Frankrikes egen lilla kvinnliga Jimmie Åkesson, Marine Le Pen, säger offentligt att hon tänker rösta blankt i presidentvalet om fem dagar - J-5. Ingen av kandidaterna Hollande eller Sarkozy duger de ärkekonservativa med ett DNA i rakt nedstigande led från marskalk Pétain från Vichy för 70 år sedan. De nära 20% som röstade på Marine Le Pen i första valomgången fick därmed inget råd på vem de ska välja, annat än rådet att stanna på sofflocket.
Samtidigt säger showmannen Sarkozy att det är dags för fackförbunden "att ta ned den röda flaggan", och det gör han på den 1 maj, arbetarnas egen dag, samma dag som presidenten samlar nära 200000 människor framför Eiffeltornet under parollen "ett möte för de verkliga arbetarna".
Dagarna före har den store Dominique Strauss Kahn, som fastnade med fingrarna i syltburken, när han anklagades för att ha våldfört sig mot en städerska i New York, börjat tala. På smått insinuerande vägar antyder han att det är presidentens män som satt dit honom, som gillrat fällan för honom i New York. Han var ju tänkt att bli socialisternas presidentkandidat. Men så blev det inte. Istället öppnades luckan för det känt timide och intetsägande Francois Hollande, som nu reser Hexagonen runt och säger plattityder som folket vill höra, utan innehåll. Det vinner han poäng på, precis som den svenske Löfvén vinner på att vara tyst.
President Sarkozy kontrar med att DSK, som Dominique Strauss Kahn förkortas i ett land där språket är allt, minsann får förklara sig. Några dagar senare signalerar rättsväsendet i USA att fallet med DSK åter är intressant.
I skrivandet stund säger opinionsundersökningarna, les sondages, att den socialistiske Hollande har 53,5% stöd och följdaktligen Sarkozy 46,5% endast fem dagar före valet.
Ikväll ska tupparna strida. I två timmar på bästa direktsända tid ska Hollande och Sarkozy mötas i en duell med titeln face en face - ansikte mot ansikte. Historisk statistik säger att denna traditionsbundna duell, detta historiska slag, inte har något avgörande inflytande på hur fransmännen tänker välja, om J-5, i Frankrike.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
41-årig komfort.
För åtta år sedan fann vi henne i Mantorp, på den östgötska slätten. Hon hade då bara 33 år på nacken hos sin första och hittills enda ägare. Det var med vemod vi såg henne och ägaren skiljas.
Citroën Dyane kallas också Minigudinnan av de Citroënintresserade. Den stora Gudinnan är Citroën DS, eller Paddan i folkmun. Lilla Dyane är lite bekvämare än lillebror Citroën 2CV. Hon gungar skönt fram och sätena är härligt franskt mjuka och förföriska. Den lilla luftkylda 602-kubiks tvåcylindriga motorn är fullt tillräcklig och bensinförbrukningen angenämt låg för nutida bensinpriser. Taket rullas med fördel av när solen skiner en dag som idag.
Ändå ska hon säljas. Det är dags för en ny husse eller matte, som har en plats för henne på vintertid, när vårt lands klimat sliter på en fransk skönhets rostfria 41-åriga uppenbarelse i färgen Bleu camargue. Hon är originell, bestämd att vara i sitt originalskick. Förvisso har bromsbackar, bromscylindrar och till och med hjärtat, motorn, bytts ut under levnadstiden. Ändå håller hon huvudet högt och envisas med sin originalitet och låter sig inte sälja för under 30-tusen kronor.
Ja, det är med ett stick i hjärtat samtidigt med en vilja att finna ett nytt omtänksamt hem åt henne, som en ny ägare nu ska letas fram, till henne - Minigudinnan.
[ kommentar 1 ] ( 5 visningar ) | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Tigandets taktik.
Det hade ju räckt med att genast säga Det här känns inte bra, för att sen avstå från att fatta tårtspaden och skära i skrevet på den svarta tårtan med en skrikande konstnär. Det hade räckt med den rakryggheten - om den funnits.
Istället lyckas skaparen av den provocerande tårtan klä av kulturministern alla skal och skydd. Politisk retorik, välvalda ord och en yta ur de högre stånden rasar på några minuter i takt med att bristen på mod är otvetydig. Provokationens kraft får fullt fäste. Det innersta ställs på sin spets. Att rakryggat ta avstånd eller osäkert skratta med och leka konstnärens lek, utan att veta spelreglerna. Jag påstår inte att min ryggrad klarat påfrestningen, men jag vet att det handlar om ryggraden.
Därefter inträder tystnaden, de ickeexisterande kommentarernas tid, tigandets taktik. Det är den klassiska idén att om jag inget säger kommer säkert nåt annat ämne att ta över uppmärksamheten och uppståndelsen blåser förbi som en morgonbris för att föra mig i säker hamn.
Samma taktik förefaller gälla för regeringen vad avser dess förehavandena i Saudi-Arabien.
Det är tigandets taktik, utan hållbarhetsgaranti, som råder.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Fars i tempovariation.
