Warning: ob_start(): output handler 'ob_gzhandler' conflicts with 'zlib output compression' in /home/m/makeit/www/jepeblog/scripts/sb_utility.php on line 22

Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /home/m/makeit/www/jepeblog/index.php on line 49
JEPEblog - Hallondatorn
Hallondatorn 
Den ständiga innovationen.

Först trodde jag det var någon från miljörörelsen som var i färd med att driva datorn med energi från ett hallonsnår. Sen förstår jag att det är projektetnamnet, Raspberry, som lockat rubriksättarna.

Engelsmän har en innovativ ådra mitt i all sin konservatism. De var tidiga med små billiga datorer som Sinclair, Amstrad och Psion. De har varit först men aldrig blivit stora. På så vis är det tacksamt för en trendspanare att se på England för att få en signal om vad komma skall. Hallondatorn kommer från England.

Det är själva konstruktionen som kommer från England, inte den sammansatta färdiga lilla datorn som blott är 86 mm bred och har allt en dator ska ha. Processor och minne är givet, men här finns också plats för Ethernetuttag, USB-uttag, minneskortssockel, ljudkontakt och videokontakt. Allt på ett kort. En hel PC.



Datorn produceras i Asien får jag lära mig. Inte för att de inte kan producera den i England, utan för det enkla faktum att om de importerar komponenterna till England slår staten till med tull på komponenterna, men om en färdig dator importeras på ett kort debiteras ingen tull. Så kan tullar användas för att hjälpa Asien att få mer produktion och fler arbetstillfällen.

Denna lilla dator har sålunda vad som behövs. Ladda in ett operativsystem, som t.ex. det fria Ubuntu i den, anslut tangentbord, mus och skärm, så är du igång med minimal insats. Faktum är att själva insatsen för Raspberry är blott 240 svenska kronor.

Moores lag som säger att kapaciteten inom elektroniken fördubblas var 18:e månad gäller uppenbarligen fortfarande och förutsatt att den fortsätter att gälla kommer Raspberry att vara dubbelt så kapabel sommaren 2013. Det innebär att Raspberry kan byggas in i nästan vad som helst. En nära självskriven plats är platta bildskärmar, eftersom Raspberry uppges kunna klara av att spela upp video med tillräcklig hastighet och upplösning.

Om engelsmännen kommer att följa traditionen vet vi också att det inte kommer att vara hallondatorn som blir storsäljare, utan någon asiatisk efterföljare som kan ännu mera till ännu lägre pris. Så vad ska PC-gänget göra nu, kan man undra. Dell, Acer, HP torde lägga pannorna i djupa veck.

Denna ständigt närvarande underbara innovation, som börjar i England och slutar i Asien.


[ Lägg till kommentar ]   |  [ trackbacks 0 ]   |  permalink  |  related link
Mannen från Le Havre 
Finsk-franskt filmverk.

Hur ska det bli när en finsk regissör ger sig på att göra en fransk film, är frågan som infinner sig i mitt huvud i entrén till biografen Grand på Sveavägen, mitt emot den S-märkta dramatikens lejonkula belamrad av nervösa och huttrande journalister. Skådespelet, på andra sidan gatan, i väntan på filmen ter sig helt irrationellt när vi betraktar det utan ljud, som en stumfilm.

Salong 2 på nämnda biograf är nästan fylld en söndag i januari alldeles före månadens löneutbetalningar, vilket nogsamt noteras. Om det är just denna film som drar publik eller om det är ett generellt fenomen låter jag vara osagt.

Den finske regissören berättar en historia med väldigt mycket hjärta, om en samtida situation av hjälplösa människor som flytt undan elände, till Le Havre. Marcel, som själv är skoputsare, tar sig an den unge pojken som lyckats rymma från poliser, som agerar enligt ministerns envisa utvisningslinje. Kriminalkommissarien visar sig dock ha ett hjärta, liksom Marcels grannar och kamraterna på den lokala baren.

Om det är ett resultat av det finsk-franska vet jag inte men, alla repliker är väldigt tydligt artikulerade med en påtaglig fåordighet. För den som, likt undertecknad, endast kan lite franska leder detta språkbruk till att jag inte vet om jag hörde vad de sa eller om jag läste textremsan.

Efteråt inser jag att vår migrationsminister, som kallar flygktingar för en "börda", skulle kunna tillföras något av att se denna film. Seså Tobias, gå och se nu, om du inte redan gjort det!

Mannen från Le Havre får fyra av fem JEPEbloggar



[ Lägg till kommentar ]   |  [ trackbacks 0 ]   |  permalink  |  related link
Besöket i Juholtsviken 
Oskarshamnsintryck.

En dag som denna kan jag inte undgå att kopiera den text jag skrev den 26 maj 2010.

350 kilometer i Citroën 2CV är en njutning när vi far genom försommarsverige. Målet för dagen är Oskarshamn, som våren 2011 erhållit smeknamnet Juholtsvik.

