I kontorets bakgrund ljuder radioprogrammet. Plötsligt hör jag en kvinna som påstår att det perfekta barnkalaset ska delas upp i kvartar. Tonen i hennes beskäftiga röst kan inte misstas. Jag lyssnar vidare med misstanken om att det rör sig om ett skämt. Men icke.
Hon menar på bästa tidsstudiemannavis att ett barnkalas ska delas upp i enheter om 15 minuter. Första ska barnen ha en kvart med lek, sen en kvart med saft och bulle, sen en kvart med det och sen en kvart med det och sen en kvart med det och sen är allt slut, inklusive barnen, tänker jag. Varje kvart innehöll en aktivitet. Det måste vara aktivitet. Barnen måste göra något. Göra, göra, göra.
En mer uttalad form av barnarbete för kalasproduktion har sällan avhörts.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Volymskillnader.
Vartefter jag läser boken The great crash ahead av Harry S. Dent tilltalas jag, som lekman, av enkelheten i förklaringsmodellen av att det är mängden människor i olika åldrar som styr den ekonomiska utvecklingen. Förkortat menar Dent att människan, åtminstone i västvärlen, är som mest konsumerande när hon är runt 40 år. Det är då familjen är bildad, yrkeskarriären blommar, pengarna omsätts i konsumtion. Det är då vi tjänar mest pengar och förbrukar mest pengar, vilket driver samhällsekonomin. När jag tittar mig omkring tycker jag mig se att det stämmer.
Följdaktligen borde det då finnas ett samband mellan samhällsekonomin och antalet människor runt 40 år. Det måste undersökas, varför jag skapara en graf över folkmängden i Sverige den sista december 2010.
;)
Klicka på bilden för att få den större
Det finns en puckel av människor som idag är 44-47 år, därefter går det nedåt för att nå en botten av människor som idag är 33 år. Den riktigt låga dalen är de få 12-åringar som landet har idag, avbrutet av en topp av 21-åringar. Om 19 år de runt 40 år och ska då få hjulen att snurra. Därefter kommer 12-åringarnas prövning om 28 år. Puh!
I det kortsiktig perspektivet de närmaste 5-6 åren ska, enligt demografin, alltså mängden människor i sin mest konsumerande ålder minska i Sverige. Om vi ser 5-6 år tillbaka kan vi se att vi då hade en riktigt stor mängd människor i hög konsumerande ålder, vilket skulle vara en del av förklaringen till vår relativt goda samhällsekonomi.
Eftersom det endast är människor som kan utöva efterfrågan, borde mängden människor i olika åldrar kraftigt påverka i en efterfrågestyrd ekonomi. Det är människan som styr och det är med antalet människor allt börjar. Där är basen i demokrati, där ju folket har makten. När volymskillnader föreligger borde det alltså märkas, tänker jag och läser vidare i The great crash ahead.
Återkommer.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Historien går igen.
Det är när jag ser en lätt provokativ föreläsare berätta om de 6 IT-trender han ser, som intresset väcks.
Så för att se vad som ligger i påståendena må ett resonemang föras.
#1 Att Windows är 20 år gammalt, som fenomen, råder det ingen tvekan om. Allt har sin tid. Att jag, personligen, upplever Windows-7 som gammalt, förstärker bara påståendet, för mig. Och Windows Phone-7 liknar alltmer tilltaget när stora IBM trodde att de var bäst på PC och skulle erövra världen med OS/2.
#2 Det påstås att antalet index som Google har för sina sökningar har nått sin kulmen. Om det är så kommer det enligt S-kurvan råda en mognadstid i närtid för att så småningom dala nedåt. Då blir det dags för nästa nivå av sökningar och frågan blir vem som ska realisera det.
#3 Det är ett faktum att för att göra sig nytta av plattornas och smartphones sensorer och lokala kraft, behövs "lokala" program, dvs. appar. Fortfarande gäller Moores lag, varför mängden lokal kraft inte kommer att minska med tiden.
#4 Med HTML 5, som "programmeringsspråk" i kombination med PHP, Java etc. ska dagens begränsningar för ljud och video rivas. Språket ska bli mer kompetent och helt enkelt klara mer.
#5 Att PC-försäljningen tar stryk för att människor istället köper plattor och smartphones är uppenbart. Det är konsumenterna som först skaffar sig nyheterna numera. Consumerization. För tjugo år sedan, vid förra stora förändringen, var det företagen.
#6 När alla har ett Facebook-konto eller Twitter-konto finns helt plöstligt grunderna för det "single-signon" som IT-branschen slitit med i åratal.
Runt 1990 inleddes förändringen från minidator till Windows. Många tittade med skepsis på alla burkar med Intel inside och skrockade lätt att det där kan ju aldrig bli nåt, så kan det inte bli, vi vet ju vad vi har. Tjugo år senare vet vi bättre.
Historien går igen.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Omöjligt.
10-åringen som blev lämnad kvar i kylan i Uppsala utan kläder har en idrottsförälder, förstår jag av mediauppståndelsen. Omöjligt. Antingen är man förälder eller inte.
Därav följer att ordet idrottsförälder avser den defekt som uppkommer hos företrädesvis män, vars passerade, tidvis misslyckade, idrottsliv de fått för sig att prägla på sina barn, under den självlegitimerande förklaringen att lilla Olle är så intresserad av bandy. Att lägga sina egna tillfredställelsebehov på barnets axlar genom bestraffning. Jag saknar ord.
Jag har sett det med egna ögon. Tidigare. Idrottsföräldrar känner jag igen.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Från fragment till sammanhang.
Ända sedan jag läste boken The shallows, av Nicholas Carr, har jag känt på mig att han är något på spåren. Han menar att det korthuggna ständiga mediaflödet, med snabba rubriker, twittringar, korta SMS, klick, sweep, klick, förändrar våra hjärnors sätt att tänka. Vi tänker grundare, mindra djupa tankar, eftersom tankar tillåts avbrytas av någon ny kort signal, ett stimuli vilket vår hjärna reagerar på.
Våra hjärnor blir som popcorn-maskiner, där helheterna aldrig skapas.
Min fallenhet för generaliseringar och därmed utsuddande av nyanser är begränsad. Nicholas Carr's analys kan tjäna som förklaring till några av nutidens beteenden, men inte alla, tänker jag.
Men, så råkar jag höra, på radion förstås, en kvinna i 20-års åldern som uttrycker sitt gillande över vinylskivor, LP-skivor, sådana som vi i 50 års åldern hade förr, på 1970-talet. Det är när förklaringen till varför hon giller dem, som jag kommer att tänka på Nicholas Carr igen.
Den unga kvinnan säger "jag tycker om vinylskivan för den har en början och ett slut, en helhet".
Aha, tänker jag, en motreaktion mot fragmentiseringen med små ljudklipp i tusentals mp3-filer. En naturens självreglering när helheten saknas, när skogen är osynlig för alla tusen små träd, hur mänsklighet självmant tar sig från fragment till sammanhang.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Spelutrymme.
Blott ett år äldre än statsministern gör Jonas Sjöstedt entré på scenen som högsta befälhavare i det bolag som Vänsterpartiet inte vill vara. Med samma lätt glosögda anlete som statsministern gör han sin anpassning till det nya Vänsterpartiet, utan att stjäla ordet nya från Moderaterna. Hans blick skiljer sig från Ohlys smått retsamma hånflin med dogmatiska uttryck till ett mer neutralt ansiktsdrag och pragmatiskt språk, som de som glömt ordet kommunism lättare kan anamma.
Om vi tittar på valresultaten från 1921 till 2010 kan vi finna att Vänsterpartiet inte ingår i den stora S-kurve-batalj som Socialdemokraterna och Moderaterna utkämpar. Vänsterpartiet har två mindre S-kurve-fenomen år 1944 föranlett av krigselände och 1998 av Gudrun Schymans charm. Det är som om Vänsterpartiet har sin egen kurva - V-kurvan uppochnervänd.
;)
Därav vore det lätt att prognostisera framtiden med några år av stabil 4% nivå i riksdagsvalet. Men omgivningen är dramatisk med socialdemokraterna slagna i spillror som en eka på öppet hav utan roder och karta med en självbild av att vara ett stabilt lastfartyg. De nya moderaterna har medvind i seglen och siktar få grynnor och gynnsamma väderförhållanden med en reducerad radarspaning.
Det är då det är som upplagt för en pragmatisk, resonerande Sjöstedt att faktamässigt attackera tågkaos, apoteksröra och äldreomsorgskapitalism. Spelutrymmet för regeringsmotståndaren finns. Nu handlar det om spelarens förmåga att spela.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Det är aldrig för sent.
