En kvinna som president, att bli landets, nationens, första kvinnliga president. Jakten på den kvinnliga presidenten har pågått i många länder. Finland, Island, Argentina och några andra har lyckats fånga sin kvinnliga president, medan andra fortfarande söker.
För några år sedan var det Frankrike som tävlade med USA om att få den första kvinnliga presidenten. Skulle Segolène Royal få bebo Elysée-palatset? Skulle Hillary Clinton ännu en gång få ett sovrum i Vita Huset? Nej, det blev männen Barack och Nicholas som passerade mållinjen före sina kvinnliga medtävlare. Ingen kvinnlig president i de två stormakterna.
Så händer det sig att en av BRIC-länderna, Brasilien, väljer Dilma till president, efter föregångaren Lula. För mig låter Dilma som en visp i IKEA's produktsortiment.
Det är i BRIC-länderna det händer. I Brasilien, Ryssland, Indien och Kina, geografiskt osammankopplade, till skillnad från det geografiskt länkade EU och USA, händer det. Vem blir härnäst med en kvinnlig president?
Jakten går vidare på den kvinnliga presidenten.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Högertidningen som blev läsvärd.
Jag blir uppriktigt glad av tidningen Svenska Dagbladet, i en tid av ett 152 tecken långt mikrokosmos av brusande ord. En tidning med texter, hela meningar, mustiga resonemang och eftertänkta uttryck, känns alltmer berikande och befriande.
Förr var Svenska Dagbladet slaviskt högertänkande utan inslag av empati eller förståelse för människor. Tidningen var uppenbart ett organ för särintressen bland damer med minkpäls på övre Östermalm eller övervintrade godsägare från Skåne. Konservativa med en präktig yta, utan kontakt med sina känslor, eftersom känslor ansågs obehagliga och störde den perfekta rika och välbärgade livshållningen.
Den kivande konkurrensen mellan Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter har lett till att växelvis har än den ena, än den andra, fått sprida berättelser på frukostbordet. Men inte nu längre. Det går inte med DN. Det går inte heller med Dagens Industri. De är båda som en billig remix av gårdagens nätflöde av korthuggna informationsfragment.
Det händer att tidningsutdelaren inte lyckas leverera SVD i lådan till frukosten. Tomhet infinner sig och reservrutinen letas fram för att logga in på svd.se och ladda ned tidningen som en PDF-fil. Ordningen är återställd och morgonen räddad.
Idag läser jag SVD-medarbetaren, Mustafa Cans, artikel med titeln Det som skrämmer mer än tio lasermän. En text så intensiv, välformulerad och mustig att när artiklen är slut är jag nästan lika slut. Jag läser den igen, förvissad om att Mustafa har något att förmedla, något väsentligt, något som inte ska passera osett.
Det handlar om rädslan för att främlingsfientligheten, med misstankar och förutfattade meningar, ska omärkbart äta sig fast i vardagstänkandet, i vardagsspråket, legitimerande den obehagliga scen när en människa nedlåter en annan människa. Viktigt, mycket viktigt. Tack SVD och Mustafa.
Imorgon kommer åter Svenska Dagbladet i lådan, glädjande nog.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Förortsvinbondens strävan.
Pluppandet i jäsröret har slutat, eller nästan slutat, i varje full slutat så mycket att jag inte upptäcker något under den tid jag väntar och vaktar. Ingenting. Ingen förändring på vattennivån på jäsröret. Dött och stilla. Dags för omtappning, bestämmer jag, utan att veta.
Med den klassiska hävertmetoden flyttar jag den vackra vätskan från ett kar till ett annat. Mot slutet närmar sig hävertröret den förskräckande satsen i botten av karet. En sörja med svag ton av hallonsylt, men med en doft som raskt passerar näsan och rakt upp i hjärnan. Ett sniff och jag känner mig på lyset. Tjoho!
Oeschlemätaren visar på värdet -8, ungefär, vilket innebär att sockret är förbrännt, och vinet betecknas som torrt. Smaken är vin, omoget vin, med fortsatta inslag av jäst, något syrligt, något spritsigt, inte färdigt.
Vinkaret har fortsatt kontrakt på jästtoan, i villan i förorten, tills vinet är färdigt. När färdigtidpunkten infinner sig råder komplett okunskap om. Under tiden gäller periodisk omtappning för att stegvis eliminera kvarvarande partiklar från de för drygt två veckor sedan mogna druvorna.
