Tråd och spår.
Det är när jag för okänd gång i ordningen hör företrädare för miljökramarna tala sig varm för tåget som det ultimata lösningen på transport, som allt klarnar.
Tänkandet handlar om huruvida man är på spåret och tråden eller om man tänker fritt - trådlöst och spårlöst.
När järnvägen uppfanns och tågen färdades på spåret och möjliggjorde industrialiseringen var den revolutionerande. När elektriciteten uppfanns och färdades på tråden var den revolutionerande.
Elektriciteten letade sig ut i luften i förra årshundradets början och kom att kallas radio på 1920-talet för att vid samma århundrades avslut benämnas med avståndstagande till sin motsats - trådlös.
När flygmaskinerna växte till sig och utvecklades, främst efter andra världskriget, kom de att konkurrera med tåget, då de var våldsamt snabbare. De använde luften istället för spåret. De blev spårlösa, fastän ingen sa det. Med tiden har flygmaskinerna blivit alltmer standardiserade och optimerade, liksom dess ledningssystem samtidigt som flygplatserna blivit många och flygvägarna oändligt fria från spårliknande korridorer i luften.
Tåget kämpar alltjämt, men kommer ju inte längre än sitt dyra, dyra spår.
På samma vis kämpar fiberrallarna med att gräva sina digitala spår i gatorna, till dyra, dyra pengar. Parallellt utvecklas den trådlösa trafiken med allt högre kapacitet tack vare nya tekniska landvinningar.
Det är bara att rannsaka sin egen hjärna och fånga huruvida den förstår luftens ickebegränsningar och trådens begränsningar, huruvida den förstår kostnaden för spår kontra luft, huruvida den fått för sig att ett tåg skitar ned mindre än några flygplan, huruvida den förstår spårets köproblematik kontra luftens parallellitet.
Spår är spår och luft är luft och luften övertrumfar spåret.
[ Lägg till kommentar ]
| [ trackbacks 0 ]
| permalink | related link
Den 25 april 1912.
Det är i Titanicsammanhang brevet finns. Det brev som en kamrat till Titanicmannanen, John Charles Asplund, skrev hem till sin broder. Hela spännanden brevet om resan och räddningen finns att läsa på titanicmannen.se
[ Lägg till kommentar ]
| [ trackbacks 0 ]
| permalink | related link
Den omöjliga backväxeln.
Det är när jag hör vår nuvarande näringsminister uttala förkortningen CSR (Corporate Social Responsibility), på amerikansk småländska, och förklara det med mänskliga rättigheter, som saknaden infinner sig brutalt. När Maud företrädde regeringen och sitt parti fanns energi och viljan. Nu hör jag bara plattityder från det politiska underbarnets mun. Platt, mycket platt, så platt att det inte finns.
Kom tillbaka, Maud!
Inte nog med kunskapsluckorna vad gäller CSR. Tidigare i veckan fick näringsministern för sig att det var trångt i Uppsala och Linköping, varpå idén föddes att även där anlägga trängselskattesystem, med kameror och allehanda övervakningsutrustning. Det är så urbota dumt att jag inte ens bryr mig om att bli matt.
Kom tillbaka, Maud!
Men det är omöjligt. Framtiden kan aldrig nås med backväxeln ilagd. När fel väg valts är det bara att med all kraft ta sig upp ur diket för att fortsätta färden framåt. Så, kom tillbaka med energin Maud, fast jag vet att det inte går.
[ Lägg till kommentar ]
| [ trackbacks 0 ]
| permalink | related link
Grandiost.
Den franska Tv-kanalen France2 slår på stort när det är dags för valvaka efter att väljarna har lagt sin röst i första omgången av det franska presidentvalet. Studion är enorm i flera nivåer och med så mycket platta skärmar att halva Asien må ha tömts på lysdioder. Stoltheten över att slå på stort går inte missta sig på när Frankrikes svar på Claes Elfsberg, David Pujadas, guidar oss genom sminkloger och kontrollrum. Upphetsningen och engagemanget från det stora spektaklet vibrerar i luften. En svensk valvaka får något av syföreningsmöte över sig i jämförelse.
