Estelle är hon 
Relationen till den franska republiken.

Med de franska språkkunskaper jag önskar jag hade följer den omedelbara reaktionen på nyfödda prinsessans första namn. Estelle, så franskt att självast Jean-Baptiste må le i sin grav.

Om vi tar isär namnet i två delar, så det blir detest elle som på franska blir är hon. Namnet blir lätt rekursivt, då det pekar på sig självt -Estelle är hon eller på franska Estelle est elle.

Det är som jag skulle vara döpt till Jagär, vilket skulle kännas mycket märkligt.

När tyskarna ansåg att den nyfödde skulle ha ett tyskklingande namn blev det istället franskklingande. Det blev ett - noll, till Sarkozy mot Merkel. I de tyska magasinen berättas ivrigt om prinsessan, medan de franska lite avmätt och noterande konstaterar att i Sverige är de kungliga populära.

Som en komplett paradox tas namnet från det land som brutalt gjorde sig av med kungligheternas lyxliv redan 1789. Att Sverige fick importera en kunglig från franska republiken blott 21 år därefter, på grund av akut brist på svenska kungar, gör bara att lilla Estelle med namnet återkopplar 200 år bakåt i tiden.

Sådan är hon Estelle i relationen till den franska republiken.


[ Lägg till kommentar ]   |  [ trackbacks 0 ]   |  permalink  |  related link
Långsam kunglig normalisering 
Realtidssagan.

Ännu ett kapitel kunde skrivas i den svenska rojalistiska sagan idag. Från att ha varit verklig makt har kungligheten gradvis övergått i en saga, en historia, ett skådespel i realtid. Kapitel för kapitel rivs märklighetsmurarna ner, sakta, sakta men stadigt.

För 30 år sedan var det en livmedikus som för journalister kungjorde vad som skett. Idag var det en överklädd grabb i fadersroll som valde att själv berätta. I bakgrunden stod de äldre, lätt stofila företrädarna för kungligheten, som väktare över antikverad etikett. Det var heller ingen vanlig barnmorska som förklarade det mer tekniska, utan en grånad man i vit rock vid namn Lennart, som bara talade om en normal förlossning, inget speciellt. Livmedikusen var bortrationaliserad.

Samtidigt twittrar yttre befälet för Södermalmspolisen en reflektion ur sitt perspektiv från sin verklighet "Märklig natt. Man kämpar fram ett kungligt liv. På annat håll i samma hus kämpar ett annat liv att hänga kvar, utsatt för grovt våld..".

När hemligheter i en öppnare värld blir allt svårare att bevara, kommer realtidsagan om kungligheterna att bli än mer absurd, än mer kontrasterande mot verkligheten, vilket med all rimlig logik borde det tvinga fram ett modernt realistiskt liv för den nyfödda.

Sakta, sakta normaliseras kungligheten, vilket jag verkligen hoppas.


[ Lägg till kommentar ]   |  [ trackbacks 0 ]   |  permalink  |  related link
SAS och Grekland 
Lose-lose.

Vi har vårt eget Grekland, vi i Norden. Det stavas SAS. År efter år, kvartal efter kvartal, miljard efter miljard. Mina skattepengar flyger upp i tomma intet i luften när staten, som ägare, på löpande band sätter in mera pengar på SAS bankkonto. Samtidigt får SAS idag välförtjänt kreditbetyget B-.

Min kompis ringer från Gardemoen. Han har varit i Oslo över dagen och ska åka hem till Sverige, med SAS. Hans biljett avser flygplanet som ska flyga klockan tre, men eftersom han är effektiv är han klar tidigare och anländer Gardemoen glad ihågen med förhoppningen om att kunna flyga med flygplanet som ska avgå klockan två.

Det går inte, får han höra av en människa bärande SAS-uniform. Förvisso är flygplanet klockan två bara fyllt till hälften, men efersom min kompis har en biljett som de valt att kalla för ekonomi kan han inte få plats på det flygplan som lyfter klockan två och har 65 lediga platser. Det går inte. Han blir heller inte erbjuden att genom att betala något extra få möjligheten att sitta på någon av de tomma stolarna i flygplanet klockan två. Det går inte. Så är det. Det går inte.

