Någon mil före nordöstra infarten till Salbris börjar det märkas. Skyltar vars pilar utgörs av en liggande Citroën-logotype berättar var platsen för världsmötet ska äga rum. Antalet 2CV på vägen ökar markant. Väl inne i byn Salbris är invasionen i fullt vardande. 2CV av alla nationaliteter och stilar surrar kring som bin runt en bikupa.
Entrén till stormarkanden, Super U, är dekorerad med dekaler om 2CV. Innanför entrén finner vi en uppblåst 2CV i full skala.
Utanför hälsar vi på två norska bilar som färdats i sex dagar. Det blir några ord om aktuella förfärligheter, långt borta och nära.
Madame på hotell le Dauphin i Salbris skiner upp när vi anländer i 2CV. - Bienvenue sur la fête!. Sen berättar hon att det ska regna hela veckan, med tillägget, men vad gör det när det är fest. Hon vill gärna visa hur hon smyckat entrén till hotellet för detta festliga tillfälle. När jag berättar att bilden ska in på bloggen, vill hon gärna själva vara med. Voila!
Från hotellrummet högst upp i huset har vi utsikt över hotellets parkering på baksidan. Vår 2CV fick tidigt sällskap av en engelsk röd/vit 2CV6 Dolly.
Klockan 19, dennna dan före dan, serveras kvällens måltid på hotellet. Det blir den sista före campingen, före den stora invasionen, som startar imorgon. Vi hoppas att regnet håller sig undan, åtminstone till vi får upp partytältet. Mat, öl och vin har vi handlat. Partyt kan börja!
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Söndag och sol.
Från byn Avesnes-sur-Helpe styr vi frukostmätta söderut denna söndag. Temperaturen är mycket måttlig. Fransmännen klär sig i jeans, tröja och fleecetröja. Själv går jag i shorts och linne och sandaler. Det är sommar!
Genom höjder och dalar gungar vi med 2CV fram i 100 km/tim nedför och 50 km/tim uppför. Så småningom planar landet ut, solen tittar fram och i en by pågår en liten söndagsmarknad, där dagens lunch i form av en "sandwich bagnat" inhandlas. Varje måltid kräver en dessert, och dagens val blir "rond framboises", dvs. runda tungt smöriga bullar med hallon inbakade.
Så når vi regionen Champagne-Ardennes, där vindruvsfälten överväldigar. Det är lugnt, det är lite bilar, det är stängt, det är söndag och en äkta fransos ligger just för tillfället och vilar efter dagens lunch. Vi stannar vid en rastplats, vid en lite sjö, och inmundigar vår sandwch.
Vägarna genom vinfälten är en 2CV's rätta element. Vägen och bilen trivs tillsammans. Varje kurva, varje gupp är en njutning.
Vid tretiden anländer vi till Bray-sur-Seine, som är det tredje hotellet vi ringer för att söka rum. Övriga är hotell är antingen fullbelagda eller helt enkelt stängda eftersom det är söndag.
Måndag morgon har vi bara 16 mil kvar till Salbris. Väderprognosen säger att tisdagen ska vara regnig och att resten av veckan ska vara växlande molnighet och cirka 22 grader varmt, i Salbris.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
I en av alla dessa byar.
Stora vägen går genom byn och i byns utkant, utan någon som helst förskönande omgivning, ligger hotellet, liksom dess tillhörande, av Logi de France graderade enstjärniga, restaurang. Det ser inte mycket ut för världen, men fasaden döljer det goda.
För 24,50 Euro erhålls en fyrarätters meny. Riklig, varierad och ytterligt välsmakande mättar den en Europa-farares hungriga mage. En flaska Bordeaux (Rotschild) för 15 Euro ackompanjerar osten i förrätten lika väl som det perfekt grillade entrécôte-stycket av större modell. För totalt 64 Euro har vi ätet och druckit så gott som i Sverige skulle betinga ett pris på minst det dubbla. Och vi undrar varför utan att finna ett svar.
Från restaurangen till hotellet är det blott 100 meter och likt vaggande ankor tar vi oss tillbaka till hotellrummet. Jag förstår att jag förmodligen ser ganska rolig ut, med den lätt stapplande gången till följd av en överfull mage. Att sömnen ska kunna påbörjas liggande på mage är bortom möjlighetens gräns. Ryggläge anbefalles, allat annat måste klassas som livsfara. Likaväl vet jag att imorgon har allt sjunkti samman och den enkla franska frukosten med starkt kaffe kommer att smaka väldigt, väldigt gott.
