Medhavd Champagne osäkras. Placeras på bordet. Hämtar glas. Champagnekorken självutlöser. Korken beger sig på egen omloppsbana ut i ekens krona. Korkek.
Regnskurarna duggar tätt. Mysighetsfaktorn ökar i "storstugan". Från hamnområdet hörs ljud, alternativt oljud, från Mälarroack, som inte är ett klädesplagg.
Klockan 18 ska Kalle komma och skrika att "maten är klar". Vi ska hala ned repet och få de thailändska rätterna tillhanda i vår fågelholk.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Det går uppåt. 13 meter upp i en gunga.Holken är angjord. Vi är uppe. Regnskuren kom precis lagom. Trädet gungar.
;)
På väg uppe
Likt våra grannar fågleungarna sitter vi här och förvånas över allt nytt som finns på denna höjd.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
I helgen blir det ornitologiskt hemma-hos-reportage.
I Vasapark i Västerås finns ett hotell i en ek, 13 meter upp i trädkronan. Där ska vi bo från lördag till söndag.
Ett sätt att se världen från ovan ur ett fågelperspektiv.
;)
Så här lär holken se ut.
Tanken är att blogga direkt från holken, holk-blogging, under förutsättning att tekniken fungerar i en icke elektrifierad ek.
Vi hissas upp lördag 13.00.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Lägg ordet på minnet. Crowdsourcing.
Rakt översatt blir det "massförsörjning". Den företeelse då många "vanliga" människor, vem som helst, bidrar till något gemensamt. Det är massan som tillsammans skapar.
Så skedde igår på det massmediala området, när den stora branden utbröt vid Hornstull i Stockholm. Samtliga tidningar och TV nyttjade sig av att folk mailade, MMSade eller skickade in såväl rörliga bilder som stillbilder till de respektive redaktionerna.
Människor tog sin mobiltelefon, med kamera, och agerade. Tidningarna fylldes med olika bilder. Allt gick fort, som det gör med en brand. Att skicka ut ett reportageteam för att rapportera blev helt plötsligt inte effektivt. Inte konkurrenskraftigt. För dyrt.
Det statliga SVT tog tillfället i akt i kvällens Rapport-sändning och efterlyste att om någon hade någon bild från någon händelse, så ville de gärna ha den bilden som ett MMS. Reklam för crowdsourcing, kan vi kalla det.
Inte nog med bild. En boende i den brinnande fastigheten flydde lågorna tillsammans med sin dator och modem lyckades snabbt få iväg en blogg om händelsen på den här länken. SVD är den enda tidning som snabbt lyckades länka direkt till den bloggen.
Snabbt är ett nyckelord. Ordet snabbt blir "wiki" översatt till Hawaiianska. Därav blir Wikipedia det snabba uppslagsverket på nätet.
Om vi lägger samman alla som tar bilder och skriver texter, då blir det mycket.
Crowdsourcing är beteckningen på det som pågår - kraften av många.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Det är inte bara personalen som brukar strejka på SAS.
Kulturen nu även spridit sig till marknadsföringskanalerna.
;)
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Efter att ha studerat DN igår är det så dags att se på gratistidningen Metro.
Igår bestod Metro av 34 tryckbara sidor. 62% av den totala tryckytan bestod av annonser. Att jämföras med DN's 30%. Dubbelt så mycket annonsmaterial i Metro som i DN, alltså. Det är en skillnad.
Den andra skillnaden är att DN kommer till min postlåda, medan Metro får jag i handen i händelse av att jag ger mig ut i kollektivtrafikens vimmel.
En tredje skillnad är att i Metro är texten oftast rapporterande. Inte mycket kommenterande.
Mer annonser, mindre kommentarer och framförallt leverans hemma är det jag betalar 1200 kronor mer per per år för till DN och Svenskan.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Papperstidningen kommer i postlådan. Det har den alltid gjort.
Skiftande modell var sjätte månad. DN och Svenskan. Svenskan och DN. Om man byter var sjätte månad halveras det totala priset med hjälp av lockpriserna. 1200 kronor per år.
Denna dags DN innehåller 80 stycken tryckta papperssidor. Cirka 30% av den totala tryckytan är reklamyta. En yta som DN får betalt för av annonsören.
De resterande 70% kan sorteras upp i två delar; den rapporterande och den kommenterande. Den rapporterande delen innehåller texter som jag redan igår läste på Text-TV eller på nätet. Alldeles uppenbart med nära automatik överförda till mitt papper. Låg produktionskostnad kan antas.