En affärsdrivande rörelse med kunden i fokus hade naturligtvis gjort kunden glad och erbjudit plats på det halvfulla flygplanet klockan två, samtidigt som möjligheten öppnats för SAS att erbjuda en ny kund ett bra pris på flygplanet klockan tre. Då hade både min kompis, flygbolaget och den nya kunden vunnit. Ett sådant tänkande kallas för win-win, eller i detta fall win-win-win.

Istället fortsätter vår egen grekiska flygflotta att aktivt tillämpa lose-lose, vilket med tiden endast kan leda till den hälsosamma avveckling av flygbolaget jag som skattebetalara länge väntat på.


[ Lägg till kommentar ]   |  [ trackbacks 0 ]   |  permalink  |  related link
För(s)kräckande F-skatt 
Drömmen om anställningstryggheten.

Blott 4 procents ökat väljarstöd i opinionsundersökningar får socialdemokraterna att kasta sig tillbaka i tiden och beklaga sig över att "anställda tvingas bli företagare". Drömmen om tiden när den eviga anställningen rådde hela livet lever kvar. En bild som har sin födelse i förhållandet när bruket var tryggheten som skulle föda generation efter generation.

När världen går från att vara produktionsorienterad till att vara kundorienterad innebär det att istället för att planera vad som ska tillföras kunderna, blir det kunderna som bestämmer vad de vill ha. Det blir efterfrågan som styr istället för utbudet. Det är två helt skilda drivkrafter.

När efterfrågan blir låg, blir det mindre att göra - mindre arbete. När efterfrågan ökar blir det mer att göra - mer arbete. I en efterfrågestyrd ekonomi blir det ekonomiskt ofördelaktigt att anställa eller uppdragskontraktera resurser efter en statisk idé om produktion, som inte motsvarar efterfrågan.

F-skattsedeln, symboliserande företaget, torde fortsatt öka, då trenden är att var och en blir sitt eget företag. Det är inget som helst märkligt, svårt eller otryggt att vara sitt eget företag. I förlängningen blir Företagarnas Riksförbund arvtagare till Fackföreningarna. Världen plattas ut och förenklas. Inget konstigt alls.

I ett försök att låta erfaren ger sig näringsministern på ett uttalande i ärendet som tillför begreppet snömos en högre valör.

Att som socialdemokraterna låta sig förskräckas över F-skatt visar bara på den evig tron på att möta framtiden med backspegeln i drömmen om anställningstryggheten.


[ Lägg till kommentar ]   |  [ trackbacks 0 ]   |  permalink  |  related link
Banken och räntan och luftslottet 
Förklaringen till skillnaden och refinansieringen.

När jag kommer med 1000 kronor till banken, som banken lånar av mig, får jag nästan ingen ränta alls. När jag kommer till banken och vill låna 1000 kronor får jag betala många procent i ränta. Så enkelt är livet ur kundens perspektiv i ett kundorienterat synsätt.

På radio hör jag hur bankens företrädare talar med programledare och talesmän för ett särintresse, benämnt villägare. Kattorna går kring den heta gröten att skillnaden mellan inlåningsräntan och utlåningsräntan är stor. Bankens förklaringen är att det är dyrt för dem att låna, förtäckt förklaring för att svenskarnas enkla inlåning inte räcker, att det saknas pengar, pengar som inte finns, i alla fall inte i svenska kronor. Penningabrist, vilket kattorna låter sig nöjas med.

Ändå är det just i förklaringen punktering på luftslottet ligger. Alla dessa lån ur den intergalaktiska snårskogen som när macheterna får hugga rent visar sig vara ett tomma intet men i finanskretsar omdöpt till refinansiering.


[ Lägg till kommentar ]   |  [ trackbacks 0 ]   |  permalink  |  related link
Det starka Frankrike 
Kampanjparollen.

Äntligen sa han det som alla väntat på att han skulle säga fastän han inte sagt ännu. "Oui, je suis candidat à l'élection présidentielle" (Ja, jag är presidentkandidat). Jag talar om den sittande presidenten och vid 56 års ålder nyblivne fadern Nicholas Sarkozy, i Frankrike.