Vandrarhemmet i centrala Oskarshamn visar sig vara inrymt i ett kvarter där folkets hus fanns, där IF metall huserar på våningen ovanför och där entrén till komplexet andas 1970-tal. Vandrarhemsrummet är förvisso fräscht men där väggarna osynligt förtäljer om en ombudsmans inrutade leverne.

Flickan i receptionen berättar att genom att snedda över det närliggande busstorget, i sovjetmodernistisk stil, kommer man till centrum. Den första skylten vi skådar är anvisningen om parkering till Domus.



Vandringen ner genom staden mot hamnen för att söka den berömda långsoffan bjuder på ett letande efter de skyltar, anvisningar och turisthjälpredor som lyser med sin frånvaro. Slutligen finner vi den öde och utan besökare.



För att hitta tillbaka till det som benämns cenrum, där Domus ligger, finner vi följande skyltanvisning, som möjligen kan ge en idé om hur besvärligt synsättet på centrum och därtill hörande marknad förhåller sig.




Den lokala puben vid namn Kråkan råkar av en händelse rimma på Håkan som råkar vara förnamnet till Juholtvikens namngivare. Priserna är ytterst humana, för att inte säga låga, väldigt låga. Maten är god och riklig.

På vägen mot ombudsmannens vandrarhemsrum visar sig gallerian Flanaden vara öppen, men alla butiker stängda. Störst av alla är Domus, som i käck 2010-tals tappning tillförts färgen röd. Blåvitt och rött. Varumärke och politik.




Det är från denna ort socialdemokraterna funnit sin nye gamle ledare. Det går ju inte.


[ Lägg till kommentar ]   |  [ trackbacks 0 ]   |  permalink  |  related link
Längtan tillbaka 
Orden avslöjar.

Vi måste tillbaka till ett statsbärande parti, hör jag sägas. Tillbaka? Inga tåg går tillbaka i tiden.

Den brundbrände månadssemesterfirande måste åter vila och vad det talas om bland alla som vill tillbaka är hemligt.

Tillbaka, vila, hemligt.

Orden avslöjar obarmhärtigt.


[ Lägg till kommentar ]   |  [ trackbacks 0 ]   |  permalink  |  related link
Bagdad Bob från Oskarshamn 
Förnekelserna.

Det är när jag läser att Bagdad Bob var utbildad journalist som likheten slår mig. För den som inte kommer ihåg var Bagdad Bob den irakiske militäre mannen som i TV-rutan förnekade att Bagdad var belägrat av USA ända intill absurditet. När bomberna hördes och dammet rök förnekade han ändå att det skulle vara något krig på gång. Bakom mikrofoner och kameror befann sig andra journalister som mottog de osanna förnekelserna och spred dem över världen.

Oskarshamnssonen säger i TV-rutan att han har starkt stöd och tänker vara kvar på sin post flera år framåt. Runt sig ökar belägringen av tvivlare och kritiker. Håkan var också journalist en gång och nu gör han nästan som Bob gjorde år 2003. Med mikrofoner och kameror samlas journalister i klasar för att invänta nästa förväntade klavertramp i förnekelseform.

Det bör sägas att liknelsen mellan Bob och Håkan avser endast beteendet och inget som helst annat.

Hur det gick för Bob vet vi.


[ Lägg till kommentar ]   |  [ trackbacks 0 ]   |  permalink  |  related link
Se till tillsynen 
Om att se och att göra.

Tillsynsmyndighet, tillsyn, tillsynsansvarig, tillsyn, tillsyn och tillsyn. All denna tillsyn överallt som tittar, ser, beskriver, skriver, rapporterar, berättar, skriver igen, beskriver igen och igen och igen. Tillsynsmyndigheten påtalar, säger uttrycker, kanske rent av skriker.

Men vem ser till att något blir gjort?

Katten på råttan på repet. Det finns väldigt mycket kattor och råttor. Men ack vad ont det är om rep.

Skillnaden mellan att se och att göra.

Så, vem ser till att tillsynen tillför någon kundnytta?


[ Lägg till kommentar ]   |  [ trackbacks 0 ]   |  permalink  |  related link
Telefonförsäljaren med bonus 
Skuldbergets byggnadsarbetare.

Det ringer på hemtelefonen. Under januari har det varit tvärtyst, men nu vaknar telefonförsäljarna till liv igen, så smått. Jag svarar med förnamnet, som brukligt, men det är tyst. Efter en stund säger ett flickebarn:

- Är det Jerker jag talar med?
- Ja, jag har just svarat med mitt namn tre gånger. Du verkhar ha en trasig telefon, som du borde laga.
- Jaha, ja kanske det. Jag ringer från Statoil. Har du tid?
- Ja, säg vad du vill, gärna så fort som möjligt.
- Ja, du är ju guldkund hos Statoil...
- Jaså, är jag det. Det har jag inte märkt. Hur vet jag det och vad innebär det?
- Ja, du har väl Statoilkort?
- Ja, det har jag. Men vad innebär det att vara Guldkund?
- Det är att du får mer bonus.
- Jaha, mer bonus än vadå? Och hur vet jag det?
- Du har väl ditt kort på Statoil för att få bonus?
- Nej, jag har mitt Statoilkort för att tanka bilen.

