General Motors, så amerikanskt något amerikanskt kan vara. Själva sinnebilden av amerikansk affärsman blir en representant från GM, en riktigt bilförsäljare från det stora GM. Rundlagd, fett slickat hår, stor plånbok, stor käft och förmågan att få en skrothög att framstå som en investering. Och nu har den stora feta köpt in sig i det franskaste franska, självast PSA, som äger varumärkena Peugeot och Citroën.
Den fete och den franska ska dela gemensam plattform. Tanken svindlar.
Tänk bara på luncherna när den fete slukar en gigantisk hamburgare med söt dressing på rekordtid samtidigt som den franske blott börjat med den självklara förrätten. Och i produktionen av fordon kommer den fete och vill sparka de som inte gör som de blir tillsagda, men åker på pumpen när de militanta fackföreningsledarna sätter sig på tvären, strejkar och bränner bildäck i protest utanför fabriken, eftersom det är så man gör i Frankrike. Naturellement!
Min erfarenhet av bilar tillhandahållna av den fete sträcker sig till en Opel Kadett av 1978 års modell. Den hade den specifika egenheten att den var självförstörande. Efter blott 13 månaders livstid inledde den sin hädangång genom att först rosta igenom mellan batterihyllan och kupén. Kort därefter inträdde en påtaglig doft av bensin, varpå kunde konstateras att bensintanken rostat hål, inifrån. Bensinen hade läckt ut på reservdäcket som övergått i samma konsistens som seg lakrits. För att bullborda anrättningen hade varningstriangelns röda plast smält ned över den sega lakritsen och fått allt att se ut som en enda stor godisbit.
Närliggande minns vi hur GM satt stopp för alla kinesiska försök att förvärva SAAB. Det gick inte för att GM och SAAB delade plattform.
Dela plattform. De blir nu mitt hjärta nära stannar. Ska Citroën och GM dela plattform? Tanken svindlar, igen. Jag bävar.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Allt hänger samman.
Varför just nu, tänker jag, när jag ligger där klarvaken och klockan visar 02:00. Varför ska just nu pusselbitarna ramla på plats, idéerna klarna och orden födas? Glad och obekymrad resonerar jag med mig själv, allt medan sambon andas tungt när hon sover sin skönhetssömn.
Kurvorna stämmer, förklaringen till gapet mellan de exponentiella utvecklingarna och människans linjära utveckling. Inflationen, deflationen och skuldberget är med. Dent's förklaring på hur allt vänds upp och ned i omprövningarnas tidevarv under den ekopnomiska vintern. Nu dyker också Edge City och Aerotropolis upp. Teknologiskt går tiden igen, när vårt nya Windows stavas Wordpress, fast få har sett det ännu. Normalfördelningskurvan över mänsklighetens medvetenhet stämmer också. S-kurvan och Bell-kurvan finns på plats. Det surrar i huvudet. Visionen av hur synapserna kopplar sig med varandra klarnar som ett animerat inslag ur Vetenskapens värld. Jag tänker att jag måste skriva ned tankarna, men förmår mig inte att gå upp. Istället börjar huvudet skriva detta blogginlägg i någon av hjärnvindlingarna. Rubriken är klar Klockan två om natten. Där är jag nu. Puh!
Allt hänger samman.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Stum av uppståndelse.
I nära 20 minuter pågår allt som ska sägas om filmen The artist som en del av kvällens nyhetssändning, le journal, på franska TV-kanalen France2. Regissören ska intervjuas, den manlige huvudrollsinnehavaren ska utfrågas, allt som har med filmen att göra som går att vältra sig i ska fram i ljuset. Nu är allt bra, riktigt bra, nu är stoltheten på topp, nu leder Frankrike världen igen.
Anledningen är att den franska stumfilmen The artist, från 2011, har vunnit Bästa film, Bästa regissör, och Bästa manliga huvudroll vid Oscarsgalan igår.
Som för att befästa den franska filmens storheter berättas med glädje om alla tidigare Oscars-statyetter som delats ut sedan Oscars tillkomst. Likaså blir det klipp ur massor av de filmer där den manlige huvudrollsinnehavaren spelat. Det finns ingen hejd på hur magnifikt, otroligt, fantastiskt allt är just nu i det största av alla länder - Frankrike.
Till och med den överenergiske president Sarkozy, som far land och rike runt i jakt på valvinsten i april, kunde inte hålla sig från att kommentera den stora franska filmtriumfen, när han deltog i direktsändning i radiokanalen RTL. Hans leende mungipor gick från öra till öra. Händelsen passar perfekt i hans valslogan la France forte - det starka Frankrike.