Den kommenterande delen kan delas upp i två delar; den nutida, med ledarsidor och debattsidor, där människor tycker saker och ting om allt. Som flera bloggare gör. Tycker, anser och tänker. Den andra är den icke tidsbundna - rescensioner och följetonger samt betraktelser av historien.
Den rapporterande delen kan jag få gratis numera, med gratistidningar, som är helt annonsfinansierade. Det som återstår är den kommenterande - den tyckande, som jag delvis kan få gratis idag med mängden bloggar.
Vad återstår då att betala 1200 kronor för? Jo, en liten kommenterande del och framförallt distributionen. Att få uppleva känslan av ett färskt papper som luktar trycksvärta. Precis som boken.
Orden tidning och bok är därmed ord som framgent beskriver distribuerad upplevelse - inte innehåll.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
...är titeln på en fransk välrescenserad film som nu visas på de svenska biograferna.
Den franska titeln är "moi et mon fils" - "jag och min son". Jaget är modern. Den moder som har fått på hjärnan att "äga" sin son. Ägandet innebär för henne att styra. Totalt styra. Att styra genom att utdela skuldbördor till sonen, om sonen inte gör modern till viljes.
Det är tortyr. Psykisk tortyr. Ångesten ligger tät i biosalongen. Ilskan växer inom mig. "- Djävla kossa", tänker jag.
Inte nog med den psykiska tortyren. Den blir vartefter även fysisk. Modern slår. Fadern finns rent fysiskt, men inte själsligt. Han vågar inte göra något.
Sonen gör revolt. Sätter till slut stopp, för eländet. Skönt, även om det är våldsamt.
Se den, men räkna inte med att gå från salongen skrattande.
Fundera sedan på uttryck såsom konflikträdda curlingföräldrar och prestationsångestskapande idrottsföräldrar.
Roligt? Inte alls, men jag är alldeles övertygad om att det är en del av andras verklighet. Och jag vill se verkligheter.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
På spaning i servicesamhället råkar jag på en apparat som ska betjäna människan.
En maskin som ska förse mig med kaffe. Men hur ska jag göra för att få kaffet?
Titta på bilden och gissa vad du ska göra!
;)
Jag gjorde så att jag tryckte på den stora svarta knappen som är märkt med texten "kaffe". Inget hände. Jag trycker igen. Inget händer. Ok - jag är väl dum. Köande bakom mig visar att jag ska trycka på den lilla svarta knappen til vänster om den stora svarta knappen med texten "kaffe".
Men inget händer fortfarande. Jag bli då informerad av min vänliga omgivning att trycka på den lilla svarta knappen med ett plustecken eller minustecken till höger eller till vänster om den stora svarta knappen med texten "styrka". Jaha, mer eller mindre i förhållande till vilken styrka, undrar jag...
Men inget händer ändå. Annat än att det blinkar något för mig osynligt utan glasögon i en display med grön text på grön botten 20 cm ovanför mitt huvud och utanför bildens kant. Den fortfarande vänliga omgivningen förklarar då att jag ska också trycka på den lilla svarta knappen till vänster om den stora svarta knappen med texten "START". Nu händer det nåt, vilket jag förstår genom det ljud som apparaturen frambringar.
Till slut finns där en kopp kaffe.
Varför göra maskinen på detta viset? Var är logiken? Hur ska jag veta? Förmodligen är det ett bevis på ett produktionsorienterat tänkande där ingenjören satte knapparna där de var bäst att placera med utgångspunkt från hur kablarna går på insidan. För att få det njutbart för ögat fick någon med enbart design för ögat uppdraget att göra något vackert. Därav knapphysterin.
Jag vill ha tydliga knappar med text på och ett tydligt flöde. 1)Välj dryck 2)Välj starkt, medel och svagt 3)Startknapp. Uppifrån och ner eller nerifrån och upp i en sekvens.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
De nu gällande EU-fördragen blir föredragna och reformerade.
Jag föredrar att fördra det framför att etablera en ny konstitution.
Ungefär det förstår jag är kontentan av att Angela och Nicholas lyckats tala med de polska tvillingbröderna. För nu är det Sarkozy och Merkel, Frankrike och Tyskland, som syns och hörs och sätter dagordningen.
Den pessimistiske kan säga att "det bidde bara en tummetott", jämfört med det stora papper som vi folkomröstade om för något år sedan, och som blev ett tydligt nederlag.
En tummetott kan vara en lagom beklädnad i ett än mer östorienterat och hetrogent geografiskt område som Europa.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Tillbaks Nästa
Kalender