Och där faller samtalet i bitar. När huvudsaken med ett kort tros vara att få bonus, då vet man att det är fara å färde. En verklig bit ur vardagen som bygger skuldbergen. Konsumentkrediter och bonusfester i avskräckande förening utan minsta värdeskapande som får centralbanker att sänka räntan och regeringar att starta sedelpressen.

Det var skuldbergets byggnadsarbetare som ringde.


[ Lägg till kommentar ]   |  [ trackbacks 0 ]   |  permalink  |  related link
Anemisk upplysning 
Besparar mig energi.

Takplafonden i det rum i förortsvillan som av dess innehavare döpts till chambre de publications har avbrutit sin upplysning. Svart och mörkt fortsätter det att vara i rummet när jag slår på strömmen till glasbubblorna med glödtråd som givit både värme och ljus.

Att plafonden tillbringat lång tid i detta tak blir uppenbart när nedmonteringen resulterar i att det som en gång var en skärm av plast nu förfaller i sköra beståndsdelar. Bortom resten av skärmen ser jag de lätt svartnade uppgivna glödlamporna som slutat lysa. Hela ljuspunkten är slut. Belysning saknas. Lösningen blir källarutrymmets dolda tillgångar, varifrån en ny plafond gjord i plåt hämtas. Men, det är nu prövningens tid infinner sig. Här gäller att finna en lampa att skruva i plåtplafondens lamphållare. Lamporna i hemmets lampförråd lyser med sin frånvaro. Inköp anbefalles.

Glödlampor finns inte längre. De är för miljöovänliga, sägs det. Istället är hyllan på köpcentrats prylbutik överfull av varianter av lampor, som har samma gänga som min älskade gamla glödlampa. Fast 40 Watt är inte längre 40 Watt, för det är bara 11 Watt. Och glödtråden är borta och ingen värme avges.

Åter i hemmet monteras de upplysande nyförvärven. Strömmen slås på, något händer, men väldigt lite. Det lyser sådär som det gör i en gammal tågkupé från 40-talet. Svagt, svagt, vartefter något starkare, men även när den uttalade tiden för att nå full upplysning om en minut passerat är det fortfarande som i en grotta i rummet. Under ett ögonblick känner jag mig som statist i en Roy Andersson film. Allt är gråbeige. Eländet hägrar. Jag förstår att det blir inte bättre än så här. Ingen värme och ett anemiskt ljus.

Det besparar mig all energi. Det ger mig ingen energi alls, vill jag upplysa om.


[ Lägg till kommentar ]   |  [ trackbacks 0 ]   |  permalink  |  related link
Citroën 2CV statistik 
Nördvarning.

Det är lika bäst att urfärda varning för nördighet. Eftersom jag tycker det är roande att se trender och utvecklingar av det mesta, blir det helt naturligt att föra statistik över mitt bilintresse, Citroën 2CV.

Sedan 2004 har jag noterat alla Citroën 2CV-objekt jag funnit vara till salu från annonser i såväl tidningar som på nätet, i Sverige. Att mina upptäckter skulle vara statistiskt säkerställda är en orimlighet. De är vad de är - noteringar och upptäckter, varje år, varför jämförelse mellan åren ändå kan antas vare relevant och visa på någon form av trend.

Den första grafen visar antalet objekt till salu under året, för åren 2004-2011, fördelat på de fyra typerna 2CV, Dyane, Ami och Mehari. Den övergripande trenden är tydlig; volymerna minskar.



Den andra grafen visar hur antalet saluförda objekt fördelar sig över året under åren 2004-2011. För 2011 är kurvan speciell med många objekt i april, maj och juni, för att under juli, augusti och september vara ovanligt få. En tänkbar förklaring är att i slutet av juli avlöpte det stora världsmötet för 2CV i Salbris, vilket kan ha fått många att behålla sina fordon den perioden. I oktober ökar, som vanligt, försäljningen igen.

Noterbart är att kurvan år 2007 är tvärtemot 2011. Under april, maj och juni var det få objekt, för att nå en topp i augusti. 2007 var det år då världsmötet för Citroën 2CV avhölls i juli i Borlänge.



Nördigt? Ja, och jag tänker fortsätta!


[ Lägg till kommentar ]   |  [ trackbacks 0 ]   |  permalink  |  related link
Nya delar om Titanicmannen 
Historien fortsätter.

När en utgrävning väl påbörjats, dyker ständigt nya fynd upp. Sedan boken Titanicmannen - En efterforskande historia kom ut i november 2011, har den uppmärksammats i press och radio.

År 2012 inleds med två nya delar, 79 och 80, om Vykortet och Oskars räddning 1918. Läs vidare på titanicmannen.se


[ Lägg till kommentar ]   |  [ trackbacks 0 ]   |  permalink  |  related link

Tillbaks Nästa