Relationen till den franska republiken.
Med de franska språkkunskaper jag önskar jag hade följer den omedelbara reaktionen på nyfödda prinsessans första namn. Estelle, så franskt att självast Jean-Baptiste må le i sin grav.
Om vi tar isär namnet i två delar, så det blir detest elle som på franska blir är hon. Namnet blir lätt rekursivt, då det pekar på sig självt -Estelle är hon eller på franska Estelle est elle.
Det är som jag skulle vara döpt till Jagär, vilket skulle kännas mycket märkligt.
När tyskarna ansåg att den nyfödde skulle ha ett tyskklingande namn blev det istället franskklingande. Det blev ett - noll, till Sarkozy mot Merkel. I de tyska magasinen berättas ivrigt om prinsessan, medan de franska lite avmätt och noterande konstaterar att i Sverige är de kungliga populära.
Som en komplett paradox tas namnet från det land som brutalt gjorde sig av med kungligheternas lyxliv redan 1789. Att Sverige fick importera en kunglig från franska republiken blott 21 år därefter, på grund av akut brist på svenska kungar, gör bara att lilla Estelle med namnet återkopplar 200 år bakåt i tiden.
Sådan är hon Estelle i relationen till den franska republiken.
[ Lägg till kommentar ]
| [ trackbacks 0 ]
| permalink | related link
Kampanjparollen.
Äntligen sa han det som alla väntat på att han skulle säga fastän han inte sagt ännu. "Oui, je suis candidat à l'élection présidentielle" (Ja, jag är presidentkandidat). Jag talar om den sittande presidenten och vid 56 års ålder nyblivne fadern Nicholas Sarkozy, i Frankrike.
Till paroll för sin presidentvalskampanj har han valt Det starka Frankrike! - "La France forte!". Allt för att enligt egen utsago ingjuta mod i folket inför de hårda tider som väntar.
Med sedvanligt fullt engagemang deklarerar Nicholas att de som är arbetslösa ska utbildas i yrken där det finns jobb. På svenska stavas ett sådant initiativ omskolning. Hur det ska gå till är det ingen som verkar veta. Men de franska medborgarna har en förmåga att mobilisera och anlägga energi när det gäller, även om de varit föga framgångsrika i krig.
Den socialistiske Hollande vill väldigt gärna bli president och åker landet runt med tal som ska smeka medborgarnas öron.
Så har vi Marine Le Pen, dotter till grundaren av partiet Front Nationale, på den yttersta högerkanten. Hon slingrar sig genom den franska landsbygden för få ihop minst 500 borgmästare som skriver på en list för henne, för att hon ska få ställa upp i presidentvalet. Hon lär vara uppe i 400 underskrifter. Då bör man veta att i Frankrike finns över 36-tusen kommuner, som var och en har sin borgmästare.
Det är nu rallyt börjar och pågår åtminstone fram till den 22 april, då första valomgången genomförs. Om det inte blir avgjort då, infaller en andra valomgång den 6 maj.
Samtidigt genomgår Europa, inklusive Frankrike, en skuldterapi av sällan skådat slag.
Nu kan allt hända i det starka Frankrike. Vive la republique!
[ Lägg till kommentar ]
| [ trackbacks 0 ]
| permalink | related link
Krisens drivkrafter.
Det är söndag kväll i Frankrike. President Nicholas Sarkozy har meddelat att han tänker låta sig utfrågas i två timmar på bästa sändningstid i fransk television. Det är kris, precis la crise, som är den krydda en fransos eller fransyska behöver för att något ska hända. Krisen är kvittot på den efterlängtade dramatiken, som får politiker, kommentatorer och programledare att vifta med händerna och prata i munnen på varandra. Energin tilltar. Nu är det fest.
I det läget bänkar sig 16,5 miljoner franska TV-tittare på söndag kväll för att avnjuta den delen av dramaturgin, vilket är tittarrekord i Frankrike. Presidenten annonserar höjd moms och skatt på finansiella transaktioner, från i höst, vilket kan vara i grevens tid. Om blott tre månader är det dags för presidentval i republiken och den sittande Sarkozy håller medborgarna på halster, genom att inte klart och tydligt deklarera att han tänker ställa upp igen.
Samtidigt ångar Francoise Hollande, socialistpresidentkandidat, landet runt och eldar massorna. Att höja momsen är han naturligtvis emot, eftersom det drabbar alla, inte bara de rika. Som president för Frankrike är Hollande segertippad.
