Ordet TV-licens är taget ur bruk. Därmed inte sagt att det inte används, för det gör det. Men licensen, nyttjanderätten, finns inte.
Däremot finns en tv-avgift som företaget Radiotjänst debiterar svenska folket genom 14,2 miljoner fakturor per år. Kostnaden att driva Radiotjänst är 169 miljoner per år, vilket leder till att varje faktura kostar lite drygt 11 kronor att producera. Samtliga fakturor omfattar en debitering på drygt 7,3 miljarder kronor per år. Varje faktura hamnar då i snitt på 516 kronor, varav således 11 kronor, eller 2 % försvinner direkt. Effektivt eller ej.
För att Radaiotjänst ska ha rätt att debitera mig en tv-avgift krävs att jag har en tv eller motsvarande. Om jag har bredbandigt internet och en dator, utan elektronik för tv-mottagare, med vilken jag tittar på tv-program i SVTplay har de inte rätt att debitera mig. Märkligt, så jag ringde Radiotjänst och kollade.
Jo, det är så att så länge jag tittar på tv-program över internet är det avgiftsfritt. Alltid, även om programmet jag beser råkar vara direktsänt, eller "streamat" som det heter på nutida svengelska.
Om jag nu beter mig på ett modernt vis, och tittar på tv över internet, och inte betalar tv-avgift, blir jag kandidat för hembesök. Någon av Radiotjänst, enligt egen uppgift 80 frilansande kontrollanter, kan dyka upp och undra varför jag inte gör på klassiskt vis.
TV-licensen är död. Tillåt mig tro att TV-avgiften, i nuvarande utformning, snart också är död.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Precis som det ska vara.
I direkt motsats till Verkstaden som vägrade besökte jag idag verkstaden som både ville och kunde.
Dagen och tiden är bokad. Klockan 8 måndag morgon. Den, trots veckan-efter-midsommar, lamslående stockholmstrafiken framkallar en lättare försenad ankomst på 35 minuter. "-Det är lugnt", är servicepersonalens enda kommentar. "-Vänta några minuter bara, så ska vi ta ut den andra bilen, så kan du köra in sen". Inga problem. Höger hjullager fram ska bytas.
Jag slår mig ned med medhavd stol, matsäck och bok i sommarsolen. Endast efter fem sidor är det dags att köra in i verkstaden. Rakt, ärligt och med skratt och skoj hissas min blå 2CV upp. Steg för steg demonteras hjulmutter och drivaxel. Jag är med och tittar, pratar, frågar, föreslår. Jag är en del av arbetet. Verkstaden gör jobbet tillsammans med mig. Jag lär mig.
Naturligtvis sitter det 25 år gamla hjullagret som berget. Det krävs hela verkstadens uppsättning av verktyg för att besegra dess envishet. Vi tar och ger tankar, idéer, råd och tips och bedömningar. Slutligen vinner våra gemensamma krafter. Ut med det gamla och in med det nya.
Efteråt uppstår en stunds trevligt eftersnack om allt från bilbesiktning till kassregisterlagen. Min betalningsvilja är på topp.
Jag betalar och avser att komma åter till verkstaden som ville och kunde.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Jag talar om radioprogrammet.
Jo, jag är i den åldern när radioprogrammet Sommar är uppskattat. Det är så enkelt. En mikrofon, en människa och musik.
Människor är intressanta.
Denna säsong inleddes med en framgångsrik sportkvinna och följdes dagen efter av en framgångsrik musikartist. Två kvinnor med varsin berättelse. Totalt olika. Så olika de bara kan bli.
Sportkvinnan redovisar kliniskt och maskinellt sitt liv, utan att minsta glädje, minsta sorg, minsta ansiktsmin tar sig genom mikrofonen, radiovågen och högtalaren. Musikartisten förmedlar varje ord, mening, uttryck rakt genom all elektronik i dess väg. Musikartisten är tio år äldre än sportkvinnan. Men det handlar inte om ålder. Det är något annat som skiljer.
Eftersom jag varken spelar golf eller tror på gud är musikartistens berättelse av den arten att jag efteråt frestas säga "jag kunde inte sagt det bättre själv". Hon förmår sätta ord på det sökande efter gud hon gjort, men inte funnit något. Jag har inte aktivt sökt efter nån gud, men ändå kommit till samma slutsats.
Livet består av atomer och vilja. Tro är inget jag vill.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Vad vore livet utan silvertejp?