Suzanne och Georges, boende i Clermont-Ferrand i det innersta och högsta av Frankrike, mitt uppe i centralmassivet, tyckte att livet var lite tråkigt. De är båda 81 respektive 84 år gamla, och funderade på vad de skulle göra. Deras månatliga sammanlagda pension var blott 1000 Euro, så lite avrundning uppåt skulle inte vara fel heller. Nåt ska man väl kunna arbeta med, tänkte Suzanne och George.
Vi startar ett bageri, sa de. Vad är väl naturligare i Frankrike än att baka bröd. Bröd är en laglig rättighet, som det alltid finns avsättning för, oavsett om bagaren är tonåring eller åldring. Deras barn var måttligt förtjusta, men tänkte att det är väl lika bra att gubben och gumman får hållas.
Suzanne och George tilltag väckte stor uppmärksamhet. Tidningarna skrev och radiokanalerna flockades. Att två personer på dryga 80 år startar ett bageri var extraordintärt i ett land som värnat tidig pensionsålder. Bageriet blev känt och omtalat redan före sin öppning i november 2011.
De bakade och bakade och på 12 dygn säger sig George inte ha sovit någonting. Mjöl, jäst och ugnar dygnet runt, ända tills insikten infinner sig hos paret att vi är inga ungdomar längre.
Efter jul- och nyårsstängningen står det klart att de inte kommer att återöppna sitt bageri. Istället ska de sälja sin verksamhet till någon yngre. Varumärket har redan ett värde och med försäljningsintäkten av det kan de runda av sin låga pension.
Det är aldrig för sent.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
...eller radiolösa trådprogram.
Som gammal radiot förundras jag ständigt över att sändning i luften medelst etervåg, radio, på 2010-talet benämns med dess motsats - att vara trådlöst. Det är som om ett flygplan skulle beskrivas med att vara spåroberoende eller ett tåg med att vara vinglöst.
Som varm anhängare av det tidlösa radioprogrammet Sommar gläds jag av att konstatera att Sveriges Radio gjort en vintervariant av programmet, som kallas för Vintervärdar. Att två av mina favoriter, Leif G W Persson och Bodil Malmsten, dessutom ges tillfälle att orda gör inte fenomenet mindre angenämnt. Det är först i efterhand, efter att radioprogrammet sänts första gången, som jag upptäcker dess förekomst och söker efter lösning för att avlyssna detsamma. Det är då radio kontra tråd aktualiseras.
Distributionen av radioprogrammet till mina öron tar sig denna trådiga radioväg;
Med kabel från Radiohuset ända fram till mitt fösta telefonjack i huset, där Telias modem demodulerar signalen och packar upp ljudpaketen för att medelst kabel föra över dem till routern. Från routern sänds radioprogrammet för första gången med etervåg på 2400 MHz, långt bortom FM-bandets territorier, till min sex månader gamla surfplatta försedd med Sveriges Radio app.
Högtalarna i plattan är är av den storlek att varken Leif G W, Edith Piaf eller Monica Zetterlund låter som de brukar göra. Lösningen blir då att till plattan ansluta en minimal FM-sändare, införskaffad på Kjell&Co för 99 kronor, för att för andra gången sända radioprogrammet med etervåg de få metrarna till den vid sängen placerade klockradion med dubbla högtalare. Frekvensen väljer jag till 95 Mhz, som verkar vara ledig i hemmets radiospektra.
Mellan Leif GW's underfundiga ord och medan Edith Piaf sjunger, funderar jag på om det är ett trådlöst radioprogram eller ett radiolöst trådprogram jag konsumerar.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Insiktströgheten.
Det är kris inom socialdemokratin, hör jag sägas. Folket vill inte ha socialdemokraterna i ledningsgruppen i Sverige AB. Det finns en anledning till det. En anledning som styrelsen i det lilla partiet som tror det är stort skulle ha nytta av att se och vinna insikt om.
Låt oss börja med att konstatera att inga träd växer till himlen och att ingenting är för evigt. Allt, inklusive människan i sig själv har en livskurva som liknar ett S. Därav finns beteckningen S-kurvan, som i socialdemokratiska sammanhang blir en lätt lustig ordlek. Jag har skrivit om det tidigare och förstår att det förtjänar att upprepas. I diagrammet nedan visas socialdemokraternas respektive moderaternas valresultat de senaste hundra åren.