Det tar några minuter efter att föreställningen startat innan jag ser att det är Sven E på scenen. Ändå är det med inställningen att försöka tänka bort Pistvakt jag bänkar mig för att se Spökhotellet på Stadsteatern med de tre kända ansiktena från Pistvakt i huvudrollerna. När jag väl upptäckt Lennart Jähkel, Jacob Nordensson och Tomas Norström, kommer jag på mig själv med att leta efter de norrländska uttrycken från Pistvakt. Men där finner jag inget att hämta.
Istället drar farsen igång i makligt tempo, med klassiska slå-i-dörrarna-entréer. Allt utspelar sig hos de högre uppsatta i Paris på den tiden när information skickades med telegram i kuvert. Första akten är indelad i två delar, där den första äger rum i vardagsrummet hos herr och fru Pinglet. I den andra delen förvandlas scenen blixtsnabbt till Hotell Friheten. Det är då tempot höjs och förvecklingar och missförstånd liksom lismanden och lurigheter står som spön i backen. Det är också här som Ulf Eklund gör entré som kommissarie Boucard, som agerar misstänkt likt en korsning mellan Peter Sellers som kommissarie Clouseau och Louis de Funes som gendarme. Föreställningen lyfter och jag rycks med.
Efter den sedvanliga pausen på cirka 20 minuter återförs vi till den ursprungliga scenen, i makarna Pinglets vardagsrum, där alla missföstånd ska redas upp och förklaringarna ska upplevas. Tempot återförs något till föreställningens början och vi känner att vi närmar oss slutet allt snabbare.
Jo, det är bra, men tempot är lite ojämnt och fars handlar om timing.
Det blir tre JEPEbloggar av fem.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Tråd och spår.
Det är när jag för okänd gång i ordningen hör företrädare för miljökramarna tala sig varm för tåget som det ultimata lösningen på transport, som allt klarnar.
Tänkandet handlar om huruvida man är på spåret och tråden eller om man tänker fritt - trådlöst och spårlöst.
När järnvägen uppfanns och tågen färdades på spåret och möjliggjorde industrialiseringen var den revolutionerande. När elektriciteten uppfanns och färdades på tråden var den revolutionerande.
Elektriciteten letade sig ut i luften i förra årshundradets början och kom att kallas radio på 1920-talet för att vid samma århundrades avslut benämnas med avståndstagande till sin motsats - trådlös.
När flygmaskinerna växte till sig och utvecklades, främst efter andra världskriget, kom de att konkurrera med tåget, då de var våldsamt snabbare. De använde luften istället för spåret. De blev spårlösa, fastän ingen sa det. Med tiden har flygmaskinerna blivit alltmer standardiserade och optimerade, liksom dess ledningssystem samtidigt som flygplatserna blivit många och flygvägarna oändligt fria från spårliknande korridorer i luften.
Tåget kämpar alltjämt, men kommer ju inte längre än sitt dyra, dyra spår.
På samma vis kämpar fiberrallarna med att gräva sina digitala spår i gatorna, till dyra, dyra pengar. Parallellt utvecklas den trådlösa trafiken med allt högre kapacitet tack vare nya tekniska landvinningar.
Det är bara att rannsaka sin egen hjärna och fånga huruvida den förstår luftens ickebegränsningar och trådens begränsningar, huruvida den förstår kostnaden för spår kontra luft, huruvida den fått för sig att ett tåg skitar ned mindre än några flygplan, huruvida den förstår spårets köproblematik kontra luftens parallellitet.
Spår är spår och luft är luft och luften övertrumfar spåret.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Den 25 april 1912.
Det är i Titanicsammanhang brevet finns. Det brev som en kamrat till Titanicmannanen, John Charles Asplund, skrev hem till sin broder. Hela spännanden brevet om resan och räddningen finns att läsa på titanicmannen.se
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Den omöjliga backväxeln.
Det är när jag hör vår nuvarande näringsminister uttala förkortningen CSR (Corporate Social Responsibility), på amerikansk småländska, och förklara det med mänskliga rättigheter, som saknaden infinner sig brutalt. När Maud företrädde regeringen och sitt parti fanns energi och viljan. Nu hör jag bara plattityder från det politiska underbarnets mun. Platt, mycket platt, så platt att det inte finns.
Kom tillbaka, Maud!
Inte nog med kunskapsluckorna vad gäller CSR. Tidigare i veckan fick näringsministern för sig att det var trångt i Uppsala och Linköping, varpå idén föddes att även där anlägga trängselskattesystem, med kameror och allehanda övervakningsutrustning. Det är så urbota dumt att jag inte ens bryr mig om att bli matt.
Kom tillbaka, Maud!
Men det är omöjligt. Framtiden kan aldrig nås med backväxeln ilagd. När fel väg valts är det bara att med all kraft ta sig upp ur diket för att fortsätta färden framåt. Så, kom tillbaka med energin Maud, fast jag vet att det inte går.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Grandiost.