Livet som förortsvinbonde drivs av en vision att en sommarkväll 2011 kunna ta fram en första flaska kyld rosé med etiketten Chateau Vallée Verte 2010 och finna att det smakar ju inte så tokigt.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Demografin talar.
Jag läser om att Harley Davisson inte säljer längre. Den klassiska amerikanska motorcykelns försäljningssiffror dalar. Alla 55/65-åringar från 1940/50-talets mitt har redan köpt sina HD. Efterföljande årgångar har inte alls samma nostalgiska kärleksrelation till motorcykeln. Åtminstone inte i USA, som är den stora marknaden. Och det som händer i USA brukar hända i Sverige 2-5 år senare. Så, har du en HD, sälj den nu för om några år vill få ha den.
Harley Davidson försöker nu att attrahera kvinnorna med att gör HD i rosa. Om strategin lyckas står skrivet i framtiden.
Samma sak i Tyskland, där öldrickandet minskar till följd av att den stora öldrickande generationen dör undan. Yngre delar av folket ägnar sig mera åt drinkar och vin. Öltillverkarna gnuggar sina geniknölar för att hitta på nåt med tyskarnas minskande ölkonsumtion.
I Sverige har vi andra tänkbara förändringar runt hörnet. Tänk bara på alla födda på 1930-talet som kört bil, gärna en Volvo eller Saab, som lägger körkortet på hatthyllan. De inhemska märkenas kärntrupper försvinner. 50-åringar och yngre har inte alls samma nationellt grundade kundlojalitet mot Volvo och SAAB.
Demografin talar obönhörligt.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
34-åring i förändringen.
Som jag skrev i ett tidigare blogginlägg är det uppenbart att Regeringen alltmer körs som ett företag, med företagsledning och tillföljande organisation.
Med den livserfarenhet en 34-åring rimligen kan ha är det lätt att gå bort sig på resan från partisekreterare till en tjänst i VD-staben. Som arbetande i VD-staben möter det inga hinder att gå på bjudfest. En partisekreterare, eller riksledamot, får av hävd inte ta emot någonting alls från någon.
Bjudning är detsamma som muta. Ta emot är fel, fel, fel. Att ge är däremot godkänt. Obalans. Tänk om alla bara skulle ge, vem ska då få ta emot?
Övertron på oberoendets sårbarhet i gratis middag är uppenbar. En historisk kvarleva.
Förändring pågår. I den är en 34-åring bara en liten för dagen medialt synlig pusselbit.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Alla dessa böcker.
Böcker, böcker, böcker. Överallt. I kartonger, hyllor, lådor, papperspåsar. Böcker överallt. Nej, jag är inte beläst. Jag har inte läst dem. Det går inte.
Slänga böcker går inte heller. Blotta visionen av att föra kartongen över kanten till containern märkt "brännbart", på den plats som nu kallas kretsloppscentral, forslar tankarna obönhörligt till ordet bokbål. Nej.
Till min glädje finner jag Bokbörsen, som tillhandahåller en marknadsplats för böcker. Det är enkelt, snabbt och tillförlitligt. Beställningarna aviseras mig per e-mail. Jag sänder böckerna som brev eller paket. Fakturan skickar jag med email och betalningen sker till vanligt bankkonto. Efter varje månad får jag en faktura från Bokbörsen, på de små avgifter de vill ha. Precis så enkelt ska e-handel fungera.
Här hittar du min butik på Bokbörsen.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Ett applikatoriskt drama i kundnytta.
Det lär finnas 250.000 appar för iPhone och dryga 70.000 för Android. Då kommer Microsoft med Windows Phone 7 och blygsamma 1000 appar.
De appar jag har i min Android ger mig nytta - kundnytta. Utan alla appar vore den bara en vanlig telefon med almanacka. Förutom de vanliga apparna som följer med maskinen såsom Facebook, Twitter, e-mail, RSS-läsare, Kalender och en browser, är det de av mig tillagda som ökar nyttan väsentligt.
För att nämna några; Dropbox för alla filer i molnet, Handelsbanken för lättare bankärenden, tv.nu för att få snabb koll på TV-programmen, WiFi-analyzer för en snabb bild på närliggande trådlösa nätverk, Sveriges Radio för att lyssna på radio, yr.no för kontinuerlig väderrapport och SMS-biljett för att enkelt köpa biljett till Storstockholms Lokaltrafik. Allihop nyttor för mig.
I husorganet Business Week läser jag att företrädare från Microsoft säger att "det behövs inte så mycket appar, för på så vis kan vi säkra kvalitén på telefonerna, eftersom vi har ett strukturerat ekosystem" (fritt översatt).