Marine Le Pen kandiderar med stort leende som president. Hon är en fransk variant av vår svenske Jimmy, med den skillnaden att hon är blond och kvinna. I regionen Languedoc-Rousillon fick hon nyligen 33% stöd i en opinionsundersökning.
Eftersom Nicholas Sarkozy är känd för att var den slugaste av dem alla uppstår undran över vilket kort han har i bakfickan. Möjligen känner han bäst till den agenda som står för dörren tillsammans med snälla tant Merkel, som har att göra med allas pengar och som bildar la crise, som ska bli ett så stort ämne att ett franskt presidentval överskuggas.
Krisens drivkrafter är outtömliga och presidenten kan få nya tittarrekord.
[ Lägg till kommentar ]
| [ trackbacks 0 ]
| permalink | related link
Det är aldrig för sent.
Suzanne och Georges, boende i Clermont-Ferrand i det innersta och högsta av Frankrike, mitt uppe i centralmassivet, tyckte att livet var lite tråkigt. De är båda 81 respektive 84 år gamla, och funderade på vad de skulle göra. Deras månatliga sammanlagda pension var blott 1000 Euro, så lite avrundning uppåt skulle inte vara fel heller. Nåt ska man väl kunna arbeta med, tänkte Suzanne och George.
Vi startar ett bageri, sa de. Vad är väl naturligare i Frankrike än att baka bröd. Bröd är en laglig rättighet, som det alltid finns avsättning för, oavsett om bagaren är tonåring eller åldring. Deras barn var måttligt förtjusta, men tänkte att det är väl lika bra att gubben och gumman får hållas.
Suzanne och George tilltag väckte stor uppmärksamhet. Tidningarna skrev och radiokanalerna flockades. Att två personer på dryga 80 år startar ett bageri var extraordintärt i ett land som värnat tidig pensionsålder. Bageriet blev känt och omtalat redan före sin öppning i november 2011.
De bakade och bakade och på 12 dygn säger sig George inte ha sovit någonting. Mjöl, jäst och ugnar dygnet runt, ända tills insikten infinner sig hos paret att vi är inga ungdomar längre.
Efter jul- och nyårsstängningen står det klart att de inte kommer att återöppna sitt bageri. Istället ska de sälja sin verksamhet till någon yngre. Varumärket har redan ett värde och med försäljningsintäkten av det kan de runda av sin låga pension.
Det är aldrig för sent.
[ Lägg till kommentar ]
| [ trackbacks 0 ]
| permalink | related link
Som vanligt.
Jul eller inte jul. Det spelar ingen roll - Frankrike är Frankrike, på alla sina sätt.
Sedan sju dagar tillbaka strejkar säkerhetspersonalen på flygplatserna. Strejker les grèves är vardagsmat. Det strejkas lite då och då, så snart arbetstagare och arbetsgivare inte kommer överens. I Frankrike kan man inte komma överens utan att först vara oense, och är man oense så strejkar ena parten. Sen blir man överens. Dramaturgin i skådespelet är lika given som en Bondfilm.
Samtidigt som det strejkas ökar nu arbetslösheten, Inte lär den bli mindre när 35-timmars veckan stegvis ska överges. I den bataljen finns alla möjligheter att strejka lite då och då.
Presidenten agerar både vad gäller strejker och arbetslöshet. Herr Sarkozy vädjar till flygplatsernas säkerhetspersonal att återgå till arbetet till julhelgen då många ska flyga. Som motåtgärd sätter staten in den vanliga polisen att sköta säkerheten.
Monsieur Sarkozy lovar nu också att ta i med full kraft på nya året mot arbetslösheten, vilket blir samma månad som han ska säga om han ska eller inte ska ställa upp i presidentvalet 2012.
Två andra kandidater till presidentposten, den miljöpolitiska Eva Joly och den ultrakonservativa Marine le Pen har hamnat i det mest franska verbala gräl om vem som är mest fransk. Att se de två mycket franska kvinnorna ryka ihop är en föreställning som Dramatiska teatern med svårighet kan slå. Orden, uttrycken, kroppsspråket levererar till hundra procent.
Frankrike är precis som vanligt, alldeles före jul.
[ Lägg till kommentar ]
| [ trackbacks 0 ]
| permalink | related link
Glöggen får vänta.
