur lagerhyllorna och fram till marknadshyllorna!
Fem Huawei är fler än en Apple.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Perfekt kombination.
Så sitter jag där med min för 1695 kronor inköpta lilla bärbara dator av märket Asus som fått Ubuntu-10.04 med ett Apple-tema i sig, och bara njuter. Det är så bra, så smärtfritt, så enkelt, så bara fungerande som det ska vara.
USB-kabelns ena ände i HTC Desire telefonen, som huserar i Telias nät, med den andra kabeländen i lilla billiga Asus med Ubuntu och Apple-temat. Ingen konfiguration, ingen inställning, inte ett enda litet klick behövs för att nätverksanslutningen bara ska hoppa igång. Inte en endast liten kryssruta eller varningsruta. Det bara fungerar. Direkt. Dessutom laddas Android-telefonen batteri automatiskt via lilla Asus, så jag behöver inte ha med någon extra laddare för Android-telefon.
Jag hör ofta människor som uttalar sig, med rynkade näsor, om hur mycket och hur svårt det är att få igång något som har Linux i sig. Möjligen är det bittra erfarenheter från en svunnen tid som tittar fram, men det har absolut ingen ting med år 2011 att göra. Alltsammans är otroligt enkelt och användarvänligt. Enligt min mening mer användarvänligt än det gängse som stavas Windows-7 och mest liknar en backspegel till 1990-talet.
Ubuntu med Apple-tema och en Android-telefon är den perfekta kombinationen. Åtminstone relaterat till priset.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Prisvärdhet.
Den lilla bärbara datorn som gick sin död till mötes under sommarens bilburna semesterresa har fått sin efterträdare. Jag väntade tills priset gick ned till behagliga 1.356 kronor (exklusive moms) för en komplett dator, en bärbar liten med 10 tums skärm, tangentbord, tillräcklig minne, 250 GB hårddisk, kamera, mikrofon, nätverkskort och trådlöst och allt annat som har blivit standard. Alltså en komplett dator, utan programvara, för 1695 kronor inklusive moms.
När jag säger utan programvara menar jag att Windows 7 Starter ingår. Det är samma sak som att vara utan programvara. Istället laddar jag ned Ubuntu-10.04 LTS, som står för Long Term Support. På det viset får jag allt jag behöver och mer därtill. Datorn blir komplett funktionell.
Om jag därefter vill skaffa ett för ögat behagligt gränssnitt, med sköna färger och fina former finns det en uppsjö att välja bland, där ute på nätet, det där nätet i vilket allt fastnar och finns. Varför inte skaffa sig lite Apple-stuk på datorn? Jovisst!
Vips sitter jag där med en kopia av en Apple, fast det är ju ingen kopia, eftersom Apple inte får kopieras, fastän den ser ut som en kopia. Eller hur det nu blir...
Alldeles oavsett kopia eller ej, är prisvärdheten hög, mycket hög, otroligt hög.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
iSee.
iRefuse.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Skivbolagens väg.
När Boken ska korrekturläsas är det ytterligt praktiskt att läsa den senaste PDF'n genom att luta sig tillbaka i den 30 år gamla fåtöljen från IKEA med namnet Kroken, med läsplattan i högsta hugg. Sida för sida sweepad från höger till vänster och ibland tillbaka. Det utvecklas till att kännas helt naturligt efter en kort stund. Jag kommer på mig själv med att blöta tummen som för att vända en pappersboksida, men inser efter att ha sett de blöta avtrycken på skärmen att jag låter saliven stanna i munnen fortsättningsvis.
Inte för att det är något fel med pappersboken. Inte alls. Den har fördelen med att fungera utan elektronik och batteri. Men den för med sig en hel kedja med vanor och traditioner om hur det ska gå till att skriva och distribuera en bok. För det första behövs ett tryckeri som kan trycka större mängder papper än den senaste laserskrivaren från Hewlett-Packard för två tusen kronor. Sen finns en rutin med att ett förlag ska vara inblandat. Någon sorts uppsamlingsplats som kan lagerhålla pappersböcker och annonsera dem till försäljning.
Med plattan behövs förlagen lika lite, som mellanhand, som skivbolagen behövs för att distribuera musik.
Mellan är ute.
Naturligtvis kommer många att protestera mot förlagens hädangång och likt skivbolagen hävda jordens undergång och författarnas utplåning. Det var på samma vis när blysättarna på dagstidningarna skulle ersättas av offset-pressen på 1970-talet.
Självfallet sker inte övergången över en natt. Självfallet försvinner inte pappersboken. Plattans S-kurva och pappersbokens S-kurva kommer någon gång i en avlägsen framtid att möta och skära varandra.
Alldeles uppenbart kommer förlagen att följa skivbolagen in i historien när plattan förlägger boken.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Tillbaks Nästa
Kalender
