Det är en påminnelse om varm sand på "Argeles plage" i veckan, som varit. Om hur skönt det är med varm sand mellan tårna. Om hur gott det är med en picnic, bestående av paté och bröd, på stranden, i solen. Om att la France finns vid havet - haven.

Frankrike kallas även "l'hexagon" - hexagonen - sexhörningen. Det är inget djur. Frankrike har sex hörn. Tänk er Frankrike som ett uppspännt djurskinn på sex nålar. Hexagonen.
"Pieds en sable a l'hexagonen" - fötter i sand i Frankrike.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Vi talar om Ryanair och bagage.
En vecka för två gör att det räcker med EN något större resväska. Väskan kan ju lämpligen vara bra att lasta med eventuellt inköpta varor eller souvenirer på återresan.
Men vikten är viktig. Jätteviktig. Speciellt om två delar på en väska. Reglerna säger nämligen att maxvikten får vara 15 kg per väska, oavsett hur många man är som "delar"på väskan.
Så där står vi med vår väska och vågen visar 25,5 kg. Fyra flaskor vin bidrar med sina kilo. På engelska med Spansk brytning meddelas vi att det kostar 8 Euro per kilo i övervikt, vilket i vårt fall blir 80 Euro, dvs. nära 750 kronor. Var god betala.
Om vi hade fördelat bagaget på två väskor hade det kostat noll kronor. Logik? Nej, det handlar om intäktskällor.
Där av vikten av att väga och läsa.
Sen kan vi ha en fundering om vilka känslor Ryanair väcker hos sina kunder.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Vyn utifrån Le Grand Café visar Cerets hjärta.
Tittar vi österut hamnar blicken på en slaktare till vänster och i nästa kvarter ser vi Musée d'art Moderne (Museét för modern konst). Bakom muséet ligger borgarmästarens kontor (Le Mairie). Gatan i mitten ser ut som en gågata, men fungerar även för bilar. Alla samsas.

Rakt över gatan ser vi nästa slaktare, som för tillfället åter igen röker, och samtalar med någon äldre förbipasserande. Strax före stängningsdags tar han fram stora krokar från kylrummet och krokar upp köttstyckena, en och en på krokarna, och hänger dem i kylrummet igen. Samma procedur varje dag. Och han ser helt nöjd ut.

Och i baren arbetar två kypare. Både över 50 år. Den ena lång och smal och med grånat hår, klädd i grå kläder, och med glasögon. Den andre klädd i svart, med svart hår och svart väst och svart skägg. Allt svart. Totalt butter och med sällsynta men toktorra kommentarer. På mitt påstående om att det är kallt utomhus, kommer på bruten engelska "- It's just an illusion", varpå han vänder och går mot baren. Jag replikerar "- Och här kommer andra illussionen - två kalla öl tack." Den buttre ler.
Så går livet i Ceret, ifrån ett barperspektiv.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Morgonen börjar först 08.20 - då solen går upp.
Långt tidigare har bagarn och charkuteristen varit igång. Liksom floristen och manikyristen. Alla "isterna", alla yrkena är vakna.
Bonjour, till hotellreceptionisten. Bonjour, tillbaka.
På den 200 meter korta gångvägen från hotellet ned till byns hjärta visar de alla upp sig. Slaktarn i långt vitt förkläde som utanför sin entré röker dagens, förmodligen inte första, cigarett. Bonjour, monsieur - Bonjour! Blomsterhandeln plockar åter igen ut alla sina blommor i små ställningar på trottoaren. Bonjour, madame - Bonjour!
In på Maison de la Presse, där kön ringlar för att köpa dagens Midi Libre för 85 cent. Bonjour, madame. Bonjour! Merci, aurevoir!
Rakt över gatan till bageriet, som har sin disk direkt mot gatan. Samma tant varje dag. Bonjour, madame - Bonjour, monsieur. - Une baguette, s'il vous plait. - Oui, merci. C'est tout? - Oui, c'cest tout. - Ca fait 85 cent. Brödet levereras insvept i en papperslapp av storleken 15 x 15 cm, som en maggördel på mitten. - Merci, madame, aurevoir. -Bon journée.
Bagartanten och jag har en konversation, en kontakt varje morgon. Jag ser henne och hon ser mig. Vi utbyter ord, som bekräftar att vi finns. Människor som respekterar varandra. Många ord och många artigheter.
In i hotellreceptionen. Bonjour (igen). Bonjour!
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
För 10 månader sedan var vi i Cadiz. Där hade Pablo Picasso också varit.
Cadiz ligger på spanska ljuskusten, vilket lockade Picasso. I Ceret vet vi inte vad som lockade honom. Han var här flera månader i sträck under tiden 1911-1913. I Picassos kubistiska värld blir det en tanke att; både Cadiz och Ceret börjar på "C", har fem bokstäver, två stavelser, två vokaler och tre konsonanter.
På "Le grand Café" i Ceret hängde, som det heter på nutida svenska, Picasso (han själv alltså - inte tavlorna), med sina kompisar. Samma café som vi hänger på idag. Bredvid cafét fanns på Picassos tid kontoret för Gendarmeriet. Numera finns där ett musuem tillägnat Picasso (se www.musee-ceret.com). Och Picasso har naturligtvis tillägnat muséet följande målning år 1957.

Ceret har tagit Picasso på allvar. Vårt hotell ligger på Place Picasso, och närmaste bar heter "Bar Pablo". Picasso förföljer oss. Eller är det vi som förföljer Picasso?
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Frankrike har ett stort samtalsämne - skilsmässan. Den enda skilsmässan som räknas just nu.
Den mellan presidenten och frun. Mellan Sarkozy och Cecilia. Det heter erfternamnet för honom och förnamnet för henne, av någon anledning.
För Sarkozy lyser bedrövelsen i hans ansikte. Och texten förklarar endast "Sarkozy l'epreuve" - "Sarkozy den beprövade".

Cecilia visar upp hela retorikens kortlek. "Je veux vivre ma vie sans mentir"- "Jag vill leva mitt liv utan att ljuga". Hennes JAG (ethos) kan ingen tvivla på och BERÄTTELSEN (logos) att vilja leva utan lögn förstår alla. Hennes KÄNSLA (pathos) framgår med önskvärd tydlighet. Ensam och stark.

De båda finns på allas läppar och i alla massmedia. Att presidenten skiljer sig ger must och näring till den franska diskussionstradiditionen. I varje bar hörs namnen; Sarkozy och Cecilia. Tidningen Elle är slutsåld i den lokala "Maison de la Presse" - "Tidninshuset". En sådan butik som finns i alla byar med anseende och minst 5000 invånare.
Och tanken far iväg om hur det skulle vara med Filippa på bild i Femina uttalandes "Jag vill leva mitt bli utan att ljuga", och hur löpsedeln brevid skulle fyllas av en ledsen Fredrik.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Var är vattnet?
Floden la Têt, som uttalas "tätt", som rinner från Pyreneéerna och ner mot kusten genom Perpignan är nästan torr. Om det är normalt eller en konsekvens av klimatpåverkan vet vi inte. Men torrt är det, nästan som ett grustag.

"La Têt är otät"
Den i Spanien hyrda tyska Forden började idag tala med oss. Utan synbar anledning lyste en röd lampa och i displayen bredvid berättades på klingande spanska "Fallas sistema del motor". Med god en smula fantasi och basala kunskaper i latinska språk kan även en nordbo förstå att det betyder "fel på motorsystemet". Men bilen gick hur bra som helst.
Efter att ha stannat vid en bensinstation och slagit av motorn, Och sen steg för steg vridit om det som förr kallades för tändninsnyckeln, gick motorn igång och ingen lampa lyste och ingen display ville tala med oss. Jag har aldrig haft en Ford och jag tänker aldrig ha en Ford heller. Det bästa Ford har gjort var när Henry Ford var kompis med Henri Citroën på 1900-talets början.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Stränderna, vid Medelhavet, är som en magnet på en nordbo.
Vi måste bara dit. Och det är vi ganska ensamma om den 22:a oktober. De flesta finner att högsäsongen har bedarrat och barerna stängt. Men solen lyser och havet är fortfarande blågrönt.
Utmed kusten ser vi igenbommade semesterlägenheter och övergivna hus. Varför vill ingen vara här nu? Det går bra att sitta ute och äta lunch eller ta en kaffe.
Längre in i landet börjar landet leva igen, med byar där folket arbetar, oftast med odling av något slag. Vinfält, äppelfält, päronfält, olivlundar, växthus. Allt som kan växa i jorden finns här.
Morgonen började tidigare med att jaga en bar i Ceret för att äta frukost - petit dejeuner - men på samtliga brasserier var brödet slut vid halv tio. Inga problem. Vi går till bagarn och köper bröd och sen tillbaka till brasseriet och får vårt café au lait och tuggar i oss en croissant. Allt går att lösa och fixa i Frankrike. Pas de problem!
Och mot slutet av dagen återvänder vi till Ceret, för att först ta en kaffe i solen, och sen övergå till en efterlängtad öl - une bière.

[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Åt ena hållet snötäckta toppar och åt andra hållet sandstrand.
Ungefär så är byn Ceret lokaliserad i det sydligaste av Frankrike, bara några mil från gränsen till Spanien. Cirka 7500 invånare har normalt sin hemvist här. Denna vecka har även vi vår hemvist här.
Ryanair flyger vrån Skavsta direkt till Girona i Spanien som bara ligger cirak 7 mil från Frankrike. Flygresan ska ta 3 timmar, men gick idag på 2 timmar och 25 minuter. Det var sådan medvind att Boeing 737-800 svingade sig över centraleuropa i högsta fart, förd av den kalla vinden från norr. Ungefär som ett kallras.
För 310 euro får vi en studio i en vecka, vilket innebär en säng för två, ett litet kök, en TV och en balkong. vår bas, att utgå från, för utforskning av departementet Pyrenées Orientale.

Utsikt från vår balkong i östlig riktning, där vi ser slutet av Pyrenéerna innan medelhavet tar vid.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link




Kalender