Övriga nyheter som hinns med denna kväll är lite Iran, lite notiser om franska flygbolag som vill låta sin personal bli anställd i Grekland för 900 Euro i månaden, i syfte att spara pengar samt att socialisternas presidentkandidat, Hollande, talat inför strejkande arbetare. Men vad betyder väl det när Frnakrike tagit storslam på Oscarsgalan.
Jag blir alldeles stum av uppståndelsen.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Helheten och integriteten.
Oron utgjuter sig över vem som ska få läsa vad i journalen. Denna enda journal i singularis. Journalen, journalen, journalen. Som om det finns en enda komplett journal förd över mitt liv, min kontakt med det som gemensamt benämns vård.
Glöm det.
Journalföringen är spridd, inkonsistent och icke-komplett. Den som strävar efter att föra en komplett journal för varje människa har ett berg att bestiga. Om därtill reglerna för vem som ska få läsa vad i denna utopiska helhet ska läggas som ett nät över berget, så faller helheten ånyo.
Integriteten framhävs. Min egen integritet, där det som berör mig framgår och som jag bestämmer över. För min integritet finns inget externt journalsystem i världen. Jag är min egen journal.
Min journal är min egendom. Min journal följer med mig. Det är jag som äger min journal - ingen annan.
Övertron på den enda journalen, förd av Landstinget, är den sortens föreställning som lever kvar från den tid när samhället byggdes efter ett andra världskrig. Journalen i tredje person singularis har ingen egen plats i en struktur där många människor, företag, vårdgivare kan hjälpa mig, på min efterfrågan.
Låt mig ha min journal med mig. Ständigt. Min journal är mitt ansvar.
I nuvarande slag om journalen, där jag inte är tillfrågad, riskerar den helhet som min kropp och knopp består av och som är utgångspunkten för alla som vill hjälpa mig med vård, att förloras.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Julklappsprovning.
Den har stått där, ute på altanen, hopskruvad sedan dagarna mellan jul och nyår, utan att brukas. Tom och blöt och ömsom översnöad har den bara väntat på att få fyr. Jag talar om julklappen, som min arbetsgivare, som är jag själv, envisades med att ge mig. En eldstad. Skulle en hel stad eldas?
Solen lockar till altanen. Vedbitarna har torkat i carporten. Bara att såga upp och tända på. Inga problem. Det brinner mer än väl.
Jaha, varmt och skönt är det i lågornas sken. Den lille pyromanen inom mig mår väl. Men, vänta, det är ju en plåt och ett grillgaller till denna eldstad. Borde man inte kunna använda det på nåt vis? Grilla korv, föreslår jag och inser att nån grillkorv står inte att finna i hemmet. Nähä, då blir det ingen av användning av grillgallret. Men plåten då, ska inte den kunna komma till användning? Man skulle ju kunna baka nåt bröd.
Tiden från idé till förverkligande är bara några steg och 30 sekunder bort. Lika delar vetemjöl, rågsikt och havregryn blandas med lite bakpulver och vatten, tills det blir en lagom rinnig smet, som kan hällas ut i eldstadens panna. För säkerhets skull en liten skvätt olivolja i pannan för att om möjligt undgå att degen blir permanent förenad med plåten. Voila, nu gräddas det.
Brödstycket liknar allt annat än ett brödstycke. En lätt blek variant av pressad pappersmassa, som en restprodukt från ett pappersbruk. Elden brinner ner och värmen avtar. Det blir dags att lätt, tack vare olivoljan, frigöra pannan från brödet.
Mot lunchbordet. Lite Bregott på brödet och smaka. Jodå, om jag hade adderat lite salt i degen hade det inte alls varit så dumt. Men, vad gör väl lite salt när man just provat julklappen.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Relationen till den franska republiken.
Med de franska språkkunskaper jag önskar jag hade följer den omedelbara reaktionen på nyfödda prinsessans första namn. Estelle, så franskt att självast Jean-Baptiste må le i sin grav.
Om vi tar isär namnet i två delar, så det blir detest elle som på franska blir är hon. Namnet blir lätt rekursivt, då det pekar på sig självt -Estelle är hon eller på franska Estelle est elle.
Det är som jag skulle vara döpt till Jagär, vilket skulle kännas mycket märkligt.
När tyskarna ansåg att den nyfödde skulle ha ett tyskklingande namn blev det istället franskklingande. Det blev ett - noll, till Sarkozy mot Merkel. I de tyska magasinen berättas ivrigt om prinsessan, medan de franska lite avmätt och noterande konstaterar att i Sverige är de kungliga populära.
Som en komplett paradox tas namnet från det land som brutalt gjorde sig av med kungligheternas lyxliv redan 1789. Att Sverige fick importera en kunglig från franska republiken blott 21 år därefter, på grund av akut brist på svenska kungar, gör bara att lilla Estelle med namnet återkopplar 200 år bakåt i tiden.
Sådan är hon Estelle i relationen till den franska republiken.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Realtidssagan.
Ännu ett kapitel kunde skrivas i den svenska rojalistiska sagan idag. Från att ha varit verklig makt har kungligheten gradvis övergått i en saga, en historia, ett skådespel i realtid. Kapitel för kapitel rivs märklighetsmurarna ner, sakta, sakta men stadigt.
För 30 år sedan var det en livmedikus som för journalister kungjorde vad som skett. Idag var det en överklädd grabb i fadersroll som valde att själv berätta. I bakgrunden stod de äldre, lätt stofila företrädarna för kungligheten, som väktare över antikverad etikett. Det var heller ingen vanlig barnmorska som förklarade det mer tekniska, utan en grånad man i vit rock vid namn Lennart, som bara talade om en normal förlossning, inget speciellt. Livmedikusen var bortrationaliserad.
Samtidigt twittrar yttre befälet för Södermalmspolisen en reflektion ur sitt perspektiv från sin verklighet "Märklig natt. Man kämpar fram ett kungligt liv. På annat håll i samma hus kämpar ett annat liv att hänga kvar, utsatt för grovt våld..".
När hemligheter i en öppnare värld blir allt svårare att bevara, kommer realtidsagan om kungligheterna att bli än mer absurd, än mer kontrasterande mot verkligheten, vilket med all rimlig logik borde det tvinga fram ett modernt realistiskt liv för den nyfödda.
Sakta, sakta normaliseras kungligheten, vilket jag verkligen hoppas.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Bröders sammankomst.
I dagens flöde av nyheter fastnar min blick på rubriken Ubuntu on Android. Det är något som känns bekant, som känns naturligt, som om det redan funnits. Ubuntu och Android är de två bröderna sprungna ur samma DNA.
Engelska företaget Canonical, som distribuerar Ubuntu, har kommit på den goda idén att komplettera en Android-telefon med funktionen av en PC. Genom att sätta Android-telefonen i en dockningstation, till vilken tangentbord, skärm och mus är ansluten, förvandlas telefonen till en Ubuntu-baserad PC.
Eftersom både Android och Ubuntu bygger på Linux är harmonin given. Deras kroppar har ingen grund för en frånstötningsprocess. Det är helt enkelt en alldeles lysande och genial idé. Som av en händelse skrev jag om denna kombination redan den 24 augusti 2010 i bloggposten Ubuntu och Android in i 2010-talet
Frestelsen att säga "vad var det jag sa" är så stor att den omöjligt kan motstås.
Bröderna har funnit varandra.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Lose-lose.
Vi har vårt eget Grekland, vi i Norden. Det stavas SAS. År efter år, kvartal efter kvartal, miljard efter miljard. Mina skattepengar flyger upp i tomma intet i luften när staten, som ägare, på löpande band sätter in mera pengar på SAS bankkonto. Samtidigt får SAS idag välförtjänt kreditbetyget B-.
Min kompis ringer från Gardemoen. Han har varit i Oslo över dagen och ska åka hem till Sverige, med SAS. Hans biljett avser flygplanet som ska flyga klockan tre, men eftersom han är effektiv är han klar tidigare och anländer Gardemoen glad ihågen med förhoppningen om att kunna flyga med flygplanet som ska avgå klockan två.
Det går inte, får han höra av en människa bärande SAS-uniform. Förvisso är flygplanet klockan två bara fyllt till hälften, men efersom min kompis har en biljett som de valt att kalla för ekonomi kan han inte få plats på det flygplan som lyfter klockan två och har 65 lediga platser. Det går inte. Han blir heller inte erbjuden att genom att betala något extra få möjligheten att sitta på någon av de tomma stolarna i flygplanet klockan två. Det går inte. Så är det. Det går inte.
En affärsdrivande rörelse med kunden i fokus hade naturligtvis gjort kunden glad och erbjudit plats på det halvfulla flygplanet klockan två, samtidigt som möjligheten öppnats för SAS att erbjuda en ny kund ett bra pris på flygplanet klockan tre. Då hade både min kompis, flygbolaget och den nya kunden vunnit. Ett sådant tänkande kallas för win-win, eller i detta fall win-win-win.
Istället fortsätter vår egen grekiska flygflotta att aktivt tillämpa lose-lose, vilket med tiden endast kan leda till den hälsosamma avveckling av flygbolaget jag som skattebetalara länge väntat på.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Global räckvidd.
Tyresö närradio når över hela världen, tack vare nätet.
Därför är det extra roligt att rutinerade Åke Sandin gjort en intervju med mig om boken Titanicmannen En efterforskande historia.
Det var mycket lätt att samtala med Åke och vi hade riktigt kul, vilket kanske framgår av intervjun, som kan avlyssnas på www.tyresoradion.se
På denna direktlänk kommer du direkt till intervjun.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Tillbaks Nästa
Kalender