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Sillens tidsbestämda liv.
Midsommarlunchen är så god som den är när solen står högt och Sverige befinner sig på topp. Färsk potatis, dill, gräslök, gräddfil, knäckebröd, öl, snaps. Alla är de på plats utan att de själva vet om när de är förbrukade.
Men så har vi då sillen. Den är minutiös. Ända fram till oktober i år. Den 9:e oktober klockan 22:03 passerar den osynligt över den gräns där inte blir riktigt bra längre. Den övergår i ett sekunda tillstånd. Nära sin obrukbarhet.
22:04 är det för sent. Vi skyndar oss.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Tysk invasion.
Den för två år sedan inköpta fröpåsen på Lidl har fått fäste på vår jord. Spridningen är total, invasionen fullbordad. Blomster överallt.
Inget som helst motstånd. Inta vår gräsmatta. Ju mindre gräs blir det att klippa. Midsommar har anlänt, på utsatt tid.
Det är sommar. Vi är redo, med tyska blomster i mattan.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Möten på högsta nivå.
Tänka sig om Fredrik Reinfeldt och Kungen skulle mötas för att diskutera igenom läget efter att fotbollslaget lämnat världsmästerskapet. Inte i Sverige.
Men i Frankrike sker det. Händelser ska pratas igenom. Kommunicera, kommunicera, prata, tala, med varandra. Sålunda ska president Sarkozy och premiärminister Fillon och två ministrar ha ett "arbetsmöte där beslut ska fattas lugnt, med facit i hand". Och inte nog med det. En spelare har begärt att få komma till Elysée-palatset själv och tala med presidenten, vilket han ska få göra under en timma. De två. Spelaren och presidenten.
Fotboll är en del av kulturen, den franska kulturen, och den ska vårdas. Så är det. C'est ca!
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Likheterna är slående.
Katastroferna är parkerade långt under vattenytan. De är till en början ignorerade. Det är inte så farligt. De är dåligt kommunicerade med en engelsk klassattityd. Småfolket och tredjeklasspassagerarna.
Rörmokare och England väcker ordet läckage i min hjärna. Att vattenledningsrören ligger utanpå husen och fryser har vi lärt oss. Rören håller inte. Det gjorde inte Titanics skrov heller för isberget. Det läckte in.
Båda katastroferna sker med undermålig säkerhet. Livbåtar saknas och kvalitetssäkringen av oljeriggar är pappersdrakar.
Varumärket BP faller. White Star Line låg heller inte bra till år 1912.
Likheterna är slående trots att nära 100 år har gått.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Les Bleus en crise
De blå, det franska fotbollslandslaget, är i kris.
Spänningar, ordväxling, gestikulerande och åsiktsuttryck inför öppen ridå. Nationen skakar. Kris. President Sarkozy intresserar sig, mitt i Europeisk finanskris.
Och det är nu det gäller. Ska den franska metoden, la crise, fungera? Ska det ge den energi som behövs för att inte tvingas avresa från Sydafrika snarast? Eller ska la crise bli ännu djupare och efterföljas av dramatik på hemmaplan?
Förra VM var det Zedine Zidande som skapade rubriker genom att skalla en italiensk motståndare. I eftermiddag avgörs det. Och ingen kan säg annat än att med Frankrike i leken händer det saker.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Tidens obetydlighet
Årgångsvin, tänker vi och provar exakt sex månader efter förra provsmakningen, vårt vins drickbarhet.
Flaskan har legat ned och en viss fällning på korken kan skönjas. Som små rödfärgade kristaller tornar upp sig när väl korken är ur. Doften känns bekant. Precis som för sex månader sedan.
Vi provar det rumstempererat, som en liten aperitif för maten. Jodå, det går, precis som för ett halvår sedan. Jodå, alkoholen är kvar. Det känns.
Senare provar vi det kylskåpskallt och konstaterar att det passar bättre. Det är så pass ljust, utan att vara rosé, att som sommardrink kan det fungera. Men det är nåt som saknas, nåt som ger något mer, något innehållsrikt, något runt, något som orden saknas för.
Nästa omgång, nåsta skörd, nästa gång, den gång när det ska lyckas, då ska minnsann en vinpress införskaffas, så att druvsaften med krossade kärnor verkligen kommer med.
Så här långt kan vi konstatera att Vallé Verte, 2009, inte påverkats av tiden, i någon riktning.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Tillbaks Nästa
Kalender
