Efter en vecka i Frankrike är nyfikenheten på vad som sig i den svenska riket har skett stor. I sökandet dras jag till SVT's nyhetsprogram Rapport söndagen den 8 april 2012.
Avvaktande insuper jag nyhetsrubrikerna och får lära mig att småhustillverkarna ser en minskad efterfrågan på småhus. Journalisterna tar genvägen och börjar genast söka orsaken i bankernas nu sundare inställning till att låna ut för mycket pengar till papplådor uppbyggda på nolltid, även benämnda småhus. En intervju med en VD i branschen pekar också ut bankerna som dumma och om att de istället borde öka amorteringskraven. Samtliga beskriver faktumet att efterfrågan på småhus är låg som om det vore ett problem. Jag bara lyssnar, häpnar, ruskar på huvudet, nyper mig i armen, sunkar, pustar, stönar, vet inte var jag ska ta vägen, får ett lättare utbrott på dumhetens utbrednad.
För det första verkar ingen ha fattat det rusande lånebergets avgrund.
För det andra har heller ingen brytt sig om att studera demografi, att se hur många människor det finns i den ålder där småhusköpandet är stort. Det är enkel matematik, mycket enkel, att se att åldersgrupperna 30-40 år sjunker de närmaste 10 åren. Det handlar om demografiska skillnader på 15-20 procent. Men inte en enda liten notis eller kommentar.
Jag häpnar fast jag inte borde.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Chokladkandidaterna.
J-18 betyder i Frankrike våren 2012 att det är 18 dagar kvar till första rundan i det franska presidentvalet. Ju närmare valdagen kommer ju intensivare blir rapporteringen runt vad presidentkandidaterna lovar och säger och gör och inte gör. De genomför ett politiskt maratonlopp i ett land helt uppfyllt av tanken på mat.
Just kombinationen mat och politik leder till att som en toppnyhet i de regionala nyheterna för Languedoc, på tv-kanalen France3, berättas om en chokladmakare (chocolatier) från trakten av Nimes. Han har kommit på idén att göra en chokladpralin av varje presidentkandidat. Inte bara en liten chokladbit vilken som helst, utan en riktig pralin där presidentkandidatens ansiktsdrag framträder i relief på chokladbitens ovansida.
France 3 Journal 19/20
Tanken far till Sverige och hur det hade varit i ett riksdagsval om Reinfeldt och Juholt stridit om makten. En chodkladkartong med ovala släta praliner i mjuk osensuell mjölkchoklad i ena änden. I den andra bulliga och fransiga bitar av mörk kakao med ett överraskande innehåll.
Men presidentiella praliner med chokladkandidater kan bara hända i ett så mångsidigt land som Frankrike.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Havsligt överflöd.
Bassin de Thau (bassäng dö tå) är en helt naturlig egen liten sjö, alldeles innanför den smala strandremsan mellan Sète och Agde, på Languedockusten. Människan har inte behövt gräva ur, dämma upp eller konstruera. Det är bara är ett alldeles eget litet hav. Ett hav som är perfekt för att odla snäckor och musslor (coquillage) och kräftdjur (crustacés). Eftersom man i Frankrike äter allt som de lokala förutsättningarna möjliggör, öppnas vid bassängen kulinariska överraskningar.
Någon kilometer norr om Marseillan, invid Bassin de Thau, pekar oansenliga skyltar mot La Ferme Marine, som visar sig vara en restaurang i en industriområdesliknande miljö vid kanten av bassängens vatten. Kvällstid serveras här en buffé av ostron, musslor, räkor, krabbor och mycket mera i alla möjliga former. Buffén är av typen à la volonté vilket innebär att man får äta så mycket man orkar av allt för 24,90 Euro.
Kontinuerligt fylls faten på av ostron och musslor och läckerheter. De färska kokta räkorna doppade i den hemlagade aiolin samt några droppar av hackad lök i rödvinsvinäger i ostronen är en den njutning som svårligen låter sig beskrivas i ord. Lämplig dryck visar sig vara det närproducerade vita vinet Pic Poul från Pinet.
Det är ett oändligt havsligt överflöd.
[ kommentar 1 ] ( 9 visningar ) | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Det oemotståndliga.
Bonjour, säger hon varje morgon, tanten i bageriet. Alla dagar utom just torsdagar för då har hon bestämt att ha stängt. Något annat bageri får ha öppet istället. En by utan något öppet bageri är ingen by, i Frankrike.
Denna dag är extra mycket laddat i brödställen bakom henne. Det futtiga ordet baguette blir här som att använda ordet fisk på fiskmarknaden. Förvisso finns något bröd som heter baguette, men alla de andra bröden som ser ut som baguette, men heter något annat är ännu godare. Här ska pekas och letas efter just det bröd som var och en vill ha beroende på storlek och gräddning. Une campagne biên cuit,s'il vous plait blir dagens beställning som hon glatt effektuerar och omsorgsfullt slår in brödets midja i ett papper med en tejpbit. C'est tous? kommer den vänliga frågan om - det var allt?
Det är nu frestelserna inträder. I jämnhöjd med ögonen ligger rader av bakverk uppradade för att locka synen och näsan med sina förföriska uttryck. Bullar, croissanter, smördegsbakade hjärtan, vaniljkrämfyllda wienerbröd. Utan någon ände slår de tillsammans ut min motståndskraft. Något ska jag ha - men vad? Förvirrad och med beslutsångest faller dagens val på brioche palmier avec sucre et crème de vanille. Priset är 1 Euro och 60 centimes per styck och de är stora som dasslock. I skrivandets stund slår det mig att jämföra dem med dasslock är orättfärdigt, men svenskt. Med beslutet följer tantens tydliga råd att de ska serveras un peu chaude, något varma, varför husets ugn får en kort men god tjänst till kaffet.
Det blev en bulle till kaffet, idag också.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Obegränsat.
Utsikt ger insikt utan avsikt. Det är vyn som är vikten i utsikten.
Belle vue eller vue degagée säger invånarna i hexagonen, som fransmännen och kvinnorna kallar sitt land. Det vi ser, vår vy är av största vikt. Det går inte att fuska med vyn vare sig det gäller en möbel, en maträtt, ett skådespel eller ett landskap. Vyn bildar det sedda och det sedda är en del av det upplevda och upplevelser är stort, här i Frankrike.
Vyn över vinfälten, dungarna av allehanda växtlighet, en liten skog och lite berg räcker långt.
Mellan landskapsvyerna samlas invånarna i små byar, med varsin borgmästare med egen karaktär och egen vilja. Vad le maire gör och inte gör är av lika stor vikt som vyn. Han kan vara passif eller actif. Han, för det är oftast en han, kan ha idéer eller vara totalt befriad från sådana. Han kan i vissa byar ha ett alltför intimt samarbete med de lokala vinbönderna vilket lett honom i en lätt alkoholberoende position. Le maire är le maire på alla vis.
I Pezenas har lokala petanque spelarna startat för säsongen. I allén med alla plataner tillbringas mången tid för att öva och diskutera och praktisera petanque, vilket är det spel med klot som i Sverige ofta kallas boule. Gamla och unga, halta och lytta, kvinnor och män, mest män med basker, spelar i oändlighet, gärna med ett glas av något gott drickbart med alkoholinslag.
Den mänskliga vyn av petanque spelare ger insikt om vikten av ett för nationen viktig samlingspunkt runt några klot.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Sol, vind och vatten.
Väderprognosen, la metéo, säger att sommaren håller i sig både söndag och måndag. Tisdag förutses regnet komma, det regn som så många vinbönder här önskar sig efter ett ovanligt torrt år.
Vi tar prognosen till oss och låter söndagen blir en havsdag. Den cirka 10 kilometer långa kuststräckan mellan Agde och Sète har byggts om. Tidigare gick vägen alldeles invid sandstranden och man kunde bara lätt stanna till vid vägkanten och parkera på franskt kreativt vis, för att med några få steg nå den naturliga miljö där sanden letar sig in mellan tårna. Numera är vägen flyttad några hundra meter in över land, när järnvägen, med ett antal avfarter ned till välgjorda parkeringsplatser, varifrån man tämligen lätt beger sig ned mot sandstranden.
Ah, en filt, nåt att dricka, en croissant, vatten, ljudet, havet, luften, vinden - allt finns där på plats i en total njutbarhet. Den bleka nordliga huden får en stunds solig upplysning och våra ansikten får efter blott någon dryg timma en lätt rodnad.
Elementen för liv - sol, vind och vatten.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Pezenas.