När hela världen nyttjar appar säger Microsoft att det inte behövs. Intressant, minst sagt.
När jag längre ned i texten också lär mig att två appar inte kan köras samtidigt i Windows Phone 7 infinner sig insikten om att jag alltså inte skulle kunna ligga i soffan och lyssna på Eko-nyheterna från Sveriges Radio och kolla mail i samma stund, vilket jag nu kan med min Android.
Om det jag läser visar sig stämma med verkligheten är det ett faktum att Microsoft inte förstått hur det där med nyttor fungerar.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Olika likheter.
Nya presidenter i de två motpolerna med kärlekshat - USA och Frankrike. Det var då, för 2-3 år sedan. Den andra generationens invandraren, från Frankrike, nästan 6 år äldre än sin amerikanske färgade kollega.
De skulle bli kompisar. Barack med sin fransktalande Michelle i en tête-a-tête med Nicholas senaste kuttersmycke, Carla Bruni. Scenen var riggad, regissörerna anlade statsbesöken. Allt var till synes perfekt. Det var då.
Numera befinner sig både den vältalige retorikakrobaten Obama och Napoleonkopian Sarkozy i uppförsbacke. Folket valde, men folket är besviket. Såväl det amerikanska som franska. Det räcker inte med retorik. Det är inte populärt med ett uppbrott, la rupture, som Nicholas lovade.
Nu strider de på varsitt håll. Barack, med allehanda flörtar, med samma mekaniska icke-empatiska uttryck. Nicholas, än mer ivrigt viftande, grimaserande, på tå i talartolen, på tvärs mot allt och alla.
Samtidigt samlar sig gräsrötterna i USA och Frankrike, på varsitt håll, på olika vis. I USA är det Tea-party rörelsen, i Frankrike är det alla dessa lokala, regionala och nationella rörelser i den storskaliga småskalighet Frankrike är. 61 miljoner invånare i 37 000 kommuner - ett snitt på 1600 invånare per borgmästare.
Olika presidenter i samma situation.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
35 års revy.
"Du kanske tänker Norrköping, det är en dj-a stad. Då har du aldrig gått på stadens Södra promenad", skaldar herr Lundell. Nej, vi har inte gått på Södra Prom idag. Däremot har 35 år spelats upp på några timmar.
Utmed Gamla Rådstugugatan låg i början av 1970-talet ett gammalt sockerbruk. Det skulle rivas för att ge plats åt Televerkets nya kontor. Innan rivningen tog fart gick jag in i den stora fastigheten och fann en gammal radio från tidigt 1920-tal. Den har jag fortfarande in källaren.
35 år senare inser jag att jag sitter på restaurangen Pappa Grappa och dricker just Grappa, på samma adress som sockerbruket låg och sedemera Televerkets kontor.
Grappa på Amarone.
Åren passerar revy. Om någon hade då sagt att år 2010 ska du sitta här och dricka Grappa, hade jag med all sannolikhet uppvisat ett ansiktsuttryck modell fågelholk.
Restaurangen heter, som sagt, Pappa Grappa och visar sig ha vunnits i närmare 10 år och ha byggt ut vartefter. Från bar och restaurang till pizzeriza med äkta italiensk touch till café med alla italienska godsaker.
Norrköping är ingen dj-a stad.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Överraskningarnas vineri.
Jäsningen har pågått några dagar. Ljudet från jäst-toan har låtit höras i huset. Plupp, plupp. Idag var det betydlgit lugnare. Små plupp, långsamma plupp, som plupp som falnar.
Nyfikenheten driver mig att försiktigt öppna locket, föra ner armen med ett litet glas och försiktigt fånga några centiliter av det som ska bli vin. Upp över kanten kommer något flytande med en färg som jag senast skådade på bensinmackens hylla för spolarvätskor. Ljust rött som T-sprit.
Med förvåning åser jag glaset. Undrar, funderar. Vad hände? Det som efter den noggranna skaljäsningen och pressningen skulle bli mörkare rött är nu roséfärgat. I detta läge går det inte avstå en provsmakning, trots den lätta doften av jäst som fortfarande existerar.
Intressant. Om jag bortser från jästbismaken, som ju ska försvinna vartefter, är smaken lätt, fruktig, smått läskande och tänkbart framtida drickbar.
Om några dagar blir det omtappning och fortsatt slutjäsning.
[ Lägg till kommentar ] | [ trackbacks 0 ] | permalink | related link
Tillbaks Nästa
Kalender