Om två dagar anländer vi, enligt planen, till Salbris och det stora evenemanget för att alla som färdas i sin Citroën 2CV. Väderprognosen talar om måttliga temperaturer och några regndroppar, men längre fram klarnar det betydligt.
Det är franskt, det är precis så det ska vara, det är väldigt, väldigt bra, i en av alla dessa byar.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Schnitzel och god sömn.
Allt i Tyskland är rejält, rustikt, överdimensionerat och hållbart. Bordet som kvällens måltid serveras på är sju centimeter tjockt av massivt trä. Bjälkarna i taket är grova som brospann. Ölmängden är väl tilltagen, för att inte tala om mattallrikarna av porslin som väger ett kilo.
Kvällens schnitzel mit bratkartoffeln.
Under middagen läser jag twitterflödet och ser notiser om Oslo, som till en början verkar overkliga. Jag klickar vidare och förstår att ett bomb smällt i centrala Oslo. På rummet rattar vi in CNN och lär oss att en galning har gått loss i en avrättningsaktion på en ö utanför Oslo. Fruktansvärt.
Trots de hårresande nyheterna rusar kroppens energi efter en sådan schnitzel till magen för att bryta ned och spjälka upp födan, varpå jag själv somnar väldigt lugnt och sött och sover oavbrutet tills morgonen kallar.
En tysk rejäl, rustik, överdimensionerad och hållbar frukost blir stommen för dagens etapp genom den plats på jorden som närmast kan benämnas med uttrycket "gyttret". Det är där Tyskland möter Holland, som möter Belgien. Det är där vägarnas nummer och namn varierar, där skyltningarna skiljer sig, där även en GPS kan gå bort sig.
Medelst en tysk karta från 1985, en fransk från 2008 och en GPS-karta från 2009 kombinerar vi angivelser och finner minsta gemensamma nämnare för att leda oss in i civilisationen, mot landet med stort F, till Frankrike. Under tiden blåser det kraftigt från väst med måttliga +16C och därtill avlösande regnskurar.
Klockan 17 tittar solen fram, lite värme anländer samtidigt som gränsen till Frankrike passeras. Äntligen blir vägarna framkomliga, skyltarna förståliga, byarna kompletta. Det är som att komma hem, när vi svänger in 2CV på gården till le Hotel denna lördagkväll, för att äta en trerätters meny och sova gott inför morgondagens etapp som helt och hållet äger rum i Frankrike!
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Transport.
TT-lines färjefärd från Trelleborg till Travemünde visar sig vara ett alldeles utmärkt vis att ta sig från Sverige till Tyskland på. Förutom det faktum att hytterna är fräscha och att kall god tysk öl serveras i panoramambaren till modest pris, vinner vi körsträcka, tid och en natts sömn.
Frukosten denna morgon är så svensk den kan bli med rågrutor, tubost och juice.
Det går snabbt att ta sig av färjan och inom kort befinner vi oss på autobahn A1, en väg vi ska bli trogna under lmerparten av dagens 35 mil. Det är tvåfiligt, trefiligt, fyrfiligt i variationer allt efter hur de ständiga vägarbetena avancerar. I den högraste av filer huserar vi, på häng efter än den ena än den andra långtradaren. Plötsligt kommer en norrman i en 2CV med ovanlig lack och susar förbi med några hälsanden tutanden. Tuta och vinka tillbaka och under några kilometer hänger vi på den norska uppenbart lätt lastade bilen.
Då denna dag startade tidigt med bilkörning redan 07.30 slår vi läger desto tidigare i en liten by med namnet Ladbergen, strax söder om Osnabrück. Så skönt det kan vara med en timmes sömn direkt på eftermiddagen innan en uppfräschande dusch och kvällens måltid. Det lilla hotellets rum är fräscha trots en misstänkt anda av 1970-tal med en lätt släng av Östtyskland. Att tyska kuddar är stora och att man allt som oftast sjunker ned mjukt och skönt med huvudet i dem var känt, men att de käckt placerats som trekanter, väcker fantasin.
Det är tyskt, ack så tyskt, allt detta Tyskland.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Undan regnet.
Vi är på väg mot Salbris, i Frankrike, för det 19:e världsmötet för Citroën 2CV, som går av stapelsn den 27-31/7. Nära 6000 fordon väntas komma till byn och dess kraftigt utökade camping.
Första etappen från den svenska huvudstaden ändar i Huskvarna, utan en minsta droppe av det av metrologerna förutspådda regnet. Glada i hågen styr vi kosan utmed Europaväg 4 morgonen därpå, för ett litet besök i Malmö, innan färjan från Trelleborg mot Travemünde avgår klockan tio på kvällen. På sträckan från Jönköping och söderut låter vi oss lockas av den ungerska lastbilen med tillropet "Komloska". Vi anammar uppmaningen och lägger oss precis bakom och sugs med på luftkudden som om vi vore en loska. Det går fort och gasfoten blir märkbart lättare.
I trakten av Helsingborg kommer första droppen regn, och det ska inte bli den sista. I Malmö regnar det oavbrutet och vinden får regnet att strila på tvären.
Vägen från Malmö mot Trelleborg är totalt regnfylld. Ovädret är parkerat över oss. Som tur är kan vi checka in på färjan och ta oss ombord i skydd undan regnet. I kön till ombordkörningen träffar vi på den första av alla Citroën 2CV som är på väg mot samma mål som vi - Salbris!
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Nätkulisserna.
På booking.com är det hur smidigt som helst att boka hotell. Jag kan söka, jämföra, filtrera och göra nästan allt i jakten på hotellrum. På måndagkvällen finner jag ett prisvärt rum, men det är så sent att själva bokningen hänskjuter jag till tisdag morgon. Det är bara det att på tisdag morgon finns inga av alla de dagen före lediga rummen. Dessutom får jag lära mig att det senaste rummet bokades för tre dagar sedan. Det är nu något inte stämmer, när jag passerar den punkt där instinkten säger mig att digitala system och processer har slagit till.
Hotellet ifråga har hängett sig så till den grad till booking.com att hotellets telefonnummer inte står att finna på normala vägar. Den inneboende internetdetektiven utgår från gatuadressen och finner där ett företag med telefon. Jag ringer och kommer till en dam som kan svara.
- Jo, det är så att vi ar all vår bokning via booking.com, för att få betalt i förväg, och då kan man inte boka senare än 48 timmar före ankomst.
- Jaha, men finns det lediga rum?
- Javisst, det finns lediga rum.
- Synd att du inte kan sälja dem då.
- Ja, så kan man ju se det. Vill du ha ett rum?
- Ja, tack, gärna det.
- Ja, då får du en kod till ett nyckelskåp. Går det bra om du lämnar pengarna på rummet?
- Javisst, det går bra för mig.
- Bra, då säger vi så.
Kontentan är att ledig kapacitet finns (utbud) och kunder som vill ha rum finns (efterfrågan), men systemen för processen att lyckas boka ett rum sätter stopp för försäljning.
Jag är tillräckligt gammal för att inte lita till fullo på något som viss på en bildskärm. Därmed inte sagt något ont om det goda det för med sig att kunna söka och boka direkt på nätet. Inte alls - det är mycket bra. Dessutom var det med nätet hjälp jag lyckades, via ratsit.se, hitta ett telefonnummer.
Verkligheten överträffar nätets kulisser.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Engelsk dikt och verklighet.
Knappt har slutvinjetten i senaste avsnittet av Morden i Midsomer rullat förrän jag skådar ett persongalleri från samma land, men i verkligheten, i nutid.
Karaktärerna heter Rupert, David, Rebekah, Andy och James. De blir fler för varje dag som går och sambanden dem emellan växer till ett nät som kräver inspector Barnabys hjärna att nysta upp.
För nyhetsmedia kommer denna verkliga dikt som en skänk från ovan i sommarens allmänna nyhetstorka. Vem behöver TV-serier när den engelska maktapparaten rullas upp som en såpa i bästa tabloidstil?
Jag väntar bara på vem som ska ikläda sig rollen som Barnaby och Jones.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Första insikten.
En nära 20-årig vana av bärbara datorer, laptops och notebooks försvinner inte över en natt. Jag är van vid ett tangentbord, med musplatta. Jag är van vid att högerklicka och vänsterklicka, att markera, backa, kopiera och klistra in. 20 års vana.
Det utmärkta tangentbordet på Transformer lurar min hjärna att tro att allt är som det varit, att min vana kan fortsätta i evighet, att jag har en PC i min hand, vilket jag absolut inte har. De är något annat.