Den franska Tv-kanalen France2 slår på stort när det är dags för valvaka efter att väljarna har lagt sin röst i första omgången av det franska presidentvalet. Studion är enorm i flera nivåer och med så mycket platta skärmar att halva Asien må ha tömts på lysdioder. Stoltheten över att slå på stort går inte missta sig på när Frankrikes svar på Claes Elfsberg, David Pujadas, guidar oss genom sminkloger och kontrollrum. Upphetsningen och engagemanget från det stora spektaklet vibrerar i luften. En svensk valvaka får något av syföreningsmöte över sig i jämförelse.
Runt det stora bordet, som naturligtvis är en platt skärm, i studion samlas politiska talesmän, reportrar och statistiker. Det talas oavbrutet, när vi blandar bilderna från studion med reportrar ute i staden och i samhället. Vid de stora kombatanternas tillhåll finns kameramän på motorcykel redo att följa Hollande och Sarkozy när de ska bege sig till sina kampanjhögkvarter. Att regnet strilar är inget hinder. Motorcykeln lägger sig sida vid sida med Sarkozys stora Peugeot och försöker vid ett tillfälle när bilen står stilla att gå fram till den svarta rutan för att förmå presidenten att veva ned och fälla en kommentar. Men icke så. Från studion hörs tillropen Prudence, prudence! - Försiktigt, försiktigt, mitt i all upphetsning.
När det så står klart att Frankrikes svar på Sverigedemokraterna, Front National, har gjort ett för dem bra val, med närmare 20%, brister deras partiledare ut i glädjetal och förkunnar att detta är bara början, för att avsluta med att högljutt sjunga franska nationalsången - Marseillaisen. I nästa sekund utbryter agiterad diskussion i studion mellan en före detta minister och en anhängare av Front National. Programledarna sliter sitt hår för att få stopp diskussion som utspelar sig full duplex med de bägge pratandes rakt i munnen på varandra.
Den socialistiske Hollande är sammmanbiten med sina ledande 28% när han ses äntra festlokalen och scenen. Vid upptäckten av kameran klämmer har ur sig ett leende. Talet har en självgod karaktär där han tackar sina vänsterkollegor för deras framtida stöd samtidigt som han nästintill utropar sig till nästa president.
Sist, men inte minst, anländer Sarkozy i vanlig avslappnad stil för att direkt gå upp på scenen och tacka de sina samt direkt utmana ärkekombatanten, Hollande, på tre TV-sända debatter med tre ämnen istället för som tidigare uppgjorda en debatt. Nu fortsätter valkampanjen direkt, utan avbrott, för franska folket har rätt att få veta vad det är de väljer, basunerar Nicholas Sarkozy.
Medierna drar snabbt slutsatsen att Sarkozys presidentperiod är till ända. Personligen tror jag allt kan hända på de två veckor som återstår.
Första akten i dramat är utspelad. Nu sätts scenen för andra akten, vars crescendo nås den 6 maj. Då kan vi åter se fram emot en grandios fransk valvaka.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Efterbörden av Titanicveckan.
Förförra veckan, Titanicveckan, virvlar upp aktiviteten runt fartyget, runt de omkomna och runt de överlevande, där jag råkar vara släkt med en av 34 svenskar som klarade sig från att följa med fartyget i djupet.
Titanicmannen har nu pågått i snart tre år och växer alltjämt.
Det började som en kategori här på bloggen och växte vartefter till en egen blogg. Det är där det händer nu. Gå därför till titanicmannen.se för att se det senaste om Carpathia, inslag på arabiska och mycket mera.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Äggkorgarna.
I ett blogginlägg från oktober 2010 beskriver jag det som händer nu 18 månader senare i telefonernas värld.
Nokia förlorar miljarder. Chefen vill spara sig fram. Säljchefen avgår. Få köper de nya fina smarta telefonerna. När jag söker på nätet finner jag att en stor distributör har prissatt Nokias senaste smarta telefon, Lumia 900, till ett styckepris om 11.439 kronor. För den summan får jag 10 stycken Huawei-telefoner.
I det läget kommer den ständiga frågan - Vad håller dom på med? Har dom inte fattat nånting?
Lugnt lutar jag mig tillbaka för att se på när sagan från 1990-talets början spelas upp på nytt. Då var det IBM som trodde att folk var intresserad av OS/2, Microchannel och Token Ring, för dyra pengar, mycket dyra pengar. Men folket hade upptäckt, efter att Apple introducerat fönster och mus, att nåt snabbfotat företag från Redmond gjort nåt som kallades Windows, till lågt pris. Dessutom kunde folket kopiera detta Windows utan några hinder, varpå spridningen, volymerna växte och andra började göra nyttiga program för Windows.
Hur det gick med OS/2 vet vi idag. IBM hade inte lagt alla äggen i samma korg, så de kunde leva vidare på stordatorer och strategiskt göra en omställning från hårdvara till mjukvara och senare tjänster.
Så nu undrar vi hur den nutida sagan ska utspela sig. Har Nokia och Microsoft flera äggkorgar och faller innehållet folket i smaken?
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Tillbaks Nästa
Kalender