Runt det stora bordet, som naturligtvis är en platt skärm, i studion samlas politiska talesmän, reportrar och statistiker. Det talas oavbrutet, när vi blandar bilderna från studion med reportrar ute i staden och i samhället. Vid de stora kombatanternas tillhåll finns kameramän på motorcykel redo att följa Hollande och Sarkozy när de ska bege sig till sina kampanjhögkvarter. Att regnet strilar är inget hinder. Motorcykeln lägger sig sida vid sida med Sarkozys stora Peugeot och försöker vid ett tillfälle när bilen står stilla att gå fram till den svarta rutan för att förmå presidenten att veva ned och fälla en kommentar. Men icke så. Från studion hörs tillropen Prudence, prudence! - Försiktigt, försiktigt, mitt i all upphetsning.
När det så står klart att Frankrikes svar på Sverigedemokraterna, Front National, har gjort ett för dem bra val, med närmare 20%, brister deras partiledare ut i glädjetal och förkunnar att detta är bara början, för att avsluta med att högljutt sjunga franska nationalsången - Marseillaisen. I nästa sekund utbryter agiterad diskussion i studion mellan en före detta minister och en anhängare av Front National. Programledarna sliter sitt hår för att få stopp diskussion som utspelar sig full duplex med de bägge pratandes rakt i munnen på varandra.
Den socialistiske Hollande är sammmanbiten med sina ledande 28% när han ses äntra festlokalen och scenen. Vid upptäckten av kameran klämmer har ur sig ett leende. Talet har en självgod karaktär där han tackar sina vänsterkollegor för deras framtida stöd samtidigt som han nästintill utropar sig till nästa president.
Sist, men inte minst, anländer Sarkozy i vanlig avslappnad stil för att direkt gå upp på scenen och tacka de sina samt direkt utmana ärkekombatanten, Hollande, på tre TV-sända debatter med tre ämnen istället för som tidigare uppgjorda en debatt. Nu fortsätter valkampanjen direkt, utan avbrott, för franska folket har rätt att få veta vad det är de väljer, basunerar Nicholas Sarkozy.
Medierna drar snabbt slutsatsen att Sarkozys presidentperiod är till ända. Personligen tror jag allt kan hända på de två veckor som återstår.
Första akten i dramat är utspelad. Nu sätts scenen för andra akten, vars crescendo nås den 6 maj. Då kan vi åter se fram emot en grandios fransk valvaka.
[ Lägg till kommentar ]
| [ trackbacks 0 ]
| permalink | related link
Efterbörden av Titanicveckan.
Förförra veckan, Titanicveckan, virvlar upp aktiviteten runt fartyget, runt de omkomna och runt de överlevande, där jag råkar vara släkt med en av 34 svenskar som klarade sig från att följa med fartyget i djupet.
Titanicmannen har nu pågått i snart tre år och växer alltjämt.
Det började som en kategori här på bloggen och växte vartefter till en egen blogg. Det är där det händer nu. Gå därför till titanicmannen.se för att se det senaste om Carpathia, inslag på arabiska och mycket mera.
[ Lägg till kommentar ]
| [ trackbacks 0 ]
| permalink | related link
Äggkorgarna.
I ett blogginlägg från oktober 2010 beskriver jag det som händer nu 18 månader senare i telefonernas värld.
Nokia förlorar miljarder. Chefen vill spara sig fram. Säljchefen avgår. Få köper de nya fina smarta telefonerna. När jag söker på nätet finner jag att en stor distributör har prissatt Nokias senaste smarta telefon, Lumia 900, till ett styckepris om 11.439 kronor. För den summan får jag 10 stycken Huawei-telefoner.
I det läget kommer den ständiga frågan - Vad håller dom på med? Har dom inte fattat nånting?
Lugnt lutar jag mig tillbaka för att se på när sagan från 1990-talets början spelas upp på nytt. Då var det IBM som trodde att folk var intresserad av OS/2, Microchannel och Token Ring, för dyra pengar, mycket dyra pengar. Men folket hade upptäckt, efter att Apple introducerat fönster och mus, att nåt snabbfotat företag från Redmond gjort nåt som kallades Windows, till lågt pris. Dessutom kunde folket kopiera detta Windows utan några hinder, varpå spridningen, volymerna växte och andra började göra nyttiga program för Windows.
Hur det gick med OS/2 vet vi idag. IBM hade inte lagt alla äggen i samma korg, så de kunde leva vidare på stordatorer och strategiskt göra en omställning från hårdvara till mjukvara och senare tjänster.
Så nu undrar vi hur den nutida sagan ska utspela sig. Har Nokia och Microsoft flera äggkorgar och faller innehållet folket i smaken?
[ Lägg till kommentar ]
| [ trackbacks 0 ]
| permalink | related link
Begreppsförvirring.
Som jag väntat. Som allt annat är TV-licensen, som är en avgift från Radiotjänst, bara en tidsfråga. En fråga om när den försvinner och ersätts av nåt annat. Åren går, orden sjunker bort med tiden, licensen, den ständiga licensen, är hotad till livet.
En licens är per definition en nyttjanderätt, alltså en rättighet att använda och konsumera något. Med tiden förvandlades licensen till en avgift, som det var lag på att betala om man innehade en TV-mottagare. Med samma tid sjönk TV-mottagaren och blev en platt skärm. Helt platt, så platt att mottagaren var osynlig. Men om jag tittade på Allsång på skansen på datorn, via internet, kopplad till den stora platta skärmen, som vissa kallade för TV, då sa inte lagen nåt om att jag behövde betala licensen, som var en avgift. Och även utan TV-mottagare fick jag hela radioutbudet utan att betala något till företaget, som ägs av staten och kallas Radiotjänst. Förvirrat, totalt förvirrat.
Så äntligen kommer förslaget om att ta pengarna till Sveriges Radio och Sveriges Television via samma debiteringssystem som våra skatter betalas med. Äntligen rationaliseras de statliga kontrollanterna bort. Istället betalar alla skattebetalare för det som redan är vår gemensamma, vår publika tjänst, vår public service, som vi alla konsumerar i någon form.
Äntligen händer det, åtminstone ett reellt förslag. Nu återstår att se om begreppsförvirringen av TV-mottagare, licenser och avgifter kan elimineras och fakturan från Radiotjänst arkiveras en gång för alla.
[ Lägg till kommentar ]
| [ trackbacks 0 ]
| permalink | related link
Slutet på första akten.
Om fem dagar, på söndag, är det dags för den första omgången i det franska presidentvalet, ett val så franskt det nånsin kan bli med all den dramatik som sig bör för att få den energi som kännetecknar hexagonens själ.
Den slugaste kandidaten, Nicholas Sarkozy, vilar inte på hanen. Trots ett till synes allmänt missnöje med den sittande presidenten ångar han på oförtrutet i sin kampanj, vald att kallas La france forte (det starka Frankrike). Stormöten och nya förslag duggar tätt när han eldar massorna. Under sina år vid makten har han kommit att liknas vid en Duracellkanin. Ständigt i farten, snabb med att agera när något allvarligt händer, som när morden i Touluse nyligen begicks, då han var på plats omedelbart.
Den socialistiske Hollande gör allt för att visa styrka. Valkampanjens slogan C'est maintenant (det är nu) vill signalera ett ödesval. Men samma energi som Sarkozy lyser med sin frånvaro. Opinionsundersökningarna säger fyra dagar före första valomgången att Sarkozy och Hollande har 27% stöd vardera. Dött lopp. Därefter kommer tre kandidater som har runt 15%, såsom Bayrou och Le Pen. Till råga på allt visar undersökningarna rekordhöga siffror för osäkra väljare på 35%, vilket lockar kampanjmakarna till att ta till alla medel för att påverka.
Eftersom ingen kandidat lär få över 50% i första omgången, kommer en andra valomgång att hållas mellan de två kandidater som får störst stöd, vilket lär komma att vara Sarkozy och Hollande. Då kan de franska stridstupparna brista ut i total galenskap, där allt blir tillåtet. Strategi och taktik blir de dramaturgiska komponenter som ska bilda handlingen i den andra akten av det presidentiella teaterstycket.
Redan nu har Sarkozy börjat flirta med Bayrous stödjare genom att indikera att om Sarkozy blir president så kan Bayrou komma att bli minister. Snacka om lockbete och muta. Nu uppkommer undran över vad Hollandes motdrag ska bli. Övriga Europa är tämligen tysta och sitter på läktaren för att spänt se på hur det franska folket och dess presidentkandidater ska agera.
På måndag, den 23 april, vet vi hur det ser ut inför andra valomgången och vi kan åter bänka oss inför andra akten vars crescendo ska utspelas den 6 maj i detta mycket franska presidentdrama.
[ Lägg till kommentar ]
| [ trackbacks 0 ]
| permalink | related link
Efter förlisningen.
Förra veckan var en massmedial uppladdning inför det crescendo som utbrött natten mellan lördag och söndag i helgen som var. Den stora förlisningen gav eko över hela världen och i all media. Katastrofen har inträffat, men historien är inte slut.
Även denna vecka forsätter berättandet på titanicmannen.se med vad som hände efteråt.
[ Lägg till kommentar ]
| [ trackbacks 0 ]
| permalink | related link
Otroligt.
Med utgångspunkten att allt är farligt och farligheter måste till varje pris undvikas har någon fått för sig att dubbdäck är farliga samtidigt som någon annan fått för sig att åka bil är farligt och en tredje som fått för sig att dubbdäck betyder säkerhet. Motsägelserna och dödsångesten slår ut logiken.
När logiken faller kan man vänta sig vad som helst, har jag lärt mig. Ändå sitter jag och ser på TV'n och känner att min underkäke faller nedåt i ett storgapande läge. Det tar några sekunder innan jag återfår sansen, rätar på mig och lyssnar vidare.
Som om filmen spelades upp ånyo ser jag en till synes friskförklarad tjänsteman i TV-rutan som med allvar i blicken förklarar att man skulle kunna sätta upp mikrofoner på de stativ där kamerorna redan sitter som läser av våra registreringsskyltar på fordonen för att debitera trängselavgiften som förvirrat kallas skatt. Mikrofonerna skulle då kunna avlyssna varje bil och räkna ut om bilen har dubbdäck eller ej samtidigt som registreringskylten läses av och en kontroll i registret för dubbdäcksavgift kunde göras. Den som då inte har betalat sin dubbdäcksavgift skulle raskt få en faktura på en avgift som skulle kunna kallas skatt.
Jag häpnar fastän jag inte borde. Samtidigt är jag glad eftersom jag tar häpnadsreaktionen som ett friskhetstecken. Jag reagerar.
Året var 2005. Annika Billström hade lovat att trängselskatt inte skulle införas i Stockholm. Göran P körde över å det grövsta och kohandlade med företrädare i ett miljöreligiöst förvirringstillstånd. Transponders, orimliga betalningstider, svindyra system och mycket mera accelererade 2000-talets största stölleprov, som Emils pappa skulle sagt, i samma takt som Göran P förlorade regeringsmakten vid nästa val.
Med glömskan makt över förnuftet är signalerna tydliga. Det är på gång igen. Det är dags för stölleprov i repris.
[ Lägg till kommentar ]
| [ trackbacks 0 ]
| permalink | related link
Tillbaks Nästa
JEPEblog
Kalender