När skärmen, läsplattan, alltså själva datorn, som är inbyggd i skärmen, är monterad i tangentbordet dras mina fingrar till tangentbordet och musplattan. När jag med ett enkelt handgrepp lossgör plattan från tangentbordet slår min hjärna in på beteendet jag lärt från det senaste året med HTC Desire, den smarta telefonen. När jag sen återmonterar plattan i tangentbordet uppstår förvirring i min hjärna. Ska jag klicka på tangentbordet eller peta på skärmen? Inte för att det spelar någon roll, för båda sätten går lika bra, men det känns som att mina händer och fingrar försöker få nån ordning, som inte finns, ännu.
Att plattan i sig själv är en alldeles utmärkt skärm råder det ingen tvekan om. Snabbt och enkelt gör jag allt jag vill göra, på nätet. För det är på nätet Transformer hör hemma. Den är ett barn av Internet, om än kapabelt att leva utan nätet, en tid. Lever gör den också länge på sina batterier, väldigt, väldigt länge.
Transformer kommer utan någon manual, bruksanvisning, dokumentation eller handbok. En enkel steg-för-steg beskrivning om vilka delar som ska sättas samman är det enda. Det är bara att ladda baterierna och köra, tills hindren dyker upp, för det gör de. Inte för att de är svårforcerade eller orivbara, men de signalerar ändå att Transformer och dess Android 3.0 inte är helt färdigt, vilket det aldrig blir. Däri ligger Androids DNA, att det aldrig blir färdigt, att det tilltalar den alltmer teknikvana befolkningen, som gärna testar, provar, fixar och har kul.
Några åtgärder jag funnit nödvändiga att vidtaga är:
- installera Firefox webläsare från Market, då standardswebläsaren är förvisso oftast snabb, men blir av någon konstig anledning som tuggummi när något ska skrivas i något fält
- installera ES File Explorer för att nå hemmanätverkets file server
- installera Tweetdeck och Friendcaster för att kunna någ Twitter och Facebook
- installera Google Reader för att kunna läsa prenumererade RSS-flöden
- installera Dropbox, för det verkar vara det bästa sättet att dela filer, då klipp, kopiera och klistra filer verkar fungrae ibland, ibland inte
Installationen ska inte jämföras med PC-erans krångliga övningar. Här är det bara att klicka så kommer det.
Men hur var det nu med det där att klicka? Det blir inget klick när jag nuddar skärmen med fingret. Det blir inget ljud alls, som jag inte väljar att jag vill ha ljud, vill ha klick, och det vill jag inte. Det känns som att klicket försvinner med PC'n. Istället kommer...vadå?
Övriga noteringar är:
- Polaris Office tar nog en tid att bli vän med
- det fysiska tangentbordet och det tangentbord som visas på skärmen måste väljas varje gång istället för att det automatiskt ställer om sig när plattan monteras i tangentbordet
- det finns två USB-portar, i tangentbordet, men ingen i själva plattan. I tangentbordet finns också SDcard-läsare, medan det i plattan finns microSD-läsare, HDMI och hörlursuttag
- ljudet, som kommer ur själva plattan, är alltför svagt, och jag har inte lyckats klura ut hur att förstärka det
Transformer kräver en tillvänjning. Att ta plattan och sätta sig i fåtöljen och bekvämt läsa alla dagens noteringar, bloggar och inlägg i RSS- och Twitter-flödet, eller att till morgonkaffet ta plattan och läsa den franska dagstidningen , på nätet, är en alltigenom angenäm upplevelse.
Första insikten att nå är att det inte är den PC jag vant mig vid i 20 år. Det är något nytt och nya nyttoupplevelser visar sig dagligen.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Europa och USA idag.
Ett kraftigt högtryck har placerat sig över Portugal, Spanien, Italien och Grekland. Ett djupt lågtryck över Europas starka ekonomier i Frankrike, Tyskland och Skandinavien ger de mäktiga statsmännen i dagens Bryssel den svalka som är nödvändig när det gäller att hålla huvudet kallt när åskvädret mullrar i Eurozonen.
På andra sidan Atlanten har glödheta högtryck också placerat sig över Obamas federation. I väster, i Kaliforninen, i Silicon Valley, och i norr, mot Kanada, finner vi lite svalka och blomstrande ekonomier.
Just idag spelar det ingen roll om vi talar om vädret eller ekonomin. Samma kartor kan användas till bägge.
Frågan är bara vart vädret startar, vilken rutt det tar, om det är med väder som med allt annat, att det börjar i USA, denna mäktiga kontinent där allt kan hända och händer. Högtryck eller bankkonkurser. Båda är uttorkande.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Tillbaks Nästa
Kalender