Socialdemokraterna vinner mark under 1920 och 1930-talet för att nå sin topp på S-kurvan, som behålls fram till slutet på 1970-talet då kurvan dalar. Socialdemokraterna hade en klar uppgift från folket att ta bort det orättvisa systemet där makten låg hos fabrikörerna, prästerna, storbönderna, godsägarna som kunde utöva sitt förtryck över den industrialiserade arbetaren. Folket reste sig och vann. Socialdemokratin hade fyllt en uppgift. Runt 1960 var uppdraget så långt slutfört. Socialdemokratin hade nått sin good-enough-linje.
Det är vid good-enough-linjen som de allra flesta i en population är nöjda, enligt klassisk normalfördelningskurva.
Socialdemokraterna ångade friskt vidare med förslag om förbud mot parabolantenn, strängare regler för de allra flesta om det mesta, löntagarfonder och medbestämmandelag. Staten skulle bestämma alltmer, vilket motiverades med rättviseaspekten och realiserades under rubriken fördelningspolitik. Socialdemokraterna drog iväg långt över good-enough-linjen. De förstod inte att folket hade upptäckt från omvärlden att det ju faktiskt var riktigt bra att kunna köpa en ask Magnecyl i livsmedelshandeln och att det kan vara givande att se på TV från både England och Frankrike.
I det läget låg området öppet under good-enough-linjen. Men det var först med de nya moderaterna som deras insikt kom om att göra en s.k. low-end disruption, dvs. att göra som socialdemokraterna gjorde när de var som populärast fast anpassat till nutid och mycket bättre.
Nu är alliansen, med de nya moderaterna på sin S-kurve-topp. Det kommer de inte alltid att vara. Tids nog lär de dra iväg över good-enough-linjen med att ha gått för långt i avreglering och privatisering. Då, men inte förrän då, öppnas en möjlighet för något parti att göra en ny low-end disruption, på de nya moderaterna.
Om jag vore socialdemokrat skulle jag skyndsamt övervinna min insiktströghet och inse att det förhåller sig som jag ovan beskrivit samt raskt överge alla tänkbara tankar och idéer om en återgång till en tid som varit. Jag skulle likaså tvärt sluta med att bete mig som om det var 1970, både i Stockholm och Oskarshamn.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Långt från industrin.
I Kina har de inte firat nytt år, ännu. Ändå har jag firat in det nya året i Peking, det svenska Peking, som Norrköping kallats och kallas i folkmun. Det är inte bara nyårsfirandet som skiljer vårt svenska Peking från Kina. Den klassiska industristad som Norrköping en gång var har förbytts mot allt mer av turism- och upplevelsesindustri. I Kina är som bekant tillverkningsindustrin omfattande.
Alla de gamla industrilokalerna där människor slitit i vidriga arbetsmiljöer med textilproduktion och papperstillverkning är omgjorda till visionscentrum, konferenslokaler och konserthallar.
Det nya året firas, numera, i Norrköping med en gigantisk vandring genom industrilandskapet, mellan de omgjorda stora lokalerna, in i gränder och prång med allehanda verksamhet. Genom allt rinner Strömmen, som är en förkortning av Motala ström, det vattendrag som mynnar ut i Bråviken.
;)
Ljussatta vattenfall mitt i stadens industrilandskap.
Allt vatten gör luften denna nyårsaftonskväll extra kylslagen. Med nyfångad förkylning ger jag mig ut med sambo och kusiner på vandringen, utan den mössa som lugnt ligger kvar på hallbyrån i hemmet. Hur smart mitt beteende är visar sig dagen därpå vid uppvaknandet, när huvudet bultar och näsan flödar.
;)
Ljuskrona hängande under gamla bron över Strömmen
;)
Ljussatta träd vid Revens grund, där dansuppvisning utspelas.
Före fyrverkeriet, som avfyras strax öster om Oskar Fredriks bro, redan klockan 18.00, talar ett socialdemokratiskt kommunalråd under parollen våga älska Norrköping. Jag lyssnar och undrar vilket mod som krävs för att tycka om en stad som reser sig ur tillverkningsindustrins elände och utvecklas in i framtiden. Jag förstår inte utmaningen.
Med tillfredställelse ser jag på min gamla hemstad när den sliter sig ur omöjlighetens bojor, fabrikörens förtryck och kommunens maktmonopol, när hämningarna faller som käglor på en bowlingbana, när friheten letar sig in och människorna kastar sig ut i tiotusental på staden en nyårsafton i Peking.
[ kommentarer 2 ] ( 4 visningar ) | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Tillbaks Nästa
Kalender