Till paroll för sin presidentvalskampanj har han valt Det starka Frankrike! - "La France forte!". Allt för att enligt egen utsago ingjuta mod i folket inför de hårda tider som väntar.

Med sedvanligt fullt engagemang deklarerar Nicholas att de som är arbetslösa ska utbildas i yrken där det finns jobb. På svenska stavas ett sådant initiativ omskolning. Hur det ska gå till är det ingen som verkar veta. Men de franska medborgarna har en förmåga att mobilisera och anlägga energi när det gäller, även om de varit föga framgångsrika i krig.

Den socialistiske Hollande vill väldigt gärna bli president och åker landet runt med tal som ska smeka medborgarnas öron.

Så har vi Marine Le Pen, dotter till grundaren av partiet Front Nationale, på den yttersta högerkanten. Hon slingrar sig genom den franska landsbygden för få ihop minst 500 borgmästare som skriver på en list för henne, för att hon ska få ställa upp i presidentvalet. Hon lär vara uppe i 400 underskrifter. Då bör man veta att i Frankrike finns över 36-tusen kommuner, som var och en har sin borgmästare.

Det är nu rallyt börjar och pågår åtminstone fram till den 22 april, då första valomgången genomförs. Om det inte blir avgjort då, infaller en andra valomgång den 6 maj.

Samtidigt genomgår Europa, inklusive Frankrike, en skuldterapi av sällan skådat slag.

Nu kan allt hända i det starka Frankrike. Vive la republique!


[ Lägg till kommentar ]   |  [ trackbacks 0 ]   |  permalink  |  related link
Löfvens öppning 
Parlamentsfriheten.

På nolltid har vi glömt Juholts tid. Oskarshamnssonens frejdighet och humor, som kom som en Panodil för den huvudvärk Mona givit landet, existerar blott i minnet utan uppenbar saknad. Juholt tog eländet till den socialdemokratiska botten där en ny gröda kan gro i Löfvens anda.

Först nu inser jag att vi är jämngamla, Stefan och jag. Jag har en grå kostym, men hans är något gråare.

I ett blink fångar jag hans skarpa blick. Den är varm och klar samtidigt. Likt statsministern resonerar han och skapar därmed förståelse. I de få intervjuer han givit är hans logik glasklar. Först ska vi se hur mycket energi vi behöver nu och framgent, sen ska vi ser hur vi kan producera den, men hänsyn till allas intressen, säger stefan. Hans bakgrund i industrin, med ett till synes sunt avstånd till alltför teoretiska drömmar, ger honom det fotfäste han kommer att behöva.

Alliansen, med statsministern och herr Borg i spetsen, har fått leva ifred från belackare en tid. Betygsministern slirar betänkligt och äldreministern har uppenbara problem för vilka hon inte pressas. Den tiden kan komma att radikalt ändras om Löfven får ihop ett lag där logiken styr.

När många ser det som ett problem att Löfven inte har en sittplats i riksdagen, tror jag istället att det kan utnyttjas till en fördel. Det är inte på den lilla ön i mitten av huvudstaden som framtiden stakas ut. Riksdagen är en skyddad arbetsplats, långt från vanliga människor och vanliga företag och vanliga situationer. Den som inte behöver belastas av den miljön har en möjlighet att vara fri och istället kommunicera med medborgarna på medborgarnas opolitiska språk, med medborgarnas vardagslogik.

I parlamentsfriheten har Löfven en öppning.


[ Lägg till kommentar ]   |  [ trackbacks 0 ]   |  permalink  |  related link
Änglarna längst ned i vårdhierarkin 
Chefsöverskott och ledarbrist.

För i tiden fanns det chefer. När en organisation skulle avbildas ritades ofta ett hierarkiskt schema, med högsta chefen högst upp och därefter i fallande ordning alla underchefer för att sluta med arbetaren längst ned, som skulle utföra jobbet på fabriken. Relationerna är som hämtade från den tidigare epoken där storbonden hade sin karlar som piskade drängarna. Uppifrån och ned. Vertikalt tänkande.

Det var då, tycker jag, men inser att inom vården lever hierarkierna vidare oförtrutet.

Längst ned finns änglarna, som ska göra det arbete som ska göras. Tolv personer med undersköterskeutbildning, förkortade till USK ska göra jobbet. Redan i ordet undersköterska befästs hierarkierna. De tolv har en sjuksköterska, en SSK, över sig, som förutom sin högre utbildning i sjukvård också är ålagd arbetsledning, utan att ha någon utbildning för det. De tolv änglarna och överängeln sjuksköterskan ska vårda 19 boende varje dag mellan klockan 8 och 21 i skiftarbete där fem änglar alltid ska tjänstgöra.

Ovanför SSK finns verksamhetschefer, som har regionchefer, som har programchefer, som har äldreomsorgschefer, som har en vård- och omsorgsnämnd, som har en kommunstyrelse, som har en kommunfullmäktige. Och mitt i hierarkin har det nu smugit sig in några som kallar sig för riskkapitalister som gärna vill tjäna en krona på varje gammal människa som vill ha hjälp.

Som om inte denna hierarki vore nog detekterar jag en minst lika lång kedja för den del som Landstinget handhar. Längst ned i Landstingets kedja finner jag också änglar, som med hjärta och förnuft får livet att gå vidare, trots ovanliggande hierarkier.

Av hela mitt hjärta vill jag hjälpa änglarna som gör det omöjligas jobb, som gör det de flesta av oss inte vet något om, som många av oss kommer att få uppleva längre fram i livet. Det gör de för en ringa lön, i ett jäktat tempo, med minimal uppskattning från hierarkin där ovan, den där hierarkin som fortfarande talar om chefer när det är ledare och ledning som behövs förutom flera änglar.


[ Lägg till kommentar ]   |  [ trackbacks 0 ]   |  permalink  |  related link
Kommunal bokslutskommuniké  
Företagsspråkbruk.

Att statsministern, som VD, kör regeringen som ett företag har med tydlighet framgått när hans CFO uttalar sig om landets ekonomi. Dock saknar jag en COO, en Chief Operating Officer, den som ser till produktionen snurrar och att kunderna är glada.

Som om det vore en övning i en ordlek noterar jag att kommunen numera ger ut en bokslutskommuniké, nästan som om kommunen vore noterad på en börs. Tiden till när redovisningschefen i kommunen blir CFO anas ytterligt kort. Men vad ska alla de andra gamla tjänstemännen kalla sig då? I titelinflationernas tidevarv gäller det ju att finna en titel som så långt möjligt fjärmar sig från att berätta vad personen tillför för nytta. Kanske en CCO, Chief Care Officer, som utövar lite ECM, Elderly Care Management,

I den kommunala kommunikén berättas om ett starkt resultat på 94 miljoner, vilket uppges bero på att det kom in mer skatter än beräknat och att kommunen sålde lite tillgångar, lite mark, som fyllde på kassan. Snöskottningen kostade mer än budgeterat, då snön var ymnig förra vintern. Gymnasiet kostade också mer än tänkt, men å andra sidan kostade förskola och grundskola mindre än tänkt. Se där, tänker jag, och undrar om det var någon på kommunen som ägnat sig åt att se på befolkningsdiagrammen.



Efter den basunerande inledningen i kommunikén lugnar sig kommulrådet mot slutet och börjar istället för resultat tala om överskott för att avsluta med att nämna att kommunen faktiskt ökat upplåning, alltså byggt på skuldberget, med 210 miljoner.

Där är vi, med en korsning av företag och kommun, där ordens innebörd är väl värda att granska.


[ Lägg till kommentar ]   |  [ trackbacks 0 ]   |  permalink  |  related link
Det drar ihop sig 
Mobilisering.

Kommun och riskkapitalbolag för äldreomsorg.

Undlåtanden och rädsla i destruktiv förening.

Jag mobiliserar.


[ Lägg till kommentar ]   |  [ trackbacks 0 ]   |  permalink  |  related link

Tillbaks Nästa