När Ryanair sin vana trogen sätter hjulen i asfalten på landningsbanan på tid i Beziers, i Languedoc, i södra Frankrike, är det som om en buss stannar vid sin hållplats. Alla de procedurer som en flygpassagerare ska genomgå är den slags rutin vars upplevelse bara blåser förbi utan reflektion. Tre timmar i luften är som tre timmar på bussen, vilket förflyttar oss 30-40 mil inom Sverige. Nu har bussen ankommit Beziers istället och termometern visar +23C och sol.
Den lilla hållplatsen, förlåt flygplatsen, gör att avståndet från busskuren, nej ankomsthallen, till biluthyrningen inte är något avstånd. Kön är måttlig och efter att ha konverserat på franska och engelska har en helt ny VW Polo 90 Tdi utkvitterats. Den är så pass ny att vi är första hyrestagaren. Dessutom fungerade även denna gången idén att boka den absolut lägsta klass av hyrbil som finns, eftersom de är få och alltid uthyrda, vilket leder till automatisk uppgradering.
Några mil från flygplatsen ligger Pezenas kvar och lördagar innebär marknadsdag, vilket innbär att biltrafiken är omfattande och begränsad. De går att köra in på rue Conti för att lossa väskor och nyligen bunkrade kassar med mat. Men det går inte att köra ut, varför några hundra meters backande är påbjudet, för att nå parkeringen i allén under de stora platanerna.
Utsikt från fönstret utmed rue Conti, Pezenas.
Jacka av, tröja av, strumpor av - det är sommar, bara efter en enkel bussresa.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Lag som saknar Maud.
Jag tyckte redan för några dagar sedan att försvarsministern såg ovanligt trött ut och blev mållös vid en intervju. I en blink var det något som signalerade att harmoni inte förelåg.
Samtidigt har jag undrat var regeringen håller hus. Var är dom? Att utrikesministern är närvarande i sociala medier är en företeelse på individnivå. Att statsministern ser ledsen ut har vi lärt oss leva med. Men resten då. Var är dom? Var är allianslaget, var är skratten, vart tog lagandan vägen?
Jag tror att svaret stavas avsaknad av Maud.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Återvinning.
När jag för en kväll av en händelse råkar se både Rapport och Aktuellt på SVT hamnar ett ord överst i ordlistan - återvinning.
När Aktuellt tänjts ut till 60 minuter förefaller det som att återanvändningen av det som ska föreställa nyheter ökar markant. Ökningen är så kraftig att nästa ord trillar in - repris. Det känns som en repris klockan 21, av det som berättats klockan 19.30.
Lägg därtill det faktum att rubrikerna redan nått mitt öga via Google Reader och Twitter under dagen, vilket får Rapportaktuellt att förvandlas till en upplevelse av inaktuell avrapportering.
Jag klagar inte. Bara ett personligt konstaterande.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Språket berättar brutalt.
På 1990-talet skulle alla ha en slogan efter sitt varumärke. Vem minns inte Nokias mjuka Connecting people som stod i bjärt kontrast mot Ericssons Make yourself heard. Vi hade också Axe because first impressions last. Så sent som slutet av 2000-talets första decennie kunde vi dränkas i McDonalds I'm lovin it.
Men nu kommer jag inte på någon slogan av liknande slag. En iPhone behöver ingen slogan. Den säljer sig själv med form och inbyggd känsla. Ord är överflödiga. Och en Android-telefon har en liten grön gubbe, en liten Droid, som dyker upp här och där. Ord fyller ingen funktion alls. Bilder och symboler talar.
Det är nu, år 2012, som Microsoft slår till med sin nya telefon, som de kallar för Windows Phone, för att vi förmodas känna igen oss från Windows storhetstid. För säkerhets skull lägger de till fönsterflaggan som vi dragits med sedan Windows-95. På toppen av allt klämmer de på en slogan - Put people first.
Jag häpnar. Det är som om någon övervintrad finsk marknadsförare från Nokias storhetstid tagit fram orden ur byrålådan som inte varit öppnad sedan 1994. Sen funderar jag på om uttrycket "Put people first" är en uppmaning eller ett konstaterande. Minnesbilder från tidigt 1990-tal far upp i min hjärna från när IBM skulle visa var skåpet skulle stå med OS/2 Warp. Det var lika omöjligt som att få en elefant att dansa jitterbug.
Jag tror vi är där igen.
Orden i språket berättar brutalt.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Tillbaks Nästa
Kalender