Advent eller ej. Det finns alltid en anledning för en frankofil att göra tillvaron så fransk som möjligt. Om denna tilldragelse dessutom kan utgöra en anledning att prova det nu två år gamla, jag menar lagrade, hemgjorda vinet Chateau Vallée Verte 2009, ökar min benägenhet att anamma advent.
Glöggen får vackert vänta i skåpet, för att ge plats åt franska Vin chaud, alltså varmt vin i den raka översättningen. Den tvååriga flaskan korkas upp, försiktigt luktar jag på doften ur flaskhalsen. Jodå, det känns igen. Ett halvt glas hälls upp för provsmakning. - Inte så dum, säger min kära sambo, vilket innebär att det är ganska bra, relaterat till förutsättningarna. Själv tänker jag att det blir i alla fall inte sämre med tiden.
Till vin chaud tager man 3 dl vin, i detta fall ovannämnda, 1/2 dl strösocker, 1/2 dl apelsinjuice samt en kanelstång. Allt värms försiktigt upp för att sjuda en kort stund för att därefter stå och dra 10 minuter före servering. Det blir gott, mycket gott.
Tilltugget denna advent blir svenska pepparkakor av okänt fabriket från någonstans, möjligen utanför Sverige. På dem läggs en liten bit ost av franska sorten Saint Agur, möjligen även den producerad någonstans utanför Frankrike. Det är gott, mycket gott.
Så har vi fått oss fransk inspiration, oavsett advent eller ej.
[ Lägg till kommentar ]
| [ trackbacks 0 ]
| permalink | related link
Nya akronymer.
Som den vinkännare jag absolut inte är har jag ändå lyckats lära mig några franska förkortningar för viner, från Frankrike förstås. VDP som betyder Vins de Pays, som existerat i 25 år, och AOC som betyder Appellation d'Origine Controlée ska nu ersättas av nya förkortningar.
Att förkortningar är populära i Frankrike är fullt förståligt när hela språket är så fullt av ord och bokstäver att varje uttryck tar tid att säga och att skriva. Personligen tror jag det är därför fransmän ofta verkar prata så fort. De måste helt enkelt, för att få med alla bokstäver, om de inte förkortar förstås.
Nu ska VDP ersättas med IGP Identification Géographique Protégée. Inte nog med det. AOC ska bytas ut mot AOP Appellation d'Origine Protégée. Och alla andra viner som inte kommer från någon IGP ska helt enkelt etiketteras som VSIG Vins sans indication géographique.
Alla dessa förkortningar arrangeras av OCM l'Organisation Commune du Marché.
Puh. För att manifestera denna förkortningstransformation ska naturligtvis en fest (première fête des IGP, Hérault du vin en fête) hållas i Pouget den 18 november. Om jag nu läser de franska tidningarna korrekt, bör tilläggas.
Helt akronymiserad förpassar jag mig härmed TL (till lunchen) FVB (för vidare befordran) via DCH (duschen) mot KVF (kvällens festligheter).
[ Lägg till kommentar ]
| [ trackbacks 0 ]
| permalink | related link
Lilla Giulia.
Ryktet besegrades av verkligheten. Tvillingarna fick vänta till förmån av en flicka med föräldrarna Carla Bruni och Nicholas Sarkozy. På kliniken som klingar till namnet tystnaden (la Muette) föddes, onsdag kväll, för första gången i republiken Frankrikes historia ett barn till en regerande president. Den lillas namn påstås bli Giulia, vilket i mina öron låter som en bilmodell från Alfa Romeo.
Inte bara presidenten med sina undersköna sjungande modellhustru har gått i väntans tider. Polisen har de senaste 15 dagarna spärrat av rue Nicolo vid kliniken för att mota fotograferna.
Nicholas, 56 år, president och numera fyra-barns-far, pendlar mellan kliniken och snälla tant Merkel, för att förhindra att Europengar ska förvandlas till monopolpengar. Hans rykte som "Duracell-kanin" vad gäller effektivitet och att hinna med alla göromål, kan möjligen anses bevisat med denna nedkomst, i hexagonen, i landet där allt händer, i Frankrike.
Voila!
[ Lägg till kommentar ]
| [ trackbacks 0 ]
| permalink | related link
En familjeaffär.
Nästa år är det dags igen. Då har det gått fem år sedan senaste gången Frankrike valde sin president. Då var det Jacques René Chirac som innehaft presidentposten i hela tolv år som skulle bytas ut. Striden stod på sluttampen mellan den mycket franska kvinnan Ségolène Royal och den kortbyggde, lätt sluge och till slut segrande Nicholas Sarkozy.
På den tiden var Sarkozy tillsammans med Cécilia Sarkozy. Kort efter presidentvalet kom skilsmässan och Nicholas lyckades på sitt hypereffektiva vis fånga den sköna och sjunganden modellen Carla bruni, med vilken Nicholas nu väntar barn, tvillingar enligt fransk skvallermedia, innevarande månad.
Då fanns tre huvudkandidater som socialisternas presidentkandidat. Det var Ségolène Royal, Laurent Fabius och den omskrivne Dominique Strauss-Kahn. Ségolène Royal vann och var då tillsammans med François Hollande, som då var högt uppsatt i PS (Parti Socialiste). En tid efter Ségolènes valförlust skiljde sig de bägge.
Förutom Nicholas Sarkozy och Ségolène Royal kandiderade då även den ärkereaktionäre och invandrarhatande Jean-Marie Le Pen från partiet Front National.
2011, fem år senare är det som sagt dags igen. Ånyo ska en spektakulär pjäs spelas upp med medlemmarna ur familjerna. Först ut är den cirkus som ska välja vilken kandidat socialisterna ska nominiera till presidentvalet i april 2012. Den första valomgången sker idag.
Om det inte varit för att Dominique Strauss-Kahn tafsat på en hotellstäderska i USA och hamnat i häkte en tid, hade han varit en av socialist-kandidaterna, precis som för fem år sedan. Men nu får han sitta ned och vänta. Troget dyker Ségolène Royal upp som kandidat ånyo. Hennes kvinnliga motkandidat är socialisternas partiledare, som heter Martine Aubray och kommer från den nordliga staden Lille. Ségolène och Martine gillar inte varandra, sägs det. Mellan dem står som kandidat Ségolènes förra man, François Hollande. Två kvinnor och en man slåss om socialisternas gunst. Som det ser ut i första valomgången kommer striden att stå mellan François Hollande och Martine Aubray.
Den gamle Jean-Marie Le Pen har lämnat över till dottern, Marine Le Pen, som alla tror ska ställa upp som presidentkandidat i april 2012.
Huruvida den sittande president Nicholas Sarkozy tänker ställa upp en omgång ytterligare som president får vi inte veta förrän i januari, har han sagt. Då har han förmodligen hunnit bli tvillingfar i 56 års ålder.
Pjäsen spelas vidare i familjära presidentiella kretsar.
[ Lägg till kommentar ]
| [ trackbacks 0 ]
| permalink | related link
Läsk kontra vin.
Att Grekland, Spanien, Irland, Portugal har svårt med sina länders ekonomier, kan vi ständigt läsa. Men att Frankrike har en statsbudget med stora underskott är inget det talas om, i Sverige.
I Frankrike talas det, alltid. Det debatteras, vrids och vänds åt alla håll, i timtal. Det råder heller ingen brist på engagemang. Allt från entusiasm till arg protest.
Den franska regeringen rivstartar säsongen med att röra i det franska skattesystemet för att göra något åt statens budgetunderskott. Skatten på cigaretter ska höjas, liksom skatten på alkohol. Nu kan ingen fransman tänka sig att vin skulle beskattas ytterligare, varför det naturligtvis är undantaget liksom rom, av någon anledning, och de drycker som går under benämningen "regionala produkter". Jag kan tänka mig att cider och calvados kan höra dit. Inga skatter ska drabba landsbygden, tycks franska regeringen tänka, och varje svensk centerpartist måste le i sitt inre.
Skatter kan också användas i folkhälsofrämjande syfte, i Frankrike. Därför ska läsk beskattas genom en "anti-fetma-skatt". Att alkohol i vin och regionala produkter också ger fetma och påverkar folkhälsan är sådana tankar en fransk skattelagstiftande församling raskt sorterar bort.
Att den med svenska ögon sett borgerliga franska regeringen dessutom lägger till en extra skatt för alla rika, som tjänar minst 500.000 Euro per år, är bara sånt som kan ske i Frankrike.
[ Lägg till kommentar ]
| [ trackbacks 0 ]
| permalink | related link
Tillbaks Nästa
JEPEblog
Kalender